Symfoni

Dessa fransmän - är detta inte vackert så säg:

Varje territorium, varje habitat, sammanfogar sina plan och element, inte bara de rumstidliga utan också de kvalitativa: till exempel en kroppsställning och en sång, en sång och en färg, percepter och affekter. Och varje territorium innesluter eller skär andra arters territorium, fångar upp rörelsebanor hos andra djur som saknar territorium, bildar interspecifika sammanfogningar. Den är i denna mening som Uexküll som en första aspekt utvecklar en konception av naturen som melodisk, polyfon och kontrapunktisk.
Fåglarnas sång har inte bara sina egna kontrapunktiska relationer, utan kan också finna sådana relationer till andra arters sång, och kan själv imitera dessa andra sångarter som om det gällde att ockupera ett maximum av frekvenser. Spindelväven innehåller ”ett subtilt porträtt av flugan” som tjänar som dess kontrapunkt. Molluskens hus, skalet, bildar när dess invånare är död kontrapunkten till eremitkräftan, som gör den till sin egen boning tack vare sin stjärt, som inte tjänar till att simma utan till att gripa, och tillåter den att fånga in det tomma skalet. Fästingen är konstruerad på så sätt at den finner sin kontrapunkt i vilket som helst däggdjur som passerar under dess gren, liksom eklöven, organiserade som en takläggning, finner den i regndroppen som strömmar över den. Detta är inte en finalistisk utan melodisk uppfattning, där man inte längre vet vad som tillhör konsten eller naturen (”den naturliga tekniken”): det finns kontrapunkt varje gång en melodi uppträder som ”motiv” i en annan melodi, liksom i bröllopen mellan humlan och vargens käftar […]

"Percept, Affekt, Begrepp" - Gilles Deleuze, Felix Guattari
(Ur: "Deleuze och Mångfaldens veck", Sven-Olov Wallenstein och Helena Mattson)