”Internet är den viktigaste miljöfrågan”, skriver [1] debattören Lisa Magnusson, förmodligen något tillspetsat, med udden riktad mot Miljöpartiet. Lisa kritiserar Miljöpartiet för att vara naturromantiskt, reaktionärt och för att inte ta Internetfrågan på allt för stort allvar. Debattören kan ha rätt i att det i delar av den gröna rörelsen finns ett vurmande för det naturliga och detroniserande av det artificiella eller onaturliga. Men, många med mig inom den gröna rörelsen känner inte igen sig i den beskrivningen, utan att vi för den skull, förneka att tendensen existerar. Tyvärr gör krönikören här en grov generalisering gentemot Miljöpartiet som helhet - om vi förmodar att avsikten inte var att spetsa till argumenten för debattens skull. Magnusson gör enligt mig misstaget att sätta Internetfrågan ”främst”, vilket gör att hon upprepar det misstag som hon påstår att Miljöpartiet gör när ”Naturen” sätts i första rummet. Det är viktigt att sätta Internetfrågan i sitt stora sammanhang och se att de olika delarna är ömsesidigt beroende och överlappar varandra. Dessutom visar hon, tyvärr, på lika stor okunskap - som hon explicit tillskriver Miljöpartiet kring Internetfrågor - om hur ekologiska och biologiska processer överlappar och påverkar sociala, kulturella och ekonomiska strukturer. Hon förminskar uttryckligen betydelsen av torskutrotningen och uppmanar oss att ”äta lax istället”.
Det är av stor vikt att inse hur de olika delarna hänger ihop i ett intrikat nätverk av ömsesidiga beroenden. Torsken ingår i ett nätverk av intrikata socioekologiska beroenden. Ett utfiskat torskbestånd påverkar radikalt de lokala, regionala och globala bioekosystem med stora följdeffekter för våra biologiska samhällen. Vi är till syvende och sist helt beroende av ekosystemstjänster [2] för vår överlevnad. Men följdeffekten stannar inte där. Ett utfiskat torskbestånd får även stora negativa socioekonomiska konsekvenser för exempelvis fiskare och små kustsamhällen – även med stora kulturella förluster som följd [3]. Vi borde snarare prata om ”Levbara Ekologier” eller ”Hållbar Utveckling” för att ta ett helhetsgrepp kring problematiken. Men samtidigt lyfter Lisa Magnusson en mycket viktig fråga – och det kan hända att de gröna inte starkt nog betonat betydelsen av frågan; Låt oss snarare utgå från påståendet att ”Internet är en mycket viktig miljöfråga” och bygga utifrån detta.
Internet- och integritetsfrågor är inte bara teknologiska frågor. För att inse vidden av problematiken måste vi först sluta den idéhistoriska klyftan mellan natur och kultur. En intressant definition av ”miljö” gör Lundgren & Sundqvist [4], där de landar i att se ”miljön” som av människan påverkad Natur, där miljön således uppstår i skärningspunkten mellan natur och kultur. Även definitionen av ”hållbar utveckling”, som visar att de ekologiska, sociokulturella och ekonomiska sfärerna är beroende av varandra, kan ge en fingervisning om ämnets komplexitet. Även om vi snabbt inser att biosfären, eller rättare sagt ekosystemstjänsterna, i praktiken sätter gränserna för de sociokulturella strukturerna. Vi bör också uppmärksamma de s.k. mentala- och samhälleliga ekologierna [5]. Eller rättare sagt: vad uppstår det för tankar, sociala strukturer och beteenden, i relation till det alltmer diffusa övervakningssamhället [6]: paranoia, misstro, fruktan, slutenhet eller alienation? Vi inser också att miljöbegreppet inte riktigt innefattar detta perspektiv. Vi borde snarare prata om ”Levbara Ekologier” för att belysa det faktum att biologiska, ekonomiska, sociala och kulturella ekologierna samverkar och påverkar varandra ömsesidigt. Det är lätt att hålla med forskaren och aktivisten Christopher Kullenberg, som menar att man bör ha ett ekologiskt perspektiv på nätet och fortsätter: ”Internet är ingen kall och teknisk plats, det är som en sommaräng i full blomning.” [7]
Från att från början enbart bidragit till komplicerade matematiska uträkningar, har nu informationsteknologin intagit en oumbärlig, och självklar, del i våra samhällen. Från att varit en exklusiv, tekniskt och dyr företeelse, har utvecklingen bidragit till att demokratisera och tillgängliggöra teknologin. Enligt Gartner (2008) fanns det mer än en miljard persondatorer i världen för två år sedan [8]; då räknade man inte med mobiltelefoner eller andra tekniska lösningar som tillåter snarlika funktioner. Utvecklingen sker lavinartat. Det mest intressanta är vad som sker i kommunikationen mellan våra datorer. Internet bidrar till att koppla ihop människor, ekonomier, företag och kulturer, möjliggör spridning av tankar, idéer, innovationer, teknologier och kunskap – och har inte minst bidragit till att bryta olika slags informations-, kunskapsmässiga eller politiska hegemonier. Utvecklingen har även starkt bidragit till att jämna ut den globala klyftan mellan syd och nord. Listan av positiva effekter kan göras mycket lång.
Det har uppstått en evolutionär hybridisering mellan informationsteknologin och våra sociala, psykologiska och kulturella uttryck [9]. Våra sociala strukturer har delvis flyttat in från det fysiska rummet till cyberrymden. Internet, sociala medier eller fildelning, är för många idag en självklar del av vardagen. Vår vardag digitaliseras allt mer och gränsen mellan persondator, användare och annan teknologi suddas ut. Vi registrerar oss, delar vardagserfarenheter, skapar sociala nätverk, söker information, använder verktyg, laddar upp bilder, skapar musik, diskuterar, roar oss, hör av oss till gamla vänner – men blir samtidigt (ofta ofrivilligt) registrerade, korsrefererade och lagrade i otaliga databaser med ofta liten, eller ingen insyn. Internet har blivit vår tids vardagsrum, arbetsplats, köksfest, bingohall eller ett rökigt filosoficafé. Detta gör integritetsfrågan mer aktuell än någonsin.
Internet blir ständigt till i skärningspunkten mellan teknologi och mänsklig interaktion – vilket gör den svårgreppbar och svårdefinierad. Detta sociokulturella skifte från det fysiska rummet till cyberrymden tvingar stater att omdefiniera sina kontrollmekanismer: från fysisk passkontroll, registrering och kameraövervakning till beteendeförutsägelser och prognostisering [10]. FRA, Datalagringsdirektivet, IPRED, ACTA med flera – är alla metoder för kontroll. Ett försök att alstra kontrollerbara monokulturer, lång ifrån den blommande, ostyriga ”sommarängen” som Internet är. Men det är inte enbart stater som tvingas ompositionera sig; även företag drar nytta av den explosiva utvecklingen på området. Samkörning av databaser och köp- och beteendeanalyser används av många företag – både för att kunna förutse och påverka konsumentbeteenden [11].
Utvecklingen är högst oroande på många plan. Det handlar i många fall om direkt integritetskränkande handlingar: handlingar som kränker våra fri- och medborgerliga rättigheter. Samtidigt blir gränsen mellan stater och företag allt grumligare – vilket gör att företeelsen blir allt mer diffus. Man ana konturerna av ett paradigmskifte i informationsteknologin, där mönsterigenkänning och beteendeförutsägelser, snarare än direkt övervakning, används i kölvattnet på informationsöverflödet [12]. Det handlar om att förebygga och förutse hot som terrorister eller andra godtyckliga fiender, snarare än att optisk övervaka och kontrollera fysiska gränser. Detta är informations- och kunskapssamhällets baksida. Att gränsen mellan privat och offentlig, teknologi och människa, i allt större grad suddas ut, gör inte utvecklingen mindre oroande. Vet datoralgoritmen mer om mig, än jag själv vet? Är jag en blivande terrorist? Måste vi selektivt välja hur, var och om vi skall exponera oss på Internet? Vi behöver inte längre grannar som skvallrar om att vi gömt utländsk valuta i ventilationsröret [13] - frågan är snarare om vi är benägna att handla så.
Lisa Magnusson har rätt i att Internetfrågan är en mycket viktig miljöfråga. Den stundande utvecklingen bidrar varken till ”Hållbar Utveckling” eller skapar mer ”Levbara Ekologier”. Tvärtom! Det är därför det är av högsta vikt att den gröna rörelsen står upp för mångfald, frihet och medborgerliga rättigheter i det sociokulturella ekosystemet som kallas för Internet. Internet, precis som biologiska ekosystem, har en viss mängd resiliens: förmåga till anpassning. Utvecklingen karaktäriseras av de ”små stegens tyranni” – vilket kan få irreversibla negativa konsekvenser. Frågan är: har vi uppmärksammat frågan tillräckligt nog?
[1] http://blogg.aftonbladet.se/lisamagnusson/2010/04/internet-ar-den-viktigaste-miljofragan; http://cogito.nu/artiklar/internet-ar-den-viktigaste-miljofragan
[2] Se Millennium Ecosystem Assessment (2004) för utökad definition
[3] Bonnie J. McCay, Alan Christopher Finlayson (1995) The Political Ecology of Crisis and Institutional Change: The Case of Norhern Cod. Beijer International Institute of Ecological Economics.
[4] Lars J. Lundgren, Göran Sundqvist (2003) Hur blir en förändring i naturen ett miljöproblem. Symposion.
[5] Se Gregory Bateson (1972) Steps to an Ecology of Mind och Felix Guattari (2000) The Three Ecologies.
[6] Karl Palmås (2010) Försvarsministerns Nya Filosofi. Arena
[7] http://www.bevarainternet.se/christopher-kullenberg/internet-ar-som-en-sommarang
[8] http://www.gartner.com/it/page.jsp?id=703807
[9] Dobromir G. Dotov, Lin Nie, Anthony Chemero (2010) A Demonstration of the Transition from Ready-to-Hand to Unready-to-Hand. PLoS ONE, Vol. 5 No. 3,
[10] Christopher Kullenberg (2008) The FRA-law – Sleepwalking into a Surveillance Society. Panspectrocism.org; http://www.panspectrocism.org/?p=27
[11] Se ’Neuromarketing’ och ’Data Mining’; Läs även Karl Palmås & Christopher Kullenberg (2009) Contagiontology. Glänta 4. 2008; Finns också på http://www.eurozine.com/pdf/2009-03-09-kullenberg-en.pdf
[12] Karl Palmås & Christopher Kullenberg (2009) Contagiontology. Glänta 4.2008
[13] Michail Bulgakov Mästaren och Margarita
