En av mina kolleger fick ett okynnigt infall (om än överlagt) där bland annat jag var ett av offren.
Jag fick denna lapp och skulle utföra uppdraget under pågående middag:
Jag kan säga att det var rätt pinsamt; och mina arbetskamrater, som var ovetande, undrade vad fasiken jag egentligen höll på med. Har den där Estländaren tappat greppet helt?
Jag orerade om miljöbilar, kollektivtrafik, om att släcka lampor, cykla till jobbet, källsortering och så vidare, ja ni vet allt det där miljötugget.
Varenda gång någon skålade, så reste jag mig upp och lät svadan rinna.
Men kanske var det någonting som, mellan tuggor och muntra skål, fastnade någonstans där i bakhuvudet ändå. Jag vill tro det i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar