Kyrkan och klimatet

Klimatförändringar har blivit en brännande teologisk fråga för de religiösa samfunden. Jag har tidigare i mina inlägg, lite ironiskt (fast med glimten i ögat), häcklat över religiösa initiativ på klimatfrågan.
Men jag skall ändå tillstå att flera positiva initiativ har tagits av kyrkan den senaste tiden, som när till exempel femhundra personer samlades i Åreskutan under ledning av biskop Tony Guldbrandzén för att be en bön för klimatet.
Eller ta den ekumeniska inspirationshelgen inför den globala veckan med fokus på miljö, klimat och skapelseansvar (sug på den meningen).
Andra initiativ är klimat.nu som är ett samarbete mellan Svenska FN-förbundet, Svenska Röda Korset, Svenska Kyrkan, Naturskyddsföreningen och folkbildningsinstitutet.
Nu kommer en internationell satsning, ”The Uppsala Interfaith Climate Conference” som är en sammankomst med 30-tal internationella opinionsbildare från olika trosriktningar.
Jag är av den meningen att religion och politik skall hållas hermetiskt avskilda, men man skall nog inte underskatta religionens inverkan på de mer personliga domänerna.
Kyrkan kan för en stor mängd av människor vara en starkare drivkraft än de vetenskapliga rönen och de politiska påbuden.
Jag tror att kyrkan är en viktig opinionsbildare i samanhanget; där alla som jobbar med klimatfrågorna har en hel del draghjälp av.
Kyrkan har alltid utmärkt sig i flyktingfrågorna där de har gjort mycket nytta genom åren, men även varit ledande när det gäller etisk handel och rättvisefrågor, som till exempel Fair Trade.
Även om jag själv inte tillhör någon specifik religiös skola och tycker att religion skall hållas avskild från politiken, så förtjänar eldsjälarna inom svenska kyrkan men även andra trosriktningarna/institutionerna en rejäl portion beröm.