SJ och allmänintressebolag

”Vår politik utgår från resenärerna, inte storföretagen”, skrev den rödgröna oppositionen på DN-Debatt igår, gällande regeringen avregleringsiver för den Svenska järnvägen. Detta är vettigt; den bärande infrastrukturen måste alltid utgå från ett samhällsintresse och inte falla tillbaks på kortsiktiga intressen och vinstmaximering. Järnvägen har många intressenter: medborgarna, stat- och kommun, leverantörer, företag (t.ex. transportsektorn), långivare, de anställda, intresseorganisationer och inte minst kommande generationer, som har ett intresse i en klimatomställning (som järnvägen är en viktig pusselbit i).

En viktig aspekt i intressesynsättet är den s.k. intressebalansen, det vill säga avvägningen mellan de olika intressenternas behov och anspråk. Enligt den gängse företagsekonomiska litteraturen, är det svårt, att på ett adekvat sätt att balanserna mellan de olika intressenterna, utan att falla till föga för kortsiktiga och ekonomiskt starka särintressen. Därför är det oerhört viktigt att intressebalansen upprätthålls till de ”svagas” fördel - vilket kan innebära rena förluster på vissa sträckor, eller subventionerade biljettpriser för att stimulera en ökad transport (både privatpersoner och varor) till järnvägen. En homogen nationell och sammanhållen järnvägssystem, kan vara en lösning – även om vattenfalls agerande på den Europeiska och Svenska elmarknaden, och SJ:s hutlösa priser, kan tjäna som ett varnande exempel för en skev intressebalans; tydligare och kraftigare ägardirektiv kan vara ett sätt att lösa detta.

Ett annat sätt att balansera – och kanske långsiktigare och mer demokratiskt – de olika intressenterna, är att göra om SJ till ett såkallat allmänintressebolag. I debattartikeln nämndes Storbritannien som ett land, som har avreglerat sin tågtrafik, vilket i artikeln olyckligtvis hade en konnotation åt: avreglering till förmån för privata intressen; vilket är olyckligt. Avregleringen i Storbritannien innebar ett skifte till ett s.k. allmännyttiga företag (PIC - Public Interest Company), som även de gröna i Sverige och Tyskland har förespråkat, vilket innebär att företaget styrs via en demokratisk intressemodell. Allmänintressebolagen utmärks genom att bolaget struktureras som ett icke-vinst utdelande bolag, där styrelsen består av en bred samling intressenter; långsiktighet och värnandet av allmänintresset byggs på så vis in i bolagsstrukturen.

Att avregleringen till förmån för privata intressen, och en ”marknadsanpassning” för ”ökad konkurrens”, som regeringen förespråkar, skulle ha några som helst långsiktiga positiva effekter, finns det ingenting som tyder på. Risken är, precis som de rödgröna skriver i artikeln, att det uppstår oligopolmarknader med bristande intressebalans.