Ekonomisk "tillväxt"

En av de klarast lysande stjärnorna på politikerkartan i Sverige - Anders Wijkman - får en viktig debattartikel publicerad på dagens nyheter idag. Anders Wijkman påpekar det riktiga i att tillväxten, som den mäts idag, inte kan fortgå i all oändlighet, samt att bruttonationalprodukten inte är ett representativt mått på välfärden. Tillväxtmåttet som den ser ut idag, tar inte hänsyn till alla ”negativa” effekter av vår verksamhet – oavsett om det handlar om krigsföring, olyckor, miljöförstöring, resursslöseri eller exploatering av djur eller natur. Dessutom tar bruttonationalprodukten inte hänsyn till fördelningsfrågor. Den Amerikanska ekonomen Herman Daly kallar denna typ av tillväxt - som inte ökar välfärden - för ”oekonomisk tillväxt”. Det kostar att förstöra miljö och klimat, det kostar att hindra en miljökatastrof, det kostar att skära ned i skola och omsorg.

För Svensk del har BNP ökat med i genomsnitt 2 procent per år från 1970 fram till idag; frågan är hur ”tillväxten” hade sett ut ifall vi hade använt ett grönt mått på bruttonationalprodukten?

Samtidigt som majoriteten av politikerkåren ensidigt jagar efter ökat tillväxt – utan att reflektera vad begreppet innebär eller leder till i längden, insert alltfler ekonomer och miljöforskare att vi snarare behöver ekonomiskt nerväxt. Den gordiska knuten består i hur denna modell skall kunna appliceras på en tillväxtfundamentalistisk marknadsekonomi. Där har vi en spännande utmaning i framför oss.

Dessutom är det spännande att man jobbar på EU-nivå med att utveckla alternativa välfärdsmått. Inte en dag för tidigt.

Hatten av för Wijkman!

Kolla också på Steady state economics.