Att älska urbana ekologier: Ett grönt projekt?

Jag och Karl Palmås har skickat in detta till regionsposten - vi hoppas på grön debatt.
-------------------------------------------------------------------------------------

Minns ni Koyaanisqatsi; kultfilmen från 1982 som kontrasterar den orörda naturen med vårt samtida stadsliv? Filmen premiärvisades i kontexten av en miljörörelse på uppsving. Många stadsbor hade då redan – som en del av “den gröna vågen” – dragit slutsatsen att det goda och miljömässigt ansvarsfulla livet levs på landsbygden, så långt ifrån staden som möjligt.

Mycket har hänt sedan dess. Urbaniseringen är ett faktum: Sedan 2007 lever fler än hälften av oss människor i städer. Dessutom har vi – bland annat genom omläsningar av tätstadsromantiker som Jane Jacobs – insett att staden är en skådeplats för många av de vackraste uttrycken för mänsklighet. Paradoxen är ju att ju tätare vi människor lever, desto mer andrum får vi för att utveckla våra kulturella särdrag. Vidare finns det nu teoretiker som hävdar att stadsbor lämnar mindre ekologiska fotavtryck än landsbygdsbor.

Idag kan vi alltså se Koyaanisqatsi på ett nytt vis; inte som en kritik av stadslivet, utan som en beskrivning av staden som en mer eller mindre levbar ekologi. Dessa förtätningar av människor – dessa sociala, kulturella och ekonomiska ekologier – bör ses som någonting ömtåligt, som någonting värt att vårda, precis som vi vårdar våra naturliga biotoper.

Mycket tyder på att stadsutveckling kommer att bli en viktig fråga under nästa mandatsperiod. Tankefiguren “staden som ekologi” är inte på något sätt ny, men den kan fungera som ett sätt för oss gröna att närma oss stadsutvecklingsfrågor på ett nytt vis. Kort sagt: Vi måste finna en stadspolitik där vi ser att staden är ett levande system. Staden må leva ett icke-organiskt och delvis artificellt liv, men ett liv är det icke desto mindre.

Nästa steg för en grön stadspolitik är att finna ett sätt att skapa levbara ekonomiska, sociala och inte minst kulturella ekologier – precis på samma sätt som den gröna rörelsen ursprungligen värnat om naturens ekologier. Stadens kulturella och socio-ekonomiska ekosystem är nämligen ett känsligt system av ömsesidiga beroenden och självreglerande återkopplings-effekter. Vi måste finna en viss sensibilitet inför nyckfullheten i dessa system; ett litet ingrepp kan få stora konsekvenser. Vi måste även finna ett ödmjukt förhållningssätt till vår begränsade förmåga att kontrollera ekologier.

Vad skulle detta intresse för kulturella och socio-ekonomiska ekologier betyda, i konkreta termer? Här följer fem punkter:

1. En vidgad förståelse av begreppet “hållbar stad”: En "levbar urban ekologi" är inte bara en stad med mycket grönområden – det är även en stad med ett sprudlande kulturliv och stark offentlighet. Det är inte en segregerad stad, ej heller ett stadsutrymme som koloniserats av starka affärsintressen.

2. Urban mångfald: En grön politik måste säkerställa balansen mellan det storskaliga och småskaliga kultur- och näringslivet. Detsamma gäller balansen mellan dyrt och billigt boende. I bägge fall graviterar städer mot att premiera det förra före det senare, vilket skapar en segregerad och mindre dynamisk stad.

3. Fungerande stadsdelar: Den “täta blandstaden”, där olika funktioner (boende, affärslokaler etc.) samverkar symbiotiskt, har blivit ett närmast allmängiltigt ideal inom stadsutveckling (även om den alltför ofta får stå tillbaka för funktionsseparation lånad från sextiotalet). Vi gröna har redan gjort denna vision till vår – vi måste nu leva som vi lär.

4. Nya idéer kräver gamla hus: Samtida stadsplanering framhäver hur låga hyror – som endast kan uppnås genom effektivt utnyttjande av redan existerande bebyggelse – fungerar som katalysatorer för entreprenörers och kulturutövares kreativitet. Vi gröna bör i det längsta undvika att riva områden som kan fungera som inkubatorer för morgondagens närings- och kulturliv.

5. Slutligen: Låt oss utveckla ett positivt och proaktivt förhållningssätt gentemot det urbana livet. Låt oss göra staden till det ställe vi flyr till, inte från.