Vid den fridfulla och sumpiga stranden till en ekologisk fortfarande intakt bäck träffar en skorpion på en groda. Eftersom skorpionen vill komma över till andra stranden med inte själv kan simma, ber han grodan att denne skall ta honom på ryggen och så att han på så vis kan ta sig över vattnet. Grodan avvisar förslaget. Ty han var visserligen ett vänskapligt sinnat djur med vis av skada, och han fruktade att skorpionen skulle bita honom, och skorpionens bett är dödligt – det vet alla, och det vet varje groda.
’Men vad är logiken i det’, genmäler skorpionen med ett skratt, ’för om jag biter dig så är du död, men jag kan ju inte simma, så jag går till botten med dig och dör jag med. Alltså kommer jag inte att bita dig.’
Detta övertygar den förståndige grodan, och eftersom denna inte bara tänker logiskt utan också är en hjälpsam och godsint, tar han skorpionen på ryggen, hoppar i vattnet och sprattlar glatt iväg mot andra stranden. Men mitt i bäckfåran, just där det är som djupast, känner han plötsligt ett fruktansvärt bett i nacken. Dödligt skadad och redan på väg ner i djupet vrider han på huvudet och frågan: ’Logiken, var finns logiken i detta?’
’Logik’, genmälen skorpionen, spottar ut vattnet och biter av: ’Logik! Det är ju min läggning som nu en gång är sådan!’
Ur: Rudolf Burger, ”Lob der Niedertracht – Probleme mit der Universalethik von Habermas und Apel” (Se google-books)
Ja, den är säkert roligare på tyska J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar