Stratifiering genom Urbana barriärer

I förra inlägget problematiserade vi den förenklade bilden av en stad. Man kan definiera staden på många olika sätt. Man kan argumentera för att världen har Stadifierats – en mega-geografisk entitet vars tillblivelse kan förstås genom globaliseringsprocessen (Brugmann 2009:xiii). Man kan se staden som ett koncentrat av intensiva och turbulenta flöden beståendes av artefakter, protokoll, formell och informell ekonomi, människor, djur, växter, råvaror och exergi (Palmås & von Busch 2008). Genom den sistnämnda definitionen kan fler ”rum” (spaces) definieras som en slags ”städer”: atombunkrar, katakomber, autonoma slumområden, ’Gated Communities’ och rymdbaser. Göran Dahlberg (2010) ger uttryck för liknande syn på städer i boken ”Hemliga städer: Rädslans urbana former”.

Man kan också se staden som ett känsligt urbant ekosystem beståendes av myriader med fysiska, ekonomiska och sociala relationer. Staden kan naturligtvis inte ses som en isolerad enhet. Vi konstaterade i förra inlägget att staden är sammankopplad med omvärlden genom ett konstant in- och utflöde av materia, exergi, memer, människor, gener och avfall, men staden är också beroende av fungerande ekosystemstjänster. En ”stad” som ”isoleras” dör:

"När vi undersöker en biologisk cell eller en stad blir däremot situationen helt annorlunda. Dessa system är inte bara öppna, utan existerar helt enkelt just därför att de är öppna. De livnär sig på inflödet av materia och energi från omvärlden. Vi kan isolera en kristall, men städer och levande celler dör, om vi skär av de från omgivningen. De bildar en integrerad del av den värld som de får sin näring av, och de kan inte skildas från de flöden som de oavbrutet omvandlar." (Prigogine & Stengers 1985:126)

Dahlberg gör en intressant poäng kring att även de mest högteknologiska bunkrarna knappast klarar sig helt isolerade från omvärlden under en längre tid. En bunker är lika mycket en artificiell stad som Dubai – skillnaden är skalan, och det faktum att Dubai är inkorporerad i ett globalt ekonomiskt system som kan försörja staden med arbetskraft, råvaror och exergi. En bunker har mycket tydliga fysiska barriärer vilket Dubai saknar. För att kunna upprätthålla sin funktion måste Dubai kontinuerligt ”suga in” landskap från andra geografiska områden.

Ett sätt att analysera stadens ”sociala hållbarhet” är att undersöka vilka slags barriärer som existerar eller ”skapas” i staden. Se tabellen längst ner för definition av social hållbarhet i relation till städer (Dempsey et al. 2009). Vi får göra antagandet att barriärer kan verka inhibiterande för olika slags sociala, ekonomiska eller fysiska processer som bidrar till ”välfungerande” urbana ekosystem. Vi är alltså främst intresserade av barriärer som genom sin karaktär segregerar, anonymiserar, alienerar, isolerar eller på något sätt hindrar sociala ”möten” eller den mänskliga självrealisationen [1].

Barriärer kan lite förenklat delas upp i tre kategorier: (1) fysiska, (2) sociala och (3) ekonomiska. Exempel på fysiska barriärer kan vi hitta i den geografiska topologin: berg, floder, våtmarker men de kan också vara artificiella: byggnader, bristen på lokaler, staket, broar, korridorer, infrastruktur eller vägar. Barriärer kan upplevas på olika sätt: En trappa kan vara en brygga mellan två punkter i rummet, men kan för en handikappad människa vara en oöverstiglig barriär. En motorväg underlättar transport av exergi och råvaror men hindrar samtidigt effektivt sociala möten.

Sociala barriärer är tillsynes osynliga: det kan handla om rädslor, fördomar, etnicitet, språk eller utbildning (exempelvis betyg eller högskolebehörighet). Sociala barriärer är i högre grad mobila – men inte sällan kristalliseras specifika sociala barriärer som manifesteras i det urbana rummet (en viss ”förort” som har vissa egenskaper: ”otryggt”).

Ekonomiska barriärer kan handla om antal arbetstillfällen, bristen på finansiella institutioner, bristen på verksamheter, prisnivå (bostäder, mat, underhållning etc) och inkomst. En barriär kan upplevas som någonting positivt: exempelvis ett bullerskydd, men som i sig kan vara ”negativt” för andra arter: exempelvis en given rådjurspopulation. Den sistnämnda problematiken jobbar landskapsekologer med: etableringen av ekodukter är ett sätt att överbrygga specifika barriärer och upprätthålla en ekologisk funktion (ex: motverka habitatfragmentering).

Fysiska barriärer finns i olika skalor: från den lilla lägenheten och trappuppgång till bergsformationer och biosfären. En rymdraket som vill lämna biosfären måste ”fly” gravitationsbarriären med en viss hastighet. Det krävs en flykthastighet för att spränga barriären.

Staden konstitueras av ett stort antal diversifierade barriärer som samverkar och skapar olika territorier. Dessa barriärer stratifierar, eller sorterar, befolkningen i olika strata (”skikt”) i det urbana rummet.Ett intressant exempel på medveten stadsplanering för att stratifiera befolkningen kommer från New York. Den berömda allsmäktige arkitekten och stadsplaneraren Robert Moses (1888 – 1981) skapade medvetet fysiska barriärer för att separera befolkningen åt (Hall 2002:299). Palmås & von Busch (2008:98) citerar Bergman (1983:299):

“[Moses] purposely built too low [bridges] for buses to clear them, so that public transit could not bring masses of people out from the city to the beach”

Moses byggde alltså låga broar för att effektivt utesluta lastbilar och bussar. Bron blev en barriär som bara en bilburen medelklass kunde överbrygga (Hall 2002:298). Avståndet, som är en funktion av tiden (också en slags barriär), kom i detta fall, tillsammans med ekonomiska barriärer att samverka med den artificiella fysiska barriären i form av en bro. Åtkomsten till naturresursen fodrade dyra rumsöverbryggande mekaniska transportmedel; Moses barriär sorterade bort bussarna. Det var bland annat Moses framfart i New York som fick Jane Jacobs att skrida till aktivism. Hur tar du dig till närmaste strand eller ett specifikt naturområde?

Rädslan är en av de effektivaste ”sociala barriärerna”. I Göteborg har det visat sig att många är rädda för att ta spårvagnen till Angered och Bergsjön under vissa tidpunkter på dygnet (Alm et al. 2004). Rädslan blir här en tydlig barriär som effektivt förhindrar olika slags sociala flöden – som i sig kan börja interferera med en massa andra faktorer som fördomar eller mediala bilder.

Rädslan kan också få sitt expressiva uttryck i form av fysiska barriärer: exempelvis ”Gated Communities”, berlinmuren, ringmuren i Visby, kinesiska muren eller muren i Gaza. Dessa barriärer fungerar som en slags filter som styr/reglerar in- och utflödet av memer, människor, exergi och råvaror och som samtidigt utelåser utvalda element: inkräktare och/eller skatter. Men är inte detta precis ”det” som en ”nation” gör: passkontroll, tullar, militär och administrativa gränser. Mer eller mindre. En stadsdel, stad eller en nation kan fungera som en ”Gated Community” i relation till andra samhällen, städer eller länder. Schweiz eller Dubai kanske är för övertydliga exempel.

Ekonomiska barriärer kan handla om inkomstnivåer i relation till omkostnader i staden. Gentrifikationsprocessen, som sker i många postindustriella städer, bidrar inte sällan till prisökning för bostäder och råvaror (tillgång och efterfrågan) i områden där en köpstark medelklass verkar. Denna prislogik genererar produktiva barriärer som effektivt utestänger låginkomsttagare. I Göteborg blir detta mycket tydligt när man sätter exempelvis delar av Angered (periferi) i relation till centrum. Centrum attraherar postindustriell kapital (”City of Brains”) och högutbildad arbetskraft och repellerar invandrare, låginkomsttagare och lågutbildade mot periferin.

Kopplar man samman dessa ekonomiska barriärer med barriärer som språk, etnicitet, rädslor, fördomar, utbildningsnivå och fysisk bebyggelse, så får man en effektiv stratifieringsmaskin som skiktar befolkningen i olika sociala hierarkier och klasser. Centrum blir en slags ”Gated Community” i skydd av sina barriärer. Marknadshyror någon? Jo. Man tackar. Har du inte råd? Hette du ”Ahmed” sa du? Vi har tyvärr tillsatt alla platser.

En levande och icke-segregerad stad får vi när produktion, handel, kultur och bostäder förs samman för att skapa ett specifika ekonomiska, sociala och politiska fördelar för stadens invånare. En hälsosam habitus fodrar mångfald, hög grad av socialt kapital, öppenhet, delaktighet, täthet [2], få negativa barriärer och ekonomisk och social jämlikhet (Jacobs 2004:36ff; Brugmann 2009). Hur skall man göra? Hur kan vi skapa förutsättningar för ”social hållbarhet”?

Först måste vi börja se staden med andra ögon. När då olika slags barriärer börjar emanera för våra sinnen, måste vi försöka kartera staden utifrån de olika barriärerna: en högst empirisk och reell företeelse. Vi har idag sociotopskartor – låt oss komplettera dessa.

Vi inser rätt snabbt att det kommer att krävas sektorsövergripande och tvärvetenskapligt samarbete (både inom forskarvärlden och de olika kommunala förvaltningarna). Sen måste vi inse att stadsplaneringen och politiska beslut är i högsta grad delaktig i att skapa de olika barriärerna.

Några frågor som vi bör ställa oss: Hur kan vi utforma arkitekturen och infrastruktur för att underlätta social interaktion och motverka alienation (se Sernhede 2007)? Hur kan vi riva ner eller överbrygga olika urbana ekonomiska, fysiska och sociala barriärer? Hur fördelar vi skatter? Kan vi skylla på marknaden och byggherrar eller kan vi aktivt styra etablering av blandade boendeformer och verka för funktionsintegration? Aktiva medborgarna är nyckeln till social hållbarhet. Kan vi skapa ”protokoll” för småskalig stadsutveckling (Palmås & von Busch 2008:100) som integrerar medborgarna; En vision som ärvt sina idéhistoriska rötter från Kropotkin, Geddes, Mumford och Bauer men som hjälp av moderna informationsteknologiska verktyg kan bli sann. Kan vi skapa adaptiva institutioner (Marten 2001:174) som är reflexiva och drivs av ”småskaliga försök” (Popper 2002)? Eller sitter vi fast i den auktoritära, byråkratiska och marknadsdrivna traditionen?

Idag bor över hälften av jordens människor i städer; Både nyckeln och problemen till att nå hållbar utveckling finns i städerna.

Noter

[1] Självrealisation skall inte uppfattas som ett egoistiskt projekt som går utöver andra människor eller ekosystem; det handlar snarare om att maximera antal livsmöjligheter (se: Spinoza/Naess) som får människan att ”blomma”.

[2] Täthet skall inte enbart ses som en koncentration av verksamheter eller bostäder. Brugmann (2009:xix) försöker nyansera begreppet:

“Density is design that optimizes the economic use of land, buildings and infrastructure. [...] Spatial density optimizes the use of land, and is particulaty important in prime locations: it builds in more economic activity per acre of scuare mile. Colocation density optimizes the use of buildings by clustering them in ways that efficiently support the specialize production, trade and living of specific user communities. [...] for instance the colocation of [...] laboratories, classroom, libraries, residences, restaurants, cultural facilities [...] support both planned and spontaneus interactions. [...] Network or system density optimizes the use of infrastructure.”

Tabell (1) Dempsey, N. et al. 2009

Referenser

Alm, C., Lindberg, E. (2004) ”Betydelsen av upplevda risker och känslor av otrygghet vid resor med kollektivtrafik: en undersökning i Göteborg samt jämförelse med resultat från Norrköping och Stockholm”. Statens väg och trasportinstitut. Linköping.

Brugmann, Jeb (2009) ”Welcome to The Urban Revolution – How Cities are changing the World”. Bloomsbury Press. New York.

Dahlberg, Göran (2010) “Hemliga städer: Rädslans urbana former”. Glänta.

Dempsey, N. et al. 2009. “The Social Dimension of Sustainable Development: Defining Urban Social Sustainability”. Sustainable Development .

Hall, Peter (2002) ”Cities of Tomorrow – An Intellectual History of Urban Planning and Design in the Twentieh Century”. Third Edition. Blackwell publishing. UK. Sidorna 60-63

Jacobs, Jane (2004) ”Den amerikanska storstadens liv och förfall”. Daidalos AB, Göteborg

Marten, G.G. (2001) ”Human Ecology – Basic Concepts for Sustaiable Development”. Earthscan Publications. London.

Palmås, K., von Busch, O. (2008) ”Cities are flows of Urban Magma”. Art Monitor. No 5. Göteborgs Universitet.

Popper, K. (2002) {1957} ”Historicismens elände”. Daidalos. Göteborg.

Prigogine, I., Stengers, I. (1985) ”Ordning ur kaos - människans nya dialog med naturen”. Bok skogen.

Sernhede, Ove (2007) ”Alienation is my nation: hiphop och unga mäns utanförskap i Den nya Sverige”. Ordfronts förlag.