2009-12-30

Nyårstoner

Jag skulle vilja önska er alla ett härligt gott nytt år! Själv skall jag njuta av den härliga kylan och snön - denna högst temporära vädermässiga anomali här i Borås - genom att åka tokmycket pulka och dricka varm choklad. Men först måste tonerna till nyårsmiddagen rekviveras, och vi börjar med Shout out Louds och fortsätter med en högst yvig kompott av (relativt) nyutkommet sorl:

Shout Out Louds - Walls






Andra känner - Mattias Alkberg





The Pains Of Being Pure At Heart - "Everything With You"




Fake Blood - I Think I Like It




Local Natives - Camera Talk




Babian - ja sa ja!




Fanfarlo - I'm A Pilot



Possibility - Lykke Li





Julian Casablancas - Out of the blue




Steso Songs - The worse [Bubblare]




Frightened Rabbit - Swim Until You Cant See Land [Bubblare]




Neon Indian - Laughing Gas


2009-12-22

Hållbar Stadsutveckling: 6-timmarsarbetsdag

För någon vecka sedan var jag på en spännande debatt kring Urbana ekologier och hållbar stadsutveckling – bland annat anordnat av tankesmedjan Federa – som delvis gick ut på att lyfta fram betydelsen av en mer progressiv och medborgarnära stadsplanering och inte minst vikten en förändrad syn på staden. Jag skall inte närmare gå in på diskussionen - men jag hajade delvis till när arkitekten Vanja Larsberg lyfte fram 6-timmarsarbetsdagen som sin viktigaste punkt för en hållbar stadsutveckling. Hon har ju så rätt. Tiden, den absolut mest centrala komponenten i den mänskliga civilisationen, är själva grunden och måttstocken för all mänsklig aktivitet.

Grön politik bör syfta till att frigöra tid för att kunna vårda och skapa relationer: vare sig det handlar om engagemang i frivilligorganisationer eller politiska församlingar, påtande på filosoficaféer, tid för familjen eller vänner, eller varför inte stadsnära odling eller diktskrivande. Eller som Naess skriver: ”det avgörande är inte exakt vad man använder sin tid till, det viktiga är på vilket sätt man engagerar sig, och vilken kraft man lägger ned i det. Levnadskonst är att kunna hålla på med små saker på ett stort sätt.”

Och vi har ju opinionen på vår sida: ”majoritet av svenskarna [har] länge sagt sig föredra kortare arbetstid än högre lön” (SIFO 2003).

Angående COP 15, läs Erik Bergs tänkvärda inlägg. Läs också Johan Karlssons inlägg om Kantinen och basaren - och tänk på tidens betydelse.

2009-12-18

Köpenhamn; COP15

Jakob Dalunde från grön ungdom ger en mycket bra bild över vad som sker i Köpenhamn förtillfället.

2009-12-15

Bröd och vapen: neoklassisk ekonomi vs. ekologisk

Man kan med fog påstå att den neoklassiska ekonomiska teorin är den dominerande ekonomiska teorin i dagsläget. Det utmärkande draget för den neoklassiska teorin är tillväxtens centrala betydelse för den ekonomiska motorn – men också naturens obetydliga roll i det ekonomiska systemet. Naturen ses enbart som en resurs – där ”råvarorna” är ersättningsbara (substituerbara). Ett annat drag hos neoklassisk teori är de förenklade (icke-empiriska) generella antaganden som man gör om människan (som aktör) och marknadens beskaffenhet. Det finns idag inte mycket underlag för att det existerar ”perfekta marknader”, ”symetrisk information” eller ”den nyttomaximerande rationella själviska individen” – vilka alla är viktiga fundament för neoklassisk teoribildning. Humankapital, infrastruktur, byggnader och arbetskraft har varit viktiga för neoklassisk teoribildning – ekosystemstjänster som vattenrening, jordmånsbildning (mikrobakterier), klimatreglerande mekanismer och andra viktiga ekologiska faktorer har lämnats utanför ekvationen och behandlats som ”externaliteter” i förhållande till ekonomin (eller produktionen). Neoklassisk teoribildning bygger på mycket förenklade reduktionistiska antaganden. Man kan säga att den neoklassiska ekonomiska teorin har, i sin förenkling och abstraktion, alltmer ”fjärmat” sig från verkligheten – dvs. den är inte förankrad i en reell värd där vi är beroende av ett fungerande ekosystem, ändliga råvaror, socioekologiska system (ex. maktfaktorer, fördelning, kultur) och termodynamiska processer.

Detta ”avståndstagande” process har pågått, och alltjämnt accelererat, under flera hundra år – och pressas idag ”uppifrån ned” på samhället med politikers och ekonomerna goda minne. Tågordningen är: ekonomi -> sociala system <-> ekosystem. Den ekonomiska tillväxten har inga gränser i denna abstrakta och verklighetsfrånvända teori trots verklighetens reella begränsningar. Man pratar om att de livsuppehållande ekosystemen har en viss mängd bärande kapacitet (”Carrying Capacity”).

Miljöekonomi – som är en gren av neoklassisk nationalekonomi - har kommit en bit på vägen i sitt försök att ”internalisera” externaliteter som ekosystemtjänster eller den påverkan (”impact”) som en ekonomisk aktivitet genererar på våra ekologiska system. Den stora skillnaden mellan ekologisk ekonomi och miljöekonomi består i att miljöekonomin, liksom den neoklassiska, ser naturresurserna som oändliga (och därmed ”billiga”) och tillverkad kapital som en bristvara (och därmed ”dyr”). Den ekologiska ekonomin ser tvärtom på detta: naturresurserna är ändliga (och inte alltid substituerbara) och i relation till detta är tillverkad kapital mycket större (”abundant”). Tågordningen för ekologisk ekonomi är: ekosystem <-> sociala system <-> ekonomi.

Den ekologiska ekonomin baseras på ett systemiskt synsätt där ekosystem, termodynamik och materiaflöden är viktiga komponenter i analysen över belastningen som de ekonomiska aktiviteterna genererar, samt de ramarna som ekonomin kan agera inom. Vi är beroende av en fungerande biosfär. Ekonomin är inbäddad i ekologin (”embedded”) och inte tvärtom. Alla ekonomiska aktiviteter (ex. produktion) kräver energi (egentligen exergi) och genererar därmed en ökad negentropi (struktur/ordnig: produkt, organisation) samtidigt som entropi (oordning) exporteras till omgivningen. Alltså är ekonomin – precis som allt annat i universum – underkastad termodynamikens andra lag i första hand och i vårt fall solens (och till en viss del termisk) energiflöde som driver våra ekosystem. Ekonomin är alltså beroende av fungerande ekosystem och de sociala systemen som konstituerar ekonomin.

Entropiökningen, energi- och materiaflöden är viktiga komponenter i ekvationen för att kunna förstå hur olika aktiviteter påverkar ”biosfären”; man brukar prata om relationen mellan ”biosfären” och ”teknosfären” - där gränsen mellan dessa system bör ses som analytisk – och de materia- och energiflöden som utbyts mellan dessa system. Återvinning, energieffektivitet, transport, dissipation (ex: utspridning av bly i naturen som inte går att återvinna), livscykelanalys, makt, socioekologi, ekosystemstjänster, uthållig produktion, oekonomisk tillväxt, lokal ekonomi, är alla viktiga begrepp i den ekologiska ekonomin.




Man pratar om samhällets metabolism och vikten av att skapa resilienta socioekologiska system (får återkomma mer till detta någon gång).

Det var en kort och ytlig (och måhända lite osammanhängande) introduktion till ekologisk ekonomi. Man kan säga att det pågår mycket intressant kring detta idag. Exempelvis jobbar EU med att ta fram nya metoder och nyckeltal för ekonomisk ”tillväxt”. Ekonomen Herman Daly (se ”ready-state-economics”) har myntat begreppet oekonomisk tillväxt: vilket innebär att mycket av den ekonomiska aktiviteten som idag är "skadlig" (natur, människor, krig etc) redovisas som en ”positiv” post enligt gängse ekonomiska nyckeltal (ex. BNP). Den neoklassiska ekonomin ”täcker” för de negativa aspekterna – som inte sällan är irreversibla. Bröd och vapen är inte samma sak!

2009-12-08

Galning eller ekonom

"Anyone who believes exponential growth can go on forever in a finite world is either a madman or an economist" - Kenneth Boulding

"Solutions imply new models that, above all else, begin to accept the limits of the carrying capacity of the Earth: moving from efficiency to sufficiency and well-being" - Manfred Max-Neef

Måste ekonomiska teorier vara förankrade i verkligheten? - inlägg om detta.

2009-11-24

Naturvård i Amazonas













Lars Palmgren rapporterar i dagens eko om ett intressant fall av naturvårdsprojekt från Brasilien. Fallet är ett intressant exempel på både en livsstilsförändring och ett lyckat naturvårdsprojekt.

Att Amazonas regnskogar är hotade både på grund av klimatförändringar och på grund av skogsskövligt, är idag ett faktum. Att det föreligger en intressekonflikt mellan brukare och regering är inte heller förvånande; problematiken är ingalunda unik. Snarare uppstår liknande problem världen runt: Miljö- och klimatintressen krockar ofta med de individuella eller samhälleliga intressena; även om båda intressen i praktiken är sammanvävda och ömsesidigt beroende, så upplever man en konflikt mellan stat och de berörda.

Alternativet i många fall har varit att isolera det man vill skydda från mänsklig påverkan: exempelvis via statligt skyddade naturvårds- eller nationalparker. Vilket egentligen är en fortsättning på det rådande paradigmet att separera natur från kultur. Syftet har måhända varit vällovligt, men resultatet inte alltid så lyckat. Ett historiskt (olyckligt) exempel i sammanhanget kan nämnas den såkallade ”Ekhatet”. Ekhatet växte fram hos den Svenska befolkningen efter att staten (1558) bland annat skyddsförklarade eken, som var en viktig resurs för skeppsbygge. Skyddet gällde alla ekar generellt, även de som inte var tjänliga som råvara. Detta tilltag skapade en stor ilska hos bönderna, vilket sakta ackumulerades under trehundra år. När lagen skingrades på 1800-talet slaktades miljontals ekar under loppet av några få år. Detta kan tjäna som ett klassiskt exempel på misslyckad skyddsimplementering (även om skyddet i detta fall inte primärt berörde miljöaspekter), som till stor del beror på bristande (eller ingen) dialog samt den bristande insikten om att naturen inte går reparera från kulturen.

Tankar, kultur och natur går hand i hand och går inte att separera.

Tack vare idog gräsrotsaktivitet och en lyssnande regering har man i Jaramacuá förhandlat fram en lösning som både innebär ett skydd av skogen och en integration med ortsbefolkningen. Byborna har slutat begagna svedjebruk och ser nu till att skydda skogen för ytterligare exploatering. Regeringen har i sin tur integrerat byn infrastrukturmässigt med närmaste tätort. Dessutom har byborna växlat till att bedriva ekoturism och försöker nu att nå ut med traditionella hantverksprodukter.

Detta kostar. Det kostar i ökad dialog, utbildning, medling och förhandling. Men samtidigt vinner man på ett långsiktigt perspektiv när tanke- och beteendemönster förändras till det positiva, i en riktning mot det hållbara och ekologiskt medvetna samhället. En viktig insikt är att tankemönster går i arv (se. "kulturella mem"). Bondens hat förs vidare till nästa generation.

Även i Sverige finns lyckade exempel på problemet: Den bärande idén bakom Kosterhavets Nationalpark är integrationen med ortsbefolkningen. Kosterhavets Nationalpark lyfts ständigt fram som en lösning som är långsiktigt hållbar.

Jag passar också på för att pusha för Burmakommiteen.

2009-11-19

Bloggtips!

Vill tipsa om en väldigt intressant blogg som bland annat drivs av Karin Strandås, Annika Nordgren Christensen och Jesper Bengtsson; Bloggen heter "Världens Blogg" och har en tonvikt på globala och internationella problem. I ljuset av mitt förra inlägg: läs Karins text om Sveriges vapenexport.

2009-11-18

En ljusning i Sikte

En viktig politisk stötesten för de gröna och för vänsterpartiet har varit vapenexporten, som båda partierna velat avskaffa sedan länge; nu syns en liten ljusning i frågan. Att den befintliga lagstiftningen angående exporten har varit svag råder det inget tvivel om. Vapen har hamnat i diktaturers händer och krigsmateriel har sålts till länder som kränker de mänskliga rättigheterna och/eller varit krigförande. Det är också oerhört pinsamt att försvara vapenexporten via argument om sysselsättning och ekonomi; i ett historiskt perspektiv tycker nog de flesta att det är rätt pinsamt att Sverige till exempel exporterade oerhörda mängder järnmalm till Tyskland under andra världskriget – även om detta var en god affär ur ett sysselsättnings- och välfärdsperspektiv, så uppstår frågan: Välfärd för vem?

Det rödgröna samarbetet kommer naturligtvis – som vilket samarbete eller relation som helst – bestå av kompromisser. Kan man inte avskaffa vapenexporten, så kanske man kan strama åt lagstiftningen och de processer som konstituerar exportförfarandet. Men en liten ljusning är det och dessutom ett gott betyg på samarbetet. Nu väntar vi på detaljerna.

Sydsvenskan rapporterar.

2009-11-05

Veckans musiktips!

När man som nybliven husägare går å spacklar, slipar, hamrar, målar, "slår-sig-på-tummen" och snickrar på gamla trägolv, kan det vara bra att ha lite musik i lurarna; här kommer byggare-bob (a.k.a. undertecknad) med lite låttips:

[Ingenting] - Hallelujah



Editors - Papillon




Muse - Uprising



Deportees - Under the pavement




Weezer - (If You're Wondering If I Want You To) I Want You To





The Mary Onettes - "God knows i had plans"




Julian Casablancas - "11th Dimension"







Här kommer några "Bubblare":

Los Campesinos! - There Are Listed Buildings





Girls - "Lust For Life"



Rigas - Tonite



Higher Than the Stars - The Pains of Being Pure at Heart



Arctic Monkeys - Cornerstone

2009-10-31

Jönköping icke-linjära historia: del II

Del 1;

Mentala ekologier: vi börjar med stenåldern...

Det finns arkeologiska bevis på att det levde människor i nomadliknande konstellationer runt om i Sverige redan för 10000 år sedan (när isen släppte sitt grepp över landet). Nomaderna var beroende av lokala energi- och materiaflöden, och förhöll sig mobila på grund sin känslighet för ekologiska faktorer och klimatets skiftningar; alternativt för att tankesmittan: ackumulation inte existerade. Klimatet var betydligt varmare än idag, vilket i sin fick mer intensiva energi- och materiaflöden flöda genom ekosystem med ökad produktion, men också en eskalerad evolution, som följd (tänk: Lamarck/epigenetik och inte Darwin).

Innan vi går vidare bör påpeka att Bateson menar att vi måste betrakta evolutionen på ett bredare sätt – vi måste inkludera de mentala ekologierna i evolutionsprocessen. Enheten som överlever är organism plus omgivning. Bateson menar att vi måste korrigera den darwinistiska överlevnadsenheten till att inbegripa miljön och samspelet mellan organism och omgivning, och inte enbart som en taxonomisk populationshierarki – individ, släktled, under-art och art, etc – som överlevnadsenheter. Vi bör snarare betrakt: gen-i-organism, organism-i-miljö, ekosystem, etc. Man bör se ekologi i en vidare mening, det vill säga: utforskandet av samspelet och överlevnaden hos idéer och program (dvs. skillnader, komplex av skillnader, etc.) i kretslopp. Den organism som ödelägger sin miljö, via ”dåliga tankesmittor”, eller som inte anpassar sig "ide-mässigt" till en förändrad omgivning, dör ut.

Det finns en ekologi av dåliga idéer, precis som det finns en ekologi av ogräs, och det är kännetecknande för systemet att det grundläggande felet fortplantar sig själv.”
(Bateson, s. 76)

De dominerande metoderna för anskaffning av mat bestod främst av fiske och jakt, även om jordbruksmetoderna och kunskap kring domesticering började spridas inom de mentala ekologierna. Man tror sig spårat tankesmittor till både Kina (ex. domesticeringen av hästen) och Sydvästasien (ex. jordbruksmetoder). Det intressanta här är att fundera över hur olika världsbilden möts, påverkas och muteras. Allt detta sker i en tid när det inte finns några beständiga universella kommunikationsmedel. Kropp (språk), dofter och andra ”tecken” kan förmodas haft en stor betydelse. Man frestas att tänka på Wittgensteins berömda citat: ”mitt språks gränser är min världs gränser” (även om det är viktig att tänka bredare än till det talade språket). Man kan också tänka tvärt om: när världens gränser expanderade – och därmed implicit också de ”mental ekologierna” - expanderade även språket. Inte som ett ogäs, utan som en mångfald av biotoper som smälter samman, anpassas till omgivning, kolliderar, bifurkerar och förädlas – de mest ”livskraftiga” språksmittorna överlever i tid och biotop.

Det bör påpekas att det finns en ökad skara forskare som menar att jordbruksinnovationen snarare uppstod inom isolerade kluster runt om i världen oberoende varandra; vilket snarare bör ses som en anpassning till förändrade lokala ekologiska och klimatmässiga förutsättningar: med andra ord, ”energibristen” tvingade fram nya innovationer, exempelvis tankesmittan ”jordbruk”, för att kunna trygga överlevnaden.

Organiskt flöde, förändring, vardande, och förlopp genomsyrade ekosystemens funktioner, vilket också borde ha speglats inom de mentala ekologierna. Man kan enbart ana att konturerna av den kognitiva rikedomen som människan besatt under denna tid: detaljrikedom, nyanser, kontraster och förhöjd känslighet för förlopp/hastigheter/processer.

Det är också viktigt att försöka föreställa sig tidsaspekten: det vill säga hur eventuellt olika tanke-smittor börjar spridas, till en början långsamt och tillsynes slumpartat, och sen allt snabbare via något som skulle kallas för ett epidemiskt förlopp. Man kan inte heller nog betona vikten av samarbete i en tid när den ”bärande ekologiska kapaciteten” var knapp och den teknologiska utvecklingen var i sin linda. Stress (som kan manifesteras i knapphet eller överflöd) och innovationer kan nog sägas vara sammanlänkade; kan vi tänka kring Spinozas conatus-begrepp här? Kanske borde vi undersöka resilience-begreppet kopplat till de mentala ekologierna för att kunna förstå hur innovationer växer fram?

Stress är brist på entropi, ett tillstånd som uppstår när den yttre miljön eller en inre sjuklighet ställer överdrivna eller motstridiga krav på en organisms [eller godtycklig system] förmåga att anpassa sig. Organismen [eller systemets] brister i och behöver flexibilitet då den har förbrukat sitt förråd av tillgängliga outnyttjade alternativ. (Bateson 1995:311)

Så småningom börjar kulturlandskapen (odling) ta allt större areal i anspråk, även om man fortfarande höll sig relativt mobil. Kanske kunde man nu ana en viss differentiering mellan agrare och nomader. Man började bedriva röjgödslingsjordbruk, som lite förenklat går ut på att skapa tillfälliga åkrar där man höjer närighalten via röjning; genom att bedrivas jordbruk på detta sätt kunde man nå en högre avkastning under en begränsad tid (och plats). Man började även bedriva boskapsskötsel i större grad under denna tid. På grund av ett gynnsamt klimat (”postglacial värmetid” /intensifierat värmeflöde) kunde man bedriva åretruntbete. Densiteten av människor ökade (kluster av människor) kring viktiga energiflöden som kunde ge en högre energiavkastning. Under metallåldrarna (brons- och järnåldern, 1800-500 f.Kr och 500 f.Kr -1050 e.Kr) blev metallen en allt viktigare aktör, och agerade katalysator för otaliga innovationer och tanke-smittor; även om man bör notera att finns tecken metallbruk redan under stenåldern. Man såg på metallen (ådror) på samma sätt som man såg på resten av naturen: som regenerativ (tänk: processen från frö till växt, tillväxt, förnyelse, kretslopp).

Anaxagoras (500 – 428 f. Kr) m.fl. skrifter gör gällande att man såg på metaller som en livsform som stod lägre än växter och djur och förökade sig med hjälp av små metalliska frön. Denna föreställning levde kvar ända upp till 1700-talet i modifierad form.

Fynden runt Jönköping visar att befolkningskoncentrationen ökade markant under brons- och järnåldern.


Järnframställning ur brunjord (Jönköping).

Fortfarande var samarbete oerhört viktigt – men tankesmittan ”ackumulation” blev den dominerande bifurkationspunkten. När klimatet blev kallare och förutsättningarna för åretruntbete försämrades, skapades nya tankesmittor kring odlingsmetoder i samklang med de nya metallaktörerna (ex. redskapstillverkning: lie, plog). Det kallare klimatet skapade ett beroende av sommarhalvåret, vilket i sin tur accelererade behovet av råvaru- och energiackumulation. Man kan ana att synen på tid och hastighet(er) förändrades, mycket tack vare att man blev mer beroende av årstidsväxlingar. Man började rikta tillbaks delar av materiaflöden (avföring till åkrar som näringstillskott, vilket i sin tur hjälpte till att permanenta beboendestrukturerna (kretsloppssystemet).

Det blev således allt lättare att lagra produktionsöverskottet för att täcka ”fluktuationerna” i energi- och materiaflöden. Kanske började tankesmittorna ”administration”, ”försvar” och ”vi-dem” spridas inom de mentala ekologierna. Måhända har vi här fröet till det som filosofen Foucault kallar för panoptiska diagrammet – som går att koppla till disciplin, makt, och hierarkiseringen av strukturer. För-urbana strukturer började så småningom bildas kring de intensifierade energi- och materiaflöden. Stallar och bebyggelse för råvarulagring (ex foder) blev en centrala och oumbärliga delar av tätortsstrukturen. Tanke innovationen "hus" blev en nödvändig komponent - ett sätt att både lagra värme-energi och råvaror.

Befolkningstillväxten katalyserades som ett resultat av några viktiga punkter: (1) koncentrerad ”välfärd”, (2) behov av mer arbetskraft, (3) och försvar (är osäker på denna). De ackumulerade råvarorna kunde därmed transporteras (frivilligt eller ofrivilligt) över större geografiska områden, vilket i sin tur drev fram behovet av infrastruktur och logistik. Innovationen logistik går att koppla till tankesmittan ”administration” och ”försvar”.

Logistik enligt Svenska akademiens ordbok: ”räknemästare […] arbetande matematisk metod […] militär beräkning av tiden och rummet vid taktiska rörelser; konst(en) att ordna en armés marscher”. Administration handlade dels om beräkning och dels ett ordnande av hastigheter (transport och tajming). Städer började växa kring ackumulerade energiflöden – man började rikta flöden, dämma upp, intensifiera, kontrollera, och strukturera. Geografiska jordlotter blev nödvändiga, då en allt större befolkning skulle näras (betänk då att jordbruket egentligen är väldigt arbetsintensiv). Man börjar också ana ramarna för ett förkapitalistiskt system: ackumulerade energi- och materiaflöden görs tillgängliga för transaktioner. Energin görs mer beständig och uthållig – vilket underlättar ett utjämnande av flöden (brist / överskott / innovationer). Det uppstod kluster av städer (eller tätorter) – det vill säga: man började koppla ihop de olika energi- och materiaflöden mellan tätorterna. Kanske för att trygga tillgången till energi- och råvaror över geografiska avlägsna områden?


Tätorts-logiken innebar med nödvändighet även en definition av en utsida och en insida – vilket även går att koppla ihop med tankesmittan ”vi-dem”. Man kan kanske säga att staten blev till via (till synes slumpmässiga) aggregerade tätortsstrukturer?

Det är inte bara sammankopplingen organism-teknologi-omgivning, utan också sammankopplingen människor-stad-stat som är viktigt att ha i åtanke i detta utveckling.

Dock var metallurgens roll problematisk. Metallen (och den koppling till techne) blev inte enbart ett gränssnitt (”interface”) mot miljön (miljö i denna text : en begreppsmässigt fusion mellan det sociala och biologiska) utan också som ett instrument för ödeläggelse.

Den romerska lexikografen Plinius den äldre (23 – 79 f.v.t.) hävdade att ”guldbrytningen lett till girighet och att utvinnande av järnmalm var en källa till mänsklig grymhet i form av krig, mord och rån”. I forna tider, förklarar Plinius, hade det hänt att man stiftade lagar för att förbjuda vapeninnehav och försäkra sig om att järnet endast använder för oskyldiga ändamål som jordbruk. Oividius menar att under den föregående järnåldern ”levde människor trygga i dådlös ro”.

Blev metallen en katalysator för ond bråd dör som de romerska skrifterna hävdar? Eller handlade det helt enkelt om konflikter i och med framväxten av tätortsstrukturer med sina hierarkiska strukturer, men inte minst på grund av ackumulation av energi- och råvaror? Metallen gav nya sätt att hålla eller expandera de territoriella gränserna – precis som atombomben i vår tid gav nya oanade sätt att förgöra ”monstret” på. Tänk: Tankesmittan ”vi-dem”, ”staden-och-utanförstaden”, ”vår-nation”, ”min-energi-inte-din-energi”, ”vi-mot-monstret”. Staten logik handlar om att bevara: status quo inom sig själv (eller om man vill bevarande av energi: en ökad negentropi inom ”strukturen”, samtidigt som entropi exporteras till omgivningen (materia, energi, avlopp, krig); denna process är beroende av ett ständigt energiflöde, precis som Kalle påpekar).


Nästa del skall vi göra ett smärre hopp till tiden för gruvdrift, kommers och de nya tankesmittorna kring mekanisering som sakta började spridas som ogräs inom de mentala ekologierna.

2009-10-29

Veckans fabel

Vid den fridfulla och sumpiga stranden till en ekologisk fortfarande intakt bäck träffar en skorpion på en groda. Eftersom skorpionen vill komma över till andra stranden med inte själv kan simma, ber han grodan att denne skall ta honom på ryggen och så att han på så vis kan ta sig över vattnet. Grodan avvisar förslaget. Ty han var visserligen ett vänskapligt sinnat djur med vis av skada, och han fruktade att skorpionen skulle bita honom, och skorpionens bett är dödligt – det vet alla, och det vet varje groda.
’Men vad är logiken i det’, genmäler skorpionen med ett skratt, ’för om jag biter dig så är du död, men jag kan ju inte simma, så jag går till botten med dig och dör jag med. Alltså kommer jag inte att bita dig.’

Detta övertygar den förståndige grodan, och eftersom denna inte bara tänker logiskt utan också är en hjälpsam och godsint, tar han skorpionen på ryggen, hoppar i vattnet och sprattlar glatt iväg mot andra stranden. Men mitt i bäckfåran, just där det är som djupast, känner han plötsligt ett fruktansvärt bett i nacken. Dödligt skadad och redan på väg ner i djupet vrider han på huvudet och frågan: ’Logiken, var finns logiken i detta?’

’Logik’, genmälen skorpionen, spottar ut vattnet och biter av: ’Logik! Det är ju min läggning som nu en gång är sådan!’

Ur: Rudolf Burger, ”Lob der Niedertracht – Probleme mit der Universalethik von Habermas und Apel” (Se google-books)

Ja, den är säkert roligare på tyska J

2009-10-27

Jönköping icke-linjära historia: mentala ekologier

För några veckor sedan hade jag förmånen att delta i ett filosofiskt ’handgemäng’ som handlade om Jönköpings tillblivelse; Upplägget – som katalyserades av Marcus Nilson - gick lite förenklat ut på att under två dagar färdas på en icke-linjär historiefilosofisk resa, som inte byggde på raden av viktiga män (!) som den traditionella linjära historieskrivningen, utan som snarare skall ses som ett försök att utröna vilka materiella, informella och teknologiska strukturer möjliggjorde och drev fram de olika skeenden som fick Jönköping att bli till till den ort som den är idag. Det vill säga: ett försök att beskriva historien som en sammansatt process med utgång från fotosyntes, ekosystem, metall, vatten, infrastruktur till administrativa strukturer och immateriella faktorer som kunskap och innovationer - allt sammanbundet av hastigheter.







Det är spännande att försöka se historiska skeenden med utgång från olika slags flöden och innovationer. Så som många andra städer och tätorter har Jönköping vuxit fram kring oumbärliga energi- och materiaflöden: då framför allt flödande vatten och tillgång till naturresurser – vilket möjliggjorde en intensifiering av olika slags flöden (mat, energi, råvaror, tankar), vilket i sin tur tillät täta beboliga strukturer att uppstå. Jönköping är speciellt spännande med tanke på dess rika metallfyndigheter – då framför allt järn – men också med avseende på stadens koppling till statsmaktens (den administrativa maktens) framväxt - det vill säga: det är intressant att belysa förhållandet mellan stat och krigsmaskin (detta är tätt sammanbundet med de administrativa strukturerna). Mer om detta snart.

Fram till industrialismens intåg var människorna framförallt beroende av lokala energiflöden. Ångmaskinen och andra tekniska innovationer gjorde det på 1700-talet möjligt att ”frikoppla” tätortsstrukturer från lokala energiflöden – och då framförallt vattenmediet. Dessutom drev detta fram en såkallad ”funktionsseparering” – där olika slags energiflöden separerades från de urbana habitaten. Vi får inte heller glömma den existentiella trygghet som detta sätt att göra sig oberoende från naturmakterna skapar: men är alienation och strömlinjeformade mentala ekologier dess kostnad?

Stadens framväxt är en komplicerad process, som jag av utrymmesskäl inte tänker beröra närmare. Jag hänvisar till denna bild (som skissades fram av deltagarna), Icke-linjära-historiewikin och två artiklar av Karl Palmås (1 , 2) och ett av Christopher Kullenberg (1). Studera gärna bilden innan du fortsätter att läsa inlägget.

Jag tänkte anlägga ett litet annorlunda perspektiv på vår resa; jag skall försöka spåna lite kring hur ”mentala ekologier” har påverkats av (och påverkade) olika slags flöden och strukturer genom den icke-linjära historien (skall utgå från vår resa, men även andra källor); jag tänker hålla mig till faktorer som: krig, administration (makt, kontroll, lag), logistik och ekonomi. Vi får se vart vi hamnar.

Begreppet mentala ekologier, myntades av antropologen och filosofen Gregory Bateson i hans banbrytande verk ”Steps to an Ecology of Mind”; Mentala ekologier innebär ett sätt att uppfatta hur olika idéer, tankar, innovationer, kulturella mem, förförståelse, världsbild - samverkar, möts, påverkas och uppstår, både på det globala och lokala planet. Detta perspektiv har också lyfts av filosofen Felix Guattari i ”Three Ecologies”. Någon annan kanske är bättre införstådd med begrepp som semiosfär (Lotman), umwelt (Uexküll), livsvärld (”lebenswelt”, Husserl/Habermas) eller common-sense (Wittgenstein); Dessa begrepp kan ses som olika definitioner på liknande fenomen. Personligen tycker jag att mentala ekologier är ett mer dynamiskt och sympatiskt begrepp, som även åskådliggör det ”flödiga” perspektivet på tankar, och det faktum (eller påstående) att våra tankar hänger ihop via ett intrikat komplicerat samspel.


Del två, kommer att handla övergripande om bergsmän, gruvdrift, metall och dess koppling till krigsmaskinen och den påverkan på mentala ekologier, som detta kan ha haft. Kan vi se på sociologen Max Webers berömda Järnbur --- mer bokstavligt?


Tydligen började jag med stenåldern - Del II - Stenåldern...- och avancerade därifrån. :-)
Järnburen kommer på del III.
.

2009-10-20

Bloggfödelse och Metallurgen i krigets attraktor

Nu har det varit lite dåligt med uppdateringar på grund av tentor diverse annat som har pockat på uppmärksamheten.

Jag skulle först vilja tipsa om en spännande nystartad blogg ("Du gröna nya värld") som kommer att beröra skiftande perspektiv på grön ideologi och neomaterialistisk ekosofi; Skriver gör Jimmy Sand, som säkert många känner igen som personen bakom bloggen ”Strötankar och sentenser”. Jag tror att det kommer föras fram många spännande perspektiv och infall på grön filosofi och grönt tänkande utifrån skilda traditioner, där vi kommer att stöta på namn som Gilles Deleuze, Félix Guattari, Manuel Delanda, Donna Haraway, Bruno Latour, Noortje Marres, Jane Bennett, Baruch Spinoza, Arne Næss, Ilya Prigogine, Vladimir Vernadskij, Pjotr Kropotkin, Henry David Thoreau, Gabriel Tarde, Gregory Bateson, Georges Bataille, med flera.

Låter spännande, eller hur? Kolla in!

Bloggen har dessutom en fräsig design, vilket får en att fundera på en ansiktslyftning även när det gäller denna blogg.

Dessutom: i helgen var vi på en spännande historisk tour – som förövrigt katalyserades av Marcus Nilsson - om Jönköpings tillblivelse, där man utgick från filosofen Gilles Deleuze tankar; kommer själv att skriva lite om detta inom kort.

Från vänster: Jag, Otto von Busch, Marcus Nilsson, Karl Palmås, Daniela Alba, Thomas Svensson, Magnus Eriksson, Christopher Kullenberg.

Men under tiden jag smider järnet, kan jag rekommendera två filosofiska inlägg av Karl Palmås (1 , 2) och ett inlägg av Christopher Kullenberg, om Jönköpings icke-linjära historia.


2009-10-14

Stadsodling

Var ute på en fotosession här i Borås på jakt efter smultronställen; och ser man på - ett litet visset äppelträd hittade jag liggandes bredvid en bilparkering; formodligen planterad av en fågel eller oavsiktligen fröad av en slarvig människa. Fram för fler (avsiktliga) fruktträd i stada! Vi borde göra som i Malmö (eller Prag) - fixa fruktträdgårdar.

2009-10-12

Elinor Ostrom - och allmänningarnas tragedi

Årets ekonomipris går bland annat till ekonomen och statsvetaren Elinor Ostrom; Detta är oerhört glädjande, då hennes arbeten kan komma att ha en stor betydelse på hur vi ser på allmänningar, samhällsorganisationer eller ekonomiska institutioner (organisationer, företag etc) i stort. Ostroms banbrytande arbete när det gäller allmänningar (”commons”) har flyttat fram positionerna inom vitt skilda vetenskapsfält som ekonomi, miljövetenskap, sociologi, ekologi och statskunskap, där hennes empiriska studier har motbevisat en gammal och ifrågasatt tes inom (bland annat) nationalekonomin (främst den neoklassiska), som förenklat går ut på att allmänningar som kan brukas ’gratis’ (s.k. ”open access”) också överutnyttjas tills ekosystemet - alternativt resursen – urholkas eller bryter samman. Förenklat "free-rider-problemet" leder till det som kallas för "overgrazing".

Denna tes har populariserats och drivits av ekologen Garrett Hardin i sin berömda artikel från 1968, ”The Tragedy of the Commons”. Han byggde sina grundläggande antaganden om människan på de rådande ekonomiska teoretiska strömmingarna om den rationella, själviska – vinstmaximerande människan.

Det klassiska exemplet handlar om bonden som vill maximera sin vinst på en utvald allmänning som han delar med fler bönder. Bonden ställer sig frågan: ”What is the utility to me of adding one more animal to my herd?”; vilket får honom att addera n+1 boskapsdjur in absurdum. Som en konsekvens blir allmänningen (“jordlotten”) överutnyttjad när den ekologiska funktionen bryter samman. Därmed uppstår det som Harding (1968) kallar för allmänningarnas tragedi. Hardings slutsats var att regleringen av allmänningar inte kan ske via självorganisation – utan måste antigen privatiseras eller hamna under statlig kontroll. I ett Amerikanskt kontext – där statens ses som ett hot mot den individuella friheten - hamnade tonvikten på privatiseringar.

Hardings teori har kritiserats för sin bristande empiri, samt den alltför förenklade bilden som teorin ger uttryck för (”The Tragedy of the Commons: Twenty-two Years Later”, Feeny, D. et al, ”Human Ecology 18”, 1990). Dessutom kompliceras bilden ifall man utvidgar allmänningsbegreppet till att omfatta kulturella-, ekologiska-, och andra typer av allmänningar. Men sanningen är att denna teoribildning passade väl ihop med den neoklassiska teoribildningen om människan som en vinstmaximerande, självisk och rationell (kalkylerande) varelse, och med den privatiseringsiver som rådde (och råder) i Amerika.

Nu till Ostrom.

Ostrom gjorde empiriska studier om hur det egentligen förhöll sig med olika slags allmänningar och hur dessa förvaltades runt om i världen, samt vila vilka metoder och förutsättningar som gav bäst resultat. I sitt arbete ”Governing the Commons – The evolution of Institutions for Collective Actions” (1990), kom Ostrom fram till att det inte alls såg så eländigt ut som Harding (1968) hade förutsett/förutspått. Det fanns gott om exempel på fritillträdes (”open acces”) allmänningar (samfälligheter) som förvaltas gemensamt i samförstånd och på ett effektivt sätt; forskningen upptäckte att det inom vitt skilda områden som fiske, bevattning, skogsbruk, vattenresurser, betesmarker och så vidare, hade utvecklats mekanismer för beslutsfattande och efterlevnad. Några viktiga punkter som Ostrom identifierade för goda resultat:


(i) Reglerna skall brukarna själva utforma [bottom-up, min anmärkning]
(ii) Tydligt avgränsad resurs och/eller brukare
(iii) Effektiv övervakning
(iv) En jämn och rättvis fördelning av ”vinsterna” från systemet
(v) Social kontroll mot regelbrott
(vi) Snabba konfliktlösningsmetoder

Men Ostrom lyfte också fram att det i vissa fall handlade om homogena och mindre samhällen – eller med andra ord: samhällen som hade det nära till resursen/allmänningen som de skulle fördela. Däremot har Ostrom också påtalat att dessa punkter även kan appliceras när vi kommer till globala satsningar som klimat- och miljöarbete.

Summering.

För att prata ekonomiska: det behöver inte existera en divergens mellan individuell och kollektiv rationalitet; människan som varelse är inte en självisk och nyttomaximerande robot (”homo economicus”), utan en relationsbunden, social, och samarbetsvillig varelse. Problemet är att detta skifte i tankeekologin tar tid:

”The problem posed by Hardin over 20 years ago [1990] captured the attention of a multu-diciplinary collection of scholars and practitioners, including anthropologists, development planners, ecologists, economists, geographers, political scientists, resource scientists, and sociologist [...] However, as with many seminal but simple models, Hardin’s analysis has been shown by subsequent studies to be over simplified and deterministic”(Feeny et. al. 1990 )

Det finns många intressanta slutsatser som man kan dra kring Ostroms arbeten – skall försöka återkomma till ämnet. Se också klippet som handlar om skillnaden mellan Bazaarer och Katedraler (när det kommer till organisationer) - matchar bra Ostroms empiri!



Se också ett litet annat perspektiv på allmänningar:

(1) Beter Barnes ide om ”Reclaimins the Commons” via stiftelser.
(2) Kulturella allmänningar
(3) Motion till miljöpartiets partikongress om allmänningar.


2009-10-09

Matbanker

För någon vecka sedan gnällde jag över resursslöseriet från matindustrin; tack vare tipset från Kalle, snubblade jag då över stiftelsen ”Gemensamt Engagemang” som har som uppdrag att fördela olika slags överproduktion till behövande. Nu har jag stött på ett nytt intressant koncept: ”food banks”. I Storbritannien har man haft matbanker i snart 15 år och resultaten har varit mycket positiva. Runt om i Europa samlade man ihop 280.000 ton mat förra året, som i annat fall hade slängts som avfall.

Detta är - i och för sig - en symtomlindring på någonting större: skal-ekonomi, överproduktion, suboptimalitet, centralisering, etcetc. Men syftet ät behjärtansvärt och resultatet är mer än gott. I Sverige däremot sätter livsmedelslagstiftningen käppar i hjulet för sådana initiativ. Men, livsmedelslagstiftningen är inte hugget i sten: med tanke på att den Svenska livsmedelslagstiftningen i stora delar bygger på EU-direktiv och –förordningar, och med tanke på att andra länder inom Unionen lyckats med konststycket, så ser jag inte varför Sverige inte skulle kunna hoppa på denna mat-tåg.

Läs/Lyssna på programmet om Matbanker (SR).

2009-10-02

Urbana biotoper

’Green roofs’ är ett spännande koncept, som bland annat går ut på att skapa ett mikroekosystem på tak, platåer eller annan urban bebyggelse; Ett känt exempel på ’Green roofs’ finns på City Hallbyggnaden i Chicago, som även kan beträdas av besökare. Konceptet är intressant på grund av flera olika aspekter – speciellt ifall man applicerar lösningen på en bredare front: trevligare stadsmiljö, temporär koldioxidreducering, syresättning av stadsmiljön, dagvattenreducering med uppemot 70 procent, avkylningseffekt på byggnaden under varma sommardagar (=energireducering), lokala och småskaliga odlingar och spännande ekologiska förutsättningar för luftburna populationer (fåglar, pollinerare, insekter etc). Man kan dra vidare växlar på denna ide: urbana åkrar och sädesfält, integrerade koloniallotter med befintlig byggnation, utsuddande av gränserna mellan bebyggelse och naturparker, urbana populationer av pollinerare och fjärilar, allmänna frukt- och nötträd och så vidare.

Men inte minst: denna fusion mellan artefakt och natur, är en viktig symbol för en återintegration mellan de idéhistoriskt separata sfärerna: natur och kultur. Mer sådant!

Se också Urban Wilderness.

2009-09-29

Veckans pepp

Ett ciatat - som har har tjatat om tidigare – som jag tycker är inspirerande är från Buckminister fuller:

"You never change things by fighting the existing reality. To change something, build a new model that makes the existing model obsolete."

Två andra citat som går i samma anda:

"What kind of world do you want to live in? Demand that yor teachers teach you what you need to know to build it."
-- Peter Kropotkin

"You must be the change you wish to see in the world."
-- Mahatma Gandhi

2009-09-24

Sista Festivalen?

Kalle tipsar om musikfestivalen FELPARKERAD som arrangeras i Gårda samtidigt som bokmässan. Festivalen går av stapeln i kulturhuset Gårdaskolan (som rivs och blir bussuppställning om planerna går igenom):


Kulturhuset Gårdaskolan från 1901

Festivalen FELPARKERAD går av stapeln lördag 26 september! Dörrarna öppnas kl. 19.00 och första akten står på scen kl. 19.30. Vi tillhandahåller en helkväll med sjukt bra musik, dans, bar med mat och inte minst lite ljus i höstmörkret. Varmt välkomna!



Följande band spelar:

NORDIC BATTLEGROUP
Jakob Wenzer från framlidna COARPNC, gör första spelningen med sitt soloprojekt som ger känslan av en nostalgisk snyting från ett slarvigt och dramatiskt rockband.

THINK-BOX
Mogen-rock med tyngd och inslag av frenesi. Möjligen kommer någon bandmedlem ha scarf.
http://www.myspace.com/thinkboxgbg

HILLS
Narkotiskt suggestiv psykedelia; sköna 70-talsvibbar och långa introspektiva låtar.
http://www.myspace.com/hhillss

THE HAPPYSAD ORCHESTRA
Bittersweet sweets for your ears!
http://www.myspace.com/thehappysadorchestra

SORK
Ibland återhållsamt och monotont med tokdistad bas och vackra sång melodier, ibland exploderande postpunk med megafonsång, frenetiska trummor och en mentalsjuk trombon.
http://www.myspace.com/sorksweden

HENKE WERMELIN & THE DELINQUENCIES
Tramporgel och Thin Lizzy-riff. En glad min, döden och det lilla livet som i en liten ask.
http://www.myspace.com/henkewermelin

KORS
Spelar för första gången i Göteborg. Annars brukar de spela i skogen.

THE HABIBIS
Det rysktalande folkpunkmusikkollektivet gjorde en galen och hyllad spelning på Mässa mot Mässan! Efter att ha förlorat sin dragspelerska har man vunnit en gitarrist och de ryktas om att det nya soundet är riktigt dansant och medryckande.
http://www.holigan.web.surftown.se/habibis.html




Johannes skriver också om detta;

2009-09-23

Matslöseri

Det finns studier som visar att vi i utvecklingsländerna slänger runt en tredjedel (!) av all producerad mat; samtidigt som det råder brist på mat i delar av världen och jordbruksmarken börjar alltmer bli en bristbara. Denna energi- och resursslöseri handlar inte enbart om en fördelningsproblematik – utan har också en direktkoppling mot klimat- och miljöproblemen. Tänk då att det går åt runt 30 kalorier energi för att producera kött som ger runt en enda kalori – detta exklusive förädling, transporter och förvaring. I Sverige slänger vi runt en miljon ton ätlig mat, vilket är jämförbart med utsläppet av koldioxidekvivalenter från 700.000 bilar per år. Detta slöseri sker inom alla sfärer: såväl inom stat, region, kommun, handel som hos slutkonsumenterna.

Konsumentföreningen i Stockholm undersökte i våras hur mycket av den maten som slängs i Stockholmsregionen fortfarande är tjänligt som föda; och mer än hälften av den maten som vi slänger är fortfarande ätlig enligt undersökningen. Vilket är alarmerande. De ökade jordbruksarealerna och det allt intensivare jordbruket slår hårt mot den biologiska mångfalden och bidrar även till övergödning av våra hav och vattendrag. Zaida Catalán upprörs över detta resursslöseri – och uppmanar i ett öppet brev sin dagligvarubutik att agera i frågan; Svaret från butikschefen är inte oväntad: ”vi gör ingenting annat än konsumenterna vill”. Vilken enligt logiken borde också kunna skrivas som: "vi gör som konsumenterna vill". Som Zaida skriver så borde man kunna göra någonting kreativt av detta – även om den rigida livsmedelslagstiftningen delvis kan sätta käppar i hjulet.

Det finns tydligen intressanta och kreativa lösningar i frågan: Stiftelsen gemensamt engagemang har som uppdrag att ta vara på olika slags överproduktion och fördela den till behövande, hjälporganisationer och individer i Göteborg (Tipstack till Kalle).

Men, detta är enbart en lösning på delproblemet med avfall från producenter – hur kommer vi tillrätta med resursslöseriet från början. Kanske måste vi fundera om hur vi mäter effektivitet – en fråga om skalekonomi eller resurshushållning? Man kan med fog påstå att ”marknaden” inte optimerar sådana transaktionen, desto mindre gör så stora koncerner som är beroende av en skalekonomi och snabb omsättning. Suboptimalt när det kommer till klimat och miljö, är bara förnamnet. Småskaligt, lokalproducerat och decentralism kan vara ett sätt att komma vidare.

2009-09-21

Lokal ekonomi: täpp igen läckorna

När vi talar om ekonomi så underlättar det att prata om ekonomi i termer av monetära flöden; flöden som har en geografisk utsträckning och som varierar i storlek, riktning och hastighet. En annan viktig aspekt hos detta synsätt är pengaflödenas ’arbetsförmåga’ - det vill säga hur hårt pengarna arbetar i ett visst ’område’, eller ur en mer praktiskt synvinkel: hur stor nytta pengarna gör i ett visst geografiskt område, samhälle eller en ekonomisk nisch. Det finns en pedagogisk vinst med att föreställa sig olika slags ekonomiska agenter/aktanter (företag, organisationer, länder, kommuner, stat, landsting etc) som turbiner som drivs av olika slags flöden.

Generellt kan man säga att pengarna ’gör mest nytta’ när de får ’arbeta’/cirkulera i ett visst område – med nytta menas begrepp som välfärd, ökad ekonomisk diversitet och goda livsmöjligheter. Denna teoribildning inom ekonomin kallas för ’local multiplier’ och har sitt ursprung i Keynes multiplier-teorin, vilket sedermera har vidareutvecklats och anpassats till något som kallas för ’local multiplier 3’ (lm3). Metoden innebär i princip att de monetära flödena bör ’fördelas’ så att en maximal ekonomisk effekt uppnås i lokalsamhället – eller per definition: hur stor del (och på vilket sätt) av ett specifikt inflöde fördelas, cirkuleras (och mångfaldigas) i ett visst område. För ett litet exempel på hur multiplikatoreffekten kan tänkas fungera, se detta inlägg; grovt förenklat går principen ut på att pengarna skall ’arbeta’ i flera steg i det lokala samhället.

Av definitionerna ovan kan man dra slutsatsen att pengaflödet inte alltid stannar kvar - och ’gör nytta’ - i lokalsamhällen; andra gånger utnyttjas inte den potentiella kraften på ett maximalt sätt. Men andra ord: pengarna läcker ut ur den lokala ekonomin; man kan föreställa sig lokalsamhället som en hink som är beskaffat med en massa hål – de monetära flödena flödar in, men läcker inte sällan snabbt (!) också ut i periferin: externa leverantörer, externa shoppingcentra, stora ekonomiska aktörer etcetc

Tricket är att engagera lokalsamhället med alla dess myriader av aktörer och skapa förutsättningar för den lokala ekonomin att blomma.

New Economic Foundation (Nef) har skapat ett verktyg som de kallar för ’Plugging The Leaks’ – som dels går ut på att täppa igen de största hålen, dels minska utflödestakten för de monetära flödena och dels få pengarna att jobba hårdare i den lokala ekonomin. Det har också visat sig att den klassiska strategin med att locka till sig stora företag (arbetsgivare) kanske inte allt gynnar den lokala ekonomin så mycket som man tidigare trott - vilket är intressant ur ett arbetspolitiskt perspektiv. Nef klargör tydligt att detta inte handlar om protektionism: ”Plugging the leaks is not about trying to close off an community from connections with the outside world. Instead it is about increasing local linkages in order to make maximum use out of all incoming inward investments, whether its source is goverment spending, business spending och consumer spending.”

Det finns mycket mer att skriva om detta – det finns också många exempel världen över som har använt metoderna från “Plugging The Leaks” med goda resultat som följd; Inte bara genom ökad lokal välfärd, men också via mer engagerade medborgare, näringsidkare, expertis och politiker – och de otaliga nya nätverk och sociala forum som detta har renderat i.

Därför känns det extra roligt att vi nu i Borås skall börja arbetet med att ta fram formerna för ett Hållbarhetsråd – som skulle kunna vara ett forum för sådana frågor som ’local multiplier’, ’Plugging The Leaks’ och direktdemokratiska medborgarbudgetar. Imorgon är första mötet – jag kommer naturligtvis föreslå att vi kollar närmare på dessa ämnen.

Läs mer om Plugging The Leaks, Medborgarbudgetar och Hållbarhetsråd.

2009-09-17

Hej vänner!

Det har varit dåligt med uppdateringar på sistone; studiestart, husköp, trettioårsfest och diverse annat har tagit fokus från min nackflåsande blogg. Men snart skall det förhoppningsvis bli bättring på det. Några blogginlägg som är på gång: Om lokal ekonomi – plugga igen läckorna; Gemenskapens gränser - del II (del I); vad menade Arne Naess med begreppet självrealisation?; samt en liten text om den bortglömda biologen Jakob von Uexküll och biosemiotiken.

2009-09-08

2009-09-04

Förbifart STHLM

Har skrivit om detta innan (och se kommentarerna här), men kan fortfarande förundras över att projektet - som inte bara är dåligt skött, utan att man också har konsekvent ignorerat alla fatala invändningar från remissinstanserna - (med all sannolikhet) ändå kommer att verkställas med tanke på alla dess negativa effekter (hälsa, kulturhistoria, miljö, klimat etc.) som vägbygget får till följd. Man borde snarare undersöka de alternativa dragningarna (t.ex. "kombinationsalternativet") -- och istället för att försöka "mota bort trafiken", se till att minska trafiken i sig, - via styrmedel, urban förtätning och kraftigt utbyggd kollektivtrafik. Detta är enbart symptomlindring (beakta då att forskningsresultaten från KTH pekar på att åtgärden knappast kommer att förbättra trängselsituationen), även om trängslet skulle minska. Snacka om att arbeta bakvänt. Dessutom: Hur är det fatt med miljö-, hälso- och klimatkunskapen hos vår miljöminister?

Andra som skriver om detta:

2009-08-28

Urbana ekologier: ett neomaterialistiskt perspektiv

Jag vill dela med mig detta essäutkast som handlar om hur man kan se på städer ur ett ekosofiskt perspektiv; texten skrev jag inom ramen för ekofilosofikursen. Essän avslutas med en fråga:

Frågan är om vi kommer att kunna se städer med andra ögon? Älska städer, med dess myllrande mångfald av uttrycksformer och liv? Vi vantrivs i kulturen, yttrade den något pessimistiska Freud, men kan vi trivas i våra naturkulturer - denna symbios mellan det naturliga och artificiella – vilket kan vara fröet till en återidentifikation med vårt sammanhang – växter, djur, kulturer, städer, artefakter? Att älska sin stad, kan vara en början -- men relationen underlättas (eller blir ömsesidig!) ifall vi börjar se staden som någonting levande och ömtåligt – och som en del av oss själva.

2009-08-26

Federa

Jag skulle vilja puffa för ett intressant projekt, nämligen födelsen av den politiskt oberoende tankesmedjan Federa. Jimmy Sand frågade redan för två år sedan, ifall det behövdes en ny tankesmedja -- frågan besvarades jakande. Många med mig känner säkert att den politiska eller/och ideologiska debatten ofta trampar vatten. Positionerna är välbekanta, ideologiska skyttegravskriget utmärks av tryggt hukande på välkända marker. Nya idéer möts – om inte med skepsis – så av en talande tystnad. Federa skiljer sig från gängse tankesmedjor på flera olika punkter, jag saxar:

Två särdrag som skiljer Federa från Timbro, Arena idé och Cogito är

1) att inte vara hemmahörig i någon specifik ideologi, utan att undersöka hur just vår tids förutsättningar kan få för inverkan på idédebatten, och 2) att utnyttja de radikalt förändrade informationsteknologierna för att bidra till mer livfulla offentligheter.
Federa är heller inte systemskritiskt i bemärkelsen att kasta grus i maskineriet eller att protestera. Vi jobbar inte kritik – vi jobbar kritikalitet. Det intressanta är inte att peka på vad som är fel. Andra gör det bättre. Det intressanta är att formulera alternativen.

Vilket får mig att tänka på Buckminister Fullers talande citat:

"You never change things by fighting the existing reality. To change something, build a new model that makes the existing model obsolete."

Kanske kan Federa tjäna som en plattform för nya idéer i detta tankeekologiska vakuum? Jag hoppas det.

2009-08-25

Födelsedag och religion

Hurra, hurra, idag är det min födelsedag! Ryktet (myten?) säger att aboriginer inte firar födelsedagar; snarare firar man personliga insikter och klokskap - man kan med detta synsätt dra ihop en festlig tillställning när man känner att man lärt sig något nytt, kommit till en insikt, eller blivit en "bättre" människa. Vi, däremot, är besatta av siffror, och siffran 30 är hyfsat laddad i vår kultur :-)
Nåja, inte har man blivit klokare - snarare mer förvirrad med åren.

Lästips: Idag varnar Niklas Ekdal för herr Spock, och tangerar med sitt inlägg min personliga åsikt i religions- och vetenskapsfrågan; en intressant parallell till ämnet, som kompleterar Ekdals inlägg, står Anders Johansson för på DN-Kultur idag, som har läst Nietzsches "Den glada vetenskapen". Båda artiklarna borde begrundas av de såkallade "humanisterna".


2009-08-23

Ekonomisk "tillväxt"

En av de klarast lysande stjärnorna på politikerkartan i Sverige - Anders Wijkman - får en viktig debattartikel publicerad på dagens nyheter idag. Anders Wijkman påpekar det riktiga i att tillväxten, som den mäts idag, inte kan fortgå i all oändlighet, samt att bruttonationalprodukten inte är ett representativt mått på välfärden. Tillväxtmåttet som den ser ut idag, tar inte hänsyn till alla ”negativa” effekter av vår verksamhet – oavsett om det handlar om krigsföring, olyckor, miljöförstöring, resursslöseri eller exploatering av djur eller natur. Dessutom tar bruttonationalprodukten inte hänsyn till fördelningsfrågor. Den Amerikanska ekonomen Herman Daly kallar denna typ av tillväxt - som inte ökar välfärden - för ”oekonomisk tillväxt”. Det kostar att förstöra miljö och klimat, det kostar att hindra en miljökatastrof, det kostar att skära ned i skola och omsorg.

För Svensk del har BNP ökat med i genomsnitt 2 procent per år från 1970 fram till idag; frågan är hur ”tillväxten” hade sett ut ifall vi hade använt ett grönt mått på bruttonationalprodukten?

Samtidigt som majoriteten av politikerkåren ensidigt jagar efter ökat tillväxt – utan att reflektera vad begreppet innebär eller leder till i längden, insert alltfler ekonomer och miljöforskare att vi snarare behöver ekonomiskt nerväxt. Den gordiska knuten består i hur denna modell skall kunna appliceras på en tillväxtfundamentalistisk marknadsekonomi. Där har vi en spännande utmaning i framför oss.

Dessutom är det spännande att man jobbar på EU-nivå med att utveckla alternativa välfärdsmått. Inte en dag för tidigt.

Hatten av för Wijkman!

Kolla också på Steady state economics.

2009-08-17

Kul projekt



Eller som konstnären Lisa Anne skriver: "Konsumera mindre. Skapa mer. Stickning är politik"

2009-08-14

Musiksorl och livsval

Har inte uppdaterat bloggen på ett tag – kanske är det postsemester traumat som får mina fingrar att ta semester från tangentbordet, och istället får mig att grotta ner mig i det lättjefulla serieträsket med Star Trek Voyager och Twin Peaks. Fina serier. Fina ögonblick. Skall också meddela att det kommer att ske förändringar i livsbanan i och med det trettionde levnadsårets infallande (trettiårskris kanske, vem vet?). Har nämligen blivit antagen till Samhällsvetenskapliga miljövetarprogrammet i Göteborg; det skall bli oerhört kul att studera!

Nu lite musiktips från coatchen.


Vi börjar med lite Rock från ”Lovvers - OCD GO GO Girls”.




Synten lever, för blir man inte sugen på att skaka ben till ”La Roux – Bulletproof”?




Kleerup har tillsammans med Linda Sundblad gjort en trevlig bit ”History”.



Lite pop-rock med The Thermals “Now we Can See”.




Fin fransk electroremix , “Lykke Li - I'm Good, I'm Gone (Fred Falke Remix)”




En till fransk remix – Kitsuné gänget - får vi plats med: “Two Door Cinema Club - Something Good Can Work “

2009-08-04

Antichrist

Jag läste häromdagen Maria Svelands och Katarina Wennstams artikel på DN-Kultur (2009-07-28) som kallade regissören Lars von Trier för tragisk och sjuk kvinnohatare mycket på grund av hans senaste film Antichrist.

Jag har inte sett filmen – men har fått konceptet någorlunda klart för mig. Jag gör en annan tolkning av filmens budskap, som jag delar med Mikael Pedersen (DN-Kultur 2009-08-02). Genom att svartmåla von Trier och lyfta fram filmen som kvinnofientlig, missar Sveland och Wennestam en viktig poäng, tycker jag.

Se trailern först:


För filmen handlar inte enbart om en konflikt mellan en man och en kvinna, utan också om vår problemfyllda relation till naturen. Kvinnan har i många kulturer ansetts stå närmare naturen – alternativt varit starkt förknippad med de cykliska förloppen som förekommer i naturen. Organismmetaforen och synen på naturen som en levande moder (kvinna, moder jord) – har tjänstgjort som hämsko för en alltför omfattande exploatering genom historien. Organismmetaforen - som var en harmonisk och symbiotisk tanke – kom att utmanas av den framväxande mekanistiska världsbilden och av de krav som förkapitalistiska systemet ställde. Den organiska och vitalistiska världsbilden kom att utgöra ett hot mot den framväxande mekanistiska världsbilden med början på 1400-talet: naturen kom att bli någonting ostyrigt, farligt, kaotiskt, oförutsägbart och våldsamt. Det är också den synen som kom att bli den arketypiska naturuppfattningen i stora delar av den västerländska kulturen.

Kvinnan – som starkt förknippades med naturen – började ses som någonting ostyrigt och nyckfullt, som måste, i likhet med den kaotiska naturen, kontrolleras. Reformationens omvälvningar och häxprocesser kan bättre förstås i ljuset av denna utveckling. Naturen devalverades, och samfällt med detta, kvinnans ställning i samhället.
Kvinnan – eller det ”kvinnliga” - kom att definieras som: känslomässigt, opålitlig, nyckfull och bestyckad med en stark (sexuell) drift. Det skedde samtidigt en samhällelig hierarkisering där kvinnan ovillkorligen hamnade i lägre ställning jämfört med männen, då de stod närmare djuren och naturen enligt gängse synsätt.

Till grund för identifikation av kvinnor och djuriskhet med en lägre form av mänskligt liv ligger den åtskillnad mellan natur och kultur som är grundläggande i humanistiska ämnen som historia, litteratur och antropologi, vilka godtar åtskillnaden som ett obestritt axiom. Dualismen mellan natur och kultur är en nyckelfaktor i den västerländska civilisationens frammarsch på naturens bekostnad. När föreningsbanden i det äldre hierarkiska världsalltet skars av, placerade den europeiska kulturen sig allt mer ovanför och vid sidan av allt som naturen stod för (Merchant, s.165).

Mannen kom däremot att symbolisera ordning, rationalitet, logik och kom att förknippas med det vetenskapliga tänkandet. Francis Bacon (1561-1626) kallade bland annat naturen för en ”simpel sköka”, vilket tydligt visar at den vetenskapliga attityden hade en stark maskulin framtoning vid tillfället.

Naturen som kvinna, som vetenskapsmannen skall betvinga. Han skall metodiskt och systematiskt avslöja moder Natur, blottlägga hennes hemligheter, intränga i hennes sköte och sålunda tvinga henne till fullständig underkastelse. Den nya vetenskapliga attityden har därmed från början givits en stark maskulin framtoning (von Wright, s.65)

Kunskap ger makt – som är ett citat med ursprung i Francis Bacon – fick dubbla innebörder rent idéhistoriskt. Dels skulle naturen/naturkrafter kuvas – därtill kvinnan – men detta tillät också den undersökande, induktiva, vetenskapen att blomma. Vi skördar frukterna av denna utveckling, som har både positiva och negativa konsekvenser. Men det finns en arrogans i Bacons ”strävan att etablera och utvidga själva människosläktets makt och herravälde över världsalltet”, genom vilket kunde ”människosläktet återskaffa den förfoganderätt över naturen som tillhör den genom gudomlig förordnande”, som inte enbart var förbehållen Bacon.

Sviterna av denna kvinnosyn (men också natursyn) hemsöker fortfarande vår kultur, vilket många feminister har insett. Därför tycker jag att det är olycklig att Svelands och Wennstams väljer att bortse från denna tolkning.

Läs Mikael Pedersens koppling mellan ”Antichrist” och den aktuella klimatdebatten. Har den ostyriga naturen löpt amok? Kommer den rationella manliga technovetenskapen att underkuva naturkrafterna, lösa klimathotet?

Läs även Charlottes text om debattinlägget.

Källor:
Von Wright, G.H. Vetenskapen och förnuftet. Bonnier pocket, 2005
Liedman, S. (1997) I skuggan av framtiden. Albert Bonniers förlag.
Merchant, C. (1994) Naturens död - kvinnan, ekologin och den vetenskapliga revolutionen. Symposion, Skockholm