När regeringen efter försäljningen av Vin & Sprit fick runt 50 miljarder till statskassan föddes en stilla tanke hos mig. Jag var övertygad om att regeringen skulle komma att använda dessa pengar till skattesänkningar. Mina farhågor visade sig vara befogade. Idag heter det på DN-debatt att ” Vår samlade bedömning är att samhällsekonomin medger utrymme för nya reformer under 2009 och 2010”. Detta kom dock tidigare än vad jag hade räknat med.
Det är sorligt. Sveriges infrastruktur, då framför allt järnvägen, är oerhört eftersatt. Vi måste få fler järnvägar och snabbare tågförbindelser, kraven kommer från både industrin och privatpersoner: att bygga ut infrastrukturen kommer att ta tid och kosta mycket pengar. Vi behöver stora satsningar på miljö- och energiområdet. Vi måste stärka skolan och rusta upp skolmiljöer. Vi befinner oss i en eventuell konjunkturnedgång och det världsekonomiska läget är oerhört ansträngt; vilket gör det ytterst osäkert när vi kan få de ekonomiska reformutrymmena igen. Det här utspelet ser jag enbart som kortsiktig populism, vilket, tror jag, kommer att stå samhället dyrt i slutändan.
2008-04-10
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag tycker att du tänker fel. Om det är något som är kortsiktigt så är det att med utgångspunkt från det skattetryck vi har i Sverige propagera för bibehållna eller höjda skatter. Genom att sänka skatterna skapar man incitament för att arbeta, man minskar bidragstagandet och sätter fart på ekonomin. I ett kortsiktigt perspektiv minskar statens skatteintäkter för att sedan öka när fler människor jobbar, dessutom minskar de sociala utgifterna på lång sikt. Jag vill inte ha så låga skatter som möjligt, jag vill ha ett hälsosamt skattetryck som jag tror ligger en eller ett par procent under dagens.
50 000 miljoner kronor som faktiskt inte ens växlas in till kronor utan behålls i utländsk valuta för amortering på utlandsskulden. Minskningen av skulden ger cirka 2 200 miljoner kronor mindre att betala ut i räntor per år och självfallet ger det utrymme för välfärdsförbättringar.
Sänkt statlig skatt och ytterligare jobbskatteavdrag gör att att folk får behålla mer av sin lön och att fler får jobb.
Riksdagen äger skattefrågan. Statsfinanserna är en helhet och egentligen är det bara när pengarna finns i en annan valuta än svenska kronor som vi kan se vad de används till, i övrigt så kanaliseras allt in i en påse och allt ut ur samma påse. Visserligen har systemet lite andra krusiduller men prinicpen är att hela makten ligger hos rikspolitikerna, så allt tal om att pengar in öronmärks ska tas med en nypa salt.
Hagviken:
Vi har några konkreta problem som måste åtgärdas.
Vi vet att det behövs satsningar på infrastrukturen i storleksordning några hundratals miljarder (100-300 miljarder).
Vi måste satsa på energiomställning och energieffektiviseringar: det kostar mycket pengar.
Vi måste rusta upp skolor och öka lärartätheten: Merkostnad årligen runt 10 miljarder + engångsatsningar på upprustning av skolan mellan 3-20 miljarder.
Sjukvården, som är väljarnas viktigaste fråga enligt de senaste undersökningarna, kostar mycket pengar även de att rusta upp.
osv. osv.
Det finns många luckor att fylla i. Att satsa på infrastrukturen (för att bättre möta klimatförändringar) och att satsa ordentligt på skolan ÄR långsiktigt tänkande!
"att sänka skatterna skapar man incitament för att arbeta"
Hur menar du att mekanismen bakom detta ser ut? Jag ser det snarare som en mantra som regeringen basunerar ut...
Peter:
"Sänkt statlig skatt och ytterligare jobbskatteavdrag gör att att folk får behålla mer av sin lön och att fler får jobb."
Förklara mekanismerna bakom "Att fler får jobb genom skattesänkningar". Jag har alltid varit nyfiken på hur regeringen egentligen menar att jobb kommer till när fler "får incitament att jobba".
Skicka en kommentar