En utmaning när det gäller stadsutveckling och -planering är hur man skapar eller kan bidra till att de offentliga ytorna i staden blir attraktiva och inbjudande för människor som rör sig i staden. I realiteten handlar det alltså om att människor skall trivas i de urbana rummen och därmed uppehålla sig i stadsrummet. Som arkitekten Jan Gehl brukar säga: stadens kvalitet handlar inte om att se hur många människor som rör sig i staden, utan om hur många människor som stannar upp i rummet och njuter av det som sker. En konkret lösning som har prövats världen runt, är att placera ut olika slags sittplatser med varierande utformning på olika platser i staden. Det kan vara fasta installationer, konstverk eller andra slags artefakter som trappor och dylikt som kan nyttjas som uppehållsplatser. Det kan även handla, som i bland annat New York, “flyttbara stolar”[1].
Det visar sig att sådana “flyttbara stolar” är speciellt attraktiva. Det som händer är att människor “annekterar” platsen och gör det till sin egen genom att anpassa sittplatsen utifrån sina egna premisser: även om det gäller så lite som att flytta stolen några decimeter. Flyttbara stolar ger dig möjligheten att socialisera och umgås genom att anpassa stolens position så att kommunikation kan ske enkelt i en grupp. Mobiliteten ger dig också möjligheten att vara i fred och skapa en “ficka” av ro och eftertanke i en livlig miljö.
Stadsplaneringspioniären och urbanisten William H. Whyte var en av de första att undersöka detta fenomen. Läs mer här “The Power of the Movable Chairs”.
[1] En fråga som New York's stadsplaneringsdirektör Amanda J.M. Burden har drivit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar