Fastighetsskatt

Det är inte mycket som är rätt med avskaffandet av fastighetsskatten, man skulle kunna säga att det sker under fel tidpunkt och att den är märkligt finansierad, samt att den samhällsekonomiska nyttan kan starkt ifrågasättas.

Om vi börjar med finansieringen, så görs detta med en höjning av reavinstskatten från 20 till 30 procent av vinsten. Visst, man kan förstå tanken att man vill betala skatten vid försäljningstillfället istället, men i praktiken kommer detta nog innebära att bostadsmarknaden blir med statisk, det menar även Stellan Lundström, professor i fastighetsekonomi.
En statisk bostadsmarknad innebär att staten inte kommer få in de pengarna som är tänkta för finansieringen av reformen. Moment 22.

Vem gynnas och vem missgynnas är den stora frågan?
Det är framför allt i storstadsregionen, cirka 2 procent av bostadsmarknaden, där man får ordentliga kostnadssänkningar, det handlar om mellan 20.000 och 30.000 per år, enligt vissa ekonomer.
Medan för majoriteten innebär det ungefär en tusenlapp om året.
Vill man använda sig av klassretoriken, så kan man säga att regeringen på kort tid (även förmögenhetsskatten inräknad) gjort en stor inkomstomfördelning mellan rika och fattiga, till de rikas fördel.

De flesta ekonomerna verkar vara överens om att villapriserna kommer att härmed öka, detta skulle vara förödande i den redan ansträngda bostadsklimatet.
I kombination med årets avtalsrörelse, som har löpt över förväntan, kan detta bidra till ökad inflation, och i en förlängning leda till höjda räntor, i ett försök att kyla marknaden.
Konsekvenserna för Svensk ekonomi kan bli svårtsmälta, ty det finns en lågkonjuktur bakom varje högkonjuktur.

I kombination med förd politik som missgynnar hyresrätter, så kan man ju börja fundera på hur låginkomsttagare, unga, invandrare, och folk som inte vill belåna sig, överhuvudtaget skall kunna få ett boende.
Men marknaden löser alla problemen, eller?