Med tanke på Rysslands reaktion på detta i melodifestivalen, så är jag högst osäker ifall jag överhuvudtaget borde skriva detta; men låt gå. Ni som har följt bloggen vet att jag kommer från den forna Sovjetrepubliken Estland – följaktligen är jag en tvättäkta finlandsfärjeflykting.
Gamla minnen drabbade mig som het ånga från ett bastuaggregat när jag häromsistens bläddrade genom gamla foton: skoluniform, röd skarf, Lenin-pins fastnaglad på bröstfickan och utrustad med sånger - utgjorde man ett mönstergillt standardexempel på en skolelev. Alltid redo. Det starkaste minnet är inte – som man skulle kunna tänka sig - den oerhört hårda disciplinen, den undermåliga skolmaten, de omfattande diktamen och läxförhören eller lärarnas hårdhänthet -- utan det faktum att vi sjöng sovjetiska sånger varenda morgon. Inte minst kan jag fortfarande återge melodin och sångtexten – trots mitt guldfiskminne – till den låt som ändå kan sägas sammanfatta hela den framstegsmättade och överoptimistiska andan som rådde i Sovjetunionen. Jag har hittat låten – ”May there always be sunshine” (den musikaliskt allmänbildade kommer säkert notera att Björn Ulvaeus har baserat hitlåten ”Gabrielle” tillsammans med Hootenanny Singers på samma låt):
Vad vill jag ha sagt med detta? Naturligtvis kan man ju njuta av låten ifall man är lagd åt det hållet. Låta sig besjungas helt enkelt. I övrigt visar detta – jag åberopar mitt minne som bevis – på det noga utstuderade programmet för upprepningspropaganda. För visst kände vi kraften, gemenskapen och framstegsoptimismen – man bara kände hur folk trivdes i kolchoserna och hur solen ständigt lyste över de välputsade stridsvagnarna – kanske. Att det inte förhöll sig så i verkligheten spelade ingen roll – ungefär som med regeringens klimatpolitik: det har snackats om Det i två och ett halvt år – nu kommer propositionen som visar ännu fler siffror. En procent slank han diiit och een proceent slaank han diit - och seen slank allt i diiket. Låt oss sjunga genom klimatförändringarna mina bröder och systrar!
2 kommentarer:
Det här var baske mig det bästa inlägget jag läste någonstans på mycket länge. Du borde använda det som grund för en debattartikel till någon av landets större tidningar, tycker jag.
Må fint och hälsa kära gamla fina idylliska storstaden Borås där solen alltid lyser och ingen nånsin är ledsen, från mig.
Hälsningar Tony
haha! Tack! Kände mig lite okynnig häromsistens - kanske lite för raljant för mitt eget bästa :)
Vi saknar dig i Borås!
Skicka en kommentar