Nu är det klubbat och klart, regeringen med jordbruksministern Eskil Erlandsson och miljöministern Andreas Carlgren i spetsen, har fattat beslutet, som ger en utvidgad rätt att skjuta rovdjur som angriper tamdjur, även utanför ett inhägnat område.
Som i praktiken betyder att tamdjursägare kan skjuta exempelvis en varg som är på väg att angripa ett tamdjur, även om tamdjuret befinner sig lång ute i skogen.
Det vill säga, att det i praktiken är fritt fram att skjuta alla rovdjur utan pardon, för vem kan bevisa att vargen inte hade ett uppsåtligt agerande mot jakthunden?
Skjut vargen, fort som fan, och lär hunden att halta på kommando, när polisen är framme.
Detta är en skänk från ovan, för alla med skjutglada fingrar, ty ett lodjursskinn gör sig fint vid brasan en mörk höstkväll.
Regeringen har lagt in en klausul som tidsbegränsar beslutet till två år,
så skynda er, kära jägare, köp ammunition och ett dussin jakthundar, ty ni har endast två år på er att göra slut på 150 vargar.
8 kommentarer:
Hur svårt är det att fixa ordentliga inhägnader, så att inte vargarna kommer åt tamboskapen? Och släpper man ut tamboskap i områden där det finns varg, dvs utanför inhägnad, får man väl skylla sig själv? Jag förstår mig inte på detta varghat, och då har jag ändå levt mina första tjugo år eller så i Värmland - kanske det landskap där varghatet är som starkast.
Visst är det märkligt...
Tydligen är inte ens vargen den största orsaken till att tamboskapen dödas, utan hunden.
Och man kan ju tycka att en jägare vars uppgift är att döda djur, skall vara medveteten om riskerna, och kunna ta konsekvenserna, för sina handlingar.
Ett hotat djur försvarar sig, och skador både på jägare och jakthund kan uppstå; Om man vill vara lite provocerande, så kan man ju se en rättvisa, eller balans om man så vill, i detta faktum.
Ja den här frågan är inte lätt. Det har helt klart varit riktigt illa med ersättningarna innan. Jag vet att när Grnafjällsbjörnen rev en av Sveriges värdefullaste tackor så fick fårägaren ersättning för et vanligt får. Bevisläget har varit omöjligt innan eftersom lantbrukaren måpste kunna bevisa att det är samma djur som går till angrepp en andra gång, vilket är en omöjlighet att bevisa. Jag tror det är mycket få jägare som aktivt skulle missbruka den här regeln, och jag är beredd att ge dem förtroendet i en testperiod på två år. Egentligen kan riksdagen i Stockholm besluta vad de vill, men om vargen skall överleva måste de som lever intill den vara med på noterna, och jag är nog villig att erkänna att det har varit lite si och så med förståelsen från inte bara jägarnas sida, men från biologer och naturvetares sidor med.
I det sista exemplet på en artikelserie om Hållbar Utveckling så hade jag nyligen med Svenska Jägarförbundet som ett dåligt exempel.
theorchidblog.blogspot.com
Jag begriper mig inte på dom.
Det finns på tok för lite varg, men varg vill de faktiskt snart ha allmän jakt på. Det finns alldeles för mycket älg anser Naturvårdsverket (och givetvis skogsbolagen), men nej si avskjutningen kan vi inte höja anser Jägarförbundet, för Älgen kan ju utrotas.
80 vargar är altså en livskraftig stam
300 000- 400 000 älgar är däremot en stam nära utrotning.
Det roliga är att dessa genier anser att jag tjänar på att de skall representera mig i JAKTFRÅGOR.
Det är väl det sista jag skulle vilja att de förde min talan i.
Det jag reagerar mot att det luktar populism på långa vägar; Det finns en grupp högljuda lobbyister, som har drivit frågan kraftigt. I och med EG-domstolens fasta ståndpunkt, som innebär att vargen måste förbli fredad, så smyger Erlandson, in en möjlighet att skjuta varg och andra rovdjur, i paragraf 28 istället. De uppfyller därmed sitt vallöfte =)
Jag hoppas verkligen som du, att jägarna agerar ansvarsfullt.
Men i och med att vargstammen är så liten, och kraftigt försvagad av inavel. Så finns det en potentiell risk att processen görs kort.
Två år är kanska lång tid...
Jo det finns helt klart risk att det misslyckas, och jag har ju hört Svensk Jakt älta den här frågan sedan mitten av 90-talet.
I princip är det delen som tillåter folk att försvara sina hundar som inbjuder till missbruk.
Det är också svårt att förstå varför inte fler har satt upp de högspännings-stängsel som visat sig så effektiva. Hörde en lantbrukare uttala sig i tv efter att ha satt upp samma stängsel som de har för Noshörningar i Kolmården, och han ansåg att efter att han satt upp det stängslet så fanns det inget vargproblem.
Jag kan förstå om en person som förlorar ett djur genom exempelvis ett varg- angrepp, blir förbannad. Det är fullt naturligt.
Jag blev själv förbannad när en ormvråk åt upp stora tuggor av en myskanka, och lämnade henne lidande kvar i jätteplågor på tomten hemma hos mina föräldrar i fjol.
Men sammantaget är det inte ormvråkar, vargar, rävar eller lodjur som varit de som dräpt eller haft ihjälp flest av familjens tama djur. Det är vi människor som dräpt avgjort flest, vi slaktar typ halva boskapen varje höst. Näst människorna, är det väl hundar, och till viss del katter, som dräper fåren och fjäderfäet på torpet, inte vargar, lodjur eller rävar...
Regeringens nya rovdjurspolitik är inget annat än ett populistiskt sätt att vinna billiga poänger av en uppskrämd och förvillad landsbygdsbefolkning...
Skicka en kommentar