2008-08-24

En dag på Hönö






Hönö kommer till mig, civilisationens röst hamnar på hörbarhetens avstånd; vindens mjuka beröring blandas med havets dova brus uppburen av syrsornas sångsvall. Jag sätter mig – betraktar –– havets vidder utmanar horisontens skenbara gräns – vegetationen bildar en tavla ledsagad av klippornas böljande former. Jag öppnar min termos och häller upp en kopp ångande varm kaffe – framför mig reser sig stenen, välkomnande, den uråldrige, gråblå, böljande och mjuk, formad av vind och saltmättat vatten, mossbeklädd och vis av ålder.
-- jag njuter av solen, låter mig bestrålas -- den offrar sitt liv för mig, oss. – vi har inte bråttom – insuper varandra – löser upp gränser. Jag tar långsamt på mig klätterskorna – betraktar – låter den berätta – gestalta sin form – sin historia. Jag lägger mig nedanför stenen och blundar – lyssnar in – bygger stenen i mig och låter stenen göra detsamma: en evighet förflyter. Jag reser mig upp, känner på den varma mossbeklädda uråldrige ytan och låter stenen lyfta mig upp en bit – jag är stenen och stenen är mig; vi flödar genom varandra. Jag stannar upp så även stenen, vi njuter av solens värmande strålar, känner den skapande naturen och fylls av ro: det är inte bemästrandet, övervinnandet, toppen som är det viktiga; det är samhörigheten – delaktigheten, vägen som är det väsentliga. Jag klättrar långsamt ner, sätter mig och låter stenen vila.
Jag tar en kopp kaffe – betraktar – låter mig genomströmmas av alltet som ett öppet kärl i vindens välde – blir ett och allting. Jag är nöjd och låter stenen, stenarna, havet, Hönö lämna mig; jag lämnar Hönö, på ett sätt men inte på ett annat; lite rikare -- med ett leende på läpparna.

4 kommentarer:

Thomas Svensson sa...

En ny Thoreau har sett dagens ljus, tror jag.

Visst är det härligt att låta känslorna flöda någon gång mellan de "seriösa" analyserna.

Heiti Ernits sa...

"Visst är det härligt..."

Hehe...you bet! Det finns vissa saker som går "sönder" vid en analys är jag övertygad om... :)

Thoreau tillhör ju en av mina absolita favoriter när det gäller naturskildringar...har precis beställt Lucrtetius "om tingens natur"...ser framemot att läsa den....

jimpan sa...

Vackert!
(Borde ha försökt mig på att beskriva mina känslor under fjällvandringen i Jämtland, men det hade nog inte blivit så här bra.)

Heiti Ernits sa...

Jimmy:

Tack! Det tvivlar jag på =)

(btw. det här är en liten knuff på Jane Bennett fast kanske i ett annat pespektiv...)