När kortsiktiga perspektiv får råda

I en hätsk debatt frågade en politiker mig vad jag menade med långsiktigt tänkande. Jag svarade att vi måste ta hänsyn till de kommande generationerna: minst två led. Många av besluten som politiker gör idag kommer att genljuda i decennier efter att beslutarna i fråga lämnat detta jordeliv. Tyvärr saknas oftast dessa perspektiv i politiken: besluten är ofta kortsiktiga och inte sällan baserade på kortsiktiga vinster. Det som till och början med verkar ’billigt’ och ’effektivt’ kan i det långsiktiga perspektivet bli en mycket segdragen och kostsam historia. Idag läser jag i Dagens Nyheter att kostnaden för att sanera nedlagda miljöfarliga soptippar ligger i storleksordningen 50-75 miljarder(!). Viskan, som rinner genom Borås, och som har de facto tjänat som textilbranschens giftsänka, kostar flera hundra miljoner att sanera. Den ökända miljöskandalen med BT Kemi som huvudaktör har lämnat förorenad jord efter sig som kostar samhället flera hundra miljoner kronor att åtgärda. Sveriges enda Urangruva kan tjäna som ett annat exempel: uran bröts under några år på sextiotalet i Ranstad i Västergötland. Området håller på att saneras sedan dess och har hittills kostat 183 miljoner kronor. Exemplen är i legio. Att skriva på bensinskatteupproret kan tjäna som ett annat exempel på kortsiktigt tänkande: ”huvudsaken är att JAG får ut någonting omedelbart ekonomiskt ut av det”. Nicholas Stern försökte vända på perspektiven för några år sedan: Han räknade på vad det skulle kosta om vi inte gjorde några åtgärder mot klimatförändringarna. Kostnaden att göra någonting åt saken i förebyggande syfte understeg (vida) kostnaden för att inte göra någonting…Det är lätt att vara efterklok, men det är svårare att tänka efter "före".