Fredrik Westerlund och Mattias Svensson har gjort en (svart)humoristisk parodi på den situation som flera borgerliga ledamöter i riksdagen kommer att ställas inför på onsdagen när den omtalade FRA-lagen, även kallad för lex Orwell, förmodas röstas genom.
Trycket på ledamöter som Fredrik Federley, Annie Johansson, Karl Sigfrid, Birgitta Ohlsson med flera är hårt: och frågan är om de fyra, som behövs för att lagen inte skall gå genom, vågar följa sina ideologiska ideal eller om den politiska karriären sätts i första rummet (det har tydligen även förekommit hot om uteslutning inom moderaterna). Ifall lagen går genom på onsdagen så är det inte bara ett hårt slag mot integriteten och samhällsklimatet, men också ett hårt slag mot demokratin.
Jag skulle också vilja tipsa om två mycket bra inlägg i FRA-Debatten: Skrivna av Jimmy Sand och Christopher Kullenberg.
2008-06-16
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
snygg rubrik du snitsade till på inlägget... :)
den sätter ju fingret på den verkliga problematiken i detta fall - och i svensk politik generellt
vad gäller det specifika fallet dock, så har jag kämpat med att förstå. men jag förstår inte:
varför en riksdagsmans politiska karriär är viktigare än upprätthållandet av demokrati?
Jag önskar att jag hade varit upphovsman till titeln ;) Den var så klockren (från en av upphovsmännen till filmen) att jag snodde den rakt av...
Det är sannerligen ett delikat problem. Frågan är om man skulle kunna kalla den för det parti-demokratiska komplexet? Jag antar att det handlar om en kall och rationell kalkyl parat med personliga- eller politiskarelationer.
* Man kanske har blivit "handplockad" av partiet, framlyft och stöttad dvs. man har gjort en politisk karriär med hjälp av personer som nu vill driva genom en politik som man kanske inte gillar. Vilket får en att rätta sig i ledet.
* Med rationell kalkyl menar jag beteendet att: Nyttan med att sitta kvar och ha makten "väger tyngre" än problemet som förslaget i sig genererar: därmed återigen självcensur (kanske parat med ett tydligt missnöje utåt, men en nyttig och lydig röstboskap när förslaget körs skarpt)
* Ett annat alternativ är att de "framtida" karriärmöjligheter kommer förmodligen att gå om intet ifall man går mot majoritetens vilja.
Så makt och nära relationer (reellt också makt) får större dignitet än själva demokratin, ifall man får raljera lite.
"varför en riksdagsmans politiska karriär är viktigare än upprätthållandet av demokrati"
Man ser nog inte demokratin och förtroendeuppdraget som ett medborgerlig plikt eller ett hedersuppdrag: snarare en karriärsmöjlighet bland andra. Vi får de politiker vi förtjänar ;)
Det är sorligt.
Skicka en kommentar