Politiker och stadsplanerare har alltid ställt sig frågan hur man kan engagera medborgarna i stadsplaneringen och i den politiska processen. Svaret på den frågan är allt annat än självklar och enkel. En annan fråga som intresserar beslutsfattare är hur man kan öka det sociala kapitalet i samhället. Det vill säga: samarbete, tillit, sociala nätverk, känsla av delaktighet och mening. Återdemokratiseringsprocessen släppte under 1980-talet loss en kreativ våg av nytänkande gällande politiska verktyg i Östeuropa och Latinamerika (Souza 2001:159).
Deltagarbudgetar är en intressant innovation som har sina rötter i staden Porto Alegro i Brasilien. Staden stod, efter diktatorns fall 1988, inför ett svårlösligt dilemma: det saknades fungerande institutioner som inkluderade alla medborgare i den politiska processen – framför allt den stora mängden fattiga.
Korruption och nepotism genomsyrade det politiska och ekonomiska systemet. Man bestämde att prioriteringsordningen för investeringar och service, skulle beslutas enligt en transparent deltagarprocess där invånare skulle vara delaktiga genom direktdemokratiska metoder. Detta demokratiska experiment blev en formidabel succé och spreds snabbt i världen (Starke et al. 2007:180). Medborgar- eller deltagarbudgetar är ett samlingsbegrepp för metoder som används för att involvera medborgare i beslutsprocesser om hur resurser används inom kommuner och landsting.
Formerna och den monetära omfattningen för deltagarbudgetar varierar kraftigt från stad till stad och mellan nationer. Deltagarbudgetar kan variera från relativt små investering i exempelvis en skolkafeteria, till att avgöra investeringsprioriteringar eller dess omfattningar i en investeringsbudget eller absoluta eller procentuella belopp i den kommunala budgeten vars ändamål bestäms av medborgarna via direktdemokratiska metoder.
Erfarenheterna från Latinamerika visade att medborgarnas engagemang ökade kraftigt, den sociala sammanhållningen stärkes, legitimiteten för politiska beslut ökade, den civila aktiviteten ökade i samhället, kunskapsnivån ökade hos medborgare, tjänstemän och politiker, långsiktigheten och proaktiviteten ökade i beslutsprocessen, problemfokus skiftade från ett individuellt perspektiv till att se helheten, känslan av delaktighet samt förtroendet och tilliten för det politiska processen ökade markant (Souza et al. 2001). Inte minst bidrar deltagarramverket till att strukturellt stärka beslutsprocessen över politiska mandatperioder (ibid., s.179).
Några andra viktiga faktorer som Souza (2001:169;176) lyfter upp i sin forskning är att deltagarbudgetar kan leda till högre grad till inkluderandet av marginaliserade grupper i samhället: låginkomsttagare och lågutbildade. Det är två grupper som tenderar att vara underrepresenterade i den representativa demokratin; Vilket gör att deltagarbudgetar kan vara ett vitaliserande komplement till den representativa demokratin.
Inte minst om vi betänker att utvecklingen i Europa går mot att färre röstar, antal medlemmar i politiska partier minskar och det faktum att misstron ökar mot politiker och politiska institutioner samt uppfattningen att kommuner och landssting är ineffektiva när det gäller att använda resurser utifrån medborgarnas behov (SKL 2009:3).
Mellan 2000 och 2006 ökade antalet kommuner som använder deltagarbudgetar från 200 till 1200 världen över (ibid., s. 181), i Europa använder mer än 50 städer olika former av deltagarbudgetar i beslutsprocesser (Starke et al. 2007:180). Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien och Portugal är bland annat några av länderna som etablerat deltagarekonomi i sina beslutsprocesser. Under 1990-talet spreds metoden till Europa där bland annat Bertelsmannsstiftelsen i Tyskland genomförde ett antal pilotprojekt för att utveckla metoden. I Bertelsmannsstiftelsens utmärkelse ”Världens bästa kommun” hade man som en del i kriterierna att kommuner skulle involvera medborgare i budgetprocessen. Tavastehus i Finland och Christchurch på Nya Zeeland var två kommuner som lät medborgarna tycka till om budgetprioriteringar. Christchurch, som fick motta utmärkelsen ”Världens bästa kommun”, blev en förebild för utvecklingen av medborgarbudget i Europa (SKL 2009:2).
Konceptet med deltagar- eller medborgarbudgetar har börjat etableras i Sverige. Sedan 2008 driver intresseorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) projektet Medborgardialog. Under projektet etablerades ett nätverk för deltagarbudgetar där fem försökskommuner fick möjlighet att etablera försök med deltagarbudgetar: Avesta, Haninge, Örebro, Hudiksvall, Uddevalla och den Norska kommunen Fredrikstad.
Även SKL betonar det faktum att deltagarbudgetar har lett till att ”människor går från protestaktiviteter till ett mer konstruktivt förhållningssätt till kommunala prioriteringar och beslut när man ges möjlighet att delta i prioriteringen av resurser” samt att:
Medborgarbudget har vidare ökat medborgarnas kunskaper om den komplexa verksamhet som kommuner och landsting har ansvar för. Till slut så kan det ge möjlighet för förtroendevalda att få ökade kunskaper om medborgarnas behov, värderingar och prioritering av vad kommunen/landstinget ska åstadkomma. Medborgarnas värderingar kan på så sätt bli ett viktigt underlag i beslutsprocesser. En systematisering av medborgarbudget kan också innebära att förtroendet och tilliten till de styrande - förtroendevalda kan öka (SKL 2008).
Det handlar i grund och botten om att öka det civila engagemanget och mängden socialt kapital i samhället, samt vitalisera demokratin i stort. Deltagarbudgetar kan bidra till att stärka de sociala och ekonomiska dimensionerna när vi pratar om hållbar utveckling.
Referenser
SKL (2008) Url: http://www.skl.se/vi_arbetar_med/demos/demokratiutveckling/medborgardialog/natverk_medborgardialog/natverk_medborgarbudget
SKL (2009) ”Faktablad – Projektet Medborgardialog”. Faktablad nr 5 Medborgarbudget. Januari 2009.
Url: http://www.skl.se/MediaBinaryLoader.axd?MediaArchive_FileID=d78ad3d1-5b79-42f0-baa1-1e57c3ed9cdf&MediaArchive_ForceDownload=true
Souza, Celina (2001) ”Participatory budgeting in Brazilian cities: limits and possibilities in buildin democratic institutions”. Environment and Urbanization Vol 13 No 1, April 2001. Sage.
Starke, L. (eds) et al. (2007) ”2007 State of the World – Our Urban Future”. A Wordwatch Insitute Report on Progress Toward a Sustainable Society. W.W. Norton & Company. New York.
