Tack för ordet herr ordförande; Åhörare, presidie och fullmäktigeledamöter
Jag skall börja med att visa ett bildspel så att ni får en känsla av vad som kan räknas in i begreppet gatukonst. För er som inte kan se detta så skall jag lägga upp en länk till bildspelet på twitter under hashtaggen #Boras.
Jag tänkte inleda med en kort genomgång om vad motionen om “mobila gatukonstväggar” handlar om samt bemöta några av de argument som har framkommit från remiss-instanserna.
Det finns två slags städer. Den ena staden är ett museum; Det är en stad där invånarna bjuds in som passiva betraktare av stadens utformning; Det är en stad som skapas av ekonomiskt inflytelserika aktörer och starka politiker. Den andra staden är en aktiv och levande stad - en stad där invånare bjuds in att vara delaktiga i stadens utveckling och gestaltning. En stad som byggs gemensamt och där alla invånare tillåts ta plats. En stad där kreativitet och initiativrikedom uppmuntras.
Detta är det grundläggande syftet med vår motion. Införandet av “Mobila gatukonstväggar” kan vara en pusselbit i arbetet med att skapa en levande och inkluderande stad. Men även en mer spännande och intressant stad. Vi vill lyfta fram spontankonsten som en viktig strategi i strävan efter delaktighet och socialt hållbara städer. “Mobila gatukonstväggar” handlar om att på ett kontrollerat sätt bjuda in invånarna att sätta Sin prägel på Sin stadsmiljö. Konceptet med “mobila gatukonstväggar” bygger på en mycket enkel princip: kommunen hänger ut blanka tavlor av olika storlek och utforming utan konstnärlig avsändare i stadsmiljön och bjuder in invånare att vara aktiva konstnärer; Gammal som ung; Erfaren som oerfaren.
För att skapa mer spänning, spontanitet och liv i konceptet föreslår vi dessutom att dessa tavlor flyttas runt i staden. Därav namnet: “mobila gatukonstväggar”. Vad är gatukonst kanske många undrar. Skillnaden mellan konventionell konst och gatukonst handlar till syvende och sist om placering. Gatukonst utförs som namnet antyder på gatan - den konventionella konsten hänger på gallerior och konstmuseum. Gatukonsten kan som ni inledningsvis såg ta många kreativa uttryck och spännande former.
Vi tycker dessutom att det hade varit spännande ifall tavlorna kunde köpas eller bortskänkas till stadens invånare efter dess begränsade livslängd.
Jag skall nu bemöta några argument som har förekommit i debatten:
Den borgerliga gruppen i kommunstyrelsen skriver att “de negativa påföljderna som både Tekniska nämnden, Stadsdelsnämnd Öster och Brottsförebyggande rådet redovisar väger tyngre än de positiva effekterna”. Så vilka argument använder de nämda nämnderna i sina motiveringar till att avslå motionen. Jag sammanfattar några av argumenten:
Stadsdel Öster skriver att “mobila gatukonstväggar” riskerar att bli en klotterplank utan något konstnärligt värde. Hur man har bedömt denna risk eller sannolikheten för att “konceptet” skall bli en klotterplank utan konstnärligt värde framkommer inte i yttrandet från stadsdelen. Vi kan konstatera att det finns risker med alla politiska förslag och reformer. Konceptet med med “mobila gatukonstväggar” är unikt och oprövat. Vi måste vi våga testa innan vi dömer ut idéen på förhand. Vi kan också konstatera att det är väldigt enkelt att sluta med “mobila gatukonstväggar” ifall det visar sig att konceptet inte fungerar som avsett.
Vidare skriver Stadsdel Öster att “Graffiti som spontankonst, ofta betraktad som klotter, är i många fall liktydlig med skadegörelse”. Förslaget med “mobila gatukonstväggar” handlar absolut INTE om att vi skall tillåta den typen av graffiti som är liktydligt med skadegörelse på egendom. Solveig Hollari, som är BRÅs nationella expert på klotterförebyggande åtgärder - är också väldigt tydlig med att graffiti ÄR ett lagligt uttryck medan klotter är det olagliga uttrycket. Att sätta likhetstecken mellan grafitti som spontankonst och illegal klotter är dessvärre helt fel. Exempelvis har Grand-hotell i Borås använt gatukonsttavlor två sommrar i rad på den vägg som vetter mot Lilla Brogatan. Detta är knappast olagligt klotter.
