Kommer ni ihåg i mobiltelefonernas barndom, hur uppmärksamheten drogs till folk som pratade rakt ut i luften, där den omedelbara diagnosen löd sinnessjukdom, innan man såg de små och subtila snäckorna som förband örat med telefonen.
Idag reflekterar man knappt när folk pratar med sig själv, eller högt på tåget, mobilen är här för att stanna, och de i minoritet inlemmas härmed till de friskas skara.
Men märk väl, en ny företeelse har svept över land och rike, en folkrörelse, bokstavligen talat.
Överallt ser man skuttande människor, folk med höga knän, folk som tar ett extra varv runt kiosken, folk som mer än gärna springer i trappor, går med stavar, joggar på stället eller skakar en manick (vilket förvisso anses som ren och skär fusk).
Jag pratar om stegräknare, alla har en, lika fastnitad mot kroppen som en pacemaker.
Ständigt denna jämförelse av siffror, steg och mål, på fester, i hemmet, på jobbet, ja den har sannerligen nästlat sig in i folksjälen, på god andraplats efter "Lets Dance".
Kollar ner….öppnar locket… fasiken…jag måste upp till 12000 steg idag, annars….
2007-04-28
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
jag är fortfarande så low-tech att jag tror den som pratar rakt ut i luften bland andra människor faktiskt är lite kocko.
själv pratar jag gärna för mej själv, när jag tror ingen hör på. men det tyder ju på att jag har social kompetens.
hehe...eller du kanske övar dina retoriska färdigheter? =)
visserligen. mången debattartikel har börjat på så vis.
Jag har inte heller vant mig. Häromdagen trodde jag att det var mig en raktutiluftenpratande snubbe tilltalade, det hela blev mycket pinsamt.
Skicka en kommentar