tag:blogger.com,1999:blog-32467924.post2419038411601574849..comments2024-03-04T09:36:30.571+01:00Comments on Idéer, tankar och reflektioner: En förtappad själ?Heiti Ernitshttp://www.blogger.com/profile/06298175427120341807noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-32467924.post-72467642543243900922008-06-09T19:52:00.000+02:002008-06-09T19:52:00.000+02:00Jag kan i viss mån hålla med dig i din kritik, vi ...Jag kan i viss mån hålla med dig i din kritik, vi måste tydligare våga visa våra visioner om ett annat samhälle; men stegen dit måste tyvärr tas via de metoder vi har till buds, även om det tillfälligtvis kan innebära en viss kommodisering (likriktning) av realpolitiken (även om jag tycker att de gröna ändå kraftigt sticker ut från den ”gråa” mängden). Jag känner inte att mp har blivit visionslöst, visioner måste landa i realpolitiska förslag (t.ex. för att ta medborgarlönen som ett exempel så har jag inte sett något realistiskt applicerbart alternativ). <BR/>Förslagen måste anpassas bit-för-bit in i samhällskroppen: extreme-makeover för hela samhällsektorn är nog omöjlig både att införa och att få acceptans för.<BR/>Den gröna ideologin kräver (tyvärr) en viss ”mognad”. Det vill säga: ideologin går i mångt och mycket stick i stäv mot den de förhärskande maximerna. Det skapar ett visst (initialt?) motstånd hos väljarna och de konventionella medierna: Man vill ha sin gröt serverad på samma sätt som alltid, med blåbär eller hallonsylt. Det gäller också att vinna de 95 procent av väljarna som inte röstar på oss idag. De attitydförändringar som vi är ute efter sker väldigt långsamt. Tyvärr så har inte den gröna ideologin fått någon spridning (folk i gemen är helt omedvetna om att det överhuvudtaget finns en grön ideologi). Ett annat problem är att det i folks medvetande fortfarande hyses en del agg mot miljöpartiet. Ord som stolliga, orealistiska, virrhuvuden osv. osv. är inte helt ovanligt att få slängt till sig när man börjar prata om miljöpartiet. Miljöpartiet är för många fortfarande än enfrågeparti: i det har både media och naturligtvis även partiet haft ett ansvar. <BR/>Vi måste nå ut bredare för att kunna verkställa vår politik, men vi måste också nå ut för att kunna få gehör får våra förslag bland våra samarbetspartier (vi är ju trots allt inte så stora än).<BR/><BR/><BR/>Att ledarna inte vågar framföra (på ett mer tydligt sätt) den gröna synen på konsumtionen kan nog bero på att det till kritiken saknas konkreta åtgärder. Ty till syvende och sist så handlar det återigen om attitydförändringar (kanske med inslag av vissa techno- och ekonomifix). Så det intressanta frågan är varför folk överkonsumerar och hur man kommer åt den överkonsumtionen. Kan hända att vi saknar svaren på de frågorna (främst på den sista). Konsumtionen har blivit en religion, och vad skall kan man fylla ut tomrummet med när vi redan tagit bort både troll, gudar och nu…prylar? (Om man skall tro på Zygmund Bauman, Max Weber och Pierre Bordieu). <BR/><BR/>Så visst vi måste driva tydligare opinion (jag håller med dig där), men vi måste samtidigt ha väldigt bra på fötterna.Heiti Ernitshttps://www.blogger.com/profile/06298175427120341807noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-32467924.post-58693837767610197812008-06-03T16:02:00.000+02:002008-06-03T16:02:00.000+02:00Tja, det kan ju vara sant det du skriver - komprom...Tja, det kan ju vara sant det du skriver - kompromissa och driva realpolitik är något självklart när man hamnar i den situationen, i reella förhandlingar med andra partier. Problemet uppstår när man inte ens låter de visioner man har - särskilt om de bryter mot den gängse partipolitiska världsbild som råder - <BR/>synas i debatten, utan tvärtom döljer dem. Vitsen med en politisk plattform är ju tvåhövdad: dels driva fram resultat i förhandlingar, dels skapa opinion för sina visioner. Ungefär som arbetarrörelsens stora parti gjorde när man bröt fram. Problem uppstår när företrädare för ett parti skäms för det partiprogram man har, när man inte anser sig kunna försvara det. Dte är ju en gigantisk skillnad på t ex grundtrygghetssystem och det allt mer lönebaserade trygghetsystem som mp nu förordar i "sakpolitiken". Det är en oändlig skillnad att ifrågasätta tillväxtsamhället och att i "sapolitiken" hävda att tillväxt är förutsättning för sociala och ekologiska mål. Det är en sanslös skillnad mellan att hävda att man arbetar för nedrustning av militären och att i "sakpolitiken" hävda att det är gröna framgångar att delta i Nordic Battlegroup. Etc, etc. <BR/><BR/>Frågan är hur man skall vinna opinion för ett grönt samhälle om man inte talar om vad man menar med det i sin opinonsbildning. Jag menar att klimatkampanjen var ett bottenmärke - i kulturdebatten i radio, teve och tidningar diskuterades konsumtionssamhället, medan mp:s klimatkampanj inte ens tog upp denna fråga, utan istället bara byggde på mer järnväg etc. <BR/><BR/>Det kan bara bottna i en enda orsak: ledande företrädare tror inte på, eller vågar inte framföra, det som rimligen är en grön syn på konsumtions- och tillväxtsamhället. <BR/>Hur ska man då kunna vinna en opinion för det?Birger Schlaughttps://www.blogger.com/profile/03425131134936888816noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-32467924.post-6383335426646029742008-05-31T11:12:00.000+02:002008-05-31T11:12:00.000+02:00Ösigt värre!! :)Ösigt värre!! :)Anonymousnoreply@blogger.com