2009-08-04

Antichrist

Jag läste häromdagen Maria Svelands och Katarina Wennstams artikel på DN-Kultur (2009-07-28) som kallade regissören Lars von Trier för tragisk och sjuk kvinnohatare mycket på grund av hans senaste film Antichrist.

Jag har inte sett filmen – men har fått konceptet någorlunda klart för mig. Jag gör en annan tolkning av filmens budskap, som jag delar med Mikael Pedersen (DN-Kultur 2009-08-02). Genom att svartmåla von Trier och lyfta fram filmen som kvinnofientlig, missar Sveland och Wennestam en viktig poäng, tycker jag.

Se trailern först:


För filmen handlar inte enbart om en konflikt mellan en man och en kvinna, utan också om vår problemfyllda relation till naturen. Kvinnan har i många kulturer ansetts stå närmare naturen – alternativt varit starkt förknippad med de cykliska förloppen som förekommer i naturen. Organismmetaforen och synen på naturen som en levande moder (kvinna, moder jord) – har tjänstgjort som hämsko för en alltför omfattande exploatering genom historien. Organismmetaforen - som var en harmonisk och symbiotisk tanke – kom att utmanas av den framväxande mekanistiska världsbilden och av de krav som förkapitalistiska systemet ställde. Den organiska och vitalistiska världsbilden kom att utgöra ett hot mot den framväxande mekanistiska världsbilden med början på 1400-talet: naturen kom att bli någonting ostyrigt, farligt, kaotiskt, oförutsägbart och våldsamt. Det är också den synen som kom att bli den arketypiska naturuppfattningen i stora delar av den västerländska kulturen.

Kvinnan – som starkt förknippades med naturen – började ses som någonting ostyrigt och nyckfullt, som måste, i likhet med den kaotiska naturen, kontrolleras. Reformationens omvälvningar och häxprocesser kan bättre förstås i ljuset av denna utveckling. Naturen devalverades, och samfällt med detta, kvinnans ställning i samhället.
Kvinnan – eller det ”kvinnliga” - kom att definieras som: känslomässigt, opålitlig, nyckfull och bestyckad med en stark (sexuell) drift. Det skedde samtidigt en samhällelig hierarkisering där kvinnan ovillkorligen hamnade i lägre ställning jämfört med männen, då de stod närmare djuren och naturen enligt gängse synsätt.

Till grund för identifikation av kvinnor och djuriskhet med en lägre form av mänskligt liv ligger den åtskillnad mellan natur och kultur som är grundläggande i humanistiska ämnen som historia, litteratur och antropologi, vilka godtar åtskillnaden som ett obestritt axiom. Dualismen mellan natur och kultur är en nyckelfaktor i den västerländska civilisationens frammarsch på naturens bekostnad. När föreningsbanden i det äldre hierarkiska världsalltet skars av, placerade den europeiska kulturen sig allt mer ovanför och vid sidan av allt som naturen stod för (Merchant, s.165).

Mannen kom däremot att symbolisera ordning, rationalitet, logik och kom att förknippas med det vetenskapliga tänkandet. Francis Bacon (1561-1626) kallade bland annat naturen för en ”simpel sköka”, vilket tydligt visar at den vetenskapliga attityden hade en stark maskulin framtoning vid tillfället.

Naturen som kvinna, som vetenskapsmannen skall betvinga. Han skall metodiskt och systematiskt avslöja moder Natur, blottlägga hennes hemligheter, intränga i hennes sköte och sålunda tvinga henne till fullständig underkastelse. Den nya vetenskapliga attityden har därmed från början givits en stark maskulin framtoning (von Wright, s.65)

Kunskap ger makt – som är ett citat med ursprung i Francis Bacon – fick dubbla innebörder rent idéhistoriskt. Dels skulle naturen/naturkrafter kuvas – därtill kvinnan – men detta tillät också den undersökande, induktiva, vetenskapen att blomma. Vi skördar frukterna av denna utveckling, som har både positiva och negativa konsekvenser. Men det finns en arrogans i Bacons ”strävan att etablera och utvidga själva människosläktets makt och herravälde över världsalltet”, genom vilket kunde ”människosläktet återskaffa den förfoganderätt över naturen som tillhör den genom gudomlig förordnande”, som inte enbart var förbehållen Bacon.

Sviterna av denna kvinnosyn (men också natursyn) hemsöker fortfarande vår kultur, vilket många feminister har insett. Därför tycker jag att det är olycklig att Svelands och Wennstams väljer att bortse från denna tolkning.

Läs Mikael Pedersens koppling mellan ”Antichrist” och den aktuella klimatdebatten. Har den ostyriga naturen löpt amok? Kommer den rationella manliga technovetenskapen att underkuva naturkrafterna, lösa klimathotet?

Läs även Charlottes text om debattinlägget.

Källor:
Von Wright, G.H. Vetenskapen och förnuftet. Bonnier pocket, 2005
Liedman, S. (1997) I skuggan av framtiden. Albert Bonniers förlag.
Merchant, C. (1994) Naturens död - kvinnan, ekologin och den vetenskapliga revolutionen. Symposion, Skockholm

Inga kommentarer: