2008-02-22

Betyg och skolpolitik

Att Miljöpartiet nu har öppnat upp för betygssättning i avgångsklasserna får nog många att höja på ögonbrynen. Det handlar främst om att kunna göra ett urval inför gymnasiet och högskolan. Frågan skulle kunna bli en ideologisk vattendelare inom partiet då partiet sedan längre varit pådrivande för alternativa bedömningsmodeller.
Läser man däremot pressmeddelandet från Peter Eriksson och Mats Pertoft (som är skolpolitisk talesperson) så är inställningen genomgående pragmatisk. Däremot tar Miljöpartiet kraftigt avstånd från de senaste betygsutspelen från regeringens håll.
Snarare bör detta ses som en anpassning eller en justering till de rådande omständigheterna utan att för den skull tappa grundhållningen i betygsfrågan. Grundhållningen, som jag har uppfattat den, är att alternativa bedömningssätt, t.ex. skriftliga omdömen, bör införas istället för siffer- eller bokstavsbetyg. Men genom åren har miljöpartiet inte kunnat presentera något riktigt konkret och trovärdigt (ur väljarperspektiv) i frågan.
Det är därför viktigt och nyttigt att våra skolpolitiska riktlinjer harmoniseras med den rådande pedagogiska forskningen. Och det bör sägas att den Miljöpartistiska hållningen har faktiskt stöd i den pedagogiska forskningen.

Dylan Wiliam från Institute of Education är en av världens mest ansedda betygsforskare, pekar på forskning som visar att skriftliga omdömen höjer elevens resultat med i genomsnitt 30 procent medan betyg inte alls har någon effekt. Betygen som de är utformande idag kommer alltid att vara subjektiva och orättvisa; därför är det fel att behandla dessa som ofelbara och objektiva bedömningsmedel, vilket är fallet idag.

Håkan Andersson, docent i pedagogik, menar att de av regeringen föreslagna betygändringarna riskerar att leda till ökad teknifiering av lärandet där lärarna behöver ha "bevis" att presentera för eleverna när de undrar vad de olika betygsstegen står för. För att skaffa sådana "bevis" får man som lärare ha fler prov, vilket innebär risk för mer ytligt lärande.(Se Pedagogiska Magasinet nr 3 Sept. 2007)

Dessa aspekter tas även upp i en intressant artikel i tidsskriften Fokus.
Inom beteendevetenskapen och psykologin råder enighet om att den yttre motivationen, betyget, dödar den inre motivationen, eleven upplever inte att den lär sig för sin egen skull.
Motivation och intresse är själva grunden för hela inlärningsprocessen.

Jag skrev i ett tidigare inlägg om Vygotskij:s hållning i betygsfrågan:

”Betygen främjar konkurrens, tvingar elever att läsa samma fakta oavsett förkunskaper och intresse och leder till att kunskapen splittras upp i småbitar som elever sedan glömmer.”

Betygen har egentligen ingenting med kunskapsutvecklingen att göra, snarare kan betygen fel använt försämra det långsiktiga lärandet. När betyget i sig blir målet tvingas man till korvstoppning vilket resulterar i att den djupa inlärningen uteblir, varvid kunskaperna blir ytliga och flyktiga. Man pluggar för betygens skull helt enkelt.

Att fler betygssteg, betyg tidigare, och att betyg på något sätt skulle vara en motivationshöjande faktor har ingen förankring i forskningen, utan baseras förmodligen på Björklunds privata tyckanden. Att sätta likhetstecken mellan betyg, motivation och kunskap är en felaktig uppfattning.

Det finns mycket att jobba med när det gäller att ta fram alternativ till dagens betygssystem. Därför skulle det kunna vara intressant att tillsätta en grundlig utredning om denna fråga.

8 kommentarer:

Björn sa...

Bra inlägg!

Själva anledningen till betygen är, om du frågar mig, inordnandet av skolan i det kapitalistiska systemet, där allt behöver rationaliseras, mätas och indexeras för att kunna jämföras.

Björklunds politik är nästan enbart baserad på ideologi och ytterst lite på forskning.

Vore kul om miljöpartiet kunde hålla kvar vid de vetenskapligt baserade rön som faktiskt finns angående kunskapsutveckling!

Heiti Ernits sa...

Håller med dig Björn, det är viktigt att vi håller kvar vid den linjen.

"inordnandet av skolan i det kapitalistiska systemet"

Delvis håller jag med dig när det gäller effektivitetstanken, men den pedagogiska utvecklingen är nog väldigt spretig. För att ta ett exempel från ett "icke-kapitalistiskt system", så va paradoxalt nog betygssystemet än strängare i det kommunistiska sovjetunionen (där jag är uppvuxen). Varenda läxläsning betygssattes, uppförandet betygsattes. Sen tog man med sig "betygsboken" hem för underskrift för att lärarna skulle verifiera att föräldrarna deltog i informationen. Lärarna var ytterst stränga, disiplinen var A och O, man gick klädd i skoluniform.

Heiti Ernits sa...

"där allt behöver rationaliseras, mätas och indexeras för att kunna jämföras."

Därför tror jag snarare att det har med det västerländska synsättet att göra. Det behavioristiska, positivistiska, mekaniska synsättet på lärandet har delvis en grund i vetenskapsfilosofiska grundsynen, som genomsyrar hela vårt samhälle. Kapitalismen är, enligt mig, bara en påbyggnad på denna metod.

Därför är det sociokulturella perspektivet mycket med tilltalande för min del. Jag ser människan som betydligt mer komplicerad än en mekaniskt och biokemiskt robot =)

Björn sa...

Du har rätt Heiti. Såväl kapitalismens strävan efter rationalitet som sovjetkommunismens dito är ett direkt resultat av den västerländska civilisationens tänkande; moderniteten. I nästa nummer av pedagogiska magasinet (kommer i maj) kommer en artikel om detta, skriven av mig, finnas publicerad.

Heiti Ernits sa...

" I nästa nummer av pedagogiska magasinet (kommer i maj) kommer en artikel om detta, skriven av mig, finnas publicerad."


Låter riktigt intressant! Jag hoppas att den också kommer att publiceras på näter...

Björn sa...

Hej Heiti!

Kom att tänka på en sak, du har inte något förslag på läsning angående sovjetunionens skola. Betyg, disciplin etc?

Heiti Ernits sa...

Tyvärr har jag bara "gammal" litteratur att hänvisa till.
Den boken som jag har hemma som skriver "mest" om det Sovjetiska systemet är:

Utbildningens Idéhistoria (Om samhällesförändringarnas inflytande på undervisningens mål och idéinnehåll genom tiderna i Sverige och utomlands) av Carl
Ivar Sandström.

Den verkar finnas tillgänglig på nätet på diverse olika bokhandel och dyl. kanske också bibliotek.


Aldus Akademi, Bonniers förlag.
ISBN 91-0-040659-7



Hoppas du hittar den!

Sture Eriksson sa...

Skoldebatten behöver en omstart där fakta accepteras i stället för att sopas under mattan. DIVERGENSPRINCIPEN och dess konsekvenser bör stå i centrum likaväl som den svåra INDIVIDUALISERINGSFRÅGAN.