Strävan efter realistisk ekonomi

”En ekonom är en person som känner till priset på allt men inte vet värdet på något”
-- Oscar Wilde.

Jag tänkte återknyta till Jimmy Sands intressanta försök att problematisera varför många liberaler ser rött när staten kommer på tal. Detta är i grunden en filosofisk fråga som är starkt förknippad med en specifik världsbild. Jag tänkte ta tillfället i akt och spinna vidare kring detta. Jag tänkte kort beröra den berömda klyftan mellan stat och marknad som Jimmy delvis är inne på, samt diskutera några aktuella ekonomiska teorier som handlar om relationen mellan ekonomi och samhälle: det vill säga: den berömda ekonomiska debatten om ”Shareholders” (intresseperspektiv) kontra ”Stakeholders” (ägarperspektiv).

Jag passar redan nu på att ursäkta för en lång bloggpost; Del två av denna post finns här.

Jag har skrivit tidigare om vikten av att ekonomin inbäddas i sociala och ekologiska strukturer i högre grad än vad som görs idag (”Bröd=vapen”); eller som ekonomen Thomas Donaldsson uttryckte det, vi behöver en ekonomisk teori där ”people matter”, men också att ekonomin måste ta hänsyn till våra ekosystem och de kommande generationerna.

Vi behöver en pragmatisk ekonomi, menar nobelprisvinnaren George Akelof: ”You think about problems in the world”, och fortsätter:”and you ask: can goverment do something about that? At the same time, you maintain you scepticism that goverment is often inefficient”. Innan vi går vidare med den pragmatiska ståndpunkten hos Akelof (nästa bloggpost), bör vi beakta det sista stycket som vittnar om kraften i den ideologiska ståndpunkten som finns hos många ekonomer - och inte minst liberala ideologer - att staten är ineffektiv [1], men också: att staten bör hållas utanför ”marknaden” [2] vilket ofta förfäktas av tongivande, ekonomer (se exempelvis den neoklassiska chicagoskolan). Visst, förvaltning (”goverment”) kan vara ineffektiv, säger Donna J. Wood, men: ”[G]iven what we know about human, organizational, and institutional behavior, government is the most effective vehicle for implementing necessary social controls in support of environmental protection, human rights, and justice”. Låt oss först göra en kort historisk utvikning innan vi går vidare med Akelofs pragmatiska ansats.

Historisk klyfta
Varför existerar denna berömda klyfta mellan stat och marknad när vi kommer till politisk ekonomi? För en Spinozist, som Jimmy också påtalar, föreligger det ingen ontologisk skillnad mellan stat och individ: skillnaden ligger snarare i kvantitet (aggregat av kroppar/tankar och aggregat av aggregat). Samma sak är det med stater och marknader. Ett företag, eller staten för den delen, är likvärdiga organisationer (eller strukturer) som strävar efter självbevarande (”Conatus”) med naturligtvis olika förmåga att affektera och affekteras.

Denna klyfta – må den vara ontologisk, analytisk eller ideologisk - kan delvis förstås ljuset av den västerländska idéhistorien: från Bacon, Descartes till Kant och Locke – och det komplicerade samspelet mellan två till synes divergerande samhällsprocesser: upplysningen och (ny)protestantismens expansion. Tanken om det solitära subjektet och den rationella förnuftiga människan blev en filosofisk dominerade diskurs och genomsyrade (och gör det delvis fortfarande) allt från vetenskap, ideologi och konst till ekonomi. Utan att utveckla tanken ytterligare av utrymmesskäl, konstaterar jag kontrafaktiskt, att Spinozas ontologi förmodligen hade tillåtit en mycket mer pragmatisk politisk ekonomi: där analysen snarare skulle ha haft tonvikten på maximal välfärd för alla medborgare (och andra kroppar: djur, växter, ekosystem) och där den politisk-ekonomiska metodologin snarare skulle handla om att åtgärda patologiska effekter (vare sig det handlar om företag, stater eller andra organisationsformer) än sökande efter optimalitet.

Den politisk ekonomiska klyftan mellan marknad och stat har flerhundraåriga historiska rötter ibland annat i anglosaxisk ekonomisk teori och kan spåras tillbaks till nationalekonomins fader Adam Smith (1723-1790), som argumenterade en laissez-faire (”låt gå”) marknad i den beryktade boken ”Nationernas Välstånd”, men också senare till John-Stuart Mills teorier kring makt och maktens uttryck mellan majoriteten (vare sig det är staten, kyrkan, opinionen eller någon annan godtycklig kraft) och den enskilde individen. Man kan man konstatera att både Smith och Mill skrev utifrån en bestämd historisk situation – med konkreta problem och skeenden i sikte - men också utifrån rådande filosofiska strömningar. Karl Polanyi beskriver i boken ”The Great Transformation” (1957) processen där marknadssystemen expanderade och dess frigörelse från de sociala och politiska strukturerna i vilket ekonomin tidigare var ”inbäddad” i. Denna funktionsseparering (sociologen Anthony Giddens kallar detta för urbäddning) skedde inte enbart mellan ekonomi och de social-politiska strukturerna, men också mellan ekonomi och ”naturen”. Den andra processen (om det nu är rätt att kalla det för en uniform process) handlar delvis om hur ekonomin (eller dess uttryck) påverkar vår syn på världen och våra relationer. Det finns vissa som pratar om alienation och förtingligande. Men det är en helt annan debatt (se Weber; Simmel; Adorno; Fromm; Habermas).

Osynliga handen

Adam Smiths berömda osynliga hand som skulle ”styra” marknadsmekanismerna på ett ”optimalt” sätt, byggde visserligen på en mycket insiktsfull teori kring en serie ”negativa återkopplingar” som skulle få marknaden att ”självreglera” på ett makroskopiskt plan. Teorin – som var före sin tid, och som kan ses som ett försök till ett systemiskt perspektiv – byggde dock på ett antal förutsättningar: enkel marknad, obegränsade resurser, rationella aktörer, starkt socialt tryck (normativa aktörer), inga monopol, inga företagshemligheter, full information, små tidsfördröjningar, närdemokratisk deltagande och fullständig konkurrens (Sterman 2000). Smith var medveten om de mycket förenklade antaganden, och således bristerna hos den självreglerande ”osynliga handen” – men det hindrade inte att tanken om den perfekta självreglerande marknaden så småningom inkorporerades i politisk-ekonomisk praktik. Vilket också sedermera blev frimarknadsförespråkarnas credo, detta trots att Smits utopi aldrig har funnits eller kommer att finnas. Rädslan för oordning (Merchant) och vurmen för linjära och matematiskt (enkla) samband kan sättas i samband med idéströmningar från 1500-talet och fram till vår tid – vilket kanske förklarar tendensen att godta mycket förenklade modeller och förkastandet av alla ”störande moment”: exempelvis att det inte råder perfekt konkurrens, informationssymmetri och att människor beter sig irrationellt och oförutsägbart, eller att det råder en massa makt och intressestrukturer i våra samhällen.

Den politisk-ekonomiska urbäddningen fortgick med den kortsiktiga välfärden som överordnad mål [3] - med makthavarnas och den representativa befolkningens goda minne. Den självreglerande ”osynliga handen” hade satts ur spel för länge sedan (om den nu någonsin varit verksam) samtidigt som (eller tack vare det) en kraftig välfärdsackumulation kunde pågå i Europa genom utsugningen av periferin medan man utropade: ”frihet, framsteg och förnuft” och höll slavar.

Det handlade snarare om många stora och synliga ”Händer” (stora mäktiga företag och stater). Det är som Karl Palmås skriver: ”Ungefär hundra år efter publikationen av Smiths verk tog denna utveckling fart: Delvis genom att massproduktion skapade stordriftsfördelar åt stora företag, men även som ett resultat av olika juridiska beslut kring företagets status och begränsade ägaransvar”. Och som Karl påpekar, växte det ungefär samtidigt fram ett paradigm kring kunskapsinlåsning. Vilket delvis kan förstås i ljuset av dåtidens syn på människan (Descartes/Locke: människan som ett slutet subjekt: ”mina tankar”) – och som då starkt knöts till marknadslogiken via någonting som skulle kunna kallas för en rudimentär socialdarwinism (tänk: företagen som strävar efter överlevnad, marknaden som en kamp där kunskap/innovationer ger evolutionär ”övertag”).

Mill och friheten
John Stuart Mills berömda bok ”Om Friheten” brukar benämnas som ”liberalismens bibel”, har tjänat som inspirations- och argumentationskälla för många liberaler: som ser Mills tankar som ett försvar för den enskilda individens suveränitet och ”fria” handlande. Mill, inspirerad av Bentham, utvecklade en slags nyttomaximerande moralfilosofi (utilitarism) där moraliska principen byggs upp via objektiva, förutsättningslösa och rationella diskussioner i god samtalston, och där den ”bästa” idén blir gällande. Även om Mill problematiserar det faktum att opinionen (”den överväldigande majoriteten”) inte säkert alltid har/får ”rätt” (Mill: 92). Den rationella diskursen hos Mill är delvis grunden till ”rational man” (eller den rationellt kalkylerande ”homo economicus”) som blev den dominerande diskursen inom nationalekonomin. Förutom att sådana kallt kalkylerande människor, och samtalsklimat inte existerar i verkligheten, perverterades Mills tankar när väl inbäddade i den ekonomiska teorin. Av någon anledning fick tanken kring den atomistiska människans själviskhet ett eget liv. De som hävdar att det jag ”gör mot mig själv” enkom kommer på individen, hittar inte stöd hos Mill. Mill - som förespråkade närdemokratiska principer men även lokal social kontroll - var mycket tydlig på de punkterna:

