2007-05-22

Lyckorus?

Debatten om lycka, vad som gör människor lyckliga, och huruvida man genom förd politik kan skapa förutsättningar för maximerad lycka, har på allvar dragit igång under den sista tiden, samtidigt som resultaten haglar inom lyckoforskningen.
Jag var på en föreläsning om lycka av filosofen Bengt Brülde för några veckor sedan på Högskolan i Borås, hade tänkt skriva om det, men den ambitiöse Jimmy hann före mig.

Om detta ämne har också Joachim Vogel, Björn Halleröd och Elisabeth Landgren-Möller skrivit på DN-Debatt.

Frågan aktualiserades åter under helgens kongress, vilket tycktes få vissa politiska reportrar och ledare dra lite ironiskt på mungiporna. (Inlägg om detta hittar ni på Birger Schlaugs blogg).

Miljöpartisten Annika Lillemets, som skrev motionen ”Politik för Lycka” skriver om ämnet på Birgers Blogg:

Lycka hellre än ensidig fokusering på blind ekonomisk tillväxt som överordnat politiskt mål – är vi flummiga, vi som tror på det? Må så vara. Aristoteles, Jeremy Bentham, Tony Blair och brittiske tory-ledaren David Cameron – jag och mina gröna vänner är i gott sällskap.

Verkligt flummigt är att fortsätta tro på ständigt ökad ekonomisk tillväxt i en värld med begränsade naturresurser som vi redan överutnyttjar.
I Storbritannien och andra länder som kommit längre än Sverige i det avseendet förs nu en seriös diskussion om hur man med politiska beslut baserade på forskningsresultat kan öka förutsättningarna för att göra människor lyckligare, inte bara rikare.
BBC har gjort en sevärd World Database of Happiness.
Amerikanerna Diener och Seligman har sammanställt en bred kunskapsöversikt över floden av studier av förutsättningar för lycka (Beyond Money. Toward an Economy of Well-Being. Psychological Science in Public Interest, 5), liksom brittiska Donovan och Halpern (”Life Satisfaction: the state of knowledge and implications for Government”, 2002).

“World Values Survey” är en omfattande enkät till 90 000 personer i 46 länder som har genomförts fyra gånger sedan 1982.
Dessa visar att goda sociala relationer, frihet och demokrati, trygghet, mål och mening i livet, lagom mycket meningsfullt arbete och god hälsa är viktigt för människors lycka.

Det är fullt möjligt att öka lyckan med politiska beslut genom att till exempel minska arbetslöshet, överdrivet lönearbete och stress, förebygga och lindra psykisk ohälsa och onfördela från rika till fattiga – om den politiska viljan finns.

Professor Layard skriver utförligt om vad detta kan innebära i sin bok ”Happiness, Lessons from a New Science”. Det är också intressant att en majoritet av svenskarna länge sagt sig föredra kortare arbetstid än högre lön (t ex SIFO 2003).

En brittisk regeringsrapport (ovan nämnda ”Life Satisfaction...”) drar slutsatsen att vi nu vet så mycket om lycka och hur den kan påverkas av politiska beslut och åtgärder att det är befogat att ha ökad lycka som politiskt mål.

Visserligen är metoderna för att mäta livskvalitet ännu relativt outvecklade jämfört med de traditionella ekonomiska men det är bättre att mäta relevanta fakta grovt än irrelevanta precist (ur Christer Sannes nyligen utgivna bok ”Keynes barnbarn"
En bättre framtid med arbete och välfärd”).
I Storbritannien arbetar både regering och opposition för att finna former för att förbättra förutsättningarna för att människor ska bli lyckligare, inte bara rikare.
Jag tror tiden är mogen för en synvända även i Sverige. Stress, utslagning, miljöförstöring och andlig tomhet i den råa konsumismens spår gör att alltfler inser att vi måste anpassa samhället till verkligheten.
Folkmajoriteten har länge prioriterat livskvalitet i form av exempelvis arbetstidsförkortning och rättvis fördelning före högre lön och mer överflödskonsumtion.

Nu gäller det att eliten börjar lyssna.”

7 kommentarer:

Anonym sa...

Är det inte en förmyndarpolitik som målas upp av Annika Lillemets? Här är t.ex. några lösryckta meningar:

"politiska beslut baserade på forskningsresultat kan öka förutsättningarna för att göra människor lyckligare, inte bara rikare".

"vi nu vet så mycket om lycka och hur den kan påverkas av politiska beslut"

"Visserligen är metoderna för att mäta livskvalitet ännu relativt outvecklade jämfört med de traditionella ekonomiska"

Behöver man verkligen åberopa "forskningsresultat" för att försvara målsättningen om större lycka i samhället? Att lyckan ej går att finna i "oxar, får och svin" sjöng redan Evert Taube, för att inte tala om lyckofilosofen Epikuros som insåg detta för dryga 2000 år sedan och som haft otaliga efterföljare. Behöver man verkligen forska i denna fråga? Vi människor behöver inga pekpinnar om vad som är "bäst" för oss, istället bör man väl göra det möjligt för människor själva att välja livsstil för sin egen lycka.

Heiti Ernits sa...

Var och en är sin lyckas smed? Ja...lycka är ju trotts allt väldigt individuellt, men det måste finnas vissa grundförutsättningar i samhället, ett politiskt maslows trappa om man så vill (tror jag i alla fall); Hur kan politiken skapa dessa förutsättningar?
Och med vilka medel?

Där går åsikterna isär mellan olika ideologier och politiska inriktningar, därför kan en homogen lyckoforskning ligga till grund för politiska beslut, och ge en viss tyngd i debatten.
Speciellt nyttigt för partier som miljöpartiet, som förespråkar livskvalitetsfrågor.

Forskning skapar också debatt och är opinionsbildande, två viktiga faktorer...

"Behöver man verkligen åberopa "forskningsresultat" för att försvara målsättningen "

Jo, jag tror det, om folk tycker att vi är flummiga som förespråkar "lycka" så måste den försvaras, och det går lättare om det finns en opinion/acceptans och forskninsresultat...



//Lycka ut ur flumgarderoben =)

Anonym sa...

Vet inte, men är det politikens uppgift att försöka att göra människor lyckliga? Är det överhuvudtaget möjligt? Det politiken därimot kan bidra till är att lägga ting till rätta för folk. Aristoteles menade att människan kunde bara bli lyckligt som zoon politikon, men Aristoteles demokrati och inte minst människosyn skiljer sig ganska så radikalt från exempelvis Benthams. Där Bentham såg varje människa som en isolerad enhet i individet vill Aristoteles fnyst av tanken. I Athens bystat så definerades en man utifrån sina omgivelser, individet fans inte på det sättet som vi ser individet idag under "ljuset" av liberalismen. Många nyliberalister idag som vill se på Aristoteles teleologiska rättethet mot lycka som en anerkännelse av liberalistiska självrealiseringsprojekter. Så är det som Aristoteles definerar som lycka (hedoné) olikt Benthams definition som tillsvarar vårat ord njutelse (Pleasure). Personligen tror jag lycka är något som ligger i varje enskild människas preferansstruktur, och om politiken har någon roll så är det att möjliggöra människors kultivering av detta. Men jag menar också att det blir fel om man definerar lycka som njutelse och tror inte att materiell överflod bidrar till lyckan. Kanske lite utanför texten? Men men...

Heiti Ernits sa...

"men är det politikens uppgift att försöka att göra människor lyckliga?"

Nej, jag håller med dig, men jag tror politiken kan skapa vissa förutsättningar, i och med
att politiken förändrar samhällsstrukturerna.
Inom lyckoforskningen kallas dessa Storskaliga samhälleliga faktorer och omedelbara Yttre villkor
som individen inte alltid har kontroll över.


T.ex. har New Economics Foundation tagit tillvara på resultanen från
lyckoforskingen, och menar att det finns vissa "nyckelfaktorer" som kan ge
goda förutsättningar:

Bättre arbetsförhållanden, mer fritid för umgänge med barn, familj och samhällsengagemang,
kortare arbetstid, förebyggande hälsovård, psykvård, utbildning, satsning på barn genom längre
föräldrapenning och god barnomsorg, och undvika en ensidig fokusering på "ekonomiskt effektivitet".

Vissa mer självklara än andra.

Så vad kan politiker lära sig av detta?
T.ex. satsningar på kortare arbetstid (som mp och s-kvinnor driver), behåll välfärdssamhället osv. osv.



Sen har vi den mer indivduella delen av lycka, och i dessa domäner når och skall inte heller
politiken nå.


"och tror inte att materiell överflod bidrar till lyckan"

Enligt forskningen så bidrar inte den materiella överflöden till mer lycka,
dvs. över en viss nivå så ökar inte lyckan (man når upp till en dräglig nivå),
en viss habitueringseffekt upnås, och från den punkten är det andra faktorer som påverkar din lycko upplevelse.

Anonym sa...

Jag håller inte med dig, Heiti, om att grunda politiska argument om lycka på forskning. Ditt uttryck "Enligt forskningen..." är mycket bräckligt i den här frågan. Enkätundersökningar är alltid svåra att utforma på ett objektivt sätt och resultaten kan bli helt olika beroende på vem som utformat enkäten.

Våra politiska motståndare kan säkerligen, om de vill, på lika starka "forskningsgrunder" hävda att t.ex. mycket arbete, mycket pengar och mycket prylar ger lycka. Därför tycker jag det är oklokt att hänvisa till forskning i fråga om lycka.

Men, en sak är vi nog överens om:

Vi bör inrätta samhället så att människor i större utsträckning kan välja sin egen livsstil, kan bli sin egen lyckas smed, utan att inkräkta på andras möjligheter.

Heiti Ernits sa...

"är mycket bräckligt i den här frågan."

Jag håller med dig...forskning i den här frågan är
vansklig, som all forskning om det "mänskliga".
Som t.ex. psykologi, vad kan vi egentligen
säga om människornas inre? men trots det finns det
massor av psykologiskt forskning som vi inte kan bortse från.

Lyckoforskning är vanskligt, kvantitativa undersökningar
kan missbrukas eller tolkas godtyckligt.
Lycka handlar också om värderingar, kultur och subjektivitet, mycket svåra
frågor att kvantifiera.
Men förhoppningsvis så går forskningen framåt även i denna fråga.


Men det som jag tycker är intressant (jag sväljer inte
hela lyckoforskningen med hull och hår), att det utkristalliseras
vissa intressanta mönster, som verkar oberoende kön,etnicitet och kultur.



Vi har ju vissa ambitioner när vi driver vår politik i mp,
en idé på hur ett samhälle bör se ut.
Det kanske är så, att när man ser ett halmstrå i form av
forskning, som kan ge tyngt åt vår ideologi, så griper man den
helt enkelt =)

Synd att du missade föreläsningen, men
här kommer liten intervju med Bengt Brülde.
(http://www3.ur.se/samtalmed/templates/ProgramPage____21608.aspx)

Anonym sa...

Länken kom inte med:

http://www3.ur.se/samtalmed/
templates/ProgramPage____21608.aspx