Al Gore en utsläppsbov?

Lyssnade på Thomas Idergard förra veckan när han gästade SVT:s morgonsoffa.
Att han öppet deklarerade att han inte tror på klimatförändringar var för många säkert ingen nyhet, och den åsikten respekterar jag.
Därefter gled samtalet osökt in på Al Gore, och hans korståg med den obekväma sanningen.
Argumentet som Thomas lade fram att Al Gore flyger jetplan runt om kring i världen, och är därmed inte betrodd att prata om miljöproblemen.
Detta (icke)argument har jag hört förr från olika håll.
Men vänta lite nu. Tiden är knapp, många människor, städer, länder måste besökas, alla metoder som står till förfogande måste utnyttjas. Politiska reformer tar tid.
Att ta båten eller tåget är en omöjlighet i sammanhanget, det är absurt att ens begära det.
Om tjugo människor förändrar sin livsstil efter varje föreläsning, eller om några politiker eller andra makthavare genomför reformer efter Gores besök, då är utsläppen jämförelsevis – för att använda Idergards egna ord- en piss i Mississipi.