2009-02-10

Stadens ekologi: ett svar

Johannes Åsberg noterar att det pågår viss aktivitet bland de gröna om hur man skall se på staden och hur man kan/bör utforma politiken för en hållbar stad – även om debatten är i sin linda, så hoppas jag att det kan bli en spännande och givande debatt framöver.

Som Johannes noterar är det viktigt att lämna tanken på staden som någonting negativt:

Istället för den romanticistiska 1800-talssynen på staden som en omänsklig och i grunden "onaturlig" livsmiljö (a la Morris) börjar man se staden för vad den är, en specifikt mänsklig ekologi. Målet blir då inte att till varje pris bryta sönder och plocka isär staden (för att göra den mer "naturlig"), utan istället att ta vara på och vårda den urbana organismen.

Den Arkadiska synen på naturen kontra staden fick radikala konsekvenser redan under renässansen och får idag anses vara inbakad i den västerländska tankeekologin; denna syn har sprungit ur den framväxande dualistiska klyftan mellan natur och kultur. Olyckligtvis användes denna idealisering av naturen och den olyckliga detronisering av staden, som en hävstång till ökad exploatering och underkuvande (Merchant 1994:30). Jag är övertygad om att vi måste släppa bilden av staden som någonting negativt och någonting som är ställd gentemot den orörda naturen för att kunna bedriva en hållbar politik – inte minst bör vi jobba med våra språkspel om vi skall tro på performativitetstanken (J.L Austin,Wittgenstein, Butler och Ryle).

Jag har själv nuddat tanken om att vi bör se staden som ett känsligt ekosystem och hade tänkt skriva ett längre inlägg om staden inom kort – men Johannes Åsberg har formulerat en spännande fråga som jag inte kan låta gå obesvarad: vad menar man med att staden bör ses som en ”ömtålig” ekologi. Johannes gör också ett intressant försök till att definiera två urbanekologiska skikt (eller strata): den fenotypa- och den genotypa skiktet, och menar att det främst är genotypa skicket som bör mana till ”försiktighet”:

Låt oss ta ett konkret exempel. Den täta och levande blandstaden längs Andra långgatan är en ekologi som många uppskattar och vill leva i. Betyder det att vi ska vara "varsamma" med Andra Långgatans "ömtåliga" ekologi? Jag skulle säga att det beror på om vi menar gatans fenotyp eller dess genotyp. Andra Långgatans fenotyp förändras nämligen ständigt, det är inte alls samma gata som för tio år sedan. Nya butiker, gallerier, caféer, barer och restauranger öppnar ständigt och gamla försvinner. Människor kommer och går. Hur Andra Långgatan kommer att se ut om tio år, vilka ställen och människor som kommer att vara där då, kan vi inte veta. […]
Det intressanta med Andra Långgatan är inte dess fenotyp. Det som är själva grejen med Andra Långgatan och det som verkligen är värt att skydda är dess genotyp. Det är nämligen inte någon underlig slump att just den gatan är så levande. Det finns många gamla hus, vilket ger relativt låga hyror. Det finns många mindre lokaler, vilket skapar utrymme för många mindre verksamheter. Det är lätt att ta sig till, in i och genom området, vilket ger stort underlag för verksamheter. Det finns en blandning av funktioner (bostäder och lokaler för arbete/handel/nöjesliv), vilket ger folkliv på många tider av dygnet. Så länge denna genotyp finns där så kommer roliga fenotypiska effekter att uppstå. Den stora uppgiften är inte att bevara de fenotypiska effekterna utan odla den urbana genotypen. Olika urbanekologiska genotyper ger olika fenotypiska effekter. Vi måste börja fråga oss vilka urbanekologier som är hållbara och ger de fenotypiska effekter vi vill ha och aktivt arbeta för att underlätta framväxten av sådana ekologier

Det är lätt att hålla med i resonemanget; att vi måste börja fråga oss vilka urbanekologier som är hållbara är en viktig poäng; det finns dock ett viktigt frågetecken. Frågan är om det går överhuvudtaget några gränser mellan det genotypiska kontra fenotypiska i ett neomaterialistiskt perspektiv. Hur staden konstitueras är en oerhört komplicerad och komplext fenomen – jag är övertygad om att det sker en ”dubbelartikulation” mellan en stads fenotyp och dess genotyp vilket gör processen än mer komplicerad och oförutsägbar. En stads ekologi konstitueras inte enbart av emergenta fenomen av självorganiserande flöden av materia, energi, varor, människor, kultur, tankar MEN också av ”tecken” (Se ekosemiotik).

Denna osäkerhetsprincip – menar jag – manar i sin ”form” till en försiktighet – samma sak gäller med de biologiska ekologierna. Rent retoriskt – för att visa min poäng - kan man fråga vad som händer med stadens ekologi och dess flöden när man bygger en fyrfilig motorväg rakt genom staden – precis som jag skrev innan så är staden en integrerad del av den värld som den får sin näring av; skiljer man (eller stryper/täpper igen) vissa flöden så kan delar av staden vissna, för att använda sig av en biologisk term. Och precis som Jonas skriver så är den klassiska mekaniska/linjära sociala ingenjörskonsten olämplig: vi kan inte exakt förutsäga vad som kommer att blomma upp eller vissna ned. Därför anser jag att den klassiska sociala ingenjörskonsten ofta är skoningslös och blind i sin framfart – och är diametralt motsatsen till den mer organiska och neomaterialistiska analysen av staden: som är mer försiktig och lyhörd.

Många av oss som är hyfsat unga (nåja) tycker det är oerhört märkligt att politiken var så skoningslös mot städerna på 50-60 och 70-talet när den sociala ingenjörskonsten hade sin topp; den ekologiska "ömtålighetstanken" är dess motsats.

Media om detta (1,2,3) och bloggare (1,2,3,4)

, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

9 kommentarer:

johannes sa...

@ heiti: Johannes här! Jag håller med dig, det viktiga är att se att det avgörande för den urbana självgenerationen ligger under den urbana "huden" (i form av specifika klubbar, caféer, barer, butiker etc). Men kanske har du rätt i att det är för enkelt att dela upp det i geno/feno.

Vad jag ville trycka på var att *även* om det handlar om flöden/emergens etc så är orsakerna bakom urban dynamik/entropi varken ogripbara eller mystiska, utan väldigt konkreta. Vilket jag har en stark känsla av att vi är överens om. :)

Heiti Ernits sa...

Hej!

(Btw. ser ut som jag hade fått hjärnsläpp angående namnet! Sorry, fixat nu)

Ja, inte mystiska, väldigt konkreta på ett ontologiskt plan, men kanske inte alltid oåtkomliga för vår intellektuella förmåga (på ett epistemologiskt plan) är jag rädd; det är ju därför mycket av den neomaterialistiska ontpolitiken sker steg för steg - lite Deweyansk trial and error; eller evolutionär mikropolitik eller social hackerkonst...ja, vad man nu vill kalla det :)


Skulle också vilja återkomma till grönområden - t.ex. vet jag inte om jag håller med om Andes Wallners(MP) - kanske medvetet tillspetsade - utrop om att bygga över koloniallotterna; Hade varit kul att ge sig på detta via neomaterialistisk analys :)

Johannes sa...

@ heiti: Ingen fara (men en Jonas är kvar i texten...).

Vad gäller epistemologin: Grejen är ju att vi varken kan eller behöver veta det exakta utfallet, men vi kan och behöver ha ett hum om vilken typ av utfall det blir.

Vattnar du en planta kan du inte förutsäga exakt hur den kommer att se ut, men vattnar du den med bensin kan du med ganska stor sannolikhet säga att den får svårt att leva.

Urbant liv (precis som annat liv) behöver vissa grundläggande förutsättningar. Och det är därför (för att koppla till kolonilotterna) utglesning är så farligt.

Kolonilotter är väl jättetrevligt för de som gillar sådant. Men varför måste de vara horisontellt utspridda i enklaver? Du kan ha dem på innergårdar, på tak eller på terrasser samexisterande med tätt, urbant liv.

Det borde väl funka med NM-analys? Affirmera, plussa på, bygg!

Heiti Ernits sa...

”Grejen är ju att vi varken kan eller behöver veta det exakta utfallet, men vi kan och behöver ha ett hum om vilken typ av utfall det blir.”

