2008-01-15

Miljöfascism

Miljöfascist, miljömupp, miljökommunist, ekofascist, ekokommunist, miljötaliban, miljödåre och inte minst klimatalarmist. (o)Kärt barn har många namn.
Läser man runt lite i bloggarna (främst på högerkanten) så är det inte sällan miljörörelsen som får dessa epitet fastnaglade på bringan. Det hade varit lätt att svara med samma mynt, men det hade att sänka debatten till deras nivå.
Påhoppen, som ofta är grova och helt utan faktagrunder, sker ofta i samband med när andra åtgärder än techno-fix yppas av miljörörelsen.
Vilket är väldigt märkligt, så det egentligen inte skall behöva ligga en motsättning mellan dessa begrepp. Vart har pragmatismen tagit vägen?

Vidare tycks jag se en rörelse med annalkande styrka på högerkanten – både på bloggar och i konventionell media i form av tidningar och opinionsbildare, som starkt opponerar sig mot klimatproblemen (i synnerhet när det handlar om livsstilsförändringar). Orsakerna kan man spekulera i, men en gissning skulle kunna vara att de ideologiska grundvalarna börjar krackelera, vilket skrämmer. Vem vill överge sin världsbild utan att ta en strid?
Missförstå mig rätt, nyanserad debatt är mycket bra, och polarisering är inte av godo.
Men debatten är allt annat än nyanserad, återigen lyser pragmatismen med sin frånvaro.
Jag hittade ett citat på bloggen emretsson av F. Sherwood (nobelpriset i kemi) som är rätt talande:

”Vad är vitsen med att ha utvecklat vetenskapen så att den kan göra förutsägelser om framtiden, om allt vi i slutänden är villiga att göra är att vänta på att de ska slå in?”

3 kommentarer:

Johan Simu sa...

Både konservativa och de inom miljörörelsen är väldigt duktiga på att ignorera vetenskap som inte passar dogma. Det hör väll till alla slags ideologier antar jag?

Bestämma sig vad man vill ska vara sant först och sen leta fakta som passar in medans man ignorerar allt som inte passar lika bra.

Heiti Ernits sa...

Visst är det så. Inte bara när det gäller ideologier. Samma sak gäller väl i forskningen, man åberopar de fakta som talar för ens fördel och väljer att förbise de faktum som talar emot.

Däremot är är själva uppsåten (syftet, drivkraften) en mycket intressantare fråga.

Varför driver man sin tes?


För dig, som är kärnkraftlobbyist är det vissa drivkrafter (om man förbiser de personliga) som får dig att kämpa för din åsikt.


För mig är det omsorgen av och respekten för människorna, djuren, naturen, och hör här, de kommande generationerna (själva essensen i grön ideologi) som driver mig frammåt.
Det är den som är min ledstjärna när jag t.ex. debatterar kärnkraft med dig.


Vad har du för motivation, johan? =)

Johan Simu sa...

Men inom forskning så "kommer man inte undan" med det eftersom andra forskare snabbt slår en på fingrarna. Om det inte vore på det sättet hade hela vetenskapliga metoden fallit. Att naturen är oberoende observatörers åsikt är det som lockar mig till naturvetenskap! Det man mäter och detekterar är absolut oberoende av oss hårlösa apor :)

Min drivkraft är ungefär desamma som din. Ren luft och dräglig levnadsstandard till varenda person på denna planeten. Innan jag dör så vill jag ha åstakommit något stort och positivt för vår värld(storhetsvansinne;).

Sen är det förstås att jag är djupt äcklad av fossila bränslen och den skada vi gör på naturen just nu. Kärnkraft är en av de energikällorn som kan ta oss bort från det.

Det är nog ren slump att det är just kärnteknik som jag personligen tycker är intressant och därmed förespråkar mest. Det hade lika gärna kunnat vara förnyelsebar energi, men de energislagen är ungefär lika intressanta vetenskapligt som att se gräs växa. Förutom solpaneler förstås som är jäkligt fascinerande!