Rädda trägårn!

Man kan ställa sig frågan vad det är som ger en stad dess speciella karaktär, vad skapar trivsel och trevnad? Frågan är naturligtvis svår att svara på då våra upplevelser är högst personliga. God stadsplanering och gott om grönområden ligger utan tvekan som grund för trivsel. Samtidigt kan nog många hålla med om att det i grund och botten handlar om positiva upplevelser. Upplevelser som tilltalar våra sinnen och eggar vår fantasi: historiska byggnader, gamla hus, arkitektoniska hugskott, unika inslag i stadsmiljön, det storslagna, det lilla, det estetiskt tilltalande. Det kan handla om byggnader och artefakter som har en unik historia - de har en berättelse - en poet eller en konstnär skulle drista sig till att dessa föremål är besjälade; de berikar staden.

Man kan med en viss nostalgi konstatera att 60- och 70-talets hårdföra politik inte tagit hänsyn till dessa värden: vilket lett till att merparten av Sveriges städer blivit likriktade till utseende och utformning. Många unika och gamla byggnader har i Borås fått gå samma öde till mötes, vilket gör att vi måste förvalta och vara rädda om de byggnader som är kvar.

En sådan byggnad är restaurang Trägårn. Byggnaden - belägen nedanför Krokshallsberget i närheten av järnvägsstationen - utmärker sig genom sin unika arkitektoniska utformning. Byggnaden i sig är en sekelskiftsbyggnad i trä och påminner både till det yttre och till det inre om en alpstuga.

Trägårn har bedrivit krogverksamhet sedan 30-talet, och har under det sista decenniet satt Borås på musikkartan. Trägårn blev för några år sedan av flera artister utsedd till Sveriges bästa rockklubb och har fått mycket beröm för sina lokaler, som enligt flera artister skapar en känsla av närhet till publiken. Klubbar som Kashmir, Lyckliga Gatan, Bättre än igår, Soulclash, Shanty Town, Club Epsilon med flera har bokat upp åtskilliga utmärkta artister genom åren vilket har berikat kulturlivet i Borås.

Trägårn är förövrigt det enda stället i Borås där det går att dansa eller lyssna till alternativmusik, vilket gör klubben till en unik mötesplats för människor som delar ett genuint musikintresse. Därför tycker jag – och många med mig – att det är extra beklämmande att skyddet för byggnaden förmodligen kommer att hävas i det nya planprogrammet. Vilket i sämre tider kan innebära att ägarna väljer att riva byggnaden och uppföra lägenheter eller något annat kommersiellt mer gångbart. Vilket vore ytterst olyckligt – för kulturlivet men också för Borås som stad. Trägårn är mer än en byggnad, därför duger inte argumentet att det räcker med att flytta verksamheten till ett annat ställe.

Trägårn är ett stycke historia, arkitektur och kultur. Trägårn är en del av Borås. Jag skulle vilja avsluta med ett tänkvärt citat av stadsmiljörådet och en vädjan till att skyddet skall kvarstå planprogrammet:
”Staden är vårt äldsta konstverk, ett konstverk som hela tiden förnyas. Staden är också vårt gemensamma vardagsrum. Vi har fått staden av våra förfäder och skall överlämna den till våra barn och barnbarn”.

// Debattartikel skickad till Borås Tidning