Jag gnuggar mina händer av förväntan, för nu i dagarna så avgörs det på EU-toppmötet det Europeiska miljöpolitikens att vara eller icke vara.
Mål skall sättas, ambitioner förfäktas, kompromisser framföras samt egenintressen drivas.
Ambitionerna är blandade, men de flesta länder kan nog acceptera en reduktion av växthusgaser på 20 procent fram till 2020, men frågan som skall lösas är hur mycket var och ett av EU-länderna skall stå för av sänkningen.
Därmed inte sagt, att Sverige inte skulle kunna sträva efter högre ambitioner än så, en 30 procentig reduktion inom landet är fullt görbart, om den politiska viljan finnes.
Det känns också tryggt att Angela Merkel, som är ordförande i Europeiska rådet, för miljöfrågorna högt på agendan, och menar att EU skall gå i första ledet för att bekämpa den globala uppvärmningen.
Även hemmavid, närmare bestämt i statsrådsberedningen, börjar det röra sig.
Regeringen skall inrätta ett särskilt hållbarhetssekretariat i statsrådsberedningen, vars syfte är att samordna regeringens arbete med hållbarhet.
Inte en dag för sent.
Kanske en utsträckt hand mellan blocken för att lösa miljöproblemen?
Jag förväntar mig konkret politik, med tydliga mål, men också en tydligt handlingsplan.
Ty det mesta som hittills, efter regeringsskiftet, har gjorts, har mest bestått i tom retorik, och kontraproduktiva handlingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar