Hit men inte längre...

Läser om ett märkligt utspel om flyktingar av Göteborgs starke man Göran Johansson.
Han menar på att de flyktingar som kommer hit genom människosmugglarnas omsorg skall utvisas; Det vill säga, ett exempel skall statueras för att slippa smuggling.
Det är ett lite märkligt utspel, och jag funderar om han riktigt tänkt genom uttalandet.
För jag tvivlar inte på hans intentioner, men i kontexten blir det väldigt fel.
De flyktingar som kommer, oavsett om det är hit smugglade eller inte, befinner sig redan i en förtvivlad situation, och om förslaget genomfördes skulle det sparka på de som redan ligger.
Problemet med människosmugglare måste lösas framgent genom att ta itu med människosmugglarna i första hand.

Sen har han rätt i sak att många av de hit smugglade människorna har fått betala stora summor pengar för att kunna ta sig hit, medan de verkligt nödställda aldrig får en chans att ta sig ut ur landet.
”Det är inte skyddsbehovet utan pengarna som styr vilka som får komma hit”, säger Göran till SR.

Visst är det så; Och alternativet som jag ser: Damma av de vita bussarna, eller låt staten hjälpa människor hit på genom andra metoder.
Jag undrar om Göran Johansson skulle skriva under på detta.
Jag tvivlar på detta.

Det här uttalandet kommer att ge regeringen oförtjänt cred; För Billström lär inte vara sen att fördöma detta.
Det är bara att tacka och ta emot.
Sverigedemokratera får luft under vingarna, för nu har de plötsligt fått sig två populära kompisar: Ilmar Reepalu och Göran Johansson (fast jag är övertygad om att så inte var meningen), med sådana vänner behöver man inga fiender.

Segervittring?

Om ni kommer ihåg (för det gör ni ju alldeles självklart) så delades det inte ut något Miljöjournalistpris förra året, med motiveringen att journalistiken saknar kvalitet och nytänkande.
Snopet, kanske.
Men detta var nog en nyttig väckarklocka för många tidningsmakare och journalister.
För efter det så tog det riktigt fart.
Svultna hundar jagar bäst, eller hur?
Snart är det dags att kora årets miljöjournalist; Inte förvånande drar DN igång en aldrig tidigare skådad klimatkampanj (förvisso ett mycket bra sådant).
Tajming eller sammanträffande, det får framtiden utvisa.

Spratt av Belsebub?

Då och då, bland artiklar om elände och krig, stöter man på lite småroliga ting.
Som till exempel den om Kyrkoherde Leif Östborgs kamp med länsstyrelsen och riksantikvarieämbetet för att få tillstånd till att sätta solceller på sitt kyrktak.
Man må tycka vad man vill om att ha solceller på vartenda kyrktak, men det är argumenten som är lite småroliga.
”Jag har stöd av kyrkonämnden, stiftet, biskopen men också Bibeln”, säger Leif.
”Det blir ju märkligt om en myndighet hindrar oss från att gestalta evangeliet”, fortsätter han. ”Om församlingen vinner tvisten kommer solceller på sammanlagt 125 kvadratmeter att ta emot el – direkt från Gud, utan mellanhänder.”

Om jag vore Riksantikvarieämbetet hade jag nog tänkt om, flytt fältet utan att blicka bakåt.
Ty hindrandet av evangeliegestaltandet angår vår Herre i allra högsta grad.

Snap out of it...

Wakey, Wakey, rise and shine!
Brukar hypnotisören Paul McKenna säga till sina offer för att få de att vakna ur sitt insomnade tillstånd.
Det känns ibland som att världen är hypnotiserad, handlingsförlamat, paralyserad.
Utsläppen av växthusgaser har aldrig förut varit så höga, enligt statistik från FN:s klimatsekretariat (UNFCCC).
Utsläppen har ökat med 11 procent från 1990 års nivå; Detta är en felaktig och skrämmande riktning.

Flygtrafiken ökar ständigt. Bil- och lastbiltrafiken sätter ständigt nya rekord.
Nya vägar byggs istället för järnvägar. Detaljhandeln sätter rekord efter rekord.
Vi reser allt oftare och på längre sträckor. Var femte dag startas det ett kolkraftverk i Kina.
Vi konsumerar allt mer kött. Vi konsumerar mer energi än någonsin.

Och så vidare skulle jag kunna rabbla upp en massa tråkigheter.
Men trots att det är så övertydligt, vad det är, som sker, så förefaller den praktiska politiken inte komma längre än till den berömda bekännelsen av läpparna.
Attityden från många politiker tycks vara: Visst skall det göras något, men not in my back yard!

Skall jag för ett ögonblick kröna mig till advocatus diaboli så skulle jag vilja hävda att klimatproblemet, för många politiker, är ett nyvunnet tankegods.
Men tankegods behöver också omsättas i praktiken för att kunna inbringa någon slags nytta.
Tack vare medias och Al Gores mässande det senaste året, har en snöboll satts i rullning.
Vi får bara hoppas att den inte hinner smälta innan dess, ty det är allvarliga signaler som sänds ut från en enig forskarvärld.

Wakey, Wakey, rise and shine!
(Säg denna mening samtidigt som du trycker på bilden ovan)

Budgetdebatt i Borås

Kanske inte lika spännande som Die hard 4.0, men nog så viktigt.
Följ budgetdebatten från Borås, live in action!
Skulle du ha turen med dig, så kanske du till och med får se Tomas, Johan, Eva, Staffan eller Ellie äntra talarstolen.

Kobra lyfter...

Efter en, enligt mig, en lite svacka, har kulturprogrammet Kobra åter igen lyft innehållsmässigt.
Gårdagens Kobra var väldigt intressant, jag hoppas ni såg den.
Visste ni att den Amerikanska armén stryker eller ändrar i ”känsliga” eller "kritiska" avsnitt i filmmanus, ifall filmbolaget vill låna krigsutrustning billigt?
Där rök oberoendet.
Det finns en speciell avdelning under Pentagon som jobbar på heltid med att läsa manus och föreslå ändringar för filmbolagen.

Se även intervjun med författaren Rajiv Chandrasekaran, som skrev en boken ”Imperial Life in the Emerald City”, som handlar om tillståndet i Irak.
Boken har upprört många på grund av sitt innehåll.

Se gårdagens Kobra här.

Att införa eller icke införa, det är frågan.

Från det ena till det andra.
Läste på Tonys blogg om att socialdemokraterna vill driva frågan om ett absolut nej till friåret vid eventuell valseger 2010. Thomas Östros, ekonomisk talesperson för socialdemokraterna, nickade ivrigt när detta dryftades, samstämmigheten nådde, enligt säkra källor, oanade höjder.
Varför denna ovilja mot friårskonceptet?
Friåret är en snillrik och modern politiskt konstruktion, som alla parter har att vinna på.
Friåret är ingenting abstrakt eller luddigt; jag, och säker många med mig, känner personligen människor som har haft en stor nytta av friåret.
Jag känner flera som har fått jobb genom denna reform, efter att ha stått utanför arbetsmarknaden under en längre tid.

I sin enkelhet handlar det om att 85 procent av a-kassan betalas i ersättning åt den som tar ledigt från sitt arbete under ett år, under förutsättningen att arbetsgivaren samtidigt erbjuder platsen åt någon arbetssökande, de långtidsarbetslösa prioriteras i förstahand.

Å ena sidan så ger reformen människan friheten och möjligheten att kunna pröva på något nytt här i livet, samtidigt som en annan får en chans att kliva in i arbetslivet.
Det kan handla om en vilja att starta eget utan att riskera allt för mycket ifall planerna inte slår väl ut.
För andra handlar det om personlig utveckling: pröva på en konstnärsbana, eller varför inte försöka författa en bok, gå en utbildning, ägna tiden åt familjen, eller kanske rentav ta en välförtjänt vilopaus efter en långvarig yrkesverksamhet.
Resultat av detta: Ökad arbetsglädje, mindre ohälsa, ett nystartat företag, återvunnen arbetsgnista, ny författare ser dagens ljus och så vidare.

För att sälja in detta till en ekonom eller beslutsfattande chef, skulle jag säga effektivare och produktivare medarbetare och minskade sjukskivningar, ty det är det enda som räknas idag, i kvartalsekonomins kölvatten.


