2007-08-29

Back on track?

Förseningar, dyra biljetter, allt får få rutter och relativt långsamt men å andra sidan miljövänligt, enkelt och avkopplande; Så ser det ut idag, men det skall inte behöva vara så.
Jag pratar självklart om tågtrafiken i Sverige.
Kraftiga investeringar i järnvägen är en av de viktigaste punkterna för att kunna bedriva ett adekvat miljöarbete.
Det är ganska talande när SJ:s vs Jan Forsberg sticker ut hakan och kritiserar regeringen för felaktiga satsningar som istället för järnvägsinfrastruktur satsar på att bygga vägar.
Skall vi kunna nå utsläppsminskningar på 30-40 procent inom de närmaste decennierna så måste järnvägsnätet byggas ut kraftigt med fler rutter och snabbare tåg.
Jan Forsell tror att det krävs investeringar på runt 50 miljarder för att till fullo kunna konkurrera med flygtrafiken och få fler människor att välja tåget istället.
Det är mycket pengar. Som en jämförelse så ligger försvarsbudgeten på runt 40 miljarder årligen.
Men trots allt går Sveriges ekonomi för tillfället lysande och jag kan hålla med Jan Forsberg att amorteringar av statsskulden kanske inte är det bästa för Sverige just nu.
Infrastrukturen är bestående, och vem vet när vi får en sådan chans(ekonomisk) igen.
Det är dags för regeringen visa tydlig handlingskraft.
Och man kan ju hoppas att kommande budgeten visar detta, men det är nog tyvärr att vara lite väl optimistisk.

14 kommentarer:

Olof Blix sa...

Äntligen nån som tar bladet från munnen! Jag har med stigande förvåning hört representanterna för regeringen tala om miljösatsningar, samtidigt som de totalt negligerat denna redan uppfunna och utvecklade koldioxidfria transportmetod! Att man inte kan lägga en plan på att större städer med stora transportbehov (kolla in var europavägarna går!) ska vara förbundna med minimum 2 snabbspår är obegripligt. Storstadstriangeln borde ha 4, dvs två för höghastighetståg a la Europa och Japan, och två för regionaltrafik och gods. Och stambanerna bör läggas där folk bor och inte dit bönder o borgare förvisade dem på 1800-talet. En vision i den vägen kompletterad med snabbtåg till grannländerna Norge, Danmark/Tyskland och Finland är i mitt tycke självklar. Det har schabblats länge med utbyggnader, när de väl ska genomföras kommer överklagandena i tät följd. Det planerade tredje spåret i Stockholm på 90-talet, "myggkramarna" söder om Umeå mot Bottniabanan, moderaterna i Jönköping mot ett dubbelspår på 1,4 km i Jönköping osv. Man kan undra vilka som klappar händer i bakgrunden och underblåser de ibland helt irrelevanta skäl man anger. Som vibrationer i Riddarholmskyrkan om spåren som gått där sen 1800-talet flyttas 4 meter närmare skulle leda till att kyrkan skadas, eller att den km Vätterstrand som idag är avskuren från Jönköping av ett spår på denna sträcka skulle skadas för 200 år om man la dit ett dubbelspår och grävde gångtunnlar under banvallen. Resultaten vet vi idag: Ingen trafikökning till o från Jönköping de närmaste 10 åren på järnväg. Tågtrafikinfarkt söder om Stockholm. I Jönköping byggs en tredje fil bredvid de två existerande uppför backen mot Göteborg (klar om 2 månader), och hela backen upp blir motorväg. I Stockholm planeras kringfarter och tvärleder för bilar, och pengarna från biltullarna ska inte underlätta för kollektivtrafiken utan för biltrafiken med nya leder. Intelligent! Suck...

Tony sa...

Bra artikel, Heiti! Som tillägg, tror jag att man måste göra något åt Banverket. De är för ensamma när det gäller utredning och projektering. Vid flera tillfällen, bl a när det gäller Bohusbanan, DVVJ- banan och Inlandsbanan, har de presenterat underlag för underhåll och upprustning som varit åt skogen för kostsamma, jämfört med de utredningar som gjorts av oberoende kunniga fackmänniskor.

Underlagen har många gånger så höga kostnadskalkyler, att Banverket många gånger själva gör bedömningen att de är för dyra, för att bli aktuella. Tyvärr tror jag inte något kommer göras åt den saken, med Åsa Torstensson som infrastrukturminister. Dessvärre...

Heiti Ernits sa...

Olof:
Det är så att man blir trött...
Lätt att börja misströsta, men...
Nu har banverket skrivit en rapport om den framtida inriktningen för järnvägen. Rapporten ligger på remiss och skall ligga till grund för en proposition som kommer till våren.
Det skall bli spännande att se vad propositionen kommer att innehålla...


Tony:
Intressant...vet du något närmare om det? Varför de saltar räkningen dvs...

Heiti Ernits sa...

Länk till rapporten

Anonym sa...

Det är så sant som det är sagt. Borde gälla för hela europa. Bort med så många långtradare som möjligt. Körde för en tid sedan sträckan Berlin-Stuttgart. Mellan Nuernberg och Stuttgart var hela högerfilen full med långtradare. Trots mina år i Tyskland har jag aldrig sett något liknande. Bygg ut järnvägen och låt det kosta vad det kostar och reducera rätten till att överklaga till i princip noll. Claes i Borås.

Martin sa...

Intressanta åsikter kring ett intressant ämne! Vad man bör försöka komma ihåg när man debatterar är att saker och ting ofta ser ut som de gör pga bakomliggande orsaker. Det här handlar, enligt mig, om att ingen vågat fatta strategiska och långsiktigt riktiga beslut.

Ska försöka att ge en nyanserad bild av mina egna åsikter i ämnet. De säger bland annat att bilen (personbil, lastbil etc) kommer att finnas kvar för alltid, oavsett hur många järnvägsspår som byggs. Bilen är enligt mig den överlägset bästa transportören av personer och gods. Bilen avgår när du är klar, du bestämmer destinationen (dörr till dörr), du behöver inte dela utrymmet i din bil med andra (okända) etc.

Pratar vi om företag så finns de i grunden till för att de vill tjäna pengar. Jag känner igen bilden av lastbilskaravaner som en tidigare kommentar berättade. Själv åkte jag genom Dalarna i mars och passerade lastbil efter lastbil med timmer. Parallellt med vägen gick järnvägsspåret, tomt och öde. Paradoxalt nog pågick en debatt på radio Jämtland där man oroade sig över ökade skatter på Diesel som ett hot mot skogsnäringen.

Pratar vi om privatpersoner tror jag inte att människor kommer att åka kollektivt i någon större skala än nuläget förrän det blir för dyrt att inneha en bil. Titta på "Stockholmsförsöket" t ex. Det sattes in extra bussar och tåg för att ta hand om den ökande mängden pendlare. Och visst, pendlarna ökade, men inte i relativa mängder. Ändå blev det fullständigt proppfullt på tåg och i bussar! Biltrafiken minskade också i innerstan och alla miljövänner jublade. Försöket sågs som en framgångssaga.

MEN...

Samtidigt ökade ju trafiken nästan lika mycket på Essingeleden (där man slapp tullarna). Ökningen utanför stan gjorde att Södra länken gång på gång fick stängas pga köbildning. När Södra länken stängdes blev bilisterna tvungna att köra via Slussen och genom(!) stan. Dessutom mådde människor som blev fast i tunnlarna dåligt pga luften, något som inträffar nästan dagligen nu när tullarna är tillbaka. Så, vad vann man egentligen på det, annat än ytterligare en skatteinkomst?

Missförstå mig inte nu, jag är helt klart för en utbyggnad av spårkapaciteten och jag ser gärna fler och bättre tåg, även om jag inte tror att vi ska strunta i att betala av vår statsskuld för det. Vi måste inse att drift och underhåll av järnvägsspår är dyrt, men det är statsräntor också.

Att Banverket är för ensamma tycker inte jag stämmer. Banverket är visserligen stora på sitt område men man förlorar idag upphandlingar mot konkurrenter. Det känns dessutom konstigt att tidigare kommentarer klagar över att planerade utbyggnader överklagas av "myggkramare"?! För mig är det självklart att man måste se till miljökonsekvenser när man tar beslut om att bygga något, oavsett vad det handlar om. Jag antar att tidigare talare inte misstycker över att det inkommit överklaganden över det planerade vägbygget kallat "Förbifart Stockholm - Västra alternativet"?! Vad som kan anses märkligt är att lokala Moderater ofta går emot byggsatsningar som inbegriper järnvägar och miljösatsningar? Det inträffar både här och där runt om i landet.

Vad vill jag då ha sagt? Jo, att jag inte längre tror på morötter som idé för att förmå transportföretagen eller privatbilisterna att ändra sig. Det måste istället till straffskatter på bränsle etc för att få en förändring till stånd. Jag anser att man måste satsa alla möjliga resurser på att komma ifrån den bränsleslukande fordonstrafiken. Man måste se det som en mycket långsiktig investering och att minska oljeberoendet lär löna sig flerfaldigt i framtiden. Trängselskatterna i Stockholm är en sådan straffskatt även om bilisterna i realiteten inte ges något vidare alternativ. "Signalfel", "vagnbrist" och problem med "trasiga dörrar" på tågen gör att situationen blir outhärdlig. För att kunna straffskatta företagen måste möjligheter ges för dem att utveckla sin logistik så att man kan utnyttja befintliga och eventuellt nya järnvägar. Man ska självklart inte slå undan benen för företag, men de måste också själva vilja bidra till en förändring.

Att knyta ihop Stockholm-Oslo-Köpenhamn med ordentlig snabbtågsjärnväg både för frakt av personer och gods, låter mycket vettigt. Ser man det i ett större perspektiv borde man likväl se över och besluta om ett fåtal strategiska storflygplatser i landet och låta stambanorna passera dessa. Då erhålls ett slags "Arlanda Express" från städerna till dessa storflygplatser, att använda istället för flygbussar och taxi. En extra fordonsskatt på nya icke miljöklassade fordon, borde dessutom vara på sin plats. Det finns idag ingen anledning att köpa sådana fordon! Höjd skatt på oljebaserat bränsle vore också logiskt om man verkligen vill ta sig an problemet. Inkomsterna från dessa skatter skulle oavkortat gå till investeringar i miljövänlig infrastruktur. En fråga som också kan ställas är om taxi-tillstånd ska utfärdas till icke miljöklassade fordon? Och som en verklig satsning borde det spikas ett datum då man i Sverige/EU inte längre får sälja annat än miljöklassade fordon! Det sista har ju nyligen varit uppe för diskussion.

Men åter igen, bilarna kommer aldrig någonsin att försvinna. Istället tror jag att bilar som drivs med elmotorer och förbränningsmotorer med icke oljebaserat bränsle kommer att ta över. Toyotas' bilmodell Prius är ett exempel på ett fordon som visar vartåt bilbranschen är på väg och förhoppningsvis kommer det fler och bättre sådana fordon. Det leder i sin tur till att man bör se över VAD för slags fordon som verkligen kan miljöklassas. Ska man exempelvis kunna miljöklassa fordon som drivs med oljebaserat bränsle?

Vad jag önskar se är att man i regering och riksdag klart och tydligt kan enas om LÅNGSIKTIGA beslut som man sedan kan stå för. Beslut som grundas på sunt förnuft och som kan delas av hela landet, från vänster- till högerblocket och där man förstår att man inte enögt kan proklamera för bara sin ståndpunkt, landsände eller ideologi! Beslut som BÅDE miljömässigt och ekonomiskt håller för en lång tid framöver. Jag tror tyvärr inte att styrande politiker funderar i termerna "kosta vad det kosta vill". Istället finns tankarna på det kommande valet även om jag innerst inne hoppas och tror att möjligheterna till en enad miljöpolitik är bättre nu än på mycket länge.

Kommentera gärna!

Martin

Heiti Ernits sa...

Martin:

Mycket vettigt och uttömmande inlägg, som inte egentligen behöver några extra kommentarer
från min sida. Jag håller med dig i allt.
Det behövs, precis som du säger, ett arsenal av insatser för att
komma till rätta med problemet.
Tekniken finns, idéerna finns, ambitioner finns, det måste till en politisk
vilja.
Och, det kommer att kosta, mycket! Men frågan man bör ställa sig
vad det kostar ifall vi låter att bli?

Martin sa...

Tack! :-)

Ja, det kommer att kosta. Förhoppningsvis kan man med ekonomisk styrning "tvinga" fram miljövänligare alternativ. Morötter javisst! Men vill man skapa förändring krävs att företagen (transport- och bilindustri) i stort sett riskerar nedläggning. Lite krasst kanske, men det är så jag upplever situationen.

Bollar gärna vidare i ämnet miljö och politik via mail när tid finns.

Martin

Pelle sa...

Det är viktigt att våra järnvägar rustas upp till sin fulla potential. Men ni som skriver här borde också förespråka större investeringar för t. ex. cyklister och fotgängare.

Det finns många och samhällsekonomiskt mycket lönsamma åtgärder inom det området som av olika anledningar inte genomförs idag (bristande kunskap om cykeltrafik bland en del trafikplanerare kan vara en förklaring). Man kan till och med hävda att det som just nu sker i våra städer ofta är negativt för fotgängare och cyklister (mer biltrafik, borttagande av övergångsställen mm).

Det problem med 'bristande' samhällsekonomisk lönsamhet som ni beskriver för vissa järnvägsutbyggnader finns ej för cykeltrafikåtgärder. Se t. ex. Naturvårdsverkets rapport Nr 5456. 'Den samhällsekonomiska nyttan av cykeltrafikåtgärder'. Cykelbanor är t. ex. ofta mycket lönsamma och ger i infrastruktursammanhang mycket hög ekonomisk avkastning.

http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5456-2.pdf

Anonym sa...

undrar var elen kommer ifrån? I SJ:s fall från tysklands kolkraftverk. Jävligt miljövänligt alltså.

Heiti Ernits sa...

Pelle:

Det är alldeles riktigt att vi måste göra allt för att underlätta för cykeltrafik.
För trots allt är den sparade energin den bästa...
Fler cykelvägar, satsningar på cykelpooler, och ekonomiska morötter. varför inte avdrag på skatten för en cykelinvestering? =)

Heiti Ernits sa...

Anonym:

Sverige är nettoexportör av el.
Dvs. vi producerar mer inhemskt el än vad vi gör av med. Och därmed exporterar elen.
Våran största el-källa är vattenkraft och därefter kärnkraft.

Sen är det självklart att energiomställningen skall bli grön; Det är det mp kämpar för... =)

Anonym sa...

Oavsett om elen kommer från kolkraftverk eller ej så är energieffektiviteten i tågtrafik så hög att det är en stor vinst ändå. Dessutom, i SJ:s fall, gör dom i varje fall reklam för att dom köper el från vattenkraft, vindkraft och liknande.

Martin sa...

Har visserligen cyklat till jobbet vid enstaka tillfälle, men att göra det frekvent känns överdrivet. Det är nästan 6 mil mellan Järfälla och Södertälje där jag jobbar just nu...

I småstäder kan man säkert satsa stort på cyklar (och man gör det också på sina håll) men i stora städer är det stora avstånd och då är järnvägsspår och vägar de enda realistiska alternativen enligt min åsikt.

Det viktiga är att försöka bli av med förbränningsmotorerna. Det är här man bör lägga den stora kraften!

Martin