"Många äldre människor har en stor förmåga att tackla problem på rak arm och att se vad som är viktigast i tillvaron. Många unga och medelålders människor inser detta sent för att de inte tar sig tid till att sätta allvarliga frågetecken vid sina prioriteringar. Det avgörande är inte exakt vad man använder sin tid till, det viktiga är på vilket sätt man engagerar sig, och vilken kraft man lägger ned i det. Levnadskonst är att kunna hålla på med små saker på ett stort sätt. Jag vill lansera en "trivselformel" som visar hur livet alltid kan visa sig vara acceptabelt, trots all smärta, så länge vi glöder för det vi gör."
Citatet är ur filosofen
Arne Naess bok "Livsfilosofi". Det är naturligtvis vanskligt att försöka reducera sådana begrepp till matematiska formler; men som metafor kan det tjäna som ett intressant exempel. Rätt så självklart tycker säkert somliga -- men ändå lite tankeväckande.
5 kommentarer:
Vad betyder "Glöden"?
Upphöjt till två?
Jakob:
Det blir alltid lite missvisade att försöka koncentrera sådana saker till korta inlägg då citatet och formeln är lyfta ur sitt kontext.
Glöden kan handla om engagemang, att man brinner för något, att man ger sig hän små som stora uppgifter och utmaningar, någonting att kämpa för, någonting att uppnå...en strävan eller stilla kontemplation. Skall se efter om jag hittar ett bättre citat i boken...
Man kan säga att Naess i grund och botten talar om känslornas vikt i ett (rationellt, intstrumentell )samhälle där känslorna ses någonting som negativt, någonting som är i vägen och stör vår intellektuella arbete. Egentligen handlar det om en vädjan till den "mjuka" upplysningen, som Condorcet på sin tid trodde att mänskligheten synkroniserat kunde odla ihop med den "hårda" upplysningen (teknik, vetenskap, etc).
Naess är mycket inspirerad av Spinozas känslofilosofi. Den skapande och kreativa människan som litar på sitt förnuft. Spinozas (och Naess/von Wright) förnuftsbegrepp får inte förväxlas med rationalitet, utan snarare är rationalitet i ett samspel med känslor och värderingar: förnuft.
Ja, upphöjt till två.
Tack! Fattar nu också varför formeln förvirrade mig... Min D&G-trimmade, isomorfiserande hjärna är helt oförberedd på att behöva använda metaforer, som hela figuren är. Detta är ju förstås också ett sätt att respondera på Spinozas besynnerligt formulistiska sätt att filosofera på, men ett annat än det jag själv sett, och med en annan ingång.
Och kanske mer självklart? Tror den avgörande skillnaden är att Naess/von Wright arbetar från insidan av det där förnuftet som vi kallar för vårt, medan jag inbillar mig att Spinoza över lag inte gjorde den stora skillnad mellan 'människa' och 'ickemänniska' som finns inbygd i vår vanliga förnuftsförståelse, och som har instiftat speciella åtskilda domäner för sådant som 'förnuft' och 'känsla'. (Förmodligen också signifikativt att den enda von Wright-strofen som riktigt gripit mig är den där avslutande ur vilkenbokdetnuär, den där han säger att människans vara eller icke vara på vår jord kanske egentligen inte är det mest centrala i universum...)
Tack för ett engagerat svar! Jag tycker mycket om din blogg.
Jakob:
Tack, det var snällt sagt!
Skall fundera och återkomma till din sentens "skillnad mellan 'människa' och 'ickemänniska'"...
Skicka en kommentar