“Mobila gatukonväggar” är enkelt uttryckt tomma tavlor där all slags konst kan utföras legitimt i gatumiljön. Det kan vara foto, måleri, kakel, virkningar, pärlplattor eller graffiti. Fantasin och tavelutformingen sätter gränserna. Det är kommunen eller fastighetsägarna som ställer ut tavlorna och bjuder in invånarna att smycka staden. Detta är knappast skadegörelse.
Stadsdel Öster och Borås Stads Brottsförebyggande råd skriver att “Legala väggar ej lett till minskning av klotter”. Att minska klottret i staden är inte heller motionens intention. Det finns andra åtgärder och metoder för sådant. Vilket gör detta argument orelevant för motionen. Men låt mig ändå undersöka argumentet. Först och främst handlar inte motionen om införandet av så kallade “legala graffitiväggar” som är vanliga både i Sverige och utanför landet. Konceptet med mobila gatukonstväggar är mig veterligen unikt. Kanske i världen. Sen är det sant att det inte finns något vetenskapligt belägg för att så kallade “legala graffitiväggar” varken ökar eller minskar klottret, vilket Brås expert Solveig Hollari också konstaterar. Alltså: det finns inga empiriska och vetenskapliga belägg för varken minskat eller ökat klotter idag.
Brottsförebyggande rådet med Hollari i spetsen startade ett antal pilotprojekt tillsammans med ett antal kommuner i Sverige kring “lagliga graffitiväggar” för att skaffa sig mer fakta och statistik kring klotterproblematiken. Projekten var inte “strikt vetenskapliga” men visade ändå på ett antal intressanta trender. Exempelvis visade försök från Nacka kommun att klotterutvecklingen minskade med 40%. Men jag vill återigen betona: Det finns inga vetenskapliga belägg. Och vill slutligen återigen betona att “mobila gatukonstväggar” ingalunda är ett verktyg för att minska klotter.
Borås Stads Brottsförebyggande råd samt de borgerliga ledamöterna i kommunstyrelsen menar dessutom att “det föreligger en avgränsningsproblematik mellan illegal och legal graffiti”. Detta är också ett oerhört märkligt argument. Motionen är extremt tydlig på den punkten. Det är fysiskt avgränsade tavlor man hänger ut. Gatukonst som exempelvis foto, kakel, virkning, målningar eller graffiti som utförs på dessa tavlor är lagliga och högst fysiskt och juridiskt avvgränsade. Det kan inte bli en tydligare avgränsning mellan illegala och legala konstformer.
Vidare menar Brå och de borgerliga ledamöterna att det som “sker i det offentliga stadsrummet ska förankras i en demokratisk process”. Jag blir lite förvirrad här. Det är ju precis det vi gör här i denna församling. Bifaller vi motionen så har vi förankrat detta i en demokratisk process. Vi beslutar inte heller om om innehållet i varenda banner eller reklamskylt i stadsrummet; På samma sätt skall vi inte heller besluta om innehållet i varenda “mobil gatukonstvägg”. Då hamnar vi farligt nära tankegods från totalitära samhällen och ideologier.
Det är stadens invånare som bjuds in att fylla tavlorna med kreativt innehåll på ett legitimt och kontrollerat sätt. Precis som för all reklam i stadsmiljön så styrs uppförandet och hanteringen av “mobila gatukonstväggar” av en kommunal förvaltning.
Så låt oss slutligen ställa en fråga: vill man ha staden som en kuliss eller en levande stad. Vilken stad vill vi bidra till. Låt oss pröva detta koncept. Låt oss utvärdera. Skulle det inte fungera så är det bara att avsluta konceptet. Jag är övertygad om att detta skulle kunna bidra till en mer spännande och levande stad. Jag tänker inte yrka på något just nu utan lyssna in argument i debatten. Tack för att ni lyssnade.
