Jag vill dela med mig detta essäutkast som handlar om hur man kan se på städer ur ett ekosofiskt perspektiv; texten skrev jag inom ramen för ekofilosofikursen. Essän avslutas med en fråga:
Frågan är om vi kommer att kunna se städer med andra ögon? Älska städer, med dess myllrande mångfald av uttrycksformer och liv? Vi vantrivs i kulturen, yttrade den något pessimistiska Freud, men kan vi trivas i våra naturkulturer - denna symbios mellan det naturliga och artificiella – vilket kan vara fröet till en återidentifikation med vårt sammanhang – växter, djur, kulturer, städer, artefakter? Att älska sin stad, kan vara en början -- men relationen underlättas (eller blir ömsesidig!) ifall vi börjar se staden som någonting levande och ömtåligt – och som en del av oss själva.
3 kommentarer:
OOH! Jag kan bara kort konstatera att då är vi två! Två som just nu intresserar sig för den emotionella relationen till staden. Ser således potential för fler intressanta seminarier i höst =) Låt oss tala vidare vid tillfälle.
Btw, jag har inte gjort synlig min output ännu, mer än denna deltext:
http://evelinawahlqvist.blogspot.com/2009/08/citybelonging-city-freedom-gives-city.html
Kul! Låt oss bygga vidare kring detta i höst; jag tror att "city[be]longing" eller "att älska urbana ekologier" kan en viktig strategi för en "uthållig utveckling" med allt vad det innebär...Vi är inte newtonska biljardbollar som studsar mot varandra på måfå - we are interlinked :)
Indeed we are :)
Du har en viktig poäng där:
Kärlek till... gör oss måna om...
Skicka en kommentar