GMO och levbara ekologier

Torbjörn Fagerström, prof. i teoretisk ekologi, angriper miljörörelsen i DN-Debatt, som enligt honom sprider obefogad skräckpropaganda när det gäller genmodifierad mat (GMO). Visst kan det finnas delar av miljörörelsen som reagerar ryggmärgsreflexmässigt, och visst kan kritiken ibland vara högljudd - men man bör se reaktionen som en sund skepsis; samtidigt tycker jag att Fagerströms kritiska artikel i sig är alltför okritisk. För frågan är minst sagt komplex. Det räcker inte med att påstå att vi kan ”effektivisera” jordbruket eller skapa på resistenta grödor för att möta klimat- och miljöproblem; men det räcker inte heller att stämpla GMO som någonting onaturligt och per definition som någonting farligt (Läs Jimmy Sands inlägg) - utan vi bör prata om ”levbara ekologier”.

Ett ekosystem är ett oerhört komplex system som inte ”känner” några gränser mellan åkermark, människor, teknik, politik, länder eller ekonomi. Kunskapen om hur våra biologiska ekosystem hänger samman är oerhört rudimentärt (jag frågade en välrenommerad biolog häromåret om vilken roll Hasselmössen hade i det lokala ekosystemet – svaret var att vi nästan ingenting vet om hasselmöss, än mindre om vilken roll de spelar i ett ekosystem), och kunskapen om hur ekosystem påverkas i framtiden av olika ”faktorer” vet man egentligen ännu mindre om. Det enda vi med säkerhet vet idag är att vi inte vet hur GMO kommer att påverka våra ekosystem: vare sig det handlar om de biologiska eller de sociokulturella.
Vi vet däremot att många av de sociokulturella effekterna har varit förödande i delar i världen. T.ex. bönder som har blivit stämda av Monsanto för patentintrång efter att ofrivilligt fått genmodifierat utsäde spritt till sina åkrar, och som sedan slagit ut den ursprungliga grödan. Eller när Indiska bönder lockades av Monsanto (via attraktiva ingångsavtal) att satsa på GMO bomullsgrödor utan att för den skull informeras om konsekvenserna: det slutade med att otaliga bönder ruinerades på grund av ökade omkostnader i form av licensavgifter, behovet av speciella växtgifter och gödningsämnen (vilket bland annat lett till en omfattande självmordsvåg i Indien). När vi betraktar konsekvenserna så kan vi inte längre stolt prata om ”levbara ekologier”.

Dessa problem är faktum – att GMO skulle vara lösningen på framtidens problem bör man vara oerhört skeptisk inför, det är enbart lösa spekulationer som kan visa sig ha oerhörda konsekvenser för våra ekosystem. När Torbjörn Fagerström pratar om ”vetenskapliga belägg” så betyder det i detta fall ingenting. ”Vetenskapen”, som Fagerström förmodligen pekar på, kan inte ”greppa” hela detta breda spektrum av effekter som GMO utgör på våra ekosystem. Vetenskapen kan i bästa fall komma fram till att gröda X är resistens mot kyla och att gröda X kanske inte är skadlig för den mänskliga organismen. Men tar denna forskning hänsyn till patent, ekonomi, politik, samhälle, teknik och människor?
Vi vet inte heller hur en storskalig GMO satsning skulle slå på den oerhörda diversitet som våra biologiska ekosystem idag besitter – vi bör också vara oerhört noga med att påpeka att många av de ändringar som sker inom ekosystem är irreversibla.

Vandana Shiva skriver (Citat via Chris) :
Through patents and genetic engineering, new colonies are being carved out. The land, the forests, the rivers, the oceans and the atmosphere have all been colonized, eroded and polluted. Capital now has to look for new colonies to invade and exploit for its further accumulation /…/ Resistance to biopiracy is a resistance to the ultimate colonization of life itself - of the future of evolution as well as the future on non-Western traditions of relating to and knowing nature. It is a struggle to protect the freedom of diverse species to evolve. It is a struggle to protect the diverse cultures to evolve. It is a struggle to conserve both cultural and biological diversity.