Köpfest gott folk! Köpfest!

Idag fick in en debattartikel i Borås Tidning som handlar om exploatering av områden med höga naturvärden men också det ökade byggandet på strandskyddade områden. Det är ingen hemlighet att borgarna mer än gärna vill bygga strandnära och i vackra omgivningar (det märks väldigt tydligt i kommunalpolitiken). Till många politikers stora förtret har länsstyrelsen sista ordet när det gäller byggnadstillstånd på strandskyddat område (100m från strandkanten). Detta vill nu regeringen ändra på, och förslaget som kommer att läggas fram innebär att strandskyddet minskas ner till 25 meter. Med anledning av detta så skriver tre moderater i BT:

” Man kan konstatera att det nu äntligen kommer förslag som möjliggör för kommuner utanför de allra hetaste områdena att skapa förutsättningar för nyproduktion av bostäder i attraktiva lägen.”

Det är bara att hova upp plånboken gott folk, det är först till kvarn som gäller (självklart förutsätts ’vissa’ ekonomiska medel)! Odellplattan kommer att få en annan innebörd i framtiden.



Här kommer mitt inlägg i debatten, håll till godo:

-----------------------------------------------------------------------------------------

När det gäller exploatering av högvärdig åker- och jordbruksmark men också strandnära lägen, har omfattningen sällan varit så stor i Sverige som det är idag. Nya hus skjuter i höjden och nya tomter dyker upp som kantareller efter sensommarregn. Att det byggs och att människor flyttar ut i landsbygden är inte problematiskt i sig. Snarare hopar sig problemen när naturintressen står i konflikt med den kraftiga utbyggnaden. Få av oss har missat att det byggs som aldrig förr på strandskyddade områden. Strandskydden innebär i sin enkelhet att en fredad zon på 100 meter från strandkanten skall inrättas. Strandskyddet skall garantera allmänheten, även för de som inte är ekonomiskt resursstarka, tillträde till stränderna. Strandskyddet syftar också till att skydda det delikat ömtåliga vatten- och växtlivet längs strandlinjen. Därför är strandskyddet en viktig princip att bevara, både för kommande generationer men också för att garantera att livet i sjöar och vattendrag förblir utan påverkan. Det är väldigt förvånande hur många politiker som är beredda att tumma på dessa regler.
Exploaterade stränder kommer att förbli ett faktum en mycket lång tid framöver.

Ett annat annalkande problem är att allt större del av jordbruksmark, åkrar och ängar avstyckas och görs om till bostadsmark. Inte sällan är det bördig mark som har tagit flera decennier eller till och med århundraden att arbeta fram. Enligt jordbruksverket har arealen exploaterad jordbruksmark ökat markant under de senaste åren. Siffror visar att exploateringen har tredubblades mellan åren 1999 och 2005. Cirka 75 procent av den jordbruksmark som bebyggts har använts till småhusbyggande. Må hända kan man i första anblicken tycka att problemet inte är fullt så alarmerande, men man måste se företeelsen i det långsiktiga perspektivet, ty ett byggt hus kommer att ockupera marken för en lång tid framöver. Faktum är att det råder brist på jordbruksmark idag, och allt pekar på att efterfrågan på odlingsareal kommer att öka kraftigt de närmaste decennierna. Befolkningstillväxt i världen och efterfrågan på biobränslen kommer att ställa stora krav på odlingsareal. Skall vi därtill ställa om vår livsmedelsproduktion till att producera mer ekologiskt och närodlat kommer behovet av fler smååkrar och jordbruksareal ytterligare att öka.

Odlingslandskapet innehåller också en stor del av vår flora och fauna; då främst i slåtter- och betesmarker men även i åker- och vägrenar, åkerholmar och våtmarker. En ohämmad exploatering kan leda till oåterkalleliga följder för djur och växtlivet. Vi måste slå vakt om den biologiska mångfalden.

Det är samtidigt positivt att landsbygden utvecklas, att folk väljer att bosätta sig på glesbygden och bidra till en levande landsbygd. Detta i sig behöver inte stå i motsättning med naturintressen, exploatering kan och måste ske på ett hållbart sätt. De områden som är känsliga och innehåller unika biologiska förhållanden är förhållandevis få. I våra omgivningar motsvarar det cirka en sjundedel (14 procent) av arealen inklusive sjöar. Det är dessa områden som vi måste slå vakt och vara rädda om, annars gör vi de kommande generationerna - våra barn - en otjänst. Vår generation har upplevt känslan av orörd och vacker natur, frågan är om kommande generationer kommer att uppleva samma sak. Den frågan bör vi politiker ställa oss. Det är vi som stakar ut vägen.

”Jorden är ej skapad av människohänder. Men människohänder har slagit under sig jorden. Och dock låter jorden sig ej ägas. Om den missbrukas, lider den och upphör att ge. Vi måste förvärva och återförvärva en så djup insikt att vi kunna samarbeta med naturen istället för att bortarbeta den.”
Elin Wägner, Fred med jorden (1940).