”Det finns ingen som är fullständigt isolerad varelse, det är omöjligt att någon kan företa sig något som allvarligt eller varaktigt skadar honom själv utan att olyckan som åtminstone sträcker sig till hans närmaste omgivning och ofta längre” (Mill: 88)

Detta är ändå intressant: Mill påvisar någonting som även Spinoza skulle kunna skriva under på: att individerna är sammansatta och påverkar varandra. Handlingar som skall fördömas och straffas enligt Mill, kan handla allt från egoism, själviskhet, småaktighet, grymhet, elakhet, girighet eller förslösandet av sin egendom, minskandet av samhällets allmänna tillgångar eller tillfoga andra människor skada (fysiskt eller psykiskt): allt detta (och mycket mer) bör bestraffas dels socialt via lokalsamhället (moralisk klander: fördömanden, ringaktning), eller vid grövre fall, med hjälp av statsmakten (Mill: 86-90). Däremot är Mill mycket noga med att påtala att individen kan göra allt (med sin suveräna kropp) – så länge (!) det absolut inte skadar någon annan eller inskränker på någon annans frihet; som vi inser så finns det exceptionellt få sådana premisser i verkligheten. Mills projekt handlar egentligen om att värja sig mot totalitära strukturer – ett slags värnande om mångfald och tolerans i samhället, med tydliga historiska totalitära skeenden i blickfången. Hur vi kom därifrån till ”själviskhet” och ”egenintressen” som ett patos för ekonomisk liberalism är för mig en gåta. Men samtidigt räknas ju Mill till socialliberalismen.

Både Smith och Mill har fått kritik för att undvika intresseperspektivet – det vill säga de maktstrukturer som driver olika slags samhällsprocesser. Men också för att deras teorier är mycket förenklade och abstrakta modeller som föga avspeglar verkliga förhållanden. Samma kritik riktas mot nutida ekonomisk teori – och inte minst liberal ideologi - som genomsyras av ett atomistiskt, positivistiskt, idealistiskt synsätt (även om det liberala fältet är mer diversifierat än så). Låt oss återvända till den pragmatiska och realistiska ansatsen hos Akelof; jag tänkte presentera den spännande (kanske om man är nörd) diskussionen om ekonomisk teori där man försöker återinbädda det sociala - alltså den motsatta rörelsen som skissas ovan -i nästkommande inlägg om ”Stakeholders versus Shareholders”.

Noter
[1] Man kan problematisera detta påstående djupare, men kort: effektiviteten beror på hur och vad som mäts: en process måste ibland ta tid. Demokratiska eller samhällsdrivna processer kan inte mätas i produktionstermer utan i maximalt mängd långsiktig samhällsnytta; dessutom är sådana processer oerhört svåra att mäta – om ens möjliga.

[2] Det är felaktigt att prata om en ”marknad” – det finns hierarkier av katedraler och bazaarer: marknader skapas och omskapas ständigt; se detta inlägg av Rasmus.

[3] Välfärd kan definieras på många olika sätt; men enligt den urbäddade/frikopplade ekonomiska teorin, räknas inte externaliteter med i ekvationer (dvs: förstörd miljö, hälsoaspekter eller utslagna människor) vilket snarare kan öka tillväxten om enbart bruttonationalprodukten avses (Se Herman Daly)

Källor

John Sturat Mill -"Om friheten". Natur och Kultur. 1984. 1989, 1991

John D. Sterman (2000) - "Business Dynamics"

Hall, S., Held, D., McGrew, T. (1992) - "Modernity and Its Futures"

Merchant, C. (1994) "Naturens död - kvinnan, ekologin och den vetenskapliga revolutionen". Symposion, Skockholm

Bradley R. Agle, Thomas Donaldsson, R. Edward Freeman, Michael C. Jensen, Ronald K. Mitchell, Donna J. Wood - "Dialogue: toward superior stakegolder Theory".

Läs också Thomas Svenssons recension om Nina Björks avhandling om "Ideologi och Verklighet..." som delvis handlar om liberalismen.