Å andra sidan ger reformer flera arbetsmarknadsvinster.
Arbetsgivaren som ger friåret får en möjlighet att pröva en person som de kanske inte annars hade vågat anställa av någon anledning, också detta till en lägre kostnad.
Slår det sig väl ut innebär detta i förlängning en förstärkning av personalstyrkan.
Får man inte stanna kvar efter friårets slut, så är det absolut inte bortkastat.
Nämligen på grund av Arbetslivserfarenheten!
Ni som sökt jobb vet hur förbaskat viktig och frustrerande den biten kan vara.
Utbildad upp till tänderna, men ingen arbetslivserfarenhet, kan slå undan benen på många jobbsökande.
Konceptet genererar också en större rörlighet på arbetsmarknaden, ett begrepp som många nationalekonomer brukar lovsjunga om.
För er som inte känner till detta så är möjligheten att bevilja friåret frivilligt för arbetsgivara.

Vilka är förlorarna då?
Friårtagarna förlorar visserligen ekonomiskt på friåret, men vinner kanske någonting som är mycket mer värt än pengar.
Den här reformen tjänar alla på i en förlängning, såväl samhället, individen och arbetsgivaren.

Ni socialdemokrater, eller andra, som inte gillar friåret är välkomna att slå hål på mina
illusioner.
Det kan ju hända att jag gjort mig själv både döv och blind på uppenbara brister i modellen.

En mer omfattande och välskriven inlägg om Friåret hittas här.

Välfärd för vem?

Det är måndag morgon, trött – efter en hård helg i Falun - och yrvaken läser jag förstrött tidningen.
Efter den obligatoriska läsningen av ledarna - utan att nämnvärt lyfta på några av mina ögonbryn- kommer jag till debattsidan.
Redan titeln ger en anspelning till soppan som kommer ut idag:

”Satsning på svaga grupper ett hot mot välfärdsstaten”.

Jag orkar inte ens på allvar bemöta argumentationen, men börjar genast leka med tanken om hur världen hade sett ut, ifall den enbart hade styrs av Nationalekonomer.
Skrämmande tanke eller hur? Vi kanske är redan där idag, vad vet jag.

Tankesmedjan Limbo ger som vanligt svar på tal, på sitt eget sätt.

Ett slag i luften?

Nu är det klart, riktlinjerna för flyget antogs idag av Europaparlamentet.
Förslagen för att komma tillrätta med flygutsläppen är lång ifrån tillräckliga, men för att vara en internationell överenskommelse, så får väl ändå anses som ett litet steg framåt.
Parlamentet skärpte, förvånande nog, flera av kraven som EU-kommissionen lagt fram.
Läs mer om detta på Europaportalen.

Flygskatter och utsläppsrätter

Imorgon skall EU-parlamentet fatta beslut om hur flyget skall ta ansvar för sina utsläpp.
Utsläppen från flyget har nästan fördubblats sedan 1990 och har hittills legat utanför handeln med utsläppsrätter.
Kommissionens förslag ser ut att bli väldigt urvattnat, och många är oroliga om det överhuvudtaget kommer att ge någon effekt.
Utsläppshandel i all ära, men det krävs fler kraftfulla åtgärder för att komma tillrätta med de ökade utsläppen från flyget.
Ekonomiska styrmedel i form av skatter (t.ex. på flygbränsle) kan komma att tvinga fram effektivare teknik och förbättrad logistik när det gäller flygtransporterna.
De ökade kostnaderna gör också att andra transportslag blir mer ekonomiskt attraktiva i förhållande till flyget.
Den förra regeringen beslutade att införa flygskatt, men borgarna var inte sena att riva upp detta beslut.
Miljöministern Andreas Carlgren aviserade senast idag att han inte var beredd att införa några nationella styrmedel.
Det finns flera länder runt om i Europa som har vågat ta steget, och infört flygskatt, trots sina farhågor.
Till exempel på länder som har gått längre än Sverige är England, Norge, Nederländerna och Danmark.
Så stavas offensiv miljöpolitik, att våga sluta snegla på alla andra och vänta på ett under skall ske, på internationell nivå.

Kvällens manifestation

Manifestationen mot rasism, som hölls ikväll, gick bättre än väntat.
Inga missöden förutom frusna fingrar och tår kunde noteras, det trots ivrigt brinnande facklor.
Skall man ändå anmärka på något så ville tekniken inte vara med och bidra, vilket ju som bekant bör bokföras på Murphys konto.
Det var modig skara på cirka 70 personer som trotsade kylan och regnet.
Även om det antalet hade varit fler tidigare åren, så bör uppslutningen ändå ses som god med tanke på vädret, som nog avskräckte en och annan.
Detta är en viktig början; Viktiga signaler som skickas ut. Speciellt nu, när Sverigedemokraterna vinner mark, och när de främlingsfientliga krafterna ökar runt om i Sverige och i Europa.
Vi måste bilda en motkraft, en tydlig aktion. För tystnad och inaktivitet kan i värsta fall leda till något ingen av oss egentligen vill ha.

Artikel i BT.

Kristallnatten

Nätverket Boråsare mot rasism arrangerar på årsdagen av Kristallnatten (imorgon, 9 Nov) en demonstration och ett fackeltåg mot rasism och främlingsfientlighet.
Samling är klockan 17:00 på stora torget framför Rådhuset.

Det är viktigt att skicka tydliga signaler, speciellt i dessa tider där främlingsfientliga partier tar allt större utrymme.
Vi hoppas på ett stort deltagande.

Manifestationen anordnas av flera olika organisationer:
Albansk kulturcenter
Amnesty
ABF
Glokala-Sjuhärad
Miljöpartiet
LO
Liberala ungdomsförbundet
SSU
S-Studenter
Kyrkans flyktingråd
Ung-Vänster
Vänsterpartiet

Det barkar åt...rätt håll....

Glädjande nyheter utifrån undersökningsresultat från Naturvårdsverket.

Slutsats?
Riskerna för det berömda politiska självmordet, minskar i omvänd proportion till allmänhetens miljömedvetande.

Järnvägens framtid

Framtiden är spårbunden, eller borde vara det i alla fall.
Tåg, spårbilar, spårvagnar, trådbussar är det absolut bästa färdmedel både ur ett klimat-, hälso- och miljöperspektiv.
Därför är det väldigt märkligt att det nu föreslås en nedläggning av 75 mil spår, samtidigt som många andra järnvägsprojekt skjuts på framtiden.

Som det står i banverkets hemsida:

"Det finns stora förväntningar på hur järnvägen ska byggas ut i framtiden. I arbetet med framtidsplanen och i remisserna kring den har föreslagits investeringsprojekt för över 250 miljarder kronor. Planeringsramen för nya projekt är dock något under 110 miljarder kronor. Självklart innebär det att efterfrågade järnvägssatsningar får skjutas på framtiden."

Kapaciteten hos Sveriges järnvägar har nått en bristningsgräns, vilket innebär att tåget inte är konkurrenskraftigt jämfört med inrikesflyget eller andra alternativ.
Miljöförbundet jordens vänner föreslår årliga satsningar i storleksordning en procent av BNP inom de närmaste 10-15 åren.
Vilket ekonomiskt egentligen är en rätt försiktig satsning, men å andra sidan kanske rimlig ur ett verkställighetsperspektiv.
För att kunna göra det möjligt att minska väg- och flygtrafiken behövs det nya banor.

Götalandsbanan för snabba förbindelser Linköping/Norrköping/ Göteborg och Borås/Jönköping/Stockholm, detta skulle knyta ihop regioner med tre miljoner invånare.

Järnväg Malung-Sälen. Fjällen har idag mer än tre miljoner besökare per år, de flesta kommer med bil.

Norrbotniabanan. Viktig för godstrafik, men också persontrafik då det knyter ihop regioner med 500.000 invånare.

Stockholm-Norrtälje-Kapellskär. En sträcka med väldigt hög andel bilpendlare.

Bohusbanan- Strömstad/Halden/(Oslo). E6 längst västkusten har enormt mycket vägtrafik, både gods- och privatbilism.

Nobelbanan. Kalmar-Karlskrona-Oskarshamn. Sträckan har idag väldigt många bilpendlare.

Vad sägs om att resan mellan Göteborg och Stockholm inte skall ta mer än strax över två timmar. Då är det genast en stor tidsvinst jämfört med flyget.
Räkna in säkerheten och komforten så är tåget helt överlägset.

Skattetryck och moral

Jag tycker nästan synd om moderaterna, det är säkert, det gör jag.
För de är ju absolut inte ensamma om det här.
Men moderaterna faller på sitt eget grepp, då hela deras ideologiska uppbyggnad handlar om att människor fuskar; Talesättet att ”Man känner andra genom sig själv” har aldrig stämt bättre.

Men jag tycker ännu mer synd om alla de politiker som kämpar runt om i landet med små medel och inte sällan upplever en stor arbetsbelastning.
För i syvende och sist så är det politiker i allmänhet som får sig, oförtjänt, en släng av den tilltagande politikerföraktet.
Nu är det ju så att politiker är ingenting annat än vanliga människor som valt att engagera sig i samhället.
Och vanliga människor fuskar, nyttomaximerar och jobbar svart i rätt så hög utsträckning; för det har vi ju lärt oss.
Varför skulle då politiker vara annorlunda? Och följdfrågan är om väljarna har rätt att kräva detta av oss?
Det vill säga: ställa högre moraliska krav på sina förtroendevalda.
Själva begreppet Förtroendevald ger oss en vägledning.
Att vara förtroendevald är att vara en politiker som väljarna förväntas att ha förtroende för.

Sen kan man ju fundera på vad som ryms i begreppet förtroende, vilket i sammanhanget inte bör förväxlas med förtroendet mellan individer i en relation.
I ena sidan handlar ett politiskt förtroende om att kunna företräda en viss väljargrupp; Ett demokratiskt förtroende således.
Att kunna uppfylla sina vallöften, och effektivt kunna företräda sina väljares åsikter bör väl sägas lyfta förtroendet för politikern i fråga.

Men å andra sidan, förväntas politiker föregå med ett gott exempel; Även så när det gäller privata spörsmål. Och det är här gränserna mellan det privata och politiska suddas ut.
Att leva som man lär, upphöjs till ett maxim, som politiker förväntas att följa.
Det är spelets regler.

Pallar man äpplen en dag förlorar man inte per automatik sitt politiska förtroendekapital.

Däremot mister man all kreditabilitet när ens agerande så tydligt står emot den förda politiken.
Att å ena sidan köpa svart arbetskraft och samtidigt ropa på hårdare lagstiftning inom området kan väl nog så tydligt illustrera en intressekonflikt och ett moraliskt förfall.

Att man haft tidigare försyndelsen innan man klivit in på det politiska arenan borde inte vara något att förvånas över, och skall, tycker jag, man kunna bortse från.
Men att samtidigt som man är förtroendevald, begå brottsliga handlingar, tycker jag är väldigt olyckligt. Att vara politiker och förtroendevald är att också axla ett större ansvar.

Att sen förklara makarna Cederschiölds agerande på grund av det höga skattetrycket är skrattretande.
Och man kan fundera på hur man resonerar när man köper svart arbetskraft samtidigt som man är politiskt aktiv. Någonstans är man övertygad om att man aldrig kommer att åka fast.
Varför väljer man att ta den risken när man samtidigt är en offentlig person?

Energieffektivisering

Den Amerikanska energiexperten Amory Lovins, slår huvudet på spiken när han förespråkar energieffektivisering framför producerandet av billig energi.
Debatten handlar tyvärr allt som oftast om energipriser, där den istället borde handla om hur vi hushåller och effektiviserar vår energianvändning.
Det absolut viktigaste åtgärden, framför alla, är att spara energi, oavsett energislag eller tillämpning.
Där kan man som privatperson göra väldigt mycket med enkla medel.
Men det är också viktigt att arbeta med byggnormer och andra styrmedel som stimulerar en minskad energianvändning.
Tyvärr, får man väl säga, ökade energianvändandet med 26 TWh mellan åren 2003 och 2004, detta framför allt på grund av transportsektorn.
Men i det stora hela har Sverige haft en relativt oförändrad energianvändning sedan 1970 samtidigt som eltillförseln (bruttotillförseln) har ökat med 33 procent

En annan viktig faktor är lagring av energi.
Vi överproducerar energi när vi minst behöver det, t.ex. under sommarhalvåret.
Därför är det viktigt att investera i olika tekniska lösningar som möjliggör energilagring (har skrivit om energilagring tidigare)

Idag finns det nationella miljömål som strävar efter minskad energianvändning bland annat i bostäder, och där har det visserligen gått framåt.
Mellan 2003 och 2004 minskade energianvändningen med 8TWh i bostadssektorn, vilket är väldigt positivt, om inte hade varit för att vinsten ätits upp av ökningarna i transportsektorn.

Men kanske hade det varit intressant att även sätta mål för den totala energianvändningen i Sverige, det målet saknas nämligen i dagsläget.