Stratifiering genom Urbana barriärer

I förra inlägget problematiserade vi den förenklade bilden av en stad. Man kan definiera staden på många olika sätt. Man kan argumentera för att världen har Stadifierats – en mega-geografisk entitet vars tillblivelse kan förstås genom globaliseringsprocessen (Brugmann 2009:xiii). Man kan se staden som ett koncentrat av intensiva och turbulenta flöden beståendes av artefakter, protokoll, formell och informell ekonomi, människor, djur, växter, råvaror och exergi (Palmås & von Busch 2008). Genom den sistnämnda definitionen kan fler ”rum” (spaces) definieras som en slags ”städer”: atombunkrar, katakomber, autonoma slumområden, ’Gated Communities’ och rymdbaser. Göran Dahlberg (2010) ger uttryck för liknande syn på städer i boken ”Hemliga städer: Rädslans urbana former”.

Man kan också se staden som ett känsligt urbant ekosystem beståendes av myriader med fysiska, ekonomiska och sociala relationer. Staden kan naturligtvis inte ses som en isolerad enhet. Vi konstaterade i förra inlägget att staden är sammankopplad med omvärlden genom ett konstant in- och utflöde av materia, exergi, memer, människor, gener och avfall, men staden är också beroende av fungerande ekosystemstjänster. En ”stad” som ”isoleras” dör:

"När vi undersöker en biologisk cell eller en stad blir däremot situationen helt annorlunda. Dessa system är inte bara öppna, utan existerar helt enkelt just därför att de är öppna. De livnär sig på inflödet av materia och energi från omvärlden. Vi kan isolera en kristall, men städer och levande celler dör, om vi skär av de från omgivningen. De bildar en integrerad del av den värld som de får sin näring av, och de kan inte skildas från de flöden som de oavbrutet omvandlar." (Prigogine & Stengers 1985:126)

Dahlberg gör en intressant poäng kring att även de mest högteknologiska bunkrarna knappast klarar sig helt isolerade från omvärlden under en längre tid. En bunker är lika mycket en artificiell stad som Dubai – skillnaden är skalan, och det faktum att Dubai är inkorporerad i ett globalt ekonomiskt system som kan försörja staden med arbetskraft, råvaror och exergi. En bunker har mycket tydliga fysiska barriärer vilket Dubai saknar. För att kunna upprätthålla sin funktion måste Dubai kontinuerligt ”suga in” landskap från andra geografiska områden.

Ett sätt att analysera stadens ”sociala hållbarhet” är att undersöka vilka slags barriärer som existerar eller ”skapas” i staden. Se tabellen längst ner för definition av social hållbarhet i relation till städer (Dempsey et al. 2009). Vi får göra antagandet att barriärer kan verka inhibiterande för olika slags sociala, ekonomiska eller fysiska processer som bidrar till ”välfungerande” urbana ekosystem. Vi är alltså främst intresserade av barriärer som genom sin karaktär segregerar, anonymiserar, alienerar, isolerar eller på något sätt hindrar sociala ”möten” eller den mänskliga självrealisationen [1].

Barriärer kan lite förenklat delas upp i tre kategorier: (1) fysiska, (2) sociala och (3) ekonomiska. Exempel på fysiska barriärer kan vi hitta i den geografiska topologin: berg, floder, våtmarker men de kan också vara artificiella: byggnader, bristen på lokaler, staket, broar, korridorer, infrastruktur eller vägar. Barriärer kan upplevas på olika sätt: En trappa kan vara en brygga mellan två punkter i rummet, men kan för en handikappad människa vara en oöverstiglig barriär. En motorväg underlättar transport av exergi och råvaror men hindrar samtidigt effektivt sociala möten.

Sociala barriärer är tillsynes osynliga: det kan handla om rädslor, fördomar, etnicitet, språk eller utbildning (exempelvis betyg eller högskolebehörighet). Sociala barriärer är i högre grad mobila – men inte sällan kristalliseras specifika sociala barriärer som manifesteras i det urbana rummet (en viss ”förort” som har vissa egenskaper: ”otryggt”).

Ekonomiska barriärer kan handla om antal arbetstillfällen, bristen på finansiella institutioner, bristen på verksamheter, prisnivå (bostäder, mat, underhållning etc) och inkomst. En barriär kan upplevas som någonting positivt: exempelvis ett bullerskydd, men som i sig kan vara ”negativt” för andra arter: exempelvis en given rådjurspopulation. Den sistnämnda problematiken jobbar landskapsekologer med: etableringen av ekodukter är ett sätt att överbrygga specifika barriärer och upprätthålla en ekologisk funktion (ex: motverka habitatfragmentering).

Fysiska barriärer finns i olika skalor: från den lilla lägenheten och trappuppgång till bergsformationer och biosfären. En rymdraket som vill lämna biosfären måste ”fly” gravitationsbarriären med en viss hastighet. Det krävs en flykthastighet för att spränga barriären.

Staden konstitueras av ett stort antal diversifierade barriärer som samverkar och skapar olika territorier. Dessa barriärer stratifierar, eller sorterar, befolkningen i olika strata (”skikt”) i det urbana rummet.Ett intressant exempel på medveten stadsplanering för att stratifiera befolkningen kommer från New York. Den berömda allsmäktige arkitekten och stadsplaneraren Robert Moses (1888 – 1981) skapade medvetet fysiska barriärer för att separera befolkningen åt (Hall 2002:299). Palmås & von Busch (2008:98) citerar Bergman (1983:299):

“[Moses] purposely built too low [bridges] for buses to clear them, so that public transit could not bring masses of people out from the city to the beach”

Moses byggde alltså låga broar för att effektivt utesluta lastbilar och bussar. Bron blev en barriär som bara en bilburen medelklass kunde överbrygga (Hall 2002:298). Avståndet, som är en funktion av tiden (också en slags barriär), kom i detta fall, tillsammans med ekonomiska barriärer att samverka med den artificiella fysiska barriären i form av en bro. Åtkomsten till naturresursen fodrade dyra rumsöverbryggande mekaniska transportmedel; Moses barriär sorterade bort bussarna. Det var bland annat Moses framfart i New York som fick Jane Jacobs att skrida till aktivism. Hur tar du dig till närmaste strand eller ett specifikt naturområde?

Rädslan är en av de effektivaste ”sociala barriärerna”. I Göteborg har det visat sig att många är rädda för att ta spårvagnen till Angered och Bergsjön under vissa tidpunkter på dygnet (Alm et al. 2004). Rädslan blir här en tydlig barriär som effektivt förhindrar olika slags sociala flöden – som i sig kan börja interferera med en massa andra faktorer som fördomar eller mediala bilder.

Rädslan kan också få sitt expressiva uttryck i form av fysiska barriärer: exempelvis ”Gated Communities”, berlinmuren, ringmuren i Visby, kinesiska muren eller muren i Gaza. Dessa barriärer fungerar som en slags filter som styr/reglerar in- och utflödet av memer, människor, exergi och råvaror och som samtidigt utelåser utvalda element: inkräktare och/eller skatter. Men är inte detta precis ”det” som en ”nation” gör: passkontroll, tullar, militär och administrativa gränser. Mer eller mindre. En stadsdel, stad eller en nation kan fungera som en ”Gated Community” i relation till andra samhällen, städer eller länder. Schweiz eller Dubai kanske är för övertydliga exempel.

Ekonomiska barriärer kan handla om inkomstnivåer i relation till omkostnader i staden. Gentrifikationsprocessen, som sker i många postindustriella städer, bidrar inte sällan till prisökning för bostäder och råvaror (tillgång och efterfrågan) i områden där en köpstark medelklass verkar. Denna prislogik genererar produktiva barriärer som effektivt utestänger låginkomsttagare. I Göteborg blir detta mycket tydligt när man sätter exempelvis delar av Angered (periferi) i relation till centrum. Centrum attraherar postindustriell kapital (”City of Brains”) och högutbildad arbetskraft och repellerar invandrare, låginkomsttagare och lågutbildade mot periferin.

Kopplar man samman dessa ekonomiska barriärer med barriärer som språk, etnicitet, rädslor, fördomar, utbildningsnivå och fysisk bebyggelse, så får man en effektiv stratifieringsmaskin som skiktar befolkningen i olika sociala hierarkier och klasser. Centrum blir en slags ”Gated Community” i skydd av sina barriärer. Marknadshyror någon? Jo. Man tackar. Har du inte råd? Hette du ”Ahmed” sa du? Vi har tyvärr tillsatt alla platser.

En levande och icke-segregerad stad får vi när produktion, handel, kultur och bostäder förs samman för att skapa ett specifika ekonomiska, sociala och politiska fördelar för stadens invånare. En hälsosam habitus fodrar mångfald, hög grad av socialt kapital, öppenhet, delaktighet, täthet [2], få negativa barriärer och ekonomisk och social jämlikhet (Jacobs 2004:36ff; Brugmann 2009). Hur skall man göra? Hur kan vi skapa förutsättningar för ”social hållbarhet”?

Först måste vi börja se staden med andra ögon. När då olika slags barriärer börjar emanera för våra sinnen, måste vi försöka kartera staden utifrån de olika barriärerna: en högst empirisk och reell företeelse. Vi har idag sociotopskartor – låt oss komplettera dessa.

Vi inser rätt snabbt att det kommer att krävas sektorsövergripande och tvärvetenskapligt samarbete (både inom forskarvärlden och de olika kommunala förvaltningarna). Sen måste vi inse att stadsplaneringen och politiska beslut är i högsta grad delaktig i att skapa de olika barriärerna.

Några frågor som vi bör ställa oss: Hur kan vi utforma arkitekturen och infrastruktur för att underlätta social interaktion och motverka alienation (se Sernhede 2007)? Hur kan vi riva ner eller överbrygga olika urbana ekonomiska, fysiska och sociala barriärer? Hur fördelar vi skatter? Kan vi skylla på marknaden och byggherrar eller kan vi aktivt styra etablering av blandade boendeformer och verka för funktionsintegration? Aktiva medborgarna är nyckeln till social hållbarhet. Kan vi skapa ”protokoll” för småskalig stadsutveckling (Palmås & von Busch 2008:100) som integrerar medborgarna; En vision som ärvt sina idéhistoriska rötter från Kropotkin, Geddes, Mumford och Bauer men som hjälp av moderna informationsteknologiska verktyg kan bli sann. Kan vi skapa adaptiva institutioner (Marten 2001:174) som är reflexiva och drivs av ”småskaliga försök” (Popper 2002)? Eller sitter vi fast i den auktoritära, byråkratiska och marknadsdrivna traditionen?

Idag bor över hälften av jordens människor i städer; Både nyckeln och problemen till att nå hållbar utveckling finns i städerna.

Noter

[1] Självrealisation skall inte uppfattas som ett egoistiskt projekt som går utöver andra människor eller ekosystem; det handlar snarare om att maximera antal livsmöjligheter (se: Spinoza/Naess) som får människan att ”blomma”.

[2] Täthet skall inte enbart ses som en koncentration av verksamheter eller bostäder. Brugmann (2009:xix) försöker nyansera begreppet:

“Density is design that optimizes the economic use of land, buildings and infrastructure. [...] Spatial density optimizes the use of land, and is particulaty important in prime locations: it builds in more economic activity per acre of scuare mile. Colocation density optimizes the use of buildings by clustering them in ways that efficiently support the specialize production, trade and living of specific user communities. [...] for instance the colocation of [...] laboratories, classroom, libraries, residences, restaurants, cultural facilities [...] support both planned and spontaneus interactions. [...] Network or system density optimizes the use of infrastructure.”

Tabell (1) Dempsey, N. et al. 2009

Referenser

Alm, C., Lindberg, E. (2004) ”Betydelsen av upplevda risker och känslor av otrygghet vid resor med kollektivtrafik: en undersökning i Göteborg samt jämförelse med resultat från Norrköping och Stockholm”. Statens väg och trasportinstitut. Linköping.

Brugmann, Jeb (2009) ”Welcome to The Urban Revolution – How Cities are changing the World”. Bloomsbury Press. New York.

Dahlberg, Göran (2010) “Hemliga städer: Rädslans urbana former”. Glänta.

Dempsey, N. et al. 2009. “The Social Dimension of Sustainable Development: Defining Urban Social Sustainability”. Sustainable Development .

Hall, Peter (2002) ”Cities of Tomorrow – An Intellectual History of Urban Planning and Design in the Twentieh Century”. Third Edition. Blackwell publishing. UK. Sidorna 60-63

Jacobs, Jane (2004) ”Den amerikanska storstadens liv och förfall”. Daidalos AB, Göteborg

Marten, G.G. (2001) ”Human Ecology – Basic Concepts for Sustaiable Development”. Earthscan Publications. London.

Palmås, K., von Busch, O. (2008) ”Cities are flows of Urban Magma”. Art Monitor. No 5. Göteborgs Universitet.

Popper, K. (2002) {1957} ”Historicismens elände”. Daidalos. Göteborg.

Prigogine, I., Stengers, I. (1985) ”Ordning ur kaos - människans nya dialog med naturen”. Bok skogen.

Sernhede, Ove (2007) ”Alienation is my nation: hiphop och unga mäns utanförskap i Den nya Sverige”. Ordfronts förlag.

SimCity - Just for Lulz

We shape our buildings; thereafter they shape us

- Winston Churchill

Datorspelet SimCity utkom första gången 1989 och har sedan dess fortsatt att fascinera och glädja flera generationer av datorspelare. Spelet går i sin enkelhet ut på att agera stadsplanerare i form av, en mer eller mindre, omnipotent borgmästare. Staden utvecklas under spelets gång utifrån underliggande socioekonomiska algoritmer. Som stadsplanerare ser du hur staden utvecklas via olika slags nyckeltal som hälsa, kriminalitet, trafiksituation, utbildning, säkerhet och markvärde. Som stadsplanerare är du ansvarig för att bygga infrastruktur och skapa zoner för industri, boende och handel. För en intressant diskussion kring ”zonering” i stadsplaneringen, kopplat till markvärde och sociala strukturer se Hall (2002). Som borgmästare ansvarar man för en budget som baseras på skatteinkomster – så det gäller att attrahera medborgare och kapital från närliggande regioner men också skapa förutsättningar för kommers, industri och handel inom staden.

Varför bry sig om ett spel, kanske läsaren tycker. Men SimCity är inte bara ett spel; spelet uttrycker delvis en allmän mental bild av hur vi uppfattar en stad; det vill säga: inte sällan som en ”svart låda” där olika slags energi- och materiaflöden mer eller mindre osynligt strömmar genom vår urbana tillvaro.

Inom samhällsvetenskapen har man sedan länge intresserat sig för sammansmältningen mellan (informations)teknologi och våra sociala, psykologiska och kulturella uttryck (Dobomir et al. 2010). Friedman (1999) betonar i artikeln ”Semiotics of SimCity” att man inte skall bortse från den dubbelartikulation som sker mellan spelaren och spelet och de kognitiva kartor som emanerar ur interaktionen. Med andra ord: spelandet påverkar hur vi ser på världen; För en djupare diskussion om icke-mänskliga aktörer inom sociologin, läs Michel Callons och Bruno Latours arbeten. SimCity är inte enbart genial och populär underhållning som nått miljoner av användare utan används också flitigt i undervisningssyfte. Simuleringen avspeglar naturligtvis lika lite verkligheten som kartan terrängen, men samtidigt avspeglar spelet en rådande paradigm inom stadsplaneringen. Daniel G. Lobo skriver:

SimCity’s narrow lens only tells half of the story of urban development. But aspiring and practicing urban planners have been looking through this lens for fifteen years, with influential results.

En del av kritiken mot SimCity har riktats mot att spelmakarna dolt en massa ideologiska antaganden i spelmotorn - vilket vi snart skall återkomma till - men nyligen (2008) släpptes den första versionen av spelet (1989) som öppen källkod. Det hade varit spännande med mer forskning kring detta. Bill Wright och Jeff Braun, grundarna av spelföretaget Maxis, uppger att de alltid varit fascinerade av komplexa system som uppvisar emergenta egenskaper. Inspirationen till simuleringar av socioekonomiska system kom från vetenskapliga arbeten utförda några decennier tidigare. Låt oss framför allt nämna två viktiga influenser:

Professor Jay W. Forrester från Massachusetts Institute of Technology, utvecklade på uppdrag av amerikanska flottan efter andra världskriget, världens första digitala flygsimulator. Simulatorn bidrog till konstruerandet av första amerikanska datorn, Whirlvind I, som var utformad för att lösa en stor mängd problem med hjälp av simulationer i realtid, men var också den första datorn som kunde interagera med omvärlden. Efterfrågan på dynamiska modeller från företag och industri - gjorde att Forresters intresse under 50-talet skiftade fokus från teknologiska till socioekonomiska system. Forresters ambitioner att bygga en bro mellan natur- till samhällsvetenskapen ledde till framtagandet av ett helt nytt forskningsfält: systemdynamiken.
Hans bok ”Industrial Dynamics” från 1961 är en klassiker i ämnet. Några år senare renderade ett oväntat möte mellan Bostons dåvarande borgmästare John F. Collins och Forrester i det banbrytande och det första icke-kommersiella arbetet ”Urban Dynamics”.
Forrester hade därmed tagit steget från det enskilda företaget och dess närmaste ’omgivning’, till att expandera sin socioekonomiska modell att inkludera en hel stad. För kritik av modellen se Moody (1970).
En kuriosa i sammanhanget är att Forrester var den av de första att fastslå att stadsplanerarnas intentioner ofta kunde få motsatta effekter än de avsedda; till stor del tack vare stadens dynamiska karaktär kontra planerarnas mer statiska mentala modeller.
Forresters insikter och kunskaper i dynamisk modellering ledde till en inbjudan till den berömda Romklubben. Romkubben, som tillkom på ett initiativ av privata näringslivet, hade bland annat som syfte att problematisera jordens ekologiska och materiella gränser. Forresters uppgift i sammanhanget blev att skapa en världsomfattande socioekonomisk-ekologisk modell som inkluderade faktorer som populationstillväxt, industriproduktion, kapital, råvaror, jordbruk och utsläpp. Forresters magnum opus ”World Dynamics” (1971) kom därmed att ligga till grund för romklubbens berömda bok “Limits to Growth” (1972). Boken tilldrog på sin tid mycket stor kritik. Dels på grund av den ifrågasatta malhusianska befolkningstillväxtmodellen och dels på grund av att modellen konsekvent förbisåg teknologiska landvinningar. En omarbetat modell togs fram två decennier senare (Meadows et al. 1992).

Man kan kanske säga att den fundamentala bristen i SimCity, beror till stor del på avsaknaden av detta ekologiska perspektiv som finns uttryckligen i ”World Dynamics”. Detta skall vi snart återkomma till.
Arkitekten och matematikern Christopher Alexander uppges har varit en annan viktig influens för speltillverkarna. Alexander förfäktade, i sin berömda essä ”A city is Not a Tree” (1965), att den förhärskande uppifrån-ner stadsplaneringen var förkastlig. Det vill säga diskursen som handlar om att den politiska eliten och/eller expertisen bestämmer hur en stad skall utvecklas. Alexanders aversion mot det elitistiska statsplanerarparadigmet byggde på insikten att staden är ett komplext och dynamiskt ekosystem där alla aktörer är sammanlänkade snarare än oberoende entiteter. Det viktiga är enligt Alexander, att inkludera den lokala kunskapen i planeringsprocessen, och skapa förutsättningar – eller lägga grogrunden om man så vill - för en viss verksamhet, snarare än att fastslå en given struktur ”uppifrån”.
I Sverige hade detta centraliserade och auktoritära paradigm sin storhetstid under 60- och 70-talen; Samspelet mellan social ingenjörskonst, teknikoptimism, stadsplanering, politik och ambitionen att bygga bort ”problem” fick sitt expressiva uttryck som miljonprogrammen och raserade gamla stadsdelar. Trots optimismen - eller som Aldous Huxley skulle säga: ”den sköna nya världen” - blev resultatet mer eller mindre ”döda” stadsdelar och stor etnisk och ekonomisk segregation som följd.
Den franska arkitekten Le Corbusier, känd för den ”strålande staden” och urban funktionsseparering, var en stor influens i tiden. ”The Design of cities was too important to be left to the citizens” är ett berömt citat från ovan nämna arkitekt och är mycket talande för tidsandan.

En som tidigt problematiserat detta i en amerikansk kontext var Jane Jacobs (1961) som gav ut boken ”The Death and Life of Great American Cities”. De som opponerade mot denna utopiska institutionalisering, mekanisering och opersonligheten, uppfattades under denna period som ”löjligt sekteristiska” (Jacobs:45). Le Corbusiers stad var som en underbar mekanisk leksak (ibid). Dessutom hade hans skapelse, arkitektoniskt sett, en bländande klarhet, enkelhet och harmoni. Den var välordnad, så tydlig, så lättbegriplig (ibid). Som en kontrast mot Le Corbusiers mekaniska och rationella utopi såg, precis som Alexander, även Jacobs Staden som ett känslig, levande och brokig ekosystem:

"Stadens ekosystem består av fysiska, ekonomiska och etiska processer […] [som] behöver en stor mångfald för att kunna överleva. [...] ju fler nischer för liv och levnadssätt […] desto större är dess förmåga att upprätthålla liv […] [i detta] ekosystem kan små och obetydliga komponenter – som är lätta att förbise vid en ytlig observation- vara av stor betydelse för helheten. […] och på grund av komponenternas komplicerade beroendeförhållande till varandra är [ekosystemet bräcklig och sårbar] och kan lätt skadas eller förstöras."

Låt oss ta avstamp utifrån denna syn på staden – och därigenom visa på en fundamental brist i modellen som används i SimCity och genom detta implicit problematisera den mentala bilden av en stad. Man kan dels ifrågasätta det faktum att de socioekonomiska utgångspunkterna till stora delar bygger på neoklassisk ekonomisk teori; det vill säga: rationella och nyttomaximerande aktörer, att det inte råder någon informationsbrist, att det inte råder maktstrukturer och intressekonflikter och att perfekt konkurrens råder. Detta ekonomiska paradigm har ifrågasatts kraftigt under de senaste decennierna (Nelson 2008).
Dels (1) ignorerar den neoklassiska teorin vikten av fungerande ekosystemstjänster, dels är teorin (2) blind för externaliteter som utsläpp och miljöförstöring (även om SimCity i detta fall inkluderar lokala utsläpp), men framför allt brister teorin i antagandet att (3) naturresurserna aldrig kommer att kan ta slut; Genom att det alltid kommer att finnas substitut eller att priset på den ”sista mängden” naturresursen blir för dyr för exploatering. För en mer utvecklad problematisering se Saeed (1985), Shiller (2007) och Jackson (2009).

Urbaniseringsforskaren Witold Rybczynski, från University of Pennsylvania, menar att spelet dessutom ger uttryck för en kolonialistisk diskurs; vilket kommer till uttryck genom den obegränsade och ”neutrala” mängden av mark, naturresurser och humankapital som finns till förfogande för den allsmäktiga borgmästaren (von Borries et al. 2007:206). Inte minst om vi betänker detta i relation till kolonialiseringen av Amerika eller Australien; det vill säga genom åberopandet av terra nullius (Emmerich de Vattel 1758). Den digitala staden tycks alltså vara självförsörjande både på human- och naturkapital. Man kan fråga sig vart resurserna, människorna och exergin för att upprätthålla stadens struktur kommer ifrån.

Staden och dess omland förblir i simuleringen en ”svart låda”. Men vi bör samtidigt själva ställa oss frågan om vi kan peka ut de flöden, dess storlek och ursprung, som konstituerar vår stad? Har vi koll på våra egna städers totala metabolism, mängden nödvändig infrastruktur, vart avfall och spillenergi tar vägen, stadens behov av både förnyelsebara och icke-förnyelsebara naturresurser, hur stort ekologiskt fotavtryck staden genererar och så vidare? Wackernagel et al. (1996:5) gör en viktig poäng:

First, imagine what would happen to any modern city as defined by its political boundaries if it were enclosed in a glass or plastic hemisphere completely closed to material flows. This means that the human system so contained would be able to depend only on whatever remnant ecosystems were initially trapped within the hemisphere. It is obvious to most people that the city would cease to function, and its inhabitants would perish within a few days. The population and economy contained by the capsule would have been cut off from both vital resources and essential waste sinks leaving it to starve and suffocate at the same time. In other words, the ecosystems contained within our imaginary human terrarium—and any real world city—would have insufficient carrying capacity to service the ecological load imposed by the contained population. The second step pushes us to contemplate urban ecological reality in more concrete terms. Let’s assume that our experimental city is surrounded by a diverse landscape in which cropland and pasture, forests and water-sheds—all the different ecologically productive land-types—are represented in proportion to their actual abundance on the Earth and that adequate fossil energy is available to support current levels of consumption using prevailing technology. Let’s also assume our imaginary glass enclosure is elastically expandable.

Och då uppstår den intressanta frågan:

How large would the hemisphere have to grow before the city at its center could sustain itself indefinitely and exclusively on the land and water ecosystems and the energy resources contained within the capsule?

Det är bristen på detta grundläggande ekologiska perspektiv som är slående i SimCity; Samtidigt gäller denna "brist" utanför cyberrymden. Man kanske kan säga att speltillverkarna valde att ignorera Jay W. Forresters senare arbeten. Det vill säga: hela betrakta hela jorden som sammanhängande socioekonomisk-ekologisk struktur.
Men: Kanske ligger den bristande modellen på ett djupare plan, än på grund av de rent spel- och programmeringstekniska skälen. Kanske handlar det om ideologi; ett paradigm som ständigt reproduceras. Det är också i ljuset av ovan sagda som vi skall förstå kritiken av den neoklassiska ekonomin (Daly 1991; Shiller 2007).
En annan viktig poäng är att Staden är inte bara ett känsligt ekosystem, beståendes av dess interna relationer, utan är sammankopplad med omvärlden genom ett konstant in- och utflöde av materia och energi (Fischer-Kowalski et al. 1998) men inte minst av sociokulturella flöden; Men en stad är, till syvende och sist, också beroende av fungerande ekosystemtjänster: pollinering, luft- och vattenrening, biologisk skadereglering, jordbildning, nedbrytning, fotosyntes, estetiska värden, medicin och så vidare. Det är talande att det i SimCity främst handlar om att hålla budget, skapa tillväxt och attrahera kapital; Här nickar varenda ansvarig politiker och stadsplanerare igenkännande.

En intressant stad, och ett talande exempel i relation till vårt ämne, är den expansiva staden Dubai. Dels är staden intressant på grund av att den mycket påtagligt saknar nödvändiga naturresurser (förutom olja) för att kunna upprätthålla sin struktur och dels för att staden är känd för sina toppstyrda nyckfulla stadsplanerare. Staden är helt beroende av externa kvantiteter av natur- och humankapital. Det är genom att öppna upp denna ”svarta låda” av flöden, som det ”ekologiskt ojämna utbytet” (Hornborg 1998; Johansson 2009:100) blir tydlig: vart kommer resurserna ifrån, hur mycket exergi går det åt i livscykeln, hur mycket mark krävs det i andra länder, vart hamnar utsläppen, vem betalar för konsekvenserna och vilka människor nyttjas i periferin? När man analyserar de olika flöden i en global kontext uppstår det snart normativa frågeställningar kring makt, handelsstrukturer, ojämlikhet och fördelning.


Så frågan är om vi kommer att få se ett SimCity extended version med socio-ecological plugins, som är känslig för de gränser som konstitueras av biosfären och lokala och globala socioekonomiska strukturer? Men frågan kanske framför allt vi borde ställa oss: kommer vi att se försiktiga stadsplanerare, delaktiga medborgare och medvetna politiker, som på inser att de lever och verkar i känsliga urbana ekosystem; kommer viktiga begrepp som ekologisk fotavtryck, ojämnt ekologiskt utbyte och samhällsmetabolism vara inkluderade i den politiska verktygspaletten? Och slutligen: Kommer vi att fortsätta att se på staden som en onaturlig ”cancersvulst på samhällskroppen” (Hall 2002:36) eller kommer vi att kunna se på Staden genom en vidare lins: som ett känsligt, blommande, kulturellt produktivt och vackert ekosystem?

För att parafrasera Freud: Ibland är ett spel bara ett spel. Eller?

Referenser

Alexander, C. (1965) “A city is not a tree (part II)”. Architechtural Forum, vol 122, no 1&2.

Daly, H. (1991) “From empty world economics to full world economics: Recognizing an historic turning point in economic development.” In Environmentally Sustainable Economic Development: Building or Brundtland, R. Goodland, H. Daly, S. El Serafy, and B. von Droste (eds). Paris: UNESCO.

Dobromir G. Dotov, Lin Nie, Anthony Chemero (2010) A Demonstration of the Transition from Ready-to-Hand to Unready-to-Hand. PLoS ONE, Vol. 5 No. 3, March 9, 2010; Läs även denna artikel:

Fischer-Kowalski, Helmut Haberl (1998) “Sustaiable development: socio-economicmetabolism and colonization of nature”. UNESCO. Blackwell Publishers. USA.

Forrester, W., Jay (1991) “System Dynamics and the Lessons of 35 Years.”. The System basis of Policy Making in 1990s. Kenyon B De Greene (eds)

Friedman, Ted (1999) ”Semiotics of SimCity”. First Monday, Issue 4/4

Hall, Peter (2002) ”Cities of Tomorrow – An Intellectual History of Urban Planning and Design in the Twentieh Century”. Third Edition. Blackwell publishing. UK. Sidorna 60-63

Hornborg (1998) ”Theory on unequal exchange”. Ecological Economics 25 (p. 125-136). Elsevier Science.

Ifrah, G. (2002) ”Räknekonstens kulturhistoria – från forntiden till dataåldern”. Wahlström & Widstrand. Smedjebacken. 2004

Jacobs, J. (2004) ”Den amerikanska storstadens liv och förfall”. Daidalos AB, Göteborg

Jackson, Tim (2009) “Prosperity Without growth – Economics for a Finite Planet”. Earthscan. UK.

Johansson, B. (2007) “Konsumera mera – dyrköpt lycka”. Formas.

Lobo, G., Daniel (2004) “A City Is Not A Toy – How SimCity Plays with Urbanism”. The Next American City: Cities & Technology, Issue 6

Meadows, D., Meadows, D., Randers, J. (1992) “Beyond The Limits”. Eartscan.

Michael J. Radzicki and Robert A. Taylor (2008). "Origin of System Dynamics: Jay W. Forrester and the History of System Dynamics". In: U.S. Department of Energy's Introduction to System Dynamics. Retrieved 23 Oktober 2008.

Moody Harold T. (1970) "Urban Dynamics: A Review of Forrester's Model of an Urban Area". Economic Geography, Vol. 46, No. 4 (Oct., 1970), s. 620-626

Nelson, Julie A. (2008) “Economists, value judgements, and climate change: A view from Feminist economics”. Ecological Economics vol. 65:3. s. 441-447

Saeed, Khalid (1985) “An Attempt to Determine Criteria for Sensible Rates of Use of Material Resources”. Technological forecasting and Social Change 28. s. 311-323

Shiller, Frank (2007) “Linking material and energi flow analyses and social theory”. Ecological Economics 68 (2009) 1676-1778.

Wackernagel, M., Rees, W. (1996) “Urban Ecological footprints: why Cities Cannot be Sustaiable – and Why They are a Key to sustainable”. Environmental Impact Assessment Review. Urban Ecology.

Bloggtips:

Jimmy Sand funderar kring socialdemokratin och 'välfärdsstaten': "It's the economy, stupid!"
Thomas Svensson kritiserar finansdepartementets ekonomiska utredning!
Karl Palmås problematiserar "ordningens" och "traditionernas" återkomst
Michael Moon om 'Kritisk Teori' och G.H. von Wright
Isobel Hadley-Kamptz skriver om kopplingen mellan Bilen och främlingshatet