Vädersnackis

Ibland med glimten i ögat på en kafferast, andra gånger mer seriöst menat, hör man ifrågasättandet av klimatförändringarna (där den globala medeltemperaturen ökar) i relation till denna härliga köldknäpp som valt att barrikera sig på våra berggrader. Förväxlingen kan delvis komma ur sammanblandningen av klimat och väder. Väder kan definieras som de atmosfäriska egenskaperna i ett visst ögonblick i ett specifikt område under en begränsad tidsrymd; vilket gör att vädret kan växla kraftigt från dag till dag. Väderleken avser vädret under ett par dagar upp till några veckor. Klimatet, däremot, avser den statistiska egenskapen hos vädret över en lång tidsperiod på ett globalt plan. Klimatet har en historisk (fastställd) komponent men också en förväntad (grovkornig) riktning, baserad på klimatmodeller som skall avspegla de atmosfäriska egenskaperna och mekanismerna. Exempelvis klimatgasernas isolerande verkan på atmosfären.

Dessutom vet man att en förhöjd global medeltemperatur, det vill säga, varmare global klimat, medför olika slags effekter på vädret generellt: ökad nederbörd på vissa håll, mer torka på andra håll, ökad antal stormar och extrema väderförhållanden. Dessutom kan amplituden på olika väderfenomen öka - vilket mycket väl kan betyda att vädret under en period och område kan få större variationer än brukligt: vilket ibland kan bekräfta känslan av att det blir varmare och ibland den motsatta känslan.

Dessutom rekommenderar jag varmt Uppsalainitiativet för mer ingående läsning kring klimatproblematiken.

Klimat, Kyla, klimatförändringar

Glädje i politik och förvaltning

"Ty för att med en gång äntligen säga det klart: Människan leker bara när hon i ordets fulla bemärkelse är människa, och hon är bara helt och hållet människa när hon leker."
-- Schelling

Med få undantag är Spinoza en av de få filosoferna i historien som på allvar försökt sig på en slags känslofilosofi. Under den rationella eran, grovt sett från Descartes och framåt, sattes känslor inte sällan i motsatsförhållande till förnuft eller rationalitet. Man började göra en skillnad på känslor och tankar – där känslorna kategoriserades som någonting lägre, närmare naturen och djuren. Känslor blev någonting oönskat som stod i vägen för det ’rena förnuftet’. Filosofin och vetenskapen skulle inte befatta sig med någonting så lågt som känslor. Känslor skulle undantryckas, det djuriska i oss skulle begravas under rationalitetens fernissa. Spinozas filosofi gick åt motsatt håll: glädjen (”laetitia”) var det som skulle lyfta mänskligheten och människan till ett ”högre tillstånd” av perfektion – ju starkare den aktiva känslan (”affektio”), desto större frihet och förståelse, menade Spinoza. Märk: Det här var innan romantiken.

Filosofen Arne Naess, har vidareutvecklat Spinozas känslofilosofi, och menar att glädje, nyfikenhet och leklust, är viktiga faktorer för en livsfilosofi oavsett om det handlar om vardagsspörsmål, politik eller vetenskaplig arbete. Vidare menar Naess att man aldrig skall sluta leka: det är viktigt att fortsätta leken som ett sätt att utforska världen -- hela livet. Man pratar om Homo Ludens, den lekande människan.

Det känns extra glädjande att lek, nyfikenhet och experimentlusta lite varstans (ex: inom förvaltningsteori, samhällsvetenskap) nu lyfts fram som viktiga – ibland avgörande! – faktorer när svåra och komplexa problem skall lösas. Det är viktigt med positiva, snarare än alltför negativa målsättningar. Spinoza har lärt oss att negativa känslor ("tristia"), får människan och tanken att ”krympa”. Svein Jentoft (2006:9)

”This suggests that ludism (a term of Latin origin meaning playfulness) would be one way of stretching the limits of governability [...] the design of governing systems should be to ‘attend to the problems of maintaining both playfulness and reason as aspects of intelligent choice [...] it is better to make small mistakes [...] [that is much] better than making big mistakes that bring us to a point of no return, where learning results in regret rather than wisdom [...] playfulness is not the opposite of rationality but makes good sense when the governing system and the system-to-governed, in an fisheries and coastal setting, are diverse, complex, dynamic and vulnerable.”

Tillägg 15 Jan 2010, 10:52: Tack för påpekandet Marcus; Självklart skall vi koppla samman detta med höstens bloggdiskussioner kring "Lulz och Serious Bussiness".

Premiär för Grönt Café

Alla är högst välkomna till Grönt Café nu på torsdag! Det bjuds på fika och spännand föreläsning med Ida Nilsson och Ian Fiddies från Miljöförbundet Jordens Vänner. Föreläsningsduon kommer att berätta om sina erfarenheter från COP15 och om möjligheterna att påverka klimatet lokalt. Kom dig och mingla eller lyssna! Alla är välkomna!

Hemgården på Södra Torget, klockan 18:30, Torsdag 14/1

Facebook Event: http://tinyurl.com/ydw2jle

Tillväxt och självbevarande

[C]hemical serf-preservation and collective growth is at the bottom of everything else that charactarises the behaviour of living things. Every living thing is a sort of imperialism, seeking to transform as much as possible of its environment into itself and its seed. [...] We may regard the whole of evolution as flowing from this ’chemical imperialism’ of living matter. Of this, Man is only the last example (so far). He transfors the surface of the globe by irrigation, cultivation, mining, quarrying, making canals and railways, breeding certain animals, and destroying others; and when we ask ourselves, from the standpoint of an outside observer, what is the end achieved by all these acivities, we find that it can be summed upp in one very simple formula: to transform as much as possible of the matter on the earth’s surface into human bodies. Domestication of animals, agriculture, commerce, industrialism have been stages in this process. When we compare the human population of the globe with that of other large animals and also with that of former times, we see that ‘chemical imperialism’ has been, in fact, the main end to witch human intelligence has been devoted.

Bertrand Russel, “An Outline of Philosophy”, s. 22

Pessimistiskt, insiktsfullt eller ett krasst faktum? Kan vi komma från "as much as possible" till "as much as needed", och då uppstår naturligtvis frågan: hur mycket är "needed"?

Erlandsson – (Var)ulv i fårakläder?

Glädjeyran och eurofin kring vargjakten – som i förhållande till vargbefolkningen snarare borde benämnas: slakten – tycks vara omåttlig. Vargfrågan tycks bifurkera opponenterna i två diametralt motsatta läger – endera ett illa undertryckt hat eller en stark empati mot detta ståtliga djur. Frågan är högst märklig, speciellt med tanke på att det politisk-filosofiska imperativet gällande populationsförvaltningen genom historien i Sverige varit förbundet med vetenskaplig expertis. Vargfrågan och fisket har varit de två stora undantagen från detta imperativ - där kulturella faktorer och, en stark, men liten opinion fått styra frågan. Inte minst ekonomin – sett ur ett snävt introspektivt perspektiv. Att vargen fyller en viktig roll i våra ekosystem och bidrar till den biologiska mångfalden vet man sedan länge; dessutom har Sverige förbundit sig att följa FN:s konvention om biologisk mångfald. Man vet också att vargstammen med sina fåtal individer – och sin dåliga genetiska variation – inte är långsiktigt bärkraftig. Parallellerna till torskfisken är flera: i vargfallet, liksom i torskfrågan, handlar det om att toppredatorerna selektivt minskas vilket leder till minskat predationstryck, som man vet slår hårt mot ekosystemen; ofta med minskad biologisk mångfald, och en explosion av opportunistiska arter, som följd. I vissa fall kan detta föra med sig oåterkalleliga och fatala konsekvenser.

Man får inte heller glömma påverkan på de sociala systemen (påverkan på samhällen: ex. agrikultur, estetik). Ekosystemstjänsterna – som renar vår luft, binder solenergi till kemisk energi eller gör jorden bördig – är ofta beroende av en hög biologisk diversitet. Detta har Sverige förbundit sig att försvara.

Det ekologiska hänger alltså ihop med det biologiska i en dubbel bemärkelse – det sociala påverkar det biologiska (varghat->opinion->opportunism->slakt) och det biologiska i sin tur det sociala (minskad predationstryck->opportunistiska arter->minskad biologiska mångfald->negativa konsekvenser för biologiska ekosystem [ex jordbruk]). Eller det faktum att vargen i vissa fall tar oskyddad tamboskap (varg->tamboskap->ägare->opinion->vargutrotning).

Men kom ihåg: man vet att det är mest jakthundar som river får!

I Vargfallet finns det ingenting som talar om att avskjutningen skulle vara motiverad ur ett biologiskt perspektiv. Allt fakta tyder på att vargen är oerhört viktig – i sig själv, för biologisk mångfald och våra samhällen - och att den är fortfarande utrotningshotad. Snarare handlar detta om ett starkt kulturellt fenomen där varghatet ikläds i falska argument om ekonomi och/eller äganderätt. Tankesmittan ”varghatet” frodas. Frågan kanske kan förstås ur ett historiskt perspektiv - men samtidigt måste vi försöka skapa nya tankesmittor kring vargen och dess viktiga roll i våra samhällen. Annars finns risken för att vi kommer att trampa vatten i frågan.