Ja, man kan framställa en hypotes, man kanske kan gissa sig till några eventuella scenarier; dock med reservationen att det kanske inte allt blir som man tänkt sig – det kanske till och med får motsatt effekt(!) av vad som avsågs från första början. Exemplet med ”bensin och plantan” och mitt exempel med en ”fyrfilig motorväg” får väl anses som ett oerhört ingrepp i ekosystemet, vilket med hög sannolikhet kommer att påverka ekosystemet oerhört kraftigt: blomman dör – delar av staden vissnar. Däremot är det mesta av aktiviteten inom ekosystemet inte av lika tydligt karaktär. Det neomaterialistiska perspektivet pratar ju också om självorganisering – strukturer som uppstår (emanerar) utan åndamålsenliga mänskliga intentioner: det finns alltid ett mått av irreversibilitet, indeterminism och slump.

Utglesning innebär ju, ur ett NM-perspektiv, att intensiteterna i flödena späds ut och förflackas (bild: vindtunnel) - att turbulensen (som uppstår i en förtätning) minskas är på så sätt negativt. Turbulensen (för att prata med Lucretius) skapar rörelse, krockar, intensitet, liv: vilket konstituerar en levande och dynamisk stad.

Att ha kolonilotter i fotbollsplanliknande områden håller jag med om att det kanske är inte så lyckat. Jag tror att det är viktigt att vi har de – det socialpsykologiska komponenten är viktig för tvivsel (det finns säker sätt att analysera detta ur ett MN-perspektiv med). Det hade ju varit mycket mer dynamiskt, är jag övertygad om, att ha dessa mer frekvent förekommande(!) och mer utspridda som ett lapptäcke över hela staden: på hustak, centrum, innegårdar, osv. osv. Så jag tror egentligen att vi är överens här :)

Det är snarare sådana binära uttalanden som att ”bygg över koloniallotterna” som man reagerar mot...

Affirmera, plussa på, bygg, och våra och ta hand om! ;)

johannes sa...

@ heiti: Ja, jag håller med dig! :)

ps. Gillar f.ö. att du ersatte genotypa/fenotypa "skikt" med "skick". Det gav ett skönt heideggerianskt stuk på resonemanget. ;) ds.

Thomas Svensson sa...

Jag håller med dig, Heiti, om svårigheterna att förutsäga något om våra eventuelle ingrepp. Några exempel:

I Borås var på sextio- och sjuttiontalet Sjöbo torg ett levande centrum i den norra stadsdelen. Jag stod djälv där många gånger och samlade in pengar eller sålde tidningar. Det fanns butiker av olika slag och en trogen strospopulation. Dödsstöten kom när man lade ner systembolaget! Efter det misstaget gick torget en långsam död till mötes, men det var inte så lätt att förutsäga.

Teatern i Borås stadspark revs en natt för att hindra eventuella protester och detta illdåd ondgör man sig över än idag. Jag minns emllertid att bakgurunden var den eländiga arbetsmiljön som gjorde att skåpdespelare och annan personal krävde ett nybygge och också fick det. Efter några år av en teaterlada endast utnyttjad som pissoar för alkisar, tog man rivningsbeslutet.

Allmänt har jag fått uppfattningen att mycket av sextiotalets rivningshysteri i Göteborg och Borås mottogs med glädje av de som tidigare bott i dessa "råtthål" och som välkomnade toalett, dusch och kylskåp. Att man gick för långt och sedan ångrat sig var iinte så lätt att förutsäga.

Men jag håller med, varsamhet är en dygd, när man stör ekologoier.

Heiti Ernits sa...

Johannes:

Jösses - jag stavar som en kratta, med det är ju i och för sig ingenting nytt. Kanske en freudiansk felskrivning(?) läste ju lite Heidegger häromdagen ;)


Thomas:

Intressanta konkreta exempel du tar upp; det är bland annat därför jag mostsatte mig så krafigt planerna att trägårn skulle rivas. ja, och denna glädje bottnade i någon slags "strävan-att-befria-sig-från-det-gamla" - rör upp sedementen/riv ned och bygg nytt - delvis byggd på någon slags utopisk framtidsopitism antar jag.

Anonym sa...

I will not concur on it. I assume precise post. Expressly the appellation attracted me to study the sound story.

Anonym sa...

Amiable brief and this post helped me alot in my college assignement. Thank you for your information.