FRA:pperande

Försvarets radioanstalt (FRA) kämpar med klor och näbbar för att säkra sitt existensberättigande, med andra ord bibehållen status och anslag.
Det handlar helt enkelt teknikutveckling kontra ekonomiska medel.
FRA har sedan 1942 utfört underrättelseinhämtning genom signalspaning, och då främst genom att avlyssna radiosändningar, på uppdrag av regeringen och militären.
FRA får cirka en halv miljard i anslag per år, vilket får anses som relativt billigt om man jämför med den Amerikanska motsvarigheten NSA (National Security Agency) eller andra länders underrättelsetjänster.
Teknikutvecklingen går fort framåt, allt färre använder etern och allt mer av datatrafiken går genom kabel mellan länderna, vilket självfallet ställer till med besvär för signalspanarna.
För cirka två år sedan föreslogs det i en remiss att FRA skulle få utvidgade befogenheter för att även kunna få avlyssna kabelbunden datatrafik.
Och sedan dess har debatten varit hård, integritetskränkande eller inte? Skall vi ha en underrättelse nämnd? Vad skall avlyssnas? Hur väljer man ut det intressanta bland datamängden? Hur förhindrar vi missbruk? Och så vidare.

Utan att beröra det etiska i frågan, så kan man fundera på om det verkligen så enkelt, finns det egentligen något skäl för att avlyssna all trafik? Och är det överhuvudtaget tekniskt möjligt och ekonomiskt försvarbart, eller handlar det om att dupera politiker för att få ökade anslag?

För det fösta ligger datamängden till och från Sverige på den hisnande storleken av 160Gbit per sekund, vilket motsvarar 10 miljarder tecken per sekund.
Att försöka analysera eller mellanlagra denna information (för vidare analys), utan att välja en specifik avsändare, får väl anses som omöjligt både rent praktiskt (infrastrukturmässigt) och med tanke på det årliga anslaget till FRA.
Tanken från FRA:s sida var att vissa ”nyckelord” skall trigga ett alarm för vidare analys, t.ex. när någon skickar ett e-post som innehåller ordet ”terrorist”; NSA har liknande system, men också helt andra ekonomiska och tekniska förutsättningar.


Det andra, egentligen mycket större problemet, ligger i att allt fler krypterar den trafik som FRA än intresserad av. Krypteringen idag är idag så pass kraftfull att inte ens de kraftigaste superdatorerna kan knäcka eller forcera trafiken. Detta har lett till att vissa länder, inklusive USA och Frankrike, har förbjudit stark kryptering.
Myndigheterna i USA har ibland även krävt att få de privata nycklarna som krävs för dekryptering.
Stark kryptering innebär att företag eller personer som sysslar med kriminell verksamhet eller terrorism (som FRA säger sig vara intresserade av), kan kommunicera säkert utan att behöva oroa sig för att vara avlyssnade.
Användningen av kryptering är väldigt enkel och kan användas av var och en.

Med tanke på detta samt syftet med avlyssningen, så kan man ju undra om FRA överhuvudtaget skall syssla med avlyssningen av kabeltrafik.
FRA är mycket väl medveten om detta, men frågan är om de ansvariga politikerna är det?
FRA gör säker mycket nytta när det gäller signalspaning och kommunikation, men för guds skull lägg ner planerna på kabelövervakning.

FRA-Lagen,FRA