2007-12-30

Gott nytt år!

Året 2007 börjar lida mot sitt slut. Det finns mycket att säga om detta ovanligt händelserika år. Ett sätt att sammanfatta året är att betrakta språket.
Var inte filosofen Wittgenstein något viktigt på spåret, när han påstod att ”Mitt språks gränser är mitt universums gränser”?
Språkdräkten avslöjar obarmhärtigt dem rådande idéströmningarna och blottlägger samhällsklimatet.

En reflektion som jag gör, är att allt mer skall sägas på kortare tid; förvisso ingen ny företeelse, men likväl en accelererande tendens.
Budskapet förenklas, komprimeras, koncentreras och paketeras.
Snuttifiering är en rätt träffande beskrivning.
Jag är fullt medveten om att jag kastar sten i glashus nu.
Politik och samhällsdebatt översållas alltmer av slagordspolitik och förenklingar; Måhända drivna av efterfrågan på enklare och färdigpaketerad budskap, detta i ett tidevarv av stressade människor i en ocean av motstridig information.
Och det är i sprickorna på dessa förenklingar som främlingsfientliga och andra ljusskygga krafter börjar växa.
George Orwell var något viktigt i spåret när han lanserade begreppen nyspråk och dubbeltänk i sin framtidsdystopi 1984.

Man kan helt enkelt konstatera att språket är en viktig pusselbit för att för att förstå vår omvärld. Språket hör intimt ihop med våra tankar, den formar vår världsbild, den låter oss förstå andra människor och kulturer.
Det förstod jag inte när jag själv gick i skolan; Ty Språkundervisningen var en pina genomsyrat av träig grammatik och obegripliga regler.
Jag förstod inte att de språkliga nyanserna ger oss verktygen för analys och förståelse.

Året 2007 kan således bland annat sammanfattas med dessa ord:

Utshoppad, klimatsmart, klimathot, klimatångest, livspussel, anställningsbar, facebooka, skajpa, nyfriskjobb, foppatoffel, muhammedbilder, näthat, twinglyhora, flexifuel, palmolja, parasitbloggare, emokid, subprimelån, mjölpåve och nystartsjobb.

Man kan också konstatera att året 2007 går till historien där ”Ordning och Reda” rådde och att det aldrig tidigare varit så inne med utanförskap.

Gott nytt år på er allesammans!

2007-12-28

Ekonomisk analfabetism

Det råder en väldigt stor efterfrågan på vindkraftstekniker för tillfället.
För att kunna möta kraven har Strömsunds kommun startat den första kvalificerade yrkesutbildningen för vindkraftstekniker.
Man behöver inte skåda i kristallkulan för att inse att fler liknande utbildningar kommer att startas runt om i Sverige inom en snar framtid.
Synergieffekterna av en grön omställning är således fler arbetstillfällen.

För några veckor sedan debatterade jag kärnkraft på SVT:s hemsida.
Att den gröna sektorn ger fler jobb var ett av argumentet som jag framlade.

Varvid jag fick denna kommentar:

”Detta var det dummaste jag hört idag. Du vill alltså IRRATIONALISERA ekonomin?
Här försöker vi hela tiden göra mer på färre personer, för att få bättre välfärd
och tillväxt, och du vill slösa bort arbetstillfällen på ingenting!?
Snacka om ekonomisk analfabetism!”


En rätt vanlig föreställning är jag rädd.

2007-12-21

Behövs de Gröna?

När det gäller klimat- och miljöarbete är avståndet mellan retorik och praktiskt politik inte sällan avgrundsdjup.
Den gröna rörelsen behövs fortfarande, vad våra belackare än må påstå; De mer etablerade partierna försöker enträget profilera sig i miljöfrågorna, men erfarenheten har visat att de konkreta och verksamma åtgärderna uteblivit.
Därför behövs den gröna rörelsen mer än någonsin; Vi måste slå hål på den populistiska svadan.

Döm om min förvåning när EU drog till med storsläggan och deklarerade häromdagen att biltillverkarna vars bilar inte klarade gränsen på 130 gram koldioxid per mil, skulle få böta kännbart.
Tyskland förbundskansler Angela Merkel, som har varit – som massmedierna vinklar det – ”drivande” inom Europas klimat- och miljöarbete, var inte sen att fördöma detta.
”Orättvist” och ”Missgynnar Tyskland” är meningar som har hörts från Angela Merkel och miljöministern Sigmar Gabriel.
BMW, Porsche och Mercedes tillverkar bränsleslukande bilar och kommer med EU:s förslag att få det tufft.

Egenintressen kommer alltid att gå före klimatet och miljön. Oavsett om det gäller en vapen- eller bilindustrin. Men så skall det inte behöva vara.

EU-kommissionären Stravros Dimas har tidigare krävt att Tyskland skulle begränsa hastigheten på Autobahn, som i ett led för att minska utsläppen av koldioxid och luftföroreningar.
Varvid Merkel förkunnade att så länge hon satt vid makten blir det inga hastighetsbegränsningar på autobahn.


Med sådana miljökämpar vid makten behövs inte de gröna! Kör hårt Merkel!

2007-12-19

Bäst i klassen? Sällan....

Man brukar då och då höra argumentet att vi i Sverige är väldigt klimatvänliga och duktiga på miljöarbete, och med tanke på detta skall klimatsatsningar främst ske i andra länder.
En ursäkt att inte ta i med hårdhandskarna således.
Miljöminister Carlgren och andra i regeringen är inte sena att peka med hela handen mot Kanada, Australien, USA men även Kina och Indien, vilket är förvånande.

För det första har både Indien och Kina lägre utsläpp av koldioxidekvivalenter per invånare än Sverige. Vi släpper i genomsnitt ut 6.6 ton koldioxidekvivalenter per person i Sverige.
Motsvarande siffra är fyra ton för Kina och ett ton för Indien, vilket är talande.

För det andra så förbiser många en viktig faktor i utsläppsdebatten, nämligen importen.
En relativt ny studie från KTH har undersökt de totala utsläppen som Svenskarna orsakar genom konsumtion av importvaror.
Resultaten är skrämmande: Den reella utsläppen ligger på 12 ton koldioxidekvivalenter per person och år i Sverige.
Rön som raskt flyttar upp oss till toppositionen i ligan, nämligen på sjätteplats efter USA, Australien, Kanada, Nederländerna och Belgien.

De privata hushållen står för runt 90 procent av de koldioxidutsläpp som orsakas av slutkonsumenter i Sverige då varors livscykler beaktas.

Internationella studier pekar på att vi måste begränsa våra utsläpp på runt 2-3 ton koldioxidekvivalenter per år och person.
Med tanke på detta så har vi ett kolossalt arbete framför oss; Att då samtidigt försöka skylla klimatproblemen på andra länder visar enbart på okunskap och ignorans.

2007-12-17

Gjuta olja på konsumtionssamhället....

Alla kommunalanställda (dvs. även undertecknad) får i Borås årligen julklappar av sin arbetsgivare; Detta är säkert mycket uppskattat av många, men jag personligen kan inte annat än tycka att pengarna kunde användas för bättre ändamål.
För jag personligen behöver inte fler billiga massproducerade prylar som ändå med all sannolikhet kommer att hamna i källarförrådet eller slängas.
Värdet på presenten brukar ligga på några hundralappar per anställd om jag inte missminner mig.
De pengarna skulle göra mer nytta hos Rädda Barnen eller någon annan frivilligorganisation, kan jag tycka. Men tydligen går detta inte att förena med kommunallagen säger förståsigpåarna.
Så valet för mig är att acceptera gåvan eller inte ta emot denna.
Jag tycker inte att vi skall avskaffa gåvan för kommunen i helhet, däremot borde det erbjudas en möjlighet att själv kunna avgöra vad man vill göra av pengarna.

2007-12-15

Allvarlig incident

Medlemmar i Miljöpartiets lokala ungdomsförbund har nyligen ertappats med att sälja begagnade utsläppsrätter bakom Läspeskolans gymnastikhall. Hr grundrektor Ludvig Hagwald ser allvarligt å det inträfade och kommer i bestraffande syfte att avskaffa den sista av skolans kvarvarande rökrutor.

Färska nyheter från Grönköpings veckoblad.


PS. För er som inte vet är utsläppsrätter inte någonting man får av sin fru på en lördagkväll, utan någonting annat.

2007-12-14

Rebound-Effekt

Rebound-effekt och nollsummespel; Två viktiga och centrala begrepp när man pratar om hållbar utveckling, både ur ett miljö- och klimatperspektiv.
Rebound-effekten innebär den energibesparingar som man gör, ofta på grund av effektivare och förbättrad teknik, spenderas på andra energikrävande aktiviteter istället.
Det vill säga: energibesparingen man initialt gjort går förlorad, och vi uppnår i bästa fall ett nollsummespel.
Ett fall skulle kunna vara att man tar bilen oftare när man tankar biobränslen, eller att man låter alla lampor vara tända på grund av att man investerat i lågenergilampor och så vidare.
Risken med rebound-effekten är att den reella utvecklingen inte går framåt och att man i slutändan inte löser det grundläggande problemet: Vår livsstil.
Vi vill behålla vår energislukande och miljöbelastande livsstil och sätter därmed hoppet till teknikutvecklingen; tekniken blir målet istället för medlet.
Vilket är mycket olyckligt, då detta leder till att miljö- och klimatbelastningen kommer att ligga på samma nivåer som innan.

Det märks tydligt att politiker i ledande ställning inte är medvetna om eller intresserade av problematiken.
Jag lyssnade på folkpartisten Carl B Hamiltons inlägg om kärnkraft på SVT:s argument ikväll, ett ämne i vilket han förövrigt verkade mycket okunnig i.
(Vilket märktes när han drog paralleller mellan kolkraft och de senaste olyckorna i kolgruvorna (som i sak är riktiga), men i sammanhanget verkade Hamilton tro att Uran växer på buskar.)
För att återknyta till ämnet så drev Carl B Hamilton en tes att man skulle ersätta de fossila energislagen med kärnkraft. Det vill säga, ersätta de fossila energislagen till hundra procent, vilket i sig är helt riktigt. Kolkraft måste bort, och ersättas med förnyelsebara energislag.

Men frågorna som jag saknar i debatten är:

* Vad kan vi göra för att kunna förändra vår livsstil?
* Hur mycket och hur kan vi effektivisera vår energianvändning?
* Hur kan vi lagra den energi som vi överproducerar?


Det vill säga; Att enbart prata om hur många terawatt som måste ersättas med det ena och det andra är att tänka väldigt kortsiktigt.
Risken är dessvärre, att så länge dessa frågor inte ställs, så kommer det inte heller ske någon utveckling på klimatområdet.
Klimatarbetet kommer att trampa vatten, det har vi inte råd med.

2007-12-10

Värdigt jul?

Ibland undrar man varför man inte har kommit på en idé tidigare själv.
Jag fick höra av en kompis att de traditionsenligt brukar inhandla en matkasse fylld med julmat inför julhelgen som sedermera doneras till frälsningsarmén.
Jag blev rörd av gesten, och vi kommer att anamma denna tradition, så mycket är säkert.

För tyvärr är det nog så att klimatet för många människor hårdnat avsevärt de senaste tiden, trots den så kallade ekonomiska tillväxten och den pågående högkonjunkturen.
Klyftorna ökar i samhället, de fattiga blir paradoxalt fler; många människor har inte råd att fira jul.
December är ekonomiskt den svåraste månades för många familjer.
Julen som för de flesta brukar stå för glädje och gemenskap, kan lätt förbytas mot ångest och utanförskap.
Det som i grunden är ett samhällsproblem kan inte botas med gåvor, jag är medveten om det, men det kanske kan lindra ångesten något, för någon medmänniska eller familj som lever på marginalerna, vill jag tro i alla fall.

Läs om de ökande antalet bidragsansökningar inför Julhelgen.

Grönt flow...

Det händer intressanta saker på teknikfronten.
Snubblade häromdagen över en intressant artikel i illustrerad vetenskap som handlade om energilagring.
Det som var mest intressant var användandet av så kallade flowbatterier.
Sol, vind och vatten dras med problemet att energitillgången kan vara bitvis ojämn.
Dels behövs utjämningen av toppar och dalar i produktionen, dels behövs tillgång till energi när moder natur trilskas och visar sig från sin dåliga sida.
Batteriet har en genialt enkel konstruktion som har flera fördelar jämfört med konventionell batteriteknik.
Batteriet består, väldigt förenklat, av två stora tankar med vanadiumsulfat-lösning, två pumpar och ett membran som sammanlänkar dessa.
Batterierna kan teoretiskt sett göras hur stora som helst; De är mycket tåliga, har en väldigt hög livslängd, kan lagra mycket energi, har en jämförelsevis liten värmeutveckling, är återvinningsbara, är kostnadseffektiva, och har en hög säkerhet.
Tekniken är fullt tillämpningsbar och används bland annat i kombination med vindkraftverk i Irland och Australien.
Vad väntar vi på?

2007-12-01

Ett steg i fel riktning.

Kärnkraft: Långsiktigt hållbart eller inte, det är frågan.
Den sista tiden har antalet debattartiklar och debattörer som förespråkar en fortsatt utveckling av kärnkraften ökad avsevärt, så även senast idag.
Jag känner mig därför manad att ge min syn på kärnkraften och då menar jag fissionsteknologi.

I debatten hör man argument som långsiktigt hållbart, miljövänligt, ringa miljöbelastande, räddaren av klimatproblemen, och så vidare; Enligt mig helt felaktiga slutsatser, även om man kan diskutera avvecklingstakten i förhållandet till utvecklingen på det förnybara energiområdet.

Råvarutillgången
Uran och Torium är ändliga resurser och omöjliga att återvinna.
De finns i relativt små mängder i jordskorpan. Även om havet i sig innehåller mycket Uran och Torium så är det befängt att tro att vi med av teknikens hjälp skulle dammsuga alla världshaven efter kärnbränsle, och detta utan att göra åverkan på miljön.
Men dagens kända tillgångar på Uran så skulle tillgången sina efter 3-4 år om alla länder hade samma kärnkraftsdensitet (Antalet kärnkraftverk/capita) som Sverige.


Tillverkning
All gruvbrytning är väldigt miljöbelastande i grunden.
Uranframställningen består i huvudsak av dessa processer: brytning, frakt, lakning (tungmetaller, starka syror, lakrester) och urananrikning.
En väldigt energislukande process, och inte alls koldioxidfri som förespråkarna vill göra gällande.
Att uranbrytningen är en smutsig och farlig process vet vi sedan länge.
Senast rapporterade Uppdrag Granskning om ett fall i Australien där Uran, Torium, Radon och andra tungmetaller kontinuerligt läckt ut till omgivningen.
Det är inte heller ovanligt att lakningsresterna (innehåller farliga isotoper och tungmetaller) när de torkar sprids med hjälp av vinden till omgivningarna.
Man har också mätt förhöjda nivåer av cancerförekomst hos gruvarbetare men även hos befolkningen i omgivningen.

Nu vet jag att kärnkraftsförespråkarna kommer att säga att renare och miljövänligare metoder är möjliga, och att vi i Sverige, som har en väldigt hård miljö- och hälsolagstiftning, skulle kunna producera uranet mycket renare.
Måhända till en viss del; Men dessa förespråkare, lever i det bästa av tänkbara av världar, skulle Voltaire ha sagt.
Vi kan inte ens enas om torskkvoterna i Europa, behöver jag säga mer?


Energiproduktion
Att kärnkraften inte släpper ut så mycket föroreningar och koldioxid vid själva energiproduktionen är förvisso sant.
Även om de potentiella kärnkraftsolyckorna kan i slutändan få förödande konsekvenser.
Återigen är vi Sverige relativt skonade av utsläpp och olyckor på grund av teknikvalet och det höga säkerhetstänkandet. Men så ser det inte ut överallt i världen, och att hoppas på konsensus i det avseendet bör väl ändå anses som mer än naivt.
Det går också väldigt mycket energi åt kylning vid de olika processerna, vilket inte tas tillvara på i dagsläget, vilket gör energiframställningsprocessen relativt ineffektiv.
En annan nackdel är att produktionen av kärnkraftsel inte kräver lika mycket arbetskraft som de alternativa och hållbara energislagen; En ökad satsning på kärnkraft ger färre arbetstillfällen helt enkelt.



Avfall
Avfallsfrågan är lång ifrån löst i dagsläget, trots flera decenniers forskning.
Man har helt enkelt varken hittat tillräckligt säkra förvaringsplatser eller löst problemen med hållbarheten i de behållare som avfallet skall förvaras i.
Förespråkarna hävdar ibland att ny teknik, som t.ex. Generation fyra reaktorer, skall minska halveringstiden kraftigt på uttjänt kärnbränsle, samt lösa problemen med mellanlagringen av kärnbränslet.
Man talar om en minskning från hundratusen år (100.000) till femhundra år (500) tills avfallet är säker för levande organismer.
Men den tekniken är fortfarande omogen och väldigt dyr, man brukar prata om att en kommersialisering av tekniken kan komma ifråga om några decennier.
Vi behöver lösa energifrågan nu.


Kärnvapen och terrorism
Att det finns en koppling i detta avseende är ingenting som kärnkraftmotståndarna har hittat på. Enligt totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) medför alltid brytning och anrikning av uran en risk för proliferation, det vill säga spridning av kärnvapen.
Att det pågår illegal handel med olika isotoper hörde vi senast i veckan då den slovakiska polisen grep uransmugglare.
Uttjänt kärnbränsle eller andra radioaktiva isotoper kan användas i så kallade smutsiga bomber, vilka skulle orsaka katastrofala skador med relativt enkla medel.
Kärnkraftsförespråkare brukar avfärda detta som ett politiskt problem; Ja, är inte de flesta problemen i världen av politiskt karaktär kan man då undra.



Livscykelsanalys
Analysen av miljöbelastningen under hela livscykeln för kärnkraft är av högsta vikt.
Den så kallade EPS-systemet (Environment Priotity Strategies) började utvecklas i början av 1990-talet i ett samarbete mellan Volvo, IVL Svenska Miljöinstitutet och Industriförbundet. Där huvudsyftet var att ge konstruktörer och produktutvecklare möjlighet att snabbt avgöra vilket av koncepten som ger minst sammanlagd miljöbelastning i ett livscykelperspektiv.
EPS-systemet är transparent, det vill säga beräkningarna som ligger till grund för resultatsammanställningen är officiella.
Måttet som används är mELU/kWh (ELU=Environment Load Unit), det vill säga miljöbelastning per kWh utvunnen energi.

Några jämförelser:

Vindkraftverk: 3 mELU/kWhVattenkraft: 1mELU/kWh
Kärnkraft: 33mELU/kWh
Oljekraftverk: 80 mELU/kWh

Tabell för råvaruutvinningen och dess miljöbelastning:

Koppar: 208 ELU/kg
Uran: 1190 ELU/kg
Bly: 175 ELu/kg
Järn: 0.961 ELU/kgMangan: 5.64 ELU/kg
Guld: 1.190.000 ELU/kg

Kärnkraft är tio gånger mer miljöbelastande än till exempel vindkraft, men är ändå bättre än oljekraftverk i ett livscykelsperspektiv.


Slutsats
Kärnkraften är ingalunda långsiktig. Den är inte koldioxidfri. Den är miljöbelastande. Det finns politiska problem runt kärnkraften. Avfallsfrågan är inte löst.
Att satsa på fler kärnkraftverk skulle te sig befängt; Vi behöver snarare förändringar av vår livsstil, energieffektivisering, energilagring och stora satsningar förnyelsebara energislag som vindkraft, solenergi, biobränslen och vågkraft. Men man skall inte heller räkna bort fusionskraften i ett framtidsscenario.

2007-11-27

Hit men inte längre...

Läser om ett märkligt utspel om flyktingar av Göteborgs starke man Göran Johansson.
Han menar på att de flyktingar som kommer hit genom människosmugglarnas omsorg skall utvisas; Det vill säga, ett exempel skall statueras för att slippa smuggling.
Det är ett lite märkligt utspel, och jag funderar om han riktigt tänkt genom uttalandet.
För jag tvivlar inte på hans intentioner, men i kontexten blir det väldigt fel.
De flyktingar som kommer, oavsett om det är hit smugglade eller inte, befinner sig redan i en förtvivlad situation, och om förslaget genomfördes skulle det sparka på de som redan ligger.
Problemet med människosmugglare måste lösas framgent genom att ta itu med människosmugglarna i första hand.

Sen har han rätt i sak att många av de hit smugglade människorna har fått betala stora summor pengar för att kunna ta sig hit, medan de verkligt nödställda aldrig får en chans att ta sig ut ur landet.
”Det är inte skyddsbehovet utan pengarna som styr vilka som får komma hit”, säger Göran till SR.

Visst är det så; Och alternativet som jag ser: Damma av de vita bussarna, eller låt staten hjälpa människor hit på genom andra metoder.
Jag undrar om Göran Johansson skulle skriva under på detta.
Jag tvivlar på detta.

Det här uttalandet kommer att ge regeringen oförtjänt cred; För Billström lär inte vara sen att fördöma detta.
Det är bara att tacka och ta emot.
Sverigedemokratera får luft under vingarna, för nu har de plötsligt fått sig två populära kompisar: Ilmar Reepalu och Göran Johansson (fast jag är övertygad om att så inte var meningen), med sådana vänner behöver man inga fiender.

2007-11-26

Segervittring?

Om ni kommer ihåg (för det gör ni ju alldeles självklart) så delades det inte ut något Miljöjournalistpris förra året, med motiveringen att journalistiken saknar kvalitet och nytänkande.
Snopet, kanske.
Men detta var nog en nyttig väckarklocka för många tidningsmakare och journalister.
För efter det så tog det riktigt fart.
Svultna hundar jagar bäst, eller hur?
Snart är det dags att kora årets miljöjournalist; Inte förvånande drar DN igång en aldrig tidigare skådad klimatkampanj (förvisso ett mycket bra sådant).
Tajming eller sammanträffande, det får framtiden utvisa.

2007-11-23

Spratt av Belsebub?

Då och då, bland artiklar om elände och krig, stöter man på lite småroliga ting.
Som till exempel den om Kyrkoherde Leif Östborgs kamp med länsstyrelsen och riksantikvarieämbetet för att få tillstånd till att sätta solceller på sitt kyrktak.
Man må tycka vad man vill om att ha solceller på vartenda kyrktak, men det är argumenten som är lite småroliga.
”Jag har stöd av kyrkonämnden, stiftet, biskopen men också Bibeln”, säger Leif.
”Det blir ju märkligt om en myndighet hindrar oss från att gestalta evangeliet”, fortsätter han. ”Om församlingen vinner tvisten kommer solceller på sammanlagt 125 kvadratmeter att ta emot el – direkt från Gud, utan mellanhänder.”

Om jag vore Riksantikvarieämbetet hade jag nog tänkt om, flytt fältet utan att blicka bakåt.
Ty hindrandet av evangeliegestaltandet angår vår Herre i allra högsta grad.

2007-11-22

Snap out of it...

Wakey, Wakey, rise and shine!
Brukar hypnotisören Paul McKenna säga till sina offer för att få de att vakna ur sitt insomnade tillstånd.
Det känns ibland som att världen är hypnotiserad, handlingsförlamat, paralyserad.
Utsläppen av växthusgaser har aldrig förut varit så höga, enligt statistik från FN:s klimatsekretariat (UNFCCC).
Utsläppen har ökat med 11 procent från 1990 års nivå; Detta är en felaktig och skrämmande riktning.

Flygtrafiken ökar ständigt. Bil- och lastbiltrafiken sätter ständigt nya rekord.
Nya vägar byggs istället för järnvägar. Detaljhandeln sätter rekord efter rekord.
Vi reser allt oftare och på längre sträckor. Var femte dag startas det ett kolkraftverk i Kina.
Vi konsumerar allt mer kött. Vi konsumerar mer energi än någonsin.

Och så vidare skulle jag kunna rabbla upp en massa tråkigheter.
Men trots att det är så övertydligt, vad det är, som sker, så förefaller den praktiska politiken inte komma längre än till den berömda bekännelsen av läpparna.
Attityden från många politiker tycks vara: Visst skall det göras något, men not in my back yard!

Skall jag för ett ögonblick kröna mig till advocatus diaboli så skulle jag vilja hävda att klimatproblemet, för många politiker, är ett nyvunnet tankegods.
Men tankegods behöver också omsättas i praktiken för att kunna inbringa någon slags nytta.
Tack vare medias och Al Gores mässande det senaste året, har en snöboll satts i rullning.
Vi får bara hoppas att den inte hinner smälta innan dess, ty det är allvarliga signaler som sänds ut från en enig forskarvärld.

Wakey, Wakey, rise and shine!
(Säg denna mening samtidigt som du trycker på bilden ovan)

Budgetdebatt i Borås

Kanske inte lika spännande som Die hard 4.0, men nog så viktigt.
Följ budgetdebatten från Borås, live in action!
Skulle du ha turen med dig, så kanske du till och med får se Tomas, Johan, Eva, Staffan eller Ellie äntra talarstolen.





2007-11-20

Kobra lyfter...

Efter en, enligt mig, en lite svacka, har kulturprogrammet Kobra åter igen lyft innehållsmässigt.
Gårdagens Kobra var väldigt intressant, jag hoppas ni såg den.
Visste ni att den Amerikanska armén stryker eller ändrar i ”känsliga” eller "kritiska" avsnitt i filmmanus, ifall filmbolaget vill låna krigsutrustning billigt?
Där rök oberoendet.
Det finns en speciell avdelning under Pentagon som jobbar på heltid med att läsa manus och föreslå ändringar för filmbolagen.

Se även intervjun med författaren Rajiv Chandrasekaran, som skrev en boken ”Imperial Life in the Emerald City”, som handlar om tillståndet i Irak.
Boken har upprört många på grund av sitt innehåll.

Se gårdagens Kobra här.

2007-11-19

Att införa eller icke införa, det är frågan.

Från det ena till det andra.
Läste på Tonys blogg om att socialdemokraterna vill driva frågan om ett absolut nej till friåret vid eventuell valseger 2010. Thomas Östros, ekonomisk talesperson för socialdemokraterna, nickade ivrigt när detta dryftades, samstämmigheten nådde, enligt säkra källor, oanade höjder.
Varför denna ovilja mot friårskonceptet?
Friåret är en snillrik och modern politiskt konstruktion, som alla parter har att vinna på.
Friåret är ingenting abstrakt eller luddigt; jag, och säker många med mig, känner personligen människor som har haft en stor nytta av friåret.
Jag känner flera som har fått jobb genom denna reform, efter att ha stått utanför arbetsmarknaden under en längre tid.

I sin enkelhet handlar det om att 85 procent av a-kassan betalas i ersättning åt den som tar ledigt från sitt arbete under ett år, under förutsättningen att arbetsgivaren samtidigt erbjuder platsen åt någon arbetssökande, de långtidsarbetslösa prioriteras i förstahand.

Å ena sidan så ger reformen människan friheten och möjligheten att kunna pröva på något nytt här i livet, samtidigt som en annan får en chans att kliva in i arbetslivet.
Det kan handla om en vilja att starta eget utan att riskera allt för mycket ifall planerna inte slår väl ut.
För andra handlar det om personlig utveckling: pröva på en konstnärsbana, eller varför inte försöka författa en bok, gå en utbildning, ägna tiden åt familjen, eller kanske rentav ta en välförtjänt vilopaus efter en långvarig yrkesverksamhet.
Resultat av detta: Ökad arbetsglädje, mindre ohälsa, ett nystartat företag, återvunnen arbetsgnista, ny författare ser dagens ljus och så vidare.

För att sälja in detta till en ekonom eller beslutsfattande chef, skulle jag säga effektivare och produktivare medarbetare och minskade sjukskivningar, ty det är det enda som räknas idag, i kvartalsekonomins kölvatten.


Å andra sidan ger reformer flera arbetsmarknadsvinster.
Arbetsgivaren som ger friåret får en möjlighet att pröva en person som de kanske inte annars hade vågat anställa av någon anledning, också detta till en lägre kostnad.
Slår det sig väl ut innebär detta i förlängning en förstärkning av personalstyrkan.
Får man inte stanna kvar efter friårets slut, så är det absolut inte bortkastat.
Nämligen på grund av Arbetslivserfarenheten!
Ni som sökt jobb vet hur förbaskat viktig och frustrerande den biten kan vara.
Utbildad upp till tänderna, men ingen arbetslivserfarenhet, kan slå undan benen på många jobbsökande.
Konceptet genererar också en större rörlighet på arbetsmarknaden, ett begrepp som många nationalekonomer brukar lovsjunga om.
För er som inte känner till detta så är möjligheten att bevilja friåret frivilligt för arbetsgivara.

Vilka är förlorarna då?
Friårtagarna förlorar visserligen ekonomiskt på friåret, men vinner kanske någonting som är mycket mer värt än pengar.
Den här reformen tjänar alla på i en förlängning, såväl samhället, individen och arbetsgivaren.

Ni socialdemokrater, eller andra, som inte gillar friåret är välkomna att slå hål på mina
illusioner.
Det kan ju hända att jag gjort mig själv både döv och blind på uppenbara brister i modellen.

En mer omfattande och välskriven inlägg om Friåret hittas här.

Välfärd för vem?

Det är måndag morgon, trött – efter en hård helg i Falun - och yrvaken läser jag förstrött tidningen.
Efter den obligatoriska läsningen av ledarna - utan att nämnvärt lyfta på några av mina ögonbryn- kommer jag till debattsidan.
Redan titeln ger en anspelning till soppan som kommer ut idag:

”Satsning på svaga grupper ett hot mot välfärdsstaten”.

Jag orkar inte ens på allvar bemöta argumentationen, men börjar genast leka med tanken om hur världen hade sett ut, ifall den enbart hade styrs av Nationalekonomer.
Skrämmande tanke eller hur? Vi kanske är redan där idag, vad vet jag.

Tankesmedjan Limbo ger som vanligt svar på tal, på sitt eget sätt.

2007-11-13

Ett slag i luften?

Nu är det klart, riktlinjerna för flyget antogs idag av Europaparlamentet.
Förslagen för att komma tillrätta med flygutsläppen är lång ifrån tillräckliga, men för att vara en internationell överenskommelse, så får väl ändå anses som ett litet steg framåt.
Parlamentet skärpte, förvånande nog, flera av kraven som EU-kommissionen lagt fram.
Läs mer om detta på Europaportalen.

2007-11-12

Flygskatter och utsläppsrätter

Imorgon skall EU-parlamentet fatta beslut om hur flyget skall ta ansvar för sina utsläpp.
Utsläppen från flyget har nästan fördubblats sedan 1990 och har hittills legat utanför handeln med utsläppsrätter.
Kommissionens förslag ser ut att bli väldigt urvattnat, och många är oroliga om det överhuvudtaget kommer att ge någon effekt.
Utsläppshandel i all ära, men det krävs fler kraftfulla åtgärder för att komma tillrätta med de ökade utsläppen från flyget.
Ekonomiska styrmedel i form av skatter (t.ex. på flygbränsle) kan komma att tvinga fram effektivare teknik och förbättrad logistik när det gäller flygtransporterna.
De ökade kostnaderna gör också att andra transportslag blir mer ekonomiskt attraktiva i förhållande till flyget.
Den förra regeringen beslutade att införa flygskatt, men borgarna var inte sena att riva upp detta beslut.
Miljöministern Andreas Carlgren aviserade senast idag att han inte var beredd att införa några nationella styrmedel.
Det finns flera länder runt om i Europa som har vågat ta steget, och infört flygskatt, trots sina farhågor.
Till exempel på länder som har gått längre än Sverige är England, Norge, Nederländerna och Danmark.
Så stavas offensiv miljöpolitik, att våga sluta snegla på alla andra och vänta på ett under skall ske, på internationell nivå.




2007-11-09

Kvällens manifestation

Manifestationen mot rasism, som hölls ikväll, gick bättre än väntat.
Inga missöden förutom frusna fingrar och tår kunde noteras, det trots ivrigt brinnande facklor.
Skall man ändå anmärka på något så ville tekniken inte vara med och bidra, vilket ju som bekant bör bokföras på Murphys konto.
Det var modig skara på cirka 70 personer som trotsade kylan och regnet.
Även om det antalet hade varit fler tidigare åren, så bör uppslutningen ändå ses som god med tanke på vädret, som nog avskräckte en och annan.
Detta är en viktig början; Viktiga signaler som skickas ut. Speciellt nu, när Sverigedemokraterna vinner mark, och när de främlingsfientliga krafterna ökar runt om i Sverige och i Europa.
Vi måste bilda en motkraft, en tydlig aktion. För tystnad och inaktivitet kan i värsta fall leda till något ingen av oss egentligen vill ha.

Artikel i BT.

2007-11-08

Kristallnatten

Nätverket Boråsare mot rasism arrangerar på årsdagen av Kristallnatten (imorgon, 9 Nov) en demonstration och ett fackeltåg mot rasism och främlingsfientlighet.
Samling är klockan 17:00 på stora torget framför Rådhuset.

Det är viktigt att skicka tydliga signaler, speciellt i dessa tider där främlingsfientliga partier tar allt större utrymme.
Vi hoppas på ett stort deltagande.

Manifestationen anordnas av flera olika organisationer:
Albansk kulturcenter
Amnesty
ABF
Glokala-Sjuhärad
Miljöpartiet
LO
Liberala ungdomsförbundet
SSU
S-Studenter
Kyrkans flyktingråd
Ung-Vänster
Vänsterpartiet

2007-11-07

Det barkar åt...rätt håll....




Glädjande nyheter utifrån undersökningsresultat från Naturvårdsverket.

Slutsats?
Riskerna för det berömda politiska självmordet, minskar i omvänd proportion till allmänhetens miljömedvetande.

2007-11-06

Järnvägens framtid

Framtiden är spårbunden, eller borde vara det i alla fall.
Tåg, spårbilar, spårvagnar, trådbussar är det absolut bästa färdmedel både ur ett klimat-, hälso- och miljöperspektiv.
Därför är det väldigt märkligt att det nu föreslås en nedläggning av 75 mil spår, samtidigt som många andra järnvägsprojekt skjuts på framtiden.

Som det står i banverkets hemsida:

"Det finns stora förväntningar på hur järnvägen ska byggas ut i framtiden. I arbetet med framtidsplanen och i remisserna kring den har föreslagits investeringsprojekt för över 250 miljarder kronor. Planeringsramen för nya projekt är dock något under 110 miljarder kronor. Självklart innebär det att efterfrågade järnvägssatsningar får skjutas på framtiden."

Kapaciteten hos Sveriges järnvägar har nått en bristningsgräns, vilket innebär att tåget inte är konkurrenskraftigt jämfört med inrikesflyget eller andra alternativ.
Miljöförbundet jordens vänner föreslår årliga satsningar i storleksordning en procent av BNP inom de närmaste 10-15 åren.
Vilket ekonomiskt egentligen är en rätt försiktig satsning, men å andra sidan kanske rimlig ur ett verkställighetsperspektiv.
För att kunna göra det möjligt att minska väg- och flygtrafiken behövs det nya banor.

Götalandsbanan för snabba förbindelser Linköping/Norrköping/ Göteborg och Borås/Jönköping/Stockholm, detta skulle knyta ihop regioner med tre miljoner invånare.

Järnväg Malung-Sälen. Fjällen har idag mer än tre miljoner besökare per år, de flesta kommer med bil.

Norrbotniabanan. Viktig för godstrafik, men också persontrafik då det knyter ihop regioner med 500.000 invånare.

Stockholm-Norrtälje-Kapellskär. En sträcka med väldigt hög andel bilpendlare.

Bohusbanan- Strömstad/Halden/(Oslo). E6 längst västkusten har enormt mycket vägtrafik, både gods- och privatbilism.

Nobelbanan. Kalmar-Karlskrona-Oskarshamn. Sträckan har idag väldigt många bilpendlare.

Vad sägs om att resan mellan Göteborg och Stockholm inte skall ta mer än strax över två timmar. Då är det genast en stor tidsvinst jämfört med flyget.
Räkna in säkerheten och komforten så är tåget helt överlägset.

2007-11-05

Skattetryck och moral

Jag tycker nästan synd om moderaterna, det är säkert, det gör jag.
För de är ju absolut inte ensamma om det här.
Men moderaterna faller på sitt eget grepp, då hela deras ideologiska uppbyggnad handlar om att människor fuskar; Talesättet att ”Man känner andra genom sig själv” har aldrig stämt bättre.

Men jag tycker ännu mer synd om alla de politiker som kämpar runt om i landet med små medel och inte sällan upplever en stor arbetsbelastning.
För i syvende och sist så är det politiker i allmänhet som får sig, oförtjänt, en släng av den tilltagande politikerföraktet.
Nu är det ju så att politiker är ingenting annat än vanliga människor som valt att engagera sig i samhället.
Och vanliga människor fuskar, nyttomaximerar och jobbar svart i rätt så hög utsträckning; för det har vi ju lärt oss.
Varför skulle då politiker vara annorlunda? Och följdfrågan är om väljarna har rätt att kräva detta av oss?
Det vill säga: ställa högre moraliska krav på sina förtroendevalda.
Själva begreppet Förtroendevald ger oss en vägledning.
Att vara förtroendevald är att vara en politiker som väljarna förväntas att ha förtroende för.

Sen kan man ju fundera på vad som ryms i begreppet förtroende, vilket i sammanhanget inte bör förväxlas med förtroendet mellan individer i en relation.
I ena sidan handlar ett politiskt förtroende om att kunna företräda en viss väljargrupp; Ett demokratiskt förtroende således.
Att kunna uppfylla sina vallöften, och effektivt kunna företräda sina väljares åsikter bör väl sägas lyfta förtroendet för politikern i fråga.

Men å andra sidan, förväntas politiker föregå med ett gott exempel; Även så när det gäller privata spörsmål. Och det är här gränserna mellan det privata och politiska suddas ut.
Att leva som man lär, upphöjs till ett maxim, som politiker förväntas att följa.
Det är spelets regler.

Pallar man äpplen en dag förlorar man inte per automatik sitt politiska förtroendekapital.

Däremot mister man all kreditabilitet när ens agerande så tydligt står emot den förda politiken.
Att å ena sidan köpa svart arbetskraft och samtidigt ropa på hårdare lagstiftning inom området kan väl nog så tydligt illustrera en intressekonflikt och ett moraliskt förfall.

Att man haft tidigare försyndelsen innan man klivit in på det politiska arenan borde inte vara något att förvånas över, och skall, tycker jag, man kunna bortse från.
Men att samtidigt som man är förtroendevald, begå brottsliga handlingar, tycker jag är väldigt olyckligt. Att vara politiker och förtroendevald är att också axla ett större ansvar.

Att sen förklara makarna Cederschiölds agerande på grund av det höga skattetrycket är skrattretande.
Och man kan fundera på hur man resonerar när man köper svart arbetskraft samtidigt som man är politiskt aktiv. Någonstans är man övertygad om att man aldrig kommer att åka fast.
Varför väljer man att ta den risken när man samtidigt är en offentlig person?

2007-11-01

Energieffektivisering

Den Amerikanska energiexperten Amory Lovins, slår huvudet på spiken när han förespråkar energieffektivisering framför producerandet av billig energi.
Debatten handlar tyvärr allt som oftast om energipriser, där den istället borde handla om hur vi hushåller och effektiviserar vår energianvändning.
Det absolut viktigaste åtgärden, framför alla, är att spara energi, oavsett energislag eller tillämpning.
Där kan man som privatperson göra väldigt mycket med enkla medel.
Men det är också viktigt att arbeta med byggnormer och andra styrmedel som stimulerar en minskad energianvändning.
Tyvärr, får man väl säga, ökade energianvändandet med 26 TWh mellan åren 2003 och 2004, detta framför allt på grund av transportsektorn.
Men i det stora hela har Sverige haft en relativt oförändrad energianvändning sedan 1970 samtidigt som eltillförseln (bruttotillförseln) har ökat med 33 procent

En annan viktig faktor är lagring av energi.
Vi överproducerar energi när vi minst behöver det, t.ex. under sommarhalvåret.
Därför är det viktigt att investera i olika tekniska lösningar som möjliggör energilagring (har skrivit om energilagring tidigare)

Idag finns det nationella miljömål som strävar efter minskad energianvändning bland annat i bostäder, och där har det visserligen gått framåt.
Mellan 2003 och 2004 minskade energianvändningen med 8TWh i bostadssektorn, vilket är väldigt positivt, om inte hade varit för att vinsten ätits upp av ökningarna i transportsektorn.

Men kanske hade det varit intressant att även sätta mål för den totala energianvändningen i Sverige, det målet saknas nämligen i dagsläget.

2007-10-31

I valet och kvalet...

Väldigt ofta står man inför ett val: att handla ekologiskt eller inte.
Det är lite dyrare, och fördelarna är alltid inte så uppenbara.
Men låt oss se vad ekologiskt certifiering egentligen i slutändan betyder.
För att illustrera skillnaden så kan vi jämföra ekologiskt kontra vanlig grisuppfödning.

Krav som KRAV-märkningen ställer på certifierade gårdar:
Grönbete på sommaren
Diar längre tid hos suggan
Dubbelt så stor stallyta som för vanlig gris
85 procent av fodret skall vara ekologisk, får ej innehålla syntetiska proteiner
Alltid tillgång till govfoder
Alltid en djup halmbädd för att tillfredställa bökbehovet
Striktare regler för medicinering (t.ex. användningen av antibiotikum)
Behöver mer foder eftersom den springer ute

Och som ett exempel en vanlig grisuppfödning.
Inget utomhuskrav
Diar kortare tid hos suggan
Mindre ytor inomhus
Syntetisk protein tillåtet i fodret
Inget minimikrav på strö
Medicineringskraven är låga

Det finns fler fördelar med en ekologisk gård kontra en konventionell.
En ekologisk gård har mycket hårdare krav på användning av bekämpningsmedel och konstgödsel.
Användningen av konstgödsel leder till ökade utsläpp av växthusgaser (det går åt stora mängder energi för att framställa konstgödsel), men också till att våra vattendrag förorenas i allt större omfattning.
Bland annat beror våra problem i Östersjön i stora delar på jordbrukets omfattande användning av konstgödsel.

När fördelarna är så uppenbara, både ur ett etiskt- och miljöperspektiv, vad väljer man?


(Nu är det tyvärr så att ekologiskt kött är fortfarande en bristvara. Efterfrågan är större
än tillgången.)

2007-10-30

Dra upp byxorna, du skymmer utsikten!

”Byxor utan röv”, som en äldre kollega skämtsamt kallar de hängande byxorna, som många i den ”unga” generationen gladeligen bär.
Jag måste tillstå att även jag ofta bär denna styggelse, som tydligen är som nålar i ögonen på etablissemanget (76 procent enligt enkäten).
Om jag läste rätt så vill en skola i Östermalm stifta en klädkod som förbjuder hängande byxor, då de stör arbetsmiljön (på vilket sätt kan man då undra?).
För jag hoppas verkligen inte att mina kolleger tar anstöt när jag glider omkring i mina paltor och exponerar vissa valda delar av kalsongresåren.
Mig veterligen har skyddsombudet inte kommit med några invändningar, än.
Jag tycker att man balanserar på en tunn lina när man gör en sådan intrång i den personliga integriteten.
Skall man detaljreglera så är det lika bra att införa skoluniform direkt.
-”På ett leeed. Frammåt march!”


Sen kan man ju fundera på den här artikelns rubrik:
”Inget kalsongförbud på skola”.
Synd. Americanstyle für alles hade varit nåt, eller?

2007-10-29

Att bryta stigberoendet...

P1 Krönikören Björn Elmbrant skriver -bra som vanligt- om politikernas brist på handlingskraft när det gäller klimatproblemen.

2007-10-25

Inhuman flyktingpolitik

Olika organisationer (Glokala Sjuhärad, Amnesty, Svenska Kyrkans flyktingråd, Röda Korset, Immigrat institutet och några fler) har här i Borås lyft en väldigt viktig fråga.
Det handlar om de flyktingar som tidigare fått tillfälligt uppehållstillstånd men nu skall utvisas (då den tillfälliga asyl lagen har slutat att gälla), men där själva utvisningen inte kan verkställas på grund av situationen i hemlandet.

De människorna har hamnat mellan stolarna (en byråkratisk miss i Kafkas anda) utan att någon egentligen tagit riktigt ansvar för deras situation (ofta på grund av okunskap vill jag tro).

Migrationsverket låter bomben brisera över kommunerna, och kommunerna står på läktaren och käkar popcorn.
Tjänstemännen säger att de inget kan göra utan den ”politiskt viljan”, och politiker hukar och pekar åt ett annat håll.
Skrämmande.

De som hamnar i den här situationen mister alla sina medborgerliga rättigheter (de skall trotts allt officiellt utvisas så fort som möjligt), och mister möjlighet för fortsatt utbildning, jobb och adekvat sjukvård.

De flyktingar kan idag tacka sin heliga stjärna att Svenska Kyrkan, Röda Korset, andra organisationer och privatpersoner, hjälper dessa människor med kläder och annat stöd när samhället har svikit.
Olika kommuner har, beroende på medvetenheten av problemet, löst frågan på olika sätt.
Men de flesta kommunerna ger dessa personer ett bostadsstöd och en matnorm på 40 kronor om dagen.
Ja ni läste rätt, och vintern är på väg.

Jag tycker att minimikravet man bör ställa på kommunen är att ersättning skall ges till dess personer enligt socialbidragsnormen.
Det andra viktiga kravet bör vara att möjligheten till fortsatt skolgång, främst för barnen, skall säkerställas.

Ingen vet hur länge de flyktingarna tvingas stanna i detta ingenmansland.
Ingen kan veta när utvisningen kan genomföras, två månader, ett år, tre år?
Det vore mer än omänskligt, ja ett brott mot de mänskliga rättigheterna, att låta dessa personer falla genom samhällets byråkratiska maskhål med blotta argumentet att det inte är vårat ansvar, ty det är det, för vems är det annars?

Politiker måste jobba med denna fråga både på statlig och kommunal nivå.
Undertiden måste kommunerna ta sitt ansvar, om inte annat av etiska och moraliska skäl.
Vi borde alla kämpa för en mänskligare asylpolitik.

Vi från Miljöpartiet har lyft frågan i majoriteten (mp+m+kd+väg+c), senast i måndags, och förväntar oss resultat.
Hur löser vi frågan i Borås, och hur många personer handlar det om?
Konkreta frågor, konkreta åtgärder.
Det är frågan släpper vi inte.

Konsumentmakt

Kul initiativ från ett gäng svenska killar!
Bust them!

2007-10-24

Hållbar Mat

På måndag får vi celebert besök från fjärran när Carl Schlyter och Åsa Klemedtsson dimper ner till Borås för att föreläsa om hållbar mat.
Matproblematiken är en sammansatt och ett rätt så snårigt ämne.
Klimatpåverkan, transporter, märkning, ekologi, etik, lagstiftning, tullar, genmodifiering, patent, tillsatser, gifter, övergödning, subventioner, WTO och så vidare.
Förhoppningen är att Carl och Åsa kan bringa lite ljus över ämnet.
Vilket fall som helst, så passade jag på att affischera lite igår kväll, och upptäckte jag till min förvåning att det är oerhört få ställen där man överhuvudtaget tillåts affischera lagligt.
Det är förbjudet att affischera på el- och teleskåpen, men det tycks ändå ingen bry sig om.
Kanske skulle det vara nåt att ta upp politiskt: fler offentliga affischeringsplatser helt enkelt.



Ni är högst välkomna!
Och för er alla Boråsare, föreläsninger är gratis, och vi bjuder på kaffe! =)
Karta

2007-10-23

Ne men skulle man ta och leasa en cykel kanske...

Göteborg Stad har infört möjligheten att hyra leasingcyklar för sina anställda, där den slutgiltiga kostnaden beror på hur ofta du tar cykeln till jobbet (morot).
60-70 kr kostar leasingen per månad och man får köpa loss cykeln efter tre år till restvärde (20 procent av inköpspriset)
De månader man inte tar cykeln har man rätt att ta ut förmånsbeskattad månadskort för kollektivresor.
Jag glömde nästan det bästa, service upp till 1500kr/år ingår.
Jag kan bara gå till mig själv när det gäller att mecka med trasiga cyklar: inget fredagsnöje precis.
Göteborg har även infört några cykelpooler. Cykelpooler bör ligga strategiskt placerade, helst i anslutning till kollektivtrafik så att folk enkelt kan förflytta sig den sista biten.

Fördelarna är många: friskare anställa, mindre trafikproblem, bättre utomhusluft och mindre utsläpp av växthusgaser.
För att använda sig av ett slitet fras, en så kallad win-win situation.

Vi ligger lite efter här i Borås när det gäller cykelburen
förflyttning (lät inte det byråkratiskt eller vad?).
Vi har några tjänstecyklar på kommunen, dock varken leasingcyklar eller cykelpooler.
I stadshuset, där jag jobbar, har vi en tjänstecykel som vi delar med cirka 200 personer.
Den brukar jag gladeligen låna då och då, dammig och full av spindelväv.

Klimatförändringar

Forskare från The Global Carbon Project har bekräftat att koldioxidhanlten ökar snabbare än tidigare beräknat, vilket kommer att påskynda temperatur höjningen väsentligt jämfört med tidigare prognoser.
Och det finns fortfarande ingenting som tyder på att vi i västvärlden har börjat ändra sitt beteende i något större grad.
Utvecklingsländerna sneglar på vår välfärd och tar efter samma destruktiva levnadsmönster, vilket man mycket väl kan förstå.
Även Sverige inte kommer att beröras i lika hg grad av klimatförändringar som många andra länder, kommer det märkas mycket tydligt även här, om man skall tro sårbarhetsutredningen.

Ökade nederbördsmängder med intensivare regn, fler stormar, överbelastade dagvattensystem, sämre grundvatten, förorenade sjöar och betesmarker, otillräckliga reningsverk, ökad smittspridning, fler vektorer som fästingar, nya myggarter, utlakning av humus, kväve och fosfor, algblomning, kallvattenarter ersätts av varmvattenarter, salthalten minskar i östersjön vilktet får konsekvensen att många marina arter kan försvinna, ökade översvämningar, ökad kusterosion, ökad havsnivå, ökade ras/skred, ravinutveckling, moränskred, slamströmmar, ökade risker på infrastruktur som vägar, järnvägar, vatten och avlopp, telefoni och kraftmatning, ökad dödlighet bland äldre, ökad kylbehov, ökade risker på dammar och så vidare.

Låter lite som ett domedagscenario men Sverige är ändå relativt skonad om man jämför med många andra länder.
Sårbarhetsutredningen pekar till och med att de positiva effekterna (ökad vattenkraft, ökad skogstillväxt, minskad energibehov i fråga om uppvärmning) får till följd att den totala kostnaden (det är idag rätt så osäkert) kan i slutändan bli konstant, men problemet är att pengarna tas ur olika fickor.

Klimat och sårbarhetsutredningen pekar egentligen på de reella effekterna som en klimatförändring har på samhället och med vilka metoder man kan möta hoten.
Men utredningen pekar inte på vad som bör åtgärdas för att ytterligare bromsa utvecklingen.

Den absolut viktigaste åtgärden, grunden till all miljöarbete, är en vettig infrastruktur.
En kraftigt utbyggd järnvägsnät, och modärna snabbtåg är ett måste för att kunna möta konkurrensen från flyget, men också nödvändig för att kunna ställa om transportsektorn till spårbundet.
Enkel och robust kollektivtrafik, som folk tycker är både bekväm, enkel och billig, är ett måste för att kunna konkurrera med bilen, som idag upplevs som både mer bekväm och flexibel.
Har vi nått till den punkten där folk ställer bilen hemma, tar tåget före flyget, och transporterar varor på järnvägen, så har vi nått en bit på vägen.
Vi kan helt enkelt inte enbart lita på människornas altruism, det är bråttom.

Regeringen måste agera nu! Investeringarna måste ske omedelbart, ty det tar långt tid att bygga ut järnvägen.

2007-10-19

Tidsfällan...

Ryktet om min bloggdöd är betydligt överdriven.
Dock ser det inte bättre ut än att "de gråa herrarna" har fått fatt i mig.
Snart, snart så lugnar det ner sig, kanske..
Jag återkommer =)

2007-10-16

Skriftliga ordningsomdömen

Debatten hettar till i Borås när det gäller de skriftliga ordningsomdömen för eleverna.
Majoriteten av lärarna gillar det inte, lärarförbundet ställer sig kritiska och det råder en politisk oenighet i majoriteten ( c+m+fp+väg+kd+mp ), där Miljöpartiet tydligt signalerar sitt avståndstagande för förslaget.
Det är inte enbart själva förslaget som vi är kritiska mot.
Själva hanteringen av ordningsomdömesinförandet är under all kritik; där grundläggande demokratiska principer så tydligt har negligerats.
Bland lapsusarna kan nämnas bristerna i remissgången där förslaget inte hamnade hos ungdomsrådet för yttrande.
Att ordningsomdömen skulle införas, fick många först reda på i en debattartikel i lokaltidningen, vilket jag tycker är rätt penibelt.
En annan mycket olycklig detalj är att förslaget mer eller mindre drevs igenom utifrån tesen att ordningsomdömen inte skulle finnas med i slutbetygen.
Men det har visat sig att betygen rent juridiskt kommer att vara en offentlig handling (det vill säga inte enbart minnesanteckningar) som till exempel framtida arbetsgivare kan plocka ut och granska.
En mycket olycklig utveckling, minst sagt.

2007-10-11

Fler positiva nyheter...

Ekologiska och närodlade produkter har på senare år fått ett rejält uppsving inom handeln; det rådet till och med en brist på vissa produkter idag.
Så stor har efterfrågan blivit, mycket tack vare en växande miljömedvetenhet hos konsumenterna.
Men ekologisk konsumtion börjar bli allt mer accepterad även inom den offentliga sektorn. Politiska beslut och miljömålen har drivit på utvecklingen av ekologiskt konsumtion inom kommun, stat och landsting, vilket är glädjande.
SKL (Sveriges Kommun och Landsting) har gjort en undersökningar som visar att 60 procent av den offentliga verksamheten ställer någon form av miljökrav inom upphandling.
Det finns även en annan aspekt som vi inte får glömma bort: Etisk konsumtion.
Debatten blossade bland annat upp här i Borås när vi fick reda på att tjänstemännen (på delegation) hade köpt sten från Kina. Och, det bör nämnas, att det var ungefär samtidigt som Sveriges Radio gjorde ett avslöjande reportage om stenarbetare i Kina och deras horribla arbetsvillkor, där det framkom att många dog av förtidig död orsakad av stendammslunga.
Billigt, billigt, var mantrat som man mässade till sitt försvar.
Nog om det, ofta handlar det om bristen på kunskap, men inte sällan om ekonomi.
Därför tyckte vi att det bör även ställas hårdare krav på etiska aspekter inom upphandligt, men många jurister trodde att det inte gick att förena detta med LOU (Lagen Om upphandling).
Men nu har SKL (Ett stödorgan för offentlig verksamhet), och deras expertis i form av jurister, visat att detta är görbart och helt lagenligt; Inte nog med det, rentav eftersträvansvärt, vilket även deras konferens -”Handla Rätt!” ihop med organisationen Rättvisemärkt - tydligt signalerar.
Men visst, det handlar i slutändan om politiska ställningstaganden, men det är inte omöjligt!
Då den offentliga sektorn tillsammans årligen upphandlar för 400 miljarder kronor, kan de etiska aspekterna aldrig nog så tydligt förändra världen till det bättre.

Mer läsning om etiskt konsumtion.

2007-10-10

Miljö på tapeten...

Jag har nu i dagarna varit i Helsingborg på FAH:s (Förbundet för allmänt hälsoskydd) årliga höstmöte. Det har varit fullspäckat med intressanta seminarier och workshops.
Syftet är att sprida information, konkreta råd och tips inom miljöområdet, samt binda nätverk och kontakter mellan Sveriges olika miljö- och hälsoinstanser.
Ämnena som avhandlas är allt från etisk konsumtion, fair trade, miljöledningssystem (ISO14001), hållbar utveckling, klimatförändringar och dess effekter på Sveriges förhållanden, till övergödning, utsläpp från internationell fartygstrafik och EU:s vattendirektiv.
Ett brett spektrum av områden alltså, och väldigt intressant för en miljögeek som jag.
En annan väldig intressant föreläsning gav av enmansutredaren Bengt Holgersson som pratade om Klimat och Sårbarhetsutredningen (som nu skall på remiss och ligga till grund för den kommande klimatpropositionen).
Där han bland annat beskrev vilka effekter som klimatförändringarna kommer att medföra här i Sverige. Och tro mig, det kommer att kosta, och innebära mycket arbete framöver.
När det gäller miljö- och klimatproblemen är det väldigt lätt att pendla mellan förtvivlan och hopp.
Men, jag fick känslan att medvetenheten om klimatförändringar och miljöproblemen har ökat markant den senaste tiden och tas på mycket stort allvar.
Och jag kan konstatera att det finns många drivande och engagerande eldsjälar som för Sveriges miljöarbete framåt.
Och just nu, trots regeringens bristande miljösatsning, så känner jag återigen hopp.

2007-10-08

Asylpolitik på fall

Den 10 oktober kl. 18.00 bjuder föreningen Glokala Sjuhärad till en diskussionskväll om aktuella asylfrågor.
Den Svenska flyktingpolitiken tar sakta med säkert formen av ett vidunder.
Flyktingar, som tidigare fått uppehållstillstånd, skickas numera tillbaks till sina krigshärjade länder.
I de fall utvisning inte kan verkställas hamnar människorna i ett ingenmansland med fråntagen möjlighet för arbete, i ovisshet, ångestfullt, i väntan på avvisning.
Migrationsöverdomstolen anser bland annat inte att det råder någon väpnad konflikt i Irak eller Afghanistan, vilket i praktiken innebär att folk kan skickas tillbaks utan omsvep.
Regelverket för kvotflyktingar har ändrats så att anhöriga till kvotflyktingarna har mycket svårare att återförenas.
Nedläggningen av integrationsverket, integrationspolitiska programmet och arbetslivsinstitutet – i sig viktiga remissinstanser och kunskapskällor för adekvat flyktingpolitik- kan komma slå hårt mot integrationsarbetet.
DNA tester för anhöriga och återvändningsbidrag (förövrigt ett förslag som Sverigedemokraterna driver) har många upplevt som väldigt kränkande. Detta blottar en märklig människosyn.
Exemplen är flera, och jag är på allvar orolig för den riktning den Svenska asylpolitiken tar.

20 Nordiska frivilligorganisationer har i dagarna startat en kampanj med namnet ”Keep them safe”.
Kampanjen syftar till att få de nordiska regeringarna att bättre säkerställa att människor som flyr våld och är i behov av skydd också skall få detta.
Från Sverige deltar Amnesty, Caritas, Flyktinggruppernas och Asylkomittérnas riksråd (FARR), Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, Sveriges kristna råd och Svenska Röda Korset.

Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna slog fast tidigare i år att myndigheterna i Europa, som fattar beslut angående asylsökande och andra som riskerar tortyr eller förföljelse, måste ta hänsyn till synpunkter från organisationer som UNHCR.
Detta görs inte i Sverige idag. Till exempel går utvisningarna av eritreanska asylsökande stick i stäv mot UNHCR:s riktlinjer över skyddsbehövande.
Att de nordiska regeringarna ska följa UNHCR:s riktlinjer måste ändå anses som ett minimikrav.

Kom gärna och lyssna, diskutera och var med att underteckna ett öppet brev till myndigheterna.

Platsen är Immigrant-Institutet, Katrinedalsgatan 43, Borås

Välkomna!

2007-10-04

Spårvagnar i Borås

Spårvagn: Stolligt eller visionärt?
En av visionerna i vår miljökampanj här i Borås är att satsa på spårbunden kollektivtrafik, det vill säga bland annat spårvagn.
En föråldrad teknik säger vissa, oflexibelt säger andra, dyrt säger den tredje; kanske det.
Framför allt handlar det om att skapa debatt och lyfta frågan om kollektivtrafiken upp på dagordningen här i Borås.
Men om man ändå på allvar betraktar formen, så kanske spårvagnen inte är helt uträknad i en modärn stad, trots anropsstyrning, gashybrider och biobränslebussar, utan kan i vissa fall snarare vara ett komplement.För att investeringarna över huvudtaget skall vara lönsam krävs det en stad av någorlunda storlek, och kan endast komma ifråga på rutter där man väntar en strid ström av resenärer.
Spårvagnar håller på att återetableras bland annat i Stockholm, men det sker även stora satsningar på spårvagnar runt om i Europa.

Historiskt har Sverige haft 13 städer som har haft spårvagn, inklusive Ulricehamn(!), medan det idag endast är tre städer kvar som har spårvagnar i drift.
Norrköping är en Stad som är i samma storleksordning som Borås och har en fungerande spårvagnsnät; där den är mycket uppskattad både ur miljösynpunkt men också för att den bidrar positivt till stadsbilden (man pratar om stadens identitet och själ).

Det som är karakteristiskt för spårvagnen är att kapaciteten, tur- och hållplatstätheten är hög men även komforten.
En annan fördel är att en spårvagn håller tre till fem gånger längre än en buss, samt är billigare i underhåll. Grovt omräknad behöver man minst tolv bussar för att få samma livslängd och kapacitet som en spårvagn.
En spårvagn med en ensam förare transporterar, jämfört med en buss, fyra gånger fler passagerare, önskar man öka kapaciteten så behöver man bara haka på en vagn till.
Det gör att kostnaden per platskilometer är lägre för spårvagn än för buss.

En annan positiv egenskap är att spårvagnen är eldriven som tillskillnad mot förbränningsmotorn, inte släpper ut några hälsofarliga partiklar eller avgaser, det vill säga är att föredra ur både miljö- och hälsoaspekt.
Och man får inte heller glömma de positiva estetiska egenskaperna spårvagnarna ger till stadsbilden.

Historiskt sett har det visat sig, att när man har infört nya spårvagnar, så har nya resenärer, oftast före detta bilister, tillkommit, inte sällan på grund av den höga turtätheten och den ökade komforten en spårvagn ger.

Borås är en stad som växer med över tusen personer per år och kommer att bli än attraktivare i och med Götalandbanan placering, och det finns ett stort underlag av människor vilka idag tar bilen, som skulle kunna ta kollektivtrafiken istället.
Vi bör tänka framåt och långsiktigt, och då kanske spårvagnar, fast de är dyra i investeringsskedet, inte är så dum ide ändå.
Det kan vara värt att utreda detta.
Vad tycker du?

Fler länkar:
Myter om spårvagnar

(Bilden är en fotomontage på Alégatan)

2007-10-03

Småföretag och framtiden

Småföretag är Sveriges framtid. Innovation, nytänkande, entreprenörskap, goda arbetsförhållanden är egenskaper som kan tillskrivas många av de små företagen.
Företagande skall ses som en möjlighet för människor att förverkliga idéer, att kunna bidra till samhällsutvecklingen och skapa sysselsättning för sig själva och andra.
Småföretag är också de som är känsligast mot konjunktursvängningar och andra externa faktorer, som till exempel valutakurser, politiska beslut eller tillgång till utbildad arbetskraft.
Marginalerna är oftast små och många småföretag kämpar för sin existens.
Därför är det oerhört viktigt att värna om småföretagande och allt bör göras för att underlätta deras vardag.
Miljöpartiet har historiskt en mycket genomtänkt och klok politik för småföretagare, men misslyckandet ligger i, som jag ser det, i det mediala. Miljöpartiet har helt enkelt inte nått ut med budskapet, och få är det som känner till de förslagen miljöpartiet har lagt fram genom åren.
Nu försöker partiledningen återigen lyfta fram småföretagarna i rampljuset (bland annat i en artikel i dagens DN, som dock märkligt nog inte publicerats på webbsidan).

Några av förslag som lyfts fram är:

Sänkt arbetsgivaravgift, slopad arbetsgivaravgift för soloföretagare, reformera 3:12-reglerna, sänkt skatt för små forskningsintensiva företag, öppna för etableringskonton, nytt aktiebolagslag för små företag, avskaffad revisionsplikt för små aktiebolag, återställ förmånsreglerna, bättre kreditmöjligheter, subventioner för miljöteknik (inrätta branschprogram), inrätta statlig riskkapitalbolag inom energiområdet, stöd utvecklingen av kooperativa företagsformer, satsningar på kvinnors företagande, mer resurser för industriella utvecklingscentrum (IUC), återinför starta-eget-bidragen, fortsatta satsningar för entreprenörskapsprogrammen i skolan, genomför lärlingsreformen, skapa stabila villkor för forska och väx, förbättra trygghetssystemen för småföretagarna, ändra reglerna för A-kassa för egenanställda, återställ delvis förmånsrättsreformen och så vidare.


Efter regeringsskiftet har småföretagandet, återigen, hamnat i skymundan.
Att klimatet för småföretagare inte har bättrats, snarare försämrats efter maktskiftet, visar bland annat undersökningen som företagarförbundet har gjort.
Det är återigen dags att lyfta fram småföretagarna, och vi kan bara hoppas på att våra framtida samarbetspartners väljer att lyssna på det örat.

2007-10-02

Luften vi andas

Med anledning av mitt blogginlägg tidigare, tar jag mig härmed friheten att publicera kåsörens Mats Lundegårds kåseri (pappers DN) om den förorenade luften i Stockholm.
Förlåt Mats, men jag tycker att ditt ”pip” är alltför viktigt för att ignoreras.


Förr behövdes det ingen kiosk
-------------------------------
Om jag tittar ut genom mitt fönster mot gatan kan jag se en liten kiosk som står parkerad vid trottoaren tvärsöver. Den är målad i en rätt trist beige kulör.
På dess tak sitter allehanda antenner och obegripliga instrument.
Denna kiosk har stått här i åratal. Den används för att mäta luftföroreningar där jag bor.
Jag antar att jag ska känna mig trygg när jag ser den. Jag ska förstå att Myndigheterna har koll.
Jag vet att Myndigheten har koll för då och då avger Myndigheten rapporter där det framgår att luften där jag bor stadigt blir allt giftigare. Gränsvärden överskrids regelbundet.
Kanske ser Myndigheten allvarligt på detta. Men med det verkar den låta sig nöja.
Och jag må skylla mig själv om jag nu valt att bo mitt i stan, förstås det.
Till det kan jag säga att när jag gjorde mitt val för snart trettio år sedan fanns ingen kiosk ännu helt enkelt för att luftföroreningarna var rätt beskedliga.
Det är andra som har valt åt mig att gasas ihjäl, framför allt stadens bilister – och förorternas!
Jag tror mig veta att nästan alla människor dör. Av det ena eller det andra. Och är det så att försynen anser att jag storkna och dö av luftföroreningar som stadens bilister anordnar så får jag kanske finns mig i det.
Dock ville jag avge ett litet pip innan jag ger upp andan (den lilla jag till äventyrs har kvar när det blir så dags). Detta pip vill jag rikta mot Mikael Söderlund, vårt moderata borgarråd med ansvar för gator och torg och, rimligen, atmosfären ovanför dess gator och torg.
Jag tycker att han skall utpekas som särdeles politiskt ansvarig för min död.
I ärlighetens namn tycker jag att hans föregångare på jobbet kan få en släng av sleven också han; problemen med giftgas i stan är knappast nytt sen i fjol. Fast söderlunds arroganta attityder när han talar om miljöproblemen i stan retar mig litet extra.
Nu vet jag fuller väl att stockholmarna valt Söderlund. De visste, eller borde ha vetat, vad han stod för och står för. Vi lever med resultatet av ett demokratiskt val.
Det är förstås det verkligt dystra. Att Söderlund är som han är kan jag leva med.
Men att Stockholmarna är så korkade och kortsynta när det kommer till trafik i stan, privat och kommunal, det är sorgesamt bortom det enkelt partipolitiska. Tycker jag.
Som det är ock är i den större bilden, förstås.
Jag undrar vad barnbarna skall säga när de ser tillbaka på hur bilindustri och bilism fick hållas i vår tid. Kostnaderna, ödeläggelsen och de dödliga partiklarna som stormar kring den lilla kiosken nedanför mitt fönster.

2007-10-01

Al Gore en utsläppsbov?

Lyssnade på Thomas Idergard förra veckan när han gästade SVT:s morgonsoffa.
Att han öppet deklarerade att han inte tror på klimatförändringar var för många säkert ingen nyhet, och den åsikten respekterar jag.
Därefter gled samtalet osökt in på Al Gore, och hans korståg med den obekväma sanningen.
Argumentet som Thomas lade fram att Al Gore flyger jetplan runt om kring i världen, och är därmed inte betrodd att prata om miljöproblemen.
Detta (icke)argument har jag hört förr från olika håll.
Men vänta lite nu. Tiden är knapp, många människor, städer, länder måste besökas, alla metoder som står till förfogande måste utnyttjas. Politiska reformer tar tid.
Att ta båten eller tåget är en omöjlighet i sammanhanget, det är absurt att ens begära det.
Om tjugo människor förändrar sin livsstil efter varje föreläsning, eller om några politiker eller andra makthavare genomför reformer efter Gores besök, då är utsläppen jämförelsevis – för att använda Idergards egna ord- en piss i Mississipi.

Stöd demostranterna


Visa ditt stöd för demostranterna i Burma genom att skicka ett vykort med blommotiv till den burnamesiska generalen Than Shwe, uppmanar bland annat Amnesty.
Att överlämna blommor till någon är en freds- och försoningsgest enligt burnamesisk tradition.

Adressen är:
Senior General Than Swe
Chairman of the SPDC
Ministry of Defence
Naipyidaw
Division of Mandalay
Union of Myanmar (Burma)

För att få lite hjälp på travens så har Amnesty tagit fram ett brevförslag:

"I respectfully urge the Myanmar authorities to respect the right to freedom of opiniion and expressionm and to not use force against epaceful protests. I also appeal for the immediate and unconditional release of Aung San Suu Kyi and all other political prisoners in Myanmar."

Yours respectfully,
XXX



Problemen i Burma måste lösas på fredlig och diplomatisk väg, allt annat vore oacceptabelt.
Men det finns, dock inte helt oväntat, krafter inom borgerligheten som förespråkar en invasion.

2007-09-30

Bokmässan

Mitt livs första bekantskap med bokmässan i Göteborg visade sig vara en riktig positiv upplevelse; men jag måste ändå erkänna att efter sex timmar var man rätt så mör.
Drivor med böcker, tidningar, kulturskrifter, konst, massor av människor, otaliga seminarier och föreläsningar som man sprang mellan, gjorde att man somnade bättre än vanligt igår kväll.
Årets tema på bokmässan var som bekant Estniskt litteratur och kultur; och även jag fick min beskärda del i rampljuset när jag pratade Estniska (dock med en fernissa av Svenskt brytning) med en bokförsäljare.
Jag hade dock inte modet att språka med de Estniska författarna, som såg så dystra och farliga ut, så som bara Estländarna kan.
En ganska given ingång till den Estniska litteraturen, är författaren Jaan Kross (som dock inte själv närvarade på mässan) (Enn Kokk skriver om Kross). Kross har även stundtals förekommit i spekulationerna kring Nobelpriset i litteratur, om det nu anses som ett kvalitetsmått kan jag inte bedöma.
Och de böcker som jag har fått rekommenderat är ”Kejsarens Galning” och ”Romanen om Rakvere” som självklart finns översatta till Svenska.

Mässans absoluta höjdpunkt tyckte jag var att lyssna på Desmond Tutu, som befann sig på mässan med anledning av den nyutkomna biografin av John Allen
Och jag kan bara förundras över Desmonds oerhörda karisma och hans utstrålning; och den oväntad sköna humorn som han omgav sig med.
Vissa människor lämnar oåterkalleliga och svårförklarliga avtryck efter sig, och Desmond är en av dem.


På sluttimmarna ägde ett oväntat möte rum,vilket fick min världbild i gungning.
Är det inte Mumin Trollet mån tro, han finns tydligen på riktigt.


2007-09-28

Svultna hundar jagar bäst...

Det finns mycket att säga om regeringens budget, men jag tänker inte besvära er med långa utlägg, utan konstaterar att de många negativa inslagen överväger de få positiva delarna (t.ex. konceptet med nystartsjobb) i budgeten.
Miljösatsningarna är de facto ett stort skämt, och regeringens människosyn är under all kritik.
Även om jag tycker att det är positivt att borgarna numera försöker driva någon slags miljöpolitik, om inte annat så får miljöfrågorna ett bredare ideologiskt genomslag, bara det är mycket värt.
Med risk för att låta alltför apokalyptisk, så kommer (MS) Aktiebolaget Sverige (ett populärt utryck hos hippa nationalekonomer) förr eller senare stötta på ett isberg, med konsekvenserna att de under däck får ta smällen.
Nåja, vi kan ju i alla fall trösta oss med att det snart inte finns några isberg kvar.
Då en bild säger mer än 42 blogginlägg, vill jag bifoga Magnus Bards karikatyr som så väl fångar essensen i budgeten.

2007-09-26

Konsten att slå ihjäl tiden

Migrationsverket har genom året kraftigt kritiserats på grund av långa handläggningstider.
Bland annat har JO (Justitieombudsmannen) riktat hård kritik mot verkets hantering av utredningar, där det framkommit att en stor mängd gamla asylärenden hade oacceptabla hanteringstider: upp till ett år och i vissa fall betydligt längre.
Det är oerhört psykiskt påfrestande för en människa att bo och leva i ovisshet på flyktingförläggningarna; Därför måste allt göras för att minska handläggningstiderna.
Så frågan uppstår: Vad beror detta på?
För tydligen finns det gott om tid till annat.

2007-09-25

Kyrkan och klimatet

Klimatförändringar har blivit en brännande teologisk fråga för de religiösa samfunden. Jag har tidigare i mina inlägg, lite ironiskt (fast med glimten i ögat), häcklat över religiösa initiativ på klimatfrågan.
Men jag skall ändå tillstå att flera positiva initiativ har tagits av kyrkan den senaste tiden, som när till exempel femhundra personer samlades i Åreskutan under ledning av biskop Tony Guldbrandzén för att be en bön för klimatet.
Eller ta den ekumeniska inspirationshelgen inför den globala veckan med fokus på miljö, klimat och skapelseansvar (sug på den meningen).
Andra initiativ är klimat.nu som är ett samarbete mellan Svenska FN-förbundet, Svenska Röda Korset, Svenska Kyrkan, Naturskyddsföreningen och folkbildningsinstitutet.
Nu kommer en internationell satsning, ”The Uppsala Interfaith Climate Conference” som är en sammankomst med 30-tal internationella opinionsbildare från olika trosriktningar.
Jag är av den meningen att religion och politik skall hållas hermetiskt avskilda, men man skall nog inte underskatta religionens inverkan på de mer personliga domänerna.
Kyrkan kan för en stor mängd av människor vara en starkare drivkraft än de vetenskapliga rönen och de politiska påbuden.
Jag tror att kyrkan är en viktig opinionsbildare i samanhanget; där alla som jobbar med klimatfrågorna har en hel del draghjälp av.
Kyrkan har alltid utmärkt sig i flyktingfrågorna där de har gjort mycket nytta genom åren, men även varit ledande när det gäller etisk handel och rättvisefrågor, som till exempel Fair Trade.
Även om jag själv inte tillhör någon specifik religiös skola och tycker att religion skall hållas avskild från politiken, så förtjänar eldsjälarna inom svenska kyrkan men även andra trosriktningarna/institutionerna en rejäl portion beröm.

2007-09-24

Ursäkta tystnaden!

Det har varit skralt med inlägg den senaste veckan, på grund att jag har haft "häcken full" (får man skriva så mån tro?).
Tyvärr har blogguppehållet sammanfallit väl med både regeringens budget och en del andra intressanta händelser den senaste veckan, ketchupeffekt någon?
Jag lovar bättring och bot!

2007-09-18

Skatteväxling

Att regeringen höjt koldioxidskatten har väkt ont blod hos många; Valsvek menar delar av de borgerliga väljarna, medan andra ser det som ett exempel på ansvarsfull politik och ett sätt att möta rådande klimatproblemen.
Rent principiellt kan jag förstå de besvikna väljarna, med tanke på att moderaterna i början av valrörelsen avfärdade miljöproblemen som något perifert, samt att kristendemokraterna de facto gick till val på sänkta bensinpriser.
Men utifrån klimatperspektiv, så jag skulle vilja påstå att det är det första vettiga åtgärden regeringen har gjort inom klimatpolitiken (även om jag tycker att höjningen är i det minsta slaget)
Det vi ser idag är en skatteväxling i sin enklaste form, i linje med den miljöpartistiska idén.
Det vill säga: sänk skatten på arbete och höj skatten på miljöförstörande aktiviteter i lika stor utsträckning.
Morot och piska på samma gång, där det i sämsta fall går jämt upp, men väljer man att minska sin miljöpåverkan så får man del av skattesänkningarna istället.
Men det finns en nackdel. Om folk skall lämna bilen hemma så måste det finnas vettiga alternativ tillhands.
Glesbygdsproblematiken har regeringen löst med en höjning av reseavdraget, men
för att kunna bedriva politik av detta slaget så måste kraftiga satsningar göras inom kollektivtrafiken.
Med både billigare turer (helst enhetstaxa), fler rutter och frekventare avgångar.
Användningen av bil- och cykelpooler måste stimuleras och fler cykelvägar byggas.
Tyvärr har regeringen, och många kommuner och landsting istället gjort tvärtom.
Det vill säga: stora och dyra satsningar på vägar och prishöjningar på kollektivtrafiken.
Och jag väntar fortfarande på järnvägssatsningarna.

2007-09-17

It's all about oil

En oväntat uttalande av ”Maesto” om Irakkriget.

"Det bedrövar mig att det är politiskt obekvämt att erkänna det som alla vet: Irakkriget handlar i hög grad om olja…”

2007-09-14

Morgonens blodstörtningar

Ett klassiskt citat myntades av Birger Schlaug på morgonens debattpanel i SVT.
Birger i skämtsam ton till Thomas Idergard (Från tankesmedjan united minds):

- ”Du ger mig blodstörtningar…”

Jag erkänner att jag också får dessa symptom ibland, speciellt när Idergaard eller Maria Abrahamsson (ledarskribent från svd) befinner sig i soffan.
Inte på grund av personerna i sig, utan på grund av åsikterna de vädrar.

En annan sak som gav mig blodstörtningar (nåja nu skall vi inte ta i), är när Sven-Otto Littorin försvarar de illa genomdrivna a-kassareglerna med att de trots allt har genererat en massa jobb.

Sven-Otto Littorin säger till Ekot:

”Det var nödvändigt att det skulle gå snabbt. Allt vi kunde göra för att stärka arbetslinjen, återupprätta försäkringsmässigheten i arbetslöshetsförsäkringen. Det är också det som har lagt grunden för den enormt starka utvecklingen på arbetsmarknaden vi nu ser.”

Va sa? På vilket sätt genererar sänkt a-kassa ersättning jobb?
Om det överhuvudtaget haft någon positiv verkan, så är att en liten klick människor som utnyttjat systemet tidigare nu har ställt sig till arbetsmarknadens förfogande.
Någonstans i resonemanget brister det.

2007-09-13

Nollvision för luftföroreningar

Att bilavgaser kraftigt påverkar din hälsa negativt är en gammal sanning, men nu har forskarna lyckats identifiera de faktorer och mekanismer som orsakar dödsfallen.
Enligt beräkningarna är det mellan 2000-3500 människor per år som dör på grund av luftföroreningar i Sverige, vilket enligt mitt tycke är en oacceptabel siffra.
Därtill tillkommer det ett stort antal människor som får allergier, astma och andra sjukdomar som direkt kan kopplas till luftföroreningarna.
Jämförelsevis dör det cirka 500 personer i trafiken per år där det, tillskillnad från luftföroreningarna, siktas på en nollvision.
Orsakerna till luftföroreningar är idag inte längre industrin där utvecklingen gått starkt framåt och många insatser har gjorts för att minimera utsläppen.
De främsta källorna till luftföroreningarna är den omfattande biltrafiken.
Bilarna genererar mängder med oförbrända kolväten (T.ex. Toluen och Bensen), kväveoxid, kvävedioxid och svaveloxid, men även en stor mängd hälsofarliga partiklar i olika storlekar (PM1.0 – PM10).
Bland annat släpper dieselmotorer utan partikelfilter (fortfarande den vanligast förekommande typen) ut mängder av hälsofarliga partiklar rakt ut i vår omgivning.
De största partiklarna (>PM10) sätts i omlopp främst på grund av att trafiken virvlar upp vägdamm, vilket är ganska lätt att åtgärda men sällan så görs.

Miljökvalitetsnormen, som idag sätter gränsen för den acceptabla förekomsten av de olika föroreningarna, är ingalunda vetenskapligt framtaget, säger ledande forskare (bland annat Bertil Forsberg, Umeå Universitet).
Risken finns då att många kommuner i Sverige inte agerar, i tron på att när gränsvärdena inte överskrivs så föreligger det inte någon fara för hälsan, vilket är fel.

De flesta kan nog skriva under på att vi vill andas ren och ofarlig luft, utan att för den skull riskera drabbas av hjärt- och lungsjukdomar eller allergier.
Så frågan är vad som kan göras?

Några av alternativen är:
Minska biltrafiken, sänk hastighetsgränserna, bättra på kollektivtrafiken, stimulera cyklandet, planera genomfartsleder och stadsdelar utifrån föroreningsperspektiv, använd dammbindningsmedel på vägarna, spola regelbundet vägarna under sommarhalvåret, mät regelbundet partikelförekomst och sätt in åtgärder i tid.
Det finns en hel arsenal av åtgärder; Kan vi rädda 2000-3000 liv per år är det mycket värt.

Nollvision för dödsfall på grund av luftföroreningar, NU!

(Tidigare inlägg om dubbdäck, hastighetsgränserna)


Civil Olydnad

En intressant rörelse sprider sig som en löpeld runt om i Sverige.
Civil olydnad och miljöaktivism när det är som tydligast.
Jag talar naturligtvis om Indianerna från Asfaltdjungeln, som smyger omkring på nätterna och tömmer däcken på intet ont anande statsjeepar på luft.
Man kan se det som en politiskt misslyckande.
Det är märkligt att det fortfarande tillverkas och saluförs tunga bensinslukande och trafikfarliga bilar, i dessa tider där allt måste göras för att mildra klimatförändringarna.
Jag kan förstå frustrationen, och jag kan också förstå att engagerade människor försöker skapa debatt och mana till eftertanke med liknande aktioner.
De har sannerligen lyckats.

2007-09-11

Gröna idéer

Arbetsgivare borde ha skyldighet att låta anställda pröva sina krafter som entreprenörer och sedan få komma tillbaks till jobbet om satsningen misslyckas säger den amerikanske ekonomiprofessorn William Baumol.
Vilket är precis ett av tankarna med friårskonceptet som miljöpartiet arbetade fram.
Friåret är idag ett minne blott (tack vare regeringen), men uttalandet visar ändå att de gröna tänker nytt och ligger i framkant med idéutvecklingen.

(Artikeln finns för tillfället endast i pappersformat på DN-Ekonomi)

God miljöpolitik?

Efter att i förra budgeten tagit 90 miljoner kronor från budgetposten för biologiskt mångfald till andra investeringar, minskar nu regeringen budgetposten ytterligare med en halvmiljard.
Pengarna för biologisk mångfald skall användas för att skydda områden med höga naturvärden, men även för marina reservat.
Att minska anslagen kommer att innebära att de uppsatta miljömålen inte kommer att nås, och kan i förlängningen leda till ökad utarmning av hotade naturvärden.
Blad annat ligger Sverige nästan sämst till när det gäller de marina reservaten och det är mycket långt kvar till målet för skydd av skog i tillräcklig omfattning för att bevara hotade skogslevande djur och växter.
Regeringens handlande är helt obegripligt; Är det så regeringen stavar en god miljöpolitik?

2007-09-07

Onda ögat

Bredvid kaffeautomaten på jobben hänger denna bild; Den skall uppmuntra till hederlighet: Du har väl betalt för kaffet, eller?
Enligt vissa uppgifter, är just dessa ögon vanligt förekommande bland Sveriges arbetsplatser.
Frågan som spontant uppstår är: Vem är denna man som vakar över moralen på våra arbetsplatser och vad heter han?
Jag väljer att kalla honom för Örjan (den allseende).




Nu undrar Örjan en sak… Du har väl tagit cykeln till jobbet idag?

Vinst eller förlust?

Det faktumet att försvarsminister Odenberg avgått har skapat en storm av åsikter och spekulationer.
Men, det många tycks vara överens om, är att detta är någonting som är negativt för moderaterna.
Jag tror nämligen inte det.
Att försvaret kostar onödigt mycket och att det idag råder ett helt annat säkerhetspolitiskt läge kan nog de flesta skriva under på.
Försvaret måste omställas från ett invasionsförsvar till att i allt större grad kunna agera inom humanitära insatser.
Försvaret (med reservation för namnet) kan också komma att bidra inom klimatinsatser och katastrofer runt om i världen och även här i Sverige.
I vilket fall som helt behövs det nytänkande och djärvhet för att peta i det militärindustriella komplexet.
Odenberg upplever nog många (oförtjänt eller inte låter jag vara osagt) som ganska bufflig och hökaktig.
Medan efterträdaren Sten Tolgfors upplevs som sympatisk och resonerande.
Att han vapenvägrat i sin ungdom läggs honom till last; men jag ser snarare en styrka i det.
Vilket skulle kunna tyda på en stark moralisk kompass och civilkurage.
Jag tror således på att moderaterna har allt att vinna på denna omställning.