Wakey, Wakey, rise and shine!Brukar hypnotisören Paul McKenna säga till sina offer för att få de att vakna ur sitt insomnade tillstånd.
Det känns ibland som att världen är hypnotiserad, handlingsförlamat, paralyserad.
Utsläppen av växthusgaser har aldrig förut varit så höga, enligt statistik från FN:s klimatsekretariat (UNFCCC).
Utsläppen har ökat med 11 procent från 1990 års nivå; Detta är en felaktig och skrämmande riktning.
Flygtrafiken ökar ständigt. Bil- och lastbiltrafiken sätter ständigt nya rekord.
Nya vägar byggs istället för järnvägar. Detaljhandeln sätter rekord efter rekord.
Vi reser allt oftare och på längre sträckor. Var femte dag startas det ett kolkraftverk i Kina.
Vi konsumerar allt mer kött. Vi konsumerar mer energi än någonsin.
Och så vidare skulle jag kunna rabbla upp en massa tråkigheter.
Men trots att det är så övertydligt, vad det är, som sker, så förefaller den praktiska politiken inte komma längre än till den berömda bekännelsen av läpparna.
Attityden från många politiker tycks vara: Visst skall det göras något, men not in my back yard!
Skall jag för ett ögonblick kröna mig till advocatus diaboli så skulle jag vilja hävda att klimatproblemet, för många politiker, är ett nyvunnet tankegods.
Men tankegods behöver också omsättas i praktiken för att kunna inbringa någon slags nytta.
Tack vare medias och Al Gores mässande det senaste året, har en snöboll satts i rullning.
Vi får bara hoppas att den inte hinner smälta innan dess, ty det är allvarliga signaler som sänds ut från en enig forskarvärld.
Wakey, Wakey, rise and shine!
(Säg denna mening samtidigt som du trycker på bilden ovan)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar