Australien

Australien står inför en ekologiskt katastrof, den extrema torkan på östkusten är inne på sitt tionde år, medan på västkusten har regnmängden minskat med 20 procent de senaste 30 åren.
Den oberoende forskningsorganisationen CSIRO klargjorde redan för flera år sedan att väderförändringarna beror till största delen på växthuseffekten, väderstrukturerna ser ut att ha permanentats, och den regn som faller, faller oftast under fel säsong.
Tonen mellan forskare, allmänheten och politiker har blivit allt skarpare den senaste tiden, rapporterar ekot. Australiens regering har konsekvent, sedan den tillträdde för 11 år sedan, vägrat att ratificera Kyotoprotokollet, och samtidigt förnekat eller trivialiserat betydelsen av klimatförändringarna. Anledningen är sannolikt att skydda Australiens största exportvaran, kolet, menar Ian Lowe, professor emeritus vid Griffith universitetet i Brinsbane.

Torkan slår hårt mot Australiens nationalekonomi, exporten minskar kraftigt, bönder ruineras, boskap dör av törst eller nödslaktas, våldsamma bränder, skörden av ris, bomull och citrusfrukter torkar.
Och samtidigt kallar premiärministern John Howard miljöexperterna för ”domedagsprofeter”.
Istället talar han om att det hela ”är i Guds händer”, och att man skall ”be om regn”, vilket jag tycker visar tydligt bristen av politiskt handlingsvilja.
Att ratificera Kyotoprotokollet kommer ingalunda få det regna Australien, men politiken måste drivas mer långsiktigt än så.
Australien är tillsammans med USA den enda av de rika industriländerna som inte antagit nationella mål för sänkning av koldioxid, och är dessutom ett av de länder som släpper ut mest koldioxid per invånare.
Det märkliga är också att 80 procent av befolkningen i Australien är för en ratificering, vilket EU kommissionären för miljöfrågor, Stravros Dimas framförde på miljökonferensen i Bryssel i April.
Australiens agerande är oansvarigt och själviskt, de har mycket att lära sig av sina urinvånare.