2009-07-28

Gemenskapens gränser, del I

Jag skall utgå från DN journalisten Ingrid Hedströms artikel om Romernas situation i Ungern och koppla ihop detta med en central tanke inom ekosofi – eller mer specifikt till det som Arne Naess kallar för identifikation – eller rättare sagt brister på identifikation. Men först en kort historisk expose.

En våg av hatbrott drar över krisens Ungern när landets romska befolkning blir syndabockar. Brotten som begås är groteska, övergreppen är i legio, barn och kvinnor skonas inte – vilket tydligt pekar på att Romer (som tillskriven grupp) har avhumaniserats för länge sedan. De högerextrema krafterna växer runt om i Europa. Historien tycks åter gå i cirklar; för detta är inget nytt. Romerna har varit ett förföljt folk – även om man bör akta för att kalla Romer för ett homogent folkslag – under flera hundra år. Pogromerna har ofta underbyggs via slagord som: ”inte mänskliga”, ”ett samhällsproblem”, liv ovärdiga att levas”, ”ett tjuvpack”, och så vidare.

Romerna har ett gemensamt ursprung – även om den höga andelen illitterata – men också på grund av en viss rädsla för att peta i det förgångna - medfört, att mycket av den gemensamma historien inte bildat en fond för en kulturell medvetenhet. Romerna har sitt ursprung som ett indiskt folkslag, som togs till slavar runt mitten på 1300-talet – vilket bekräftas av flera historiska källor, där det har framgått av bokföringen, att man handlade med Romerna som man gör med boskap. Den exakta historien är höjt i dunkel. Men en teori är att Zigenarna skulle ha följt med som livegna hos de tatarer som invaderat Moldova längst norra krimvägen, men som blev kvar när tartarerna besegrades av Ungerska och rumänska herrar. Under mer än fyrahundra år, fram till 1856, var zigenarna slavar i Valakiet och Moldova, de feodala furstendömen som tillsammans med Transsylvanien nu utgör det moderna Rumänien. Fram till 1500-talet, upprätthölls furstendömets styrka i allt större utsträckning genom slavarbete. Men slavarna användes också flitigt av det Habsburgska furstendömet. Enligt gamla växelkurser, kunde man bland annat byta en Zigenare mot en gris, eller ett nygift par mot några tunnor vin; det var till och med möjligt att sälja ”en halv zigenare”, vilket betydde en kvinna med hälften av de barn hon eventuellt födde.


Men till skillnad från det historiska medvetandet som många etniska grupper, med härstamning från Afrika, har om slaveriets historia – och den sentida upprättelsen i form av de svartas rättigheter bland annat i Amerika -, saknas denna insikt oftast hos Zigenarna, men inte minst saknas ofta denna historiska kunskap hos stora delar av befolkningar som lever sida vid sida med romer. Det är också märkligt att nationalencyklopedin inte nämner romernas slaveri med ett enda ord (däremot finns det en version på Wikipedia, som tar upp ämnet). Som statsmannen – och den ivrige förkämpen för slaveriets avskaffande – Mihail Kogâlniceanu (1817-1891) uttryckte det mer än tjugofem år före slaveriets upphävande i furstendömena:

"[Européerna] bildar välgörenhetssällskap för slaveriets avskaffande i Amerika, medan det samtidigt i skötet av deras egen kontinent, i Europa, finns fyrahundra tusen zigenare som är slavar, och tvåhundra tusen andra som är begravda i okunnighetens och barbariets mörker!"

Isabel Fonseca tillägger: ”[h]undrafemtio år senare är slaveriet avskaffat i den stad som bär den store mannens namn [Mihail Kogâlniceanu], men okunnigheten och barbariets mörker består.” (Fonseca, s. 250)

Det är inte brist på historiska källor som är orsaken till okunnigheten, men också ett visst mått av ointresse från allmänheten (det är känsligt), men också på grund av bristen på romernas egna röster i debatten. Erika Lakatos säger till DN:

”Väldigt få av oss kan ta sig in i mediebranschen, säger Erika Lakatos, utbildad fotograf, lärare och sångerska”, och fortsätter med att problematisera denna diskriminering ”[o]ch om jag med mina två examina inte kan få ett jobb, kan ni tänka er hur det är för dem som är lågutbildade?”

Romerna som förmodad homogen folkgrupp - med förmodade gemensamma egenskaper - är stigmatiserade. Romerna har diskriminerats, deporterats, avhysts, förföljt, utnyttjats, och i många fall dödats, under flera hundra år. Vilket fått till följd att romer aktivt isolerat sig från andra folkslag – som de kallar för gadje (de orena) –, genom avancerade ritualer för rening, och mycket stark sammanhållning inom gruppen, vilket har en exkluderande och skyddande verkan. Även språket – som är oerhört svårgenomträngligt - agerar ett slags skydd. Det finns antropologer som talar om romernas starka ”fiendeminne” (begreppet myntades av Shelby Steele) – vilket underbygger deras starka avståndstagande från ”gadje”.

Vad bygger våra fördomar och våra rädslor? Varför och hur kan grupper av människor avhumaniseras på detta sätt, som tillåter övergrepp och förföljelse? Kan problemet ligga i våra generella kategoriseringar och vår brist på identifikation med det som är ”annorlunda”? Som jag skrev tidigare (parafraserar Donna Haraway): ”monstret har alltid definierat gemenskapens gränser i de västerländska föreställningsvärldarna”. Frågan är vem (eller vad) vi definierar som monster: ondskans axelmakter, terrorister, islamister, homosexuella, judar, invandrare, zigenare, den ostyriga kvinnan i symbios med det nyckfulla hotfulla naturen (tänk på Lars von triers film Antichrist), eller rent av "Kapitalister" och ”överklass” (tänk på retoriken med klasskrig)?

Kan alltför godtyckliga gränser leda till exklusion och förtryck? Om detta kommer det att komma ett inlägg inom kort.

Källor:
Nationalencyklopedin
Isabel Fonseca - "Begrav mig stående - Zigenare och deras resa"
Tinet Elmgren - "Zigenare som slavar" (Url)


Ayla skriver också om ämnet i anslutning till DN's artikelserie.

, , , , , , ,, , , , ,

3 kommentarer:

Viktoria sa...

Jag är svenskfödd ungrare, jag bor i Ungern sen tio år,
Vad jag blev ledsen äver är hur förenklat och vridet de skrev i DN om problemet här, jag är helt enig om att något måste göras, politiskt också för problemen kommer bara bli värre om vi låter det vara, men att göra romer till offer är fel, de har lika stor del i problemet som det ungerska samhället i sig, det är inte utan anledning de ungerska fängelserna är fyllda med Romer.
Jag skulle inte i dagsläget våga anställa en Romer, om de skulle vara hederliga och arbetande männskor och jag inte ville anställa, så prater vi om racsim, men detta är absolut inte det. Om en hund biter mig blir jag naturligt rädd för hundar, min mormor blev av med hennes sparade pengar när hon anställde en Romer, vi vågade inte anmäla, vi var glada att vi slapp undan, min syster har blivit hotad till döds, jag har blivit bestulen under tio år många gänger, och jag har sett som Romer som har tagit folks plånböcker utan att våga säga något i rädsla. så de romer som faktiskt är hederliga, måste verkligen kämpa extra mycket för att bli accepterade, det är naturligt med tanke på omständigheterna, det handlar inte om racism utan om rädsla, och det är en tung väg men vi behöver eldsjälar som kämpar vidare.
Jag skulle gå på i evigheter, om sjukhusen mina patienter, mina erfarenheter. Det enda jag inte vill att Sverige får en skev uppfattning om problemet, det skulle bara förvärra allas situation.

Heiti Ernits sa...

Viktoria, kul att du hittade hit!

Som du säger är bilden alltid mer komplex än vad en tidningsartikel kan förmedla. Men inte destå mindre begås det bestialiska mord i dagarna - där två folkgrupper ställs mot varandra. Högerextrema partier växer och tar mark - med minoriteter i skottgluggen.

Jag försökte via en kort historisk exposé visa att förföljelser av romer inte är någonting nytt; och att romer historiskt har utnyttjas på ett mycket grovt sätt. Allt detta har satt sina djupa spår. Det är bland annat därför många romer ser tiggeriet som en naturlig sak: en avbetalning av deras tidigare arbete. Ungernsm Det är väldigt lätt att börja stigmatisera en folkgrupp (som en homogen entitet) vilket kan leda till avhumanisering och medger övergrepp: t.ex. stympning av spädbarn, mord på kvinnor etc. etc

Det är väldigt viktigt - tror jag - att man måste se romer som människor, som är utrustade med samma egenskaper som alla andra - inte olik oss själva. Utan att för den skull förneka att det finns problem på båda sidorna. Ett sätt att göra detta är att lyfta fram historiska skeden, människoöden eller personliga berättelsen. Den lilla människan, eller minoritetsgrupper - behöver en röst som kan göra sig hörd. Romerna saknar inte sällan denna röst (på grund av många orsaker).

Peter Hanzon sa...

Heiti,

Jag tror att Viktorias inlägg säger väldigt mycket om verkligheten i Ungern.

Det säger också väldigt mycket om vad svensk mainstream media ensidigt förmedlar i form av indoktrination - vilka som skall ses som offer och vilka som skall ses som förövare - och där är diskrepansen mellan individ och kollektiv alltid skev.

Vurmandet för minoriteter brukar i praktiken oftast bli hets mot majoriteten (som man har väldigt svårt att se som individer och "små människor") och vips är femomenet som felaktigt kallas "omvänd rasism" ett faktum.

I den mån nu en "feminist/queer,grön, frihetlig vänster och modus-vivendiliberal" kan kritiskt reflektera över faktiska förhållanden. Är osäker på det senare, måste jag säga.