Bateson och cybernetiken

Läser texter av Gregory Bateson och om cybernetik för tillfället – och tänkte dela med mig av ett fiffigt exempel från boken ”Där Änglar Är Rädda att Gå” (titeln anspelar på ett engelskt ordspråk). Bateson är högintressant idag, speciellt när ekologi, systemteori , cybernetik och ekosemiotik kan användas för att förstå vår tids största problem: t.ex. hur ekosystem rubbas, miljöförstöring och antropogena klimatförändringar. Här kommer ett lite roligt och pedagogiskt exempel som visar hur epistemologiska (vad vi kan ha kunskap om) brister finns inbygga överallt omkring oss, och att vi är tvungna att leva med dessa:


Inställningen är en liten låda med en vanlig termometer på utsidan, som den boende kan se och som talar om temperaturen i huset i inställningsapparaturens omedelbara närhet. Den här termometern påverkar inte värmesystemet i huset utom via den boende, om och när han tittar på den. Samma lilla låda innehåller också en annan termometer, som vanligtvis är osynlig. Den termometern är en tunga, gjord av två metallsträngar som sitter ihop. Dessa strängar är av olika metaller med kontrasterande termiska karaktäristika, på så sätt att den ena metallen expanderar mer än den andra när de hettas upp. Av detta följer att när tungas hettas upp böjs den; och graden av dess böjning är ett mått på temperaturen i varje ögonblick. När de förenade metallerna böjs eller rätas upp påverkas en elektrisk strömbrytare som sätter på värmepannan när temperaturen faller under en viss nivå och stänger av den över en viss nivå. Denna apparat bestående av två metaller mäter inte temperaturen o förhållande till t.ex. grader Celsius eller Fahrenheit, som vi vanligen tänker oss en termometer. Vad den gör är att mäta temperaturen i förhållande till de övre eller nedre trösklar som bestäms av den boende, som genom att vrida på knappen kan "ställ in" termostaten. När han vrider på knappen rör han den andra halvan av den elektriska kontakten antigen närmare eller längre ifrån metalltungans ände, så att en större eller mindre temperaturförändring krävs för att slå på strömbrytaren.

Genom att vrida på knappen kan den boende således ändra de gränser mellan vilka temperaturen kan variera innan pannan sätts på eller stängs av genom att flytta trösklarna uppåt eller neråt. Det finns för den mesa en visare fäst vid knappen som pekar på en Fahrenheit eller Celsius-skala och som indikerar den medeltemperatur kring vilken det termostatiska systemet förväntas fluktuera. Denna information är missvisande genom att den ger intryck av att den är medeltemperaturen som kontrollerar termostaten. Termostaten vet ingenting om medeltemperaturen utan kontrolleras av tröskelvärdenas maximum eller minimum. Vi kan t o m säga att husets temperatur inte kontrolleras när den är mitt emellan trösklarna. Systemet är med andra ord "felaktiverat", som en ingenjör skulle säga, trots att visaren på den rörliga knappen ger sken av att det är "mål-aktiverat".

Denna lilla epistemologiska lögn - denna falsifiering av hur vi vet vad vi tror vi vet - kännetecknar den kultur vi lever i, och med dess starka betoning av inriktningen på begär. Den lilla lådan i matsalen, inställningen, är en intressant på så vis att lådan befinner sig på gränsen [”interface”] - mötesplatsen - mellan den boendes värld och maskinens värld.
Den vanliga termometern och visaren på knappen ger information åt den boende. Resten av systemet, med sina egna sinnesorgan och efferenta banor, är inriktad på värmesystemets inre funktionssätt. Vi är nu i den positionen att vi kan tänka kring detta systemets ekologi och epistemologi, vilket också kan tjäna som ett exempel på vad som annorstädes menas med "system".

Vi tänker oss att den boende inte är hemma och har lämnat det mekaniska systemet att fungera oövervakat. Inställningen kan inte ändra sig själv och husets temperatur kommer att fortsätta att fluktuera inom de satta gränserna, det par fixa punkter mellan vilka det har sin "frihet". Inställningen "bestämmer" dessa fixa punkter och det är denna bestämning som jag kallar för struktur. Mellan dessa gränser finns en lucka, som inte beskrivs i systemets "struktur". Denna lucka är ofrånkomlig och samtidig nödvändig. Den kan göras mindre genom att öka termostatens upplösning och närma de övre och nedre gränserna till varandra. Men luckan består. Vi befinner oss på en punkt där den diskontinuerliga funktionen hos en digital till-och-från mekanism möter en analog, kvantitativ och kontinuerlig varierande egenskap hos det som skall beskrivas och kontrolleras.

På denna punkt och på alla sådana punkter kommer beskrivningen att ha en lucka, och det är just på dessa ställen som vårt språk och visarna på våra maskiner oftast konspirera för att dölja existensen av luckorna.