Bloggaren Ali Esbati har gett sig in i hetluften och skriver ett märkligt inlägg om de senaste oroligheterna i Estland.
Problemet är komplicerad, och bör analyseras från olika perspektiv, men tyvärr är Ali:s inlägg väldigt förenklad, och insinuationen om fascistisk nytändning kan nog av många uppfattas som väldigt stötande.
2007-04-30
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det som verkar vara problematiskt här är väl först och främst två saker, det ena är symboler. Det som är symboler för något positivt för den ena grupperingen, är laddade med negativa konnotationer för den andra. Det andra problemet rör sig om den tid som är gått från Estland blir fri och suverän till idag då statyerna blir flyttade. För en Estländare vill det ses på som en befrielse men en ryskspråkig vill se det som något motsatt. Här kommer frågan om Estlands suveränitet in. Men kanske är det problematiskt att det händer nu och att det inte hadde hänt tidigare...
Håller med Heiti. På Ali låter det som om statyn flyttades för att estniska regeringen gett vika för fascistiska tendenser i landet. Då har man inte förstått hur svårt esterna hade det under det sovjetiska styret.
Han nämner också ester som samarbetade med nazisterna under den tyska ockupaionen. Jag får intrycket att hela det estniska folket anklagas för att vara kollaboratörer med tyskarna. Jag tycker det är djupt orättvist.
Däremot har jag av de senaste dagarnas debatt fått intrycket av att åtminstone esterna i Sverige borde diskutera igenom vad som hände i Estland under andra världskriget. Jag vet inte hur debatten förs i Estland, jag kan inte estniska och läser inte estniska tidningar.
I alla länder som ockuperades av Tredje riket fanns de som samarbetade med tyskarna, som deltog i mördandet av judar och slaver. Det lilla som finns skrivet på svenska och engelska om förhållandena i Estland visar att samma sak skedde där. Detta borde diskuteras, också bland exilester.
Också den första sovjetiska ockupationen 1940-1941 borde debatteras förutsättningslöst. Min morfars två bröder tvångsmobiliserades till Röda armén och stupade i kampen mot tyskarna. Rimligtvis måste det ha varit flera som mötte detta öde. Hälften av soldaterna i Röda armén var inte ryssar. Det måste också ha funnit ester som samarbetade med sovjetmyndigheterna.
Magnus:
Absolut, tyvärr är det många konflikter och krig som just kämpas i symbolernas domäner.
Därför gäller det att föra en pragmatiskt politik, oavsett vad man läser in i statyn.
Hur skall man lösa tvisten så att båda parterna blir nöjda?
Människor är det svårt att ändra på, provokationen fanns i båda lägren, statyn är definitivt lättare att flytta, då återstår det inte så många alternativ.
”problematisk att det händer nu och att det inte hadde hänt tidigare”
Det har legat och pyrt länge, och precis som jag skrev på alis blogg, så har statyn fått en större laddning hos en del på senare år.
Vilket har skapat konfrontation och konflikter, därmed var regeringen tvungen att agera.
Varför det pyr? Är då en mycket svårare fråga. Utanförskap, fattigdom, arbetslöshet, etc. etc.
Där kan man väl gott säga att den Estniska regeringen misslyckats med förd politik.
Ja det är så jag har förstått saken också. Men det faktum ATT statyn har stådd orörd i så många år efter har gjort att den "symbolen" har fått ytterligare laddning. Egentligen är det ju bara en staty. Men som symbol så representerar den en historia som Estland inte vill känna som estninsk historia (rätta mig gärna om jag tar fel) men som ett undertryckandes styres historia som är påförd Estland. För min del... kanske lite fräckt... men om ryssarna har statyn så kär så kan den sändas till Ryssland. Att Ryssland ska diktera någonting som helst i denna sak är ju naturligtvis fel och där menar jag att man kan snacka om facism. Aldrig att Norge skulle gå med på att Sverige skulle diktera vad som skulle gälla som landmärken i Norge.
"Aldrig att Norge skulle gå med på att Sverige skulle diktera vad som skulle gälla som landmärken i Norge."
Nej, ingen dikterar något heller. Men ett minnesmärke över en armé som hjälpt till att bekämpa den största människodödande rörelsen ever - nazismen/fascismen - bör ses snarare som en stolthetssymbol (även av den estniska befolkningen). Det man ofta glömmer är att folket som slogs i Röda Armén var just folket som slogs för rätt sak - inte slogs dem för att förtrycka någon, utan de trodde att de gjorde rätt grej. Minnesmärket är över de enskilda soldaternas insats i kriget - inte över de politiska spelen.
"Bör ses snarare som en stolthetssymbol (även av den estniska befolkningen) "
Vi kommer nog inte länge än så...
återigen så står Statyn för olika saker beroende på vem man frågar, seger kontra ockupation.
En dualism värdig Freud him self... =)
Hej Heiti.
Nyss hemkommen från vårt västra grannland, och kravallerna under Nato- mötet i Oslo, läste jag om oroligheterna i vårt östra grannland.
Instämmer i det du skriver.
Jag tycker att Alis inlägg ger en tämligen naiv och ensidig beskrivning. Att statyn sörjs mest av dem som saknar den gamla sovjetordningen och ockupationen av våra baltiska grannländer, kan och får inte negligeras i debatten.
Visst finns det mycket att arbeta för, när det gäller att komma till rätta med segregationen i Estland, så är det. Men att inleda en sådan diskussion genom att ta parti för en tingest som så tydligt står för ockupationsåren, är helt fel väg att gå.
Skicka en kommentar