De bidde en tummetott

För att kunna minska våra utsläpp av koldioxid måste en stor del av transporterna flyttas till spårbundna alternativ – oavsett om det handlar om tåg, spårtaxi, trådbussar eller spårvagn.
De spårbundna transportmetoderna är de mest energieffektiva (läs: miljö- och klimatvänliga) (och bekväma) sätten att transportera varor och/eller människor. Naturligtvis dras tekniken med en viss oflexibilitet – men det finns kombinationslösningar som råder bot på detta.

För att tåget på allvar skall kunna ta upp konkurrensen med flyget och lastbilstransporterna måste det till stora infrastruktursatsningar. Järnvägskapaciteten har idag nått bristningsgränsen - SJ-Chefen Jan Forsberg flaggar för att kostnaden för att rusta upp järnvägen ligger på runt 50 miljarder kronor. Enligt vissa bedömare ligger Sverige 20 år efter Europa när det gäller satsningar på tåg. Banverket har begärt pengar till investeringsprojekt för över 250 miljarder kronor. Planeringsramen för nya projekt ar dock något under 110 miljarder kronor. Vi har en enorm underkapacitet både när det gäller gods- och persontransport.

Samtidigt som allt fler företag och människor vill ta tåget för att kunna effektivare möta klimathoten annonserar regeringen att de skall satsa 10 miljarder – fördelat på två år och fördelat på både väg och järnväg – i sin budgetproposition. 10 miljarder som ban- och vägverket får samsas om. Det är en katastrof. Det räcker inte ens till underhållet. Regeringen kallat detta för ”framtidsinriktad politik” – jag menar att Sverige har precis sackat tre steg efter resten av Europa.