Med tanke på Rysslands reaktion på detta i melodifestivalen, så är jag högst osäker ifall jag överhuvudtaget borde skriva detta; men låt gå. Ni som har följt bloggen vet att jag kommer från den forna Sovjetrepubliken Estland – följaktligen är jag en tvättäkta finlandsfärjeflykting.
Gamla minnen drabbade mig som het ånga från ett bastuaggregat när jag häromsistens bläddrade genom gamla foton: skoluniform, röd skarf, Lenin-pins fastnaglad på bröstfickan och utrustad med sånger - utgjorde man ett mönstergillt standardexempel på en skolelev. Alltid redo. Det starkaste minnet är inte – som man skulle kunna tänka sig - den oerhört hårda disciplinen, den undermåliga skolmaten, de omfattande diktamen och läxförhören eller lärarnas hårdhänthet -- utan det faktum att vi sjöng sovjetiska sånger varenda morgon. Inte minst kan jag fortfarande återge melodin och sångtexten – trots mitt guldfiskminne – till den låt som ändå kan sägas sammanfatta hela den framstegsmättade och överoptimistiska andan som rådde i Sovjetunionen. Jag har hittat låten – ”May there always be sunshine” (den musikaliskt allmänbildade kommer säkert notera att Björn Ulvaeus har baserat hitlåten ”Gabrielle” tillsammans med Hootenanny Singers på samma låt):
2009-03-19
Klimatsångkontest
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det här var baske mig det bästa inlägget jag läste någonstans på mycket länge. Du borde använda det som grund för en debattartikel till någon av landets större tidningar, tycker jag.
Må fint och hälsa kära gamla fina idylliska storstaden Borås där solen alltid lyser och ingen nånsin är ledsen, från mig.
Hälsningar Tony
haha! Tack! Kände mig lite okynnig häromsistens - kanske lite för raljant för mitt eget bästa :)
Vi saknar dig i Borås!
Skicka en kommentar