Inhuman flyktingpolitik

Olika organisationer (Glokala Sjuhärad, Amnesty, Svenska Kyrkans flyktingråd, Röda Korset, Immigrat institutet och några fler) har här i Borås lyft en väldigt viktig fråga.
Det handlar om de flyktingar som tidigare fått tillfälligt uppehållstillstånd men nu skall utvisas (då den tillfälliga asyl lagen har slutat att gälla), men där själva utvisningen inte kan verkställas på grund av situationen i hemlandet.

De människorna har hamnat mellan stolarna (en byråkratisk miss i Kafkas anda) utan att någon egentligen tagit riktigt ansvar för deras situation (ofta på grund av okunskap vill jag tro).

Migrationsverket låter bomben brisera över kommunerna, och kommunerna står på läktaren och käkar popcorn.
Tjänstemännen säger att de inget kan göra utan den ”politiskt viljan”, och politiker hukar och pekar åt ett annat håll.
Skrämmande.

De som hamnar i den här situationen mister alla sina medborgerliga rättigheter (de skall trotts allt officiellt utvisas så fort som möjligt), och mister möjlighet för fortsatt utbildning, jobb och adekvat sjukvård.

De flyktingar kan idag tacka sin heliga stjärna att Svenska Kyrkan, Röda Korset, andra organisationer och privatpersoner, hjälper dessa människor med kläder och annat stöd när samhället har svikit.
Olika kommuner har, beroende på medvetenheten av problemet, löst frågan på olika sätt.
Men de flesta kommunerna ger dessa personer ett bostadsstöd och en matnorm på 40 kronor om dagen.
Ja ni läste rätt, och vintern är på väg.

Jag tycker att minimikravet man bör ställa på kommunen är att ersättning skall ges till dess personer enligt socialbidragsnormen.
Det andra viktiga kravet bör vara att möjligheten till fortsatt skolgång, främst för barnen, skall säkerställas.

Ingen vet hur länge de flyktingarna tvingas stanna i detta ingenmansland.
Ingen kan veta när utvisningen kan genomföras, två månader, ett år, tre år?
Det vore mer än omänskligt, ja ett brott mot de mänskliga rättigheterna, att låta dessa personer falla genom samhällets byråkratiska maskhål med blotta argumentet att det inte är vårat ansvar, ty det är det, för vems är det annars?

Politiker måste jobba med denna fråga både på statlig och kommunal nivå.
Undertiden måste kommunerna ta sitt ansvar, om inte annat av etiska och moraliska skäl.
Vi borde alla kämpa för en mänskligare asylpolitik.

Vi från Miljöpartiet har lyft frågan i majoriteten (mp+m+kd+väg+c), senast i måndags, och förväntar oss resultat.
Hur löser vi frågan i Borås, och hur många personer handlar det om?
Konkreta frågor, konkreta åtgärder.
Det är frågan släpper vi inte.