Filosofen, bergsklättraren, icke-våldsförespråkaren och djupekologen Arnes Naess dog - 96 år gammal - för några dagar sedan. Naess – som är en av mina favoritfilosofer - har betytt väldigt mycket för framväxten av en ekologisk rörelse i Sverige. Det finns naturligtvis många andra filosofer och tänkare som har verkat samtidigt – men Naess var en av de första att bygga ett filosofiskt system kring det ekologiska förhållningssättet: hans speciella variant av djupekologi kallade han för Ekosofi T (där T:et står för Tvergastein som är namnet på hans stuga); Naess var en oerhört positiv och känslobejakande filosof som ansåg att man inte skall ta sig själv på för blodigt allvar – hans leklust och okynnighet har mer än en journalist bevittnat genom åren; samtidigt var han bestyckad med ett oerhört intellekt och skarpsinne.
Sverker Sörlin skriver på DN-kultur:
”I Stockholm lyssnade vi till en åldrige filosofen G. H. von Wright, vars huvud sjönk mot bordet medan han framförde sitt mörka budskap. Då klev Arne fram och frågade: Ska vi boxas? Det muntrar upp!”
Alltid glimten i ögat.
Jag hoppas att vi får återkomma till ekosofi (både i Arnes tappning och i Guattaris) under våren. Tills vidare kan jag rekommendera fyra läsvärda böcker av Naess: ”Ekologi, samhälle och livsstil”, ”Anklagelser mot Vetenskapen”, ”Livsfilosofi”, och ”Gandhi”. De två förstnämnda är hyfsat tunga om man inte är intresserad av filosofi – de två sistnämnda är oerhört läsvärda.
2009-01-